niklasl skrev:
Det kan hända att en och annan blir stött och det är ju faktiskt lite larvigt. Men bli inte stött själv om jag citerar ur tidskriften Proffsfotos recension av D7D 2005:
"knapplayouten blir en aning rörig", "inte delförstora råformatsbilder på den annars utmärkta skärmen... häpnadsväckande brist detta herrens år 2005", "skakstabiliseringen... finess", "långsam som en EOS 10D", "högt och vasst slutar- och spegelljud", "tråkigt nog på efterkälken både när det gäller bildkvalitet och hastighet", o s v.
Personligen tror jag att Minoltas dslr var för lite och för sent (till skillnad från Dimage-modellerna som brukade vinna alla jämförande tester) och det räckte inte med AS som enda dragplåster eller supportrarnas unika tålamod i väntan på en dslr. Därmed inte sagt att det inte går att tycka om och arbeta med en D7D och att göra bra bilder.
Vad samgåendet med Konica tillförde rent tekniskt vet inte jag, men som fotograf tycker jag inte att varumärket Konica tillförde någonting alls, snarare tvärtom. Konica var aldrig något prestigemärke som Contax eller Nikon utan mera i klass med Yashica och Chinon (om någon minns dem). Jag brukar säga att Minolta i sin tur var lite som SAAB, ett innovativt företag med många utmärkta och framsynta produkter som dock aldrig vann proffsens hjärtan och alltid fann sig i skuggan av "de stora", varken proffs eller budget. Proffsmodellen XM floppade t ex och jag kan lätt förstå varför. Både jag, min bror och en god vän har haft en eller flera och det var problem med samtliga, t o m efter service hos Minolta i Tokyo (där jag lämnade in den personligen). Men vi minns å andra sidan också samarbetet med Leitz (både hus och optik), där deras nuvarande 24 fortfarande är Minoltas konstruktion (rätta mig om detta är fel), Acute Matte är ett Minolta-patent och återfinns i bl a Hasselblad, etc.
Men problemet med att ta fram en dslr i toppklass är inte optik och mekanik, som det var förr, utan nu för tiden är det sensorprestanda och elektronik. Har man inte denna know-how in-house så blir det till att köpa in. Det kostar pengar och plötsligt är en redan liten marginal ännu mindre. Men även om man besitter kunnandet så kostar utvecklingen mycket pengar och tempot är högt. Var det rent av väntan på fungerande AS som sänkte KM? Det som är topprestanda blir ordinärt ett halvår senare. Minolta RD-175 kostade 9.995 USD en gång i tiden, första(?) dslr under 10.000 USD. Men med 1,75 MP är den mest kuriosa idag trots att den 1996 ansågs kunna göra "stunning high-resolution 24-bit color images".
KM följer kända märken som Contax och Kodak, vi får se hur det går för Pentax och Olympus. Sannolikt får dock Minoltafattningen ett bättre liv i sin nya familj. Inom ett år eller så bör vi få se ett nytt hus med APS-C-sensor på 8-10 MP med AS och kanske optik från Carl Zeiss (låt vara Japan-tillverkade).