hmm...
- JPEG lagrar mycket mindre färginformation om pixlarna, dvs vitbalans och exponeringskompensation är svårare att göra i JPEG. JPEG är tänkt att representera en (enda) bild människor kan se, medan RAW innehåller allt som sensorn kan se. Och sensorn ser mycket mer
- JPEG direkt ur kameran på högre ISO är först utsmetad (brusreducerad) och sen artificiellt gjord hårdare.
- JPEG är en destruktiv komprimering bland annat för att den just inte sparar pixlar. Även om du drar upp inställningarna till högsta nivå så är du inte garanterad att få exakt samma bild när du öppnar den. Till skillnad från GIF, PNG osv så finns inte enskilda pixlar med i konceptet för hur man beskriver den lagrade bilden. Man beskriver hur färger ändras i små fyrkanter istället
JPEG är lite roligt på det sättet
Så skjuter man RAW kan man få snyggare, skarpare bilder, eller mer brusreducerade om man vill det istället, och en massa annat skoj.
Det finns ett uppenbart fall då RAW kan vara nästan helt överflödigt, och det är en studiofotograf som vet att han mätt upp ljuset exakt rätt, helt saknar oönskade ljusa/mörka punkter, och har ljus nog att skjuta på lägsta ISO, och som vill återge bilden så naturligt som möjligt.
Sen så kan ju en del vara i behov av att stänga av RAW för att få fler bilder per sekund i vissa typer av action fotande.
För alla som skjuter mer okontrollerat eller som vill kunna piffa färgerna lite extra, finns det fördelar med RAW.
Har man en RAW fil så kan man ju välja att strunta i den. Har man den inte så är man inlåst.
Nu är ju jag ny här, men jag antar att detta ämnet ältats många gånger tidigare
Anyway, för min del: Canon 5DmkII JPEG bilder vid ISO-2000 och uppåt är så fruktansvärt mycket sämre än vad jag oftast kan få ur en RAW fil, att det vore helt otänkbart att gå tillbaka till att fota JPEG i kniviga lägen. Varför skall mina bilder vara suddiga när RAW filen inte är suddig?