Annons

Känner ni igen Er ?

Produkter
(logga in för att koppla)

SiPaMoId

Aktiv medlem
Hur kommer det sig att man ena dagen är så otroligt inspirerad och entusiastisk angående fotografering. Nästa dag kan man fundera över om man skall sälja hela skiten?!

Är det någon annan som känner likadant ?

:- o

Patrik
 
Inspiration?

Nej, så har jag aldrig känt. Ett par av mina förslag kanske kan ge dig nya idéer?

1) Planera din fotografering! Se till att alltid ha din lediga tid uppbokad och planerad med spännande händelser och utflykter.

2) Håll dig inspirerad! Gå på museeum, ströva i skogen, gör en tur på stan. Hitta nya alternativa inspirationskällor som kontrast till de gamla vanliga.

3) Ringa en kompis! Alternativt beställa några nya roliga prylar till kameran på Internet.

4) Ta en ledig dag och tänka på allt annat än foto! Se hobbyn för det den är - att känna prestationsångest är fel!

5) Att alltid ha kameran med dig! Vart du än går har du kameran i beredskap för de motiv som dyker upp.

6) Eller ta med favoritmusiken ut! Musik är kreativt!

7) Boka en resa..

8) Ta bilen eller MCn och utan något som helst mål bara köra för körandets skull. Rensar min skalle iallafall.

9) Sova, äta eller duscha.. (Vilket är det roligaste man kan göra, om man inte har något att göra).
 
Då måste man ta bra betalt för sina bilder, om man ska hinna med att ta det lugnt!
I kväll smygstartar Bokmässan i Göteborg. Jag jobbar from nu till söndag kväll. Har jag tur hinner jag äta nåt medan jag byter film/minneskort...
 
Kanske inte just nu men visst har jag känt det så och det är väl egentligen ganska mänskligt. Om man inte kan koppla av så kan man kanske inte koppla på till fullo. Att känna efter vad man egentligen tänker, tycker och känner är säkert en tillgång som gör att man kanske stannar upp och funderar på vad som är bäst att göra just nu eller i morgon eller om fem år. Kanske ställer man sig frågan vad man egentligen vill göra. Kanske ska man göra något helt annat eller specialisera sig inom något nytt område…
Listan från Botia är tänkvärd. Själv tycker jag att joggning hjälper till att ladda upp mentalt…
Hade tidigare en arbetskamrat som ibland kunde komma till jobbet och utbrista: ”Fy tusan vad jag känner mej omotiverad idag! Jag har inte lust att göra någonting alls!”
Då brukade jag fråga honom hur man skulle göra med något tekniskt problem som dykt upp och då dröjde det inte många minuter förrän han var fullständigt engagerad i detta ärende…
 
sipamoid skrev:
Hur kommer det sig att man ena dagen är så otroligt inspirerad och entusiastisk angående fotografering. Nästa dag kan man fundera över om man skall sälja hela skiten?!

Är det någon annan som känner likadant ?

:- o

Patrik

Nja.... kanske inte så att man vill sälja av allt. men visst tryter inspirationen ibland. Fast jag känner nog mer frustration över att man inte hinner lägga den tid på fotandet som jag skulle vilja göra. När man väl har tid så är det antingen beckmörkt ute, eller så står spön i backen.
 
Visst känner man så ibland.

När jag själv har känt så ett par gånger så har jag två knep för att känna inspirationen flöda igen; Det första är att helt koppla bort allt som har med foto att göra. Jag lägger undan kameror, album, tillbehör och allt som påminner om foto. Efter fyra-fem dagar när det börjar klia i hela kroppen är det dags, då vet du att du är "botad".

Det andra och mer kostsamma knepet är att byta ut utrustningen eller delar av den. Sälj en av dina zoomar och köp en mellanformatare eller en digitalkamera och du får plötsligt helt nya idéer och mer inspiration.

Man får nog jobba fram en egen metod som man kan använda de tillfällen man skulle behöva.

Krya på dig! ;-)
 
Bothia !

Du har fotat sedan 1999 ! Jag har fotat seriöst sedan 1995 ! Stinget kommer och går och jag menar ej bokstavligen att jag skall sälja egentligen. Det var en liten överdrift kanske.
Det var efter min NPH400 bröllopsfotografering som jag misstände lite.

Men nu är jag tillbax på banan igen...

mvh
Patrik
 
Fotograferandet är för mig som med alla andra intressen... det går i vågor. Ibland finns helt enkelt inte inspirationen eller gnistan där, så varför släpa med sig utrustningen och leta motiv att slösa filmrullar på, som man ändå liksom känner på sig kommer att bli skit.

Inspirationen kommer och går... senast tog jag tio rullar film på samma motiv och fick massor av bra bilder. Då är det kul att fotografera och inspirationen flödar, motiv finns i överflöd vart man än tittar och idéerna sprutar ur öronen.

Som amatör har man den lyxen att kunna fotografera när man har lust... som yrkesfotograf är det kanske annorlunda. Vad vet jag?!
 
Som amatör har man den lyxen att kunna fotografera när man har lust... som yrkesfotograf är det kanske annorlunda. Vad vet jag?!

Mmm.. känner igen det där! Fick frågan av en yrkesfotograf om det inte vore roligt att kunna arbeta med fotografi.

Nja, inte för min del iallafall.. Då är det nog dags att skaffa sig en ny hobby.. Intresset slår undan benen på sig själv. Det var väl inte det som var meningen?
 
Jag brukar få mycket motivation av att titta på andra bilder. Då man får nya ideer...

Går ja sen ut och fotar och det blir bra bilder stiger motivationen ännu mer. Sen rullar filmerna iväg...

// Fredrik
 
För mig och de flesta andra är det så att svackorna kommer ibland. När man tycker att allt blir skit betyder det oftast att man kommit någonstans i sitt bildtänkande och när man får en nytändning, (och det får man) så har man tagit ett kliv uppåt. Den här sommaren tog jag bara en rulle film. Men nu är jag igång igen.
 
Jag har haft foto som hobby sedan Elvis slog igenom -men det har inget känt samband....;-)).
Tröttna ur några dagar HAH säger jag. Räkna med att det blir värre. Mitt längsta uppehåll var 6 år. Då var jag rejält sugen igen - och rejält ringrostig. Men det kommer snabbt tillbaka. Räkna kallt med att det drabbar även dig, längre än dagar men kanske kortare än årsvis....
Us
 
För mig är det tvärtom. Jag har haft kamera i 15 år (blev mer eller mindre påtvingad av min fotointresserade far) och först för två månader sen blev jag jävligt sugen att verkligen använda den till något roligt. Nu klättrar jag efter väggarna om jag inte får föreviga något.

Men jag tror att man får lämna kameran på hyllan de dagar som man tittar på grejjerna och säger "vad är meningen!?"

Man kan alltid lösa tristess med nya prylar. I alla fall om man är hopplöst pryltokig som jag :)
 
JohanF skrev:

Man kan alltid lösa tristess med nya prylar. I alla fall om man är hopplöst pryltokig som jag :)
Jovisst, till en viss gräns. När man
så har skaffat så bra grejor som är möjligt så drabbar insikten en som ett klubbslag i huvudet. "Grabben! Det är inte grejorna det är fel på, det har det egentligen aldrig varit. Det är DU som är din utrustnings begränsning! Gör nå't! NU!!!"
Det är då som det gäller att inte kasta in handduken utan börja se sig om efter motiv.INSIKTEN OM DEN EGNA BEGRÄNSNINGEN FÅR ALDRIG SEGRA.....;-))
uS
 
Senast ändrad:
Jag kan hålla med dem som säger att en massa prylar på sätt och vis begränsar. Jag har börjat med att gå med bara kamera och ett objektiv. Oftast 50 eller 28. När jag känner mig riktigt asketisk tar jag min Kiev35A, eltejpad mot ljusläckage och där man får höfta avståndet. Ganska kul.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar