Pingo skrev:
Lite OT, men . .
Ni måste börja skilja på om filen är trasig och inte går att öppna i PS eller dylika bildbehandlingsprogram eller om filen inte går att läsa i sin helhet.
Ett bit-fel kan hindra t.ex PS att öppna filen, men går filen att läsa så kan den, nästan, alltid repareras eller återskapas om man vet vilket filformat som används. Det sker enligt samma princip som man retuscherar negativ. Man "återskapar" t.ex jpg-filen och interpolerar de data som blivit korrupta. Vilket kan jämföras med damborttagning på negativ. Just bilder är ju data relativt enkelt att interpolera fram tillskillnad från korrupt data i en programfil. På en "oläsbar" cd-skiva, kan man oftast återskapa hela bildmaterialet, utan något större problem. Det handlar bara om kunskap och rätt program och CD/DVD-läsare.
/Anders
Jag tycker inte detta är "OT" utan snarare visar på en del av problemets kärna.
Att en fil inte går att öppna p.g.a. ett bitfel är dålig systemdesign, varken mer eller mindre... Med "system" menar jag då kombinationen filformat + applikation. Av Ulfs ursprungliga inlägg kan man dra slutsatsen att Ifranview ur detta perspektiv är bättre designat - med tanke på prisskillnaden borde det kanske vara annorlunda...
Ett rimligt krav på ett filformat är att det ska klara en godtycklig mängd bitfel utan att efterföljande data korrumperas.
Rimliga krav på en applikation är att den klarar av att öppna filen och dessutom som Anders skriver klarar av att göra en interpolation.
Detta löser givetvis inte problemen med oläsbara mediaformat, åldrat media, destruktiva kontrollkort, brinnande hus, terrorattacker, krig och annat som kan hota den fysiska lagringen men är mediat läsbart ska informationen var bearbetningsbar. Skulle Adobe må bra av skarpare konkurrens och bättre kravspecar från sina stora kunder?
Vad gäller själva lagringen måste man nog, precis som när det gäller lagringen av negativ/dia, egentligen göra en rimlig riskbedömning.
(Var det inte så att en bildbyrå flytta allt sitt material till ett valv under World Trade Center precis innan terrorattacken eller är det en skröna?)
Varje gång man tar ett neg från bankvalvet och hanterar det i mörkrummet utsätts det för en rad risker, var och en tillräcklig för att förstöra det fullständigt - Men givertvis är det hela totoalt meningslöst om man förvarar det så säkert att informationen är oåtkomlig.... Detsamma gäller digitala media och även här tror jag i grunden det handlar om att de stora kunderna måste ställa hårdare krav på tillverkarna. Jag är inte alls övertygad om att CD formatet är borta om 10 eller 20 år. Det beror på hur mycket information som finns lagrad, att sälja en dator utan att kunden kan komma åt sin information är ingen bra affärsidé. Det finns säkert nya format men därmed inte sagt att läsarna inte klarar av dagens CD-format.
För egen del tar jag backup på CD & DVD. En kopia av DVD'n skickar jag många mil härifrån. Ett urval bilder lagras dessutom på ett tredje ställe. Många bilder finns också på fotopapper. Givetvis är detta inte heltäckande men det innebär att jag har en hygglig chans att få tillbaka det mesta av mitt material och framför allt det jag valt att arbeta vidare med i samband med fotograferingen.
Är det något jag känner mig avgjort tveksam inför så är det att spara materialet i RAW format. Jämfört med alla andra parametrar är det idag troligen den med kortast livslängd.
