afe
Aktiv medlem
Som sagt, jag tror alla inblandade lärde sig något.
Men bara Adobe var dumma och Nikon var snälla?
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Som sagt, jag tror alla inblandade lärde sig något.
Men bara Adobe var dumma och Nikon var snälla?
Det fanns som sagt begränsningar i det, och som jag förstått det tyckte Adobe att det inte var tillräckligt bra - Nikons implementation av AWB lämnade en del att önska och de ville hellre hantera det själva än att gå via ett SDK som inte gav dem de möjligheter de ville att påverka framkallningen av råfilen.
Nikon backade ju som sagt från detta och gjorde om sitt SDK och Adobe backade och började använda det när de tyckte att det blev användbart (i ACR 3.3 eller så, så det var ett tag sedan det var aktuellt).
Låter som ni tänkt genom detta lite mera än vad de flesta gjort. Bra att du lyfter fram de fördelar som finns med DNG. Sedan är nog Adobe besviken över att flera program inte lagt in stöd för formatet och att fler kameratillverkare inte skriver filer i formatet. Egentligen har vi ju en absurd situation med alla dessa olika råformat som tillverkare tvingar på oss. Tänk om vi hade olika jpeg-, tiff- och psd-format för varje kamera vi använde.
Liten parentes, när jag tittade på specen så var vitbalansen bara en enda byte, och den var mycket riktigt krypterad, i den versionen i alla fall. Hur kan den "implementeras" så olika beroende på om man använde APIt eller läser den utanför APit?
Adobe tyckte helt enkelt att Nikons automatiska vitbalansering var rätt dålig och följaktligen heller inte så viktig
Då kan det ju omöjligt vara ett argument mot Nikons kryptering av Nikons AWB
Det är lite märkligt att du anser att det inte är så farligt när Nikon krypterar data som till exempel vilken vitbalansering som kameran registrerar för att tvinga användaren att utnyttja Nikons egen programvara. Men om Adobe skapar ett filformat, lämnar över all information till ISO så att alla kan utnyttja detta format, då är det ett sätt att låsa in användaren till Adobes programvaror. Det finns nästan 300 program utanför Adobes sfär som kan hantera DNG, så även om Adobe försvinner är det lika osannolikt att det inte skulle finnas program som stöder DNG som att det inte skulle finnas program som stöder NEF.
Nikon gör alltså en medveten begränsning i accessen till informationen i deras råfiler, medan Adobe publicerar all information och gör den tillgänglig utan något krav på ersättning. Och du anser att det Nikon gör är inte så farligt, medan Adobe försöker tvinga in alla att använda deras programvaror.
Ja och det är lika sant att utan många de facto standards i IT-världen så skulle vi inte ha fått någon utveckling alls, då marknaden skulle varit för liten för att lyfta och utvecklas. Kritisk massa behövs ofta för att man ska få ett momentum som kan driva utvecklingen framåt.
Grejen med mycket av standardiseringen är ju just att den ska hämma den utveckling som hotar detta momentum. Utan standard så tappar vi fokus på att underhålla momentum.
Den enklaste vägen är nog trots allt att spara i DNG för att DNG är det nu enda förekommande formatet som kan hålla RAW-data, den inbakade färdiga JPEG:en i full storlek (dock lite komprimerad) samt även det inbakade metadatat. TIFF är inget alternativ för att det formatet (som är antikt) har ingen header som JPEG och DNG och det gör att det är väldigt tungt att skriva metadata i dessa stora filer. RAW-filerna är inte heller kul för de måste lagras tillsammans med sina sidecars och en framkallad JPEG i den kvalitet man väljer, om man vill ha RAW, metadata och färdig bild. Det är tre filer istället för en att hålla ordning på. Så det är det som jag ser som det bästa argumentet idag för att spara i DNG för privatpersoner som i övrigt tar lätt på långtidslagring. En DNG är sig själv nog och det är inga andra filformat idag.
Det var ett mycket bra argument för att skita i deras kryptering och tolka vitbalansen själva.
Adobe tyckte helt enkelt att Nikons automatiska vitbalansering var rätt dålig och följaktligen heller inte så viktig
Det låter väldigt konstigt att Adobe ställt till sån cirkus för vitbalanskrypteringen för att sen säga att den inte behövs eftersom den är så dålig, följt av att de ändå börjar använda Nikons API.
Men men, det kan väl gå politik och pajkastning i det mesta.
Inte jag heller men Afe som skrev kanske kan hjälpa oss med källan.Jag hörde aldrig att de tyckte att den var så dålig,
däremot var de upprörda över att Nikon som enda kameraföretag hade krypterat infon.
Och API:n användes hela tiden. Allt enligt vad mina Adobe-kontakter har sagt. Senare slutade Nikon med att kryptera denna info, och sedan länge finns det ju Som fotograferat som ett vitbalanseringsläge också för Nikon.
Men jag tog det bara som ett exempel på att jag tycker att Nikon har gjort en del saker som inte ligger i fotografernas intresse. Jag har lite svårt för att se att de skulle vara så goda och Adobe så onda. De har också av olika skäl gjort om sin råkonverterare, så att mindre eller större delar av informationen som finns lagrad i filen inte har gått att använda i den senare generationen av konverterare. Med tanke på att de nu går över till en gratiskonverterare tror jag att risken för sådana ändringar är väl så stor att detta upprepas igen som för Camera Raw/Lightroom.
Jag är lite tveksam till om det är meningsfullt. Som du noterar nedan så behöver man göra olika justeringar och redigeringar av en bild beroende på användningsområde. (Även olika storlekar för samma medium behöver antagligen redigeras lite olika för bästa resultat).Huvudanledningen till att spara en stor JPG (eller TIFF som jag tänkte från början) är att man då enkelt kan plocka fram en färdigredigerad bild och göra mindre JPG-varianter av den för olika ändamål.
Ovan tänker jag mest för syftet att publicera bilder på nätet. Ska man skriva ut i större format eller liknande så kan man ju antingen använda sin RAW-fil med gjorda justeringar alternativt göra om redigeringsarbetet med RAW-filen helt från grunden.
Som sagt..jag förstår att många inte tycker det finns något behov av att arkivera mer än sina RAW-filer, men för egen del som använder ACDSee blir inte mina filer/bilder helt färdigredigerade såvida jag inte gör det sista arbetet i Edit mode och där sparar ner en TIFF, PSD eller JPG. Skulle jag kasta bort TIFF/PSD/JPG-filen så kastar jag också bort den sista finputsningen på mina filer/bilder. Och det känns ju rätt dumt, tycker jag!
Men visst känns det även rätt dumt att arkivera stora TIFF-bilder bara för att man kan komma att behöva använda en del av dem för att göra mindre JPG-varianter framöver. Det skulle man ju lika gärna kunna göra från stora JPG-bilder som sparats efter finjusteringarna i Edit mode. Det lär knappast bli någon kvalitetsskillnad att göra mindre JPG-varianter från en stor JPG-bild än att göra dem från en TIFF-bild om slutprodukten ändå bara är publicering på nätet. Däremot lär man spara en hel del lagringsutrymme (och tid vid back up) genom att arkivera i JPG i stället för i TIFF vid sidan av RAW.
Jag är lite tveksam till om det är meningsfullt. Som du noterar nedan så behöver man göra olika justeringar och redigeringar av en bild beroende på användningsområde. (Även olika storlekar för samma medium behöver antagligen redigeras lite olika för bästa resultat).
Jag tror att det inte finns någon större anledning att på lång sikt spara annat än råfilen. Själv har jag mina kameror inställda på att spara i RAW och JPEG (i halvhög upplösning). JPEG-filen kan jag använda i email eller i andra datorskärmvisningssammanhang där kvaliteten inte är så kritisk. RAW-filen kan jag ta till om jag vill göra en vägghängd förstoring.
Givetvis sparar jag "recept" och resultat (JPEG) för de (fåtal) bilder för vilka jag har gjort en råkonvertering. De går ju att återanvända vid behov.