Hjälper det?
I mina öron låter det som en mildare form av prylsjuka men ändå fixering vid prylar.
Ja, det hjälper om man har "fastnat" i sitt bildskapande. Precis som inom exempelvis musik. Jag spelar också i ett litet rockband och där kan både jag och andra som upplevt detsamma (som att känna att man med små variationer kör samma toner i varje solo) diskuterat frågan varit överens om att gå back to basic (i detta fall koppla förbi en massa effektpedaler) och spela "naket" ett tag.
Översatt blir det ungefär som att gå till ursprungskameran med fast normalobjektiv. Då tvingas man till att fotografera inom vissa ramar som känns lite svåra psykiskt att forcera tills man upptäcker ett "nygammalt" sätt att närma sig ett motiv och se det ur annan vinkel. Jobba med det lilla man har.
För mig som gått från att varit yrkesverksam fotograf med tillgång till en mängd olika objektiv och kameror under 2 decennier drygt handlar det mer om att jag blivit blasé på just "för många prylar".
Prylfixering eller mildare form av prylsjuka? Har aldrig tänkt på det på det viset, men kanske du har rätt i viss mån.
Min tanke är dock mer en anti-prylfixering. Jag blir oerhört störd över att ha prylar som inte används och säljer om jag märker att någon inte används.
Visserligen har jag några kameror som är 4-5 år gamla och någon lite nyare. Men jag vänder mig mot prylfixering och det gör jag grundat på erfarenheten att jag VARIT lite för mycket prylfixerad men märkt att det sannerligen inte ger mig bättre bilder. Det är i vissa fall hindrande istället. Vill jag ut och fotografera under en promenad vill jag inte innan stå och fundera över vilka prylar jag ska välja utan vara lättast möjligt bestyckad.
Annat är det om jag åker till platser under semester och ska vara där en tid. Då åker 2 kamerahus med och 3-4 objektiv med samt en lätt kompaktkamera.
Jag vet att min filosofi inte passar alla, men den passar mig i mitt syfte att skapa så bra bilder jag kan och förmår. Och alla kan väl drabbas av "idétorka" i bildskapandet? Detta är bara ett sätt för mig personligen att komma på spåret igen.
Tycker det känns sundare för mig än att göra som en del jag känner: Köpa ny kamera för att få i gång plåtandet igen. Obs: jag skrev "sundare för mig". Om andra fixar större fotoglädje genom att skaffa en kamera till och har råd till det så är det sunt för dem. Jag dömer ingen förutom mig själv.