Annons

Jag tvivlar alltmera på den digitala förvaringen

Produkter
(logga in för att koppla)
Vad gäller felande CD-R och DVD-R så tillkommer troligen de flesta felen vid skrivningen. Man bör låta brännarprogrammet verifiera resultatet efter bränning så att man upptäcker om bränningen inte skett helt korrekt.

Och glöm inte att stänga skivan. Annars kan den vara svår att läsa på andra spelare.
 
eon skrev:
Vad gäller felande CD-R och DVD-R så tillkommer troligen de flesta felen vid skrivningen. Man bör låta brännarprogrammet verifiera resultatet efter bränning så att man upptäcker om bränningen inte skett helt korrekt.

Och glöm inte att stänga skivan. Annars kan den vara svår att läsa på andra spelare.
Jo, det har jag noterat. Men de program jag har: Nero, Fuji (båda köpta) och...ja, ett par till som jag sällan/aldrig använder (freeware) säger till om bränningen går eller gått fel. Det är ytterligare en orsak till att göra frisbees av CD/DVD-skivor. Men de jag började tråden med - och flera därefter - är spontanförstörande skivor. Är de månne radioaktiva så att man måste räkna med sönderfall.....;-)).
Us
 
CD som sådan har ju använts ett tag. Vet man om stora musikarkiv har problem med att deras musik-CD spontanförstörs utan yttre åverkan?
 
Det lär föreligga en skillnad i framställningssättet. Den köpta musikskivan lär vara gjord på ett betydligt skonsammare sätt är skivan du bokstavligen bränner (enligt vad jag fått mig berättat). Det är just detta som är bekymret med CD-skivan. Och ju snabbare man bränner sin skiva desto sämre lär den bli ur hållbarhetssynpunkt.
Us
 
Gamla köpta tryckta CD-skivor kan börja "rosta", en gammal Pink Floyd har blivit omöjlig att spela för mig, var det inte SR:s arkiv som först i världen uppmärksammade problemet för några år sen? Det berodde väl på ngn kemisk process luft/metall/plast på nåt vänster.

Men de DVD-skivor vi bränner nu har endast ett färgskikt inne i plasten som enl den jag referade till är perfekt innesluten och inte kan komma in luft till eller kan korrodera med ngt annat metalliskt material. Som jag förstått det, men det finns ju de som verkar veta bättre här så en annan förklaring kanske vi får läsa snart…
 
…och med det menar jag naturligtvis inte att materialet inte kan förändra sig över tiden, frågan är bara hur snabbt…
 
Hur länge lever bilderna?

Jag har inte blivit av med några bilder ännu men det kommer säkert. Tills för ett år sedan fotograferade jag enbart analogt, scannade dior och brände CD-skivor.
Nu jobbar jag 75% digitalt och sparar på en extern hårddisk.

Läste att en del fotografer sparar tre uppsättningar, två externa hårddiskar, varav en i brandsäkert arkivskåp, och DVD-skivor.

Dior och neg finns ju kvar rent fysiskt om det inte brinner eller om dom stjäls. Jag har 40 år gamla Kodachromedior som är helt intakta.
Men hur länge finns våra digitala bilder kvar.
Hårddiskar eller DVD-skivor?
Eller det som kommer efter DVD?

Hasselblads tror mer på stora servrar där man köper in sig men då har man ju samtidigt lämnat över ansvar till en tredje part vilket inte känns bra, tycker jag.
Vad tycker ni?
 
Re: Hur länge lever bilderna?

ÅkeFredrik skrev:
Hasselblads tror mer på stora servrar där man köper in sig men då har man ju samtidigt lämnat över ansvar till en tredje part vilket inte känns bra, tycker jag.
Vad tycker ni?
Jag tycker stora delar av din frågeställning hanterades av den här tråden för redan ett år sedan så jag nöjer mig med att kommentera avslutningen.

Du behöver väl inte lämna över allt ansvar till tredje part bara för att du låter någon annan ansvara för en av dina säkerhetskopior där de förhoppningsvis inte brinner upp samtidigt som orginalen.

Fördelarna är naturligtvis främst att dylika företag förmodligen är bättre på att göra rätt än du, har större ekonomiska möjligheter (eftersom det kan delas mellan flera kunder) att bygga bra infrastruktur för ändamålet.
Det gör inte automatiskt alla aktörer till den bästa lösningen och det är rimligt att tro att det finns lycksökare som gör det jättebilligt och utan någon som helst katastrofplan.
 
Det gäller ju att ha saker på mer än ett ställe också helt klart:

Artikel idag i Göteborgs Posten

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=332413

Fick bara med sig snuset
citat: "Han funderade på den märkliga känslan av att inga ägodelar fanns kvar.
- Allt är borta. Det är nästan som att födas på nytt. Samtidigt får man vara tacksam över att ingen blev skadad, sa Kjell Borg. "

/M
 
neliw skrev:
Länge leve .DNG!

Jag är en förespråkare för DNG ska säjas - så är det sagt. Men tyvärr tror man att man kanske att man har ett helt "fail safe" format beständigt mot tidens tand utan komplikationer när det ligger i DNG-format. Det har man inte idag som jag ser det.

Det är uppenbarligen skillnad på implementationer av DNG och implementationer av DNG i programmen på marknaden. En del mjukvara binder sig väldigt hårt till de kameratypers RAW-filer de stöder. Finns inte stöd för kamerans RAW-filer i programmet så spelar det ingen roll att du konverterat den till DNG. Det funkar inte eftersom programmet vill använda en formatmall för din kamera som eventuellt inte finns i programmet och då vägrar programmet helt enkelt att läsa in filen.

Gör experimentet att konvertera en Sony A100 RAW till DNG och försök importera den i exv. RAWShooter. RAWShooter slutade utvecklas före A100 kom och den stöder alltså varken dess RAW-filer eller såna konverterade till DNG, av just nämnda skäl.

Det funkar i Lightroom och Silkypix men om det är för att dessa båda stöder A100 eller om de är så smarta att de använder standardvärden för sånt de inte stöder det kan bara framtiden utvisa. (man kunde hoppas att fler skulle vara mer smarta än de är och jobba med nån defaultprofil om de inte kan hitta kameran "i sin lista" över format som stöds).

Med andra ord så kan man aldrig vara helt säker på att kunna köra sin RAW-konverterare i evighet bara för att den "stöder DNG". Det kan vara så att den faktiskt bara stöder DNG för de kameror vars RAW-filer den stöder i värsta fall. Detta borde Adobe försöka göra nånting åt för det behöver styras upp om formatet ska kunna hålla vad det lovar.

Det är som jag ser det, inget fel i sig på DNG-formatet, utan mer på hur det implementeras av mjukvarutillverkarna. Lita inte på något utan att verkligen ha testat det om du inte gillar överaskningar. DNG är ingen universallösning än även om det kanske f.n. är det bästa vi har.
 
Senast ändrad:
Jag kommer, när jag skaffar en bild-server, ha bilderna på (minst) tre stycken hårddiskar som är sammankopplade med något som kallas RAID 5, eller XOR.

Enkelt går det ut på att en fil blir uppdelad på två hårddiskar och den tredje används till en räkna ut vad de ettorna och nollorna blir (halvdåligt förklarat).. Paritet kallas det.

Jag ska ge mig på att förklara det i "bilder"...

Filen delas alltså upp på 2 hårddiskar (hdd1 & 2).

HDD1: 10011011
HDD2: 01011001
--------------
HDD3: 00111101

Den tredje disken skriver 0 om det är två olika siffror och 1 om det är två lika.

Om en disk går sönder, så kan man ersätta den disken och då räkna ut vad den trasiga disken hade för siffror och på så sätt få fram filen igen.

Brännbara medier känns rätt osäkert, så jag skippar det helt.
 
Ngr lösa och ärliga tankar!

Själv så säljer jag inga bilder så därför så är jag inte beroende av bilderna.. jag är samtidigt less på all teknik runt det samtida fotot, då främst dataköret..
Mina bilder är som mina barn mEn pga att jag är så fantastiskt urless på tekniken runt bilderna så skulle jag faktiskt inte gråta ngr krokodiltårar alls om allt bara rasade i havet.

Hur många gånger har jag inte önskat att alla bilder och alla prylar bara kunde ramla i havet.. låter sjukt kanske ? hehe ja kanske det. Det är dock sanningen. Såklart så vill jag inte tappa sakerna i havet men om det hände så skulle jag nog inte fota en enda bild till i mitt liv.. så illa ställt är det med mig :)

MVH Niclas,
 
joelchr skrev:
Jag kommer, när jag skaffar en bild-server, ha bilderna på (minst) tre stycken hårddiskar som är sammankopplade med något som kallas RAID 5, eller XOR.
Glöm inte bort att Raid5 inte är en ersättning till backup. Det enda du vinner är att du slipper använda backupen om en disk rasar. Om kontrollerkortet går sönder så är sannolikheten rätt stor att alla diskarna innehåller skräp, om ett nätagg ryker så kan det mycket väl skicka en dödlig stöt till fler än en disk.
 
fhe skrev:
Glöm inte bort att Raid5 inte är en ersättning till backup. Det enda du vinner är att du slipper använda backupen om en disk rasar. Om kontrollerkortet går sönder så är sannolikheten rätt stor att alla diskarna innehåller skräp, om ett nätagg ryker så kan det mycket väl skicka en dödlig stöt till fler än en disk.

Självklart, jag får ju ha ett par tre stycken olika förvaringsställen på olika ställen, typ (min framtida ;)) studion, hemmet och någonstans utanför.
 
Jag har en CD-ROM av märket Kodak Gold, bränd 1997. Den funkar fortfarande. Då var maxhastigheten på brännarna 2X. Varför denna misstro för optisk lagringsmedia? Brinner huset ner så spelar det väl ingen roll om det var negativ eller en CD-/DVD-skiva som innehöll bilderna?

Ett I-landsprobkem av grövre magnitud, inte sant? ;)
 
lång tråd att läsa, synd att jag såg den så sent.

eftersom jag jobbar med datalagring och digitala arkiv så kanske jag ska bidra med lite fakta och tankar. väldigt långt inlägg, vilket jag ber om ursäkt för. Har försökt att styckeindela för att göra det överskådligt

----

alla brännbara optiska medier såsom cd-r, dvd-r MO m.m. är olämpliga för långtidslagring. (där långtid är iaf 10 år)

en del drabbas av skrivfel redan vid bränning, en del drabbas av svamp (tar oftast ett par år, och är ett problem som minskat på senare media) och en del skivor från cd-r skivans barndom är fortfarande läsbara, dock är det ingenting man kan lita på.
----
hårddiskar drabbas av bit-flip, bit-rot, datadegradering, korruption.
Kalla det vad du vill, tvivla gärna, tyvärr hindrar det inte från att hända dagligen, i det korta loppet märks det oftast inte att en bit ändrat läge, blir det för många, kan filen bli oläsbar. någon som filsystem av i dag inte ens noterar

det finns dock en lösning, filsystem med checksummor på varje fil, som kan återhämta sig från bit-flips.
tyvärr finns det i dagsläget bara ett bra alternativ:

http://en.wikipedia.org/wiki/ZFS

----
band av linear-scan modell är ett relativt säkert sätt att förvara data, 2 kopior på olika plats och omspolning av band anses i dag vara "tillräckligt" säkert för arkivsystem.

Raid i alla former är en lösning på datats tillgänglighet, inte datats integritet.
------
oavsett vilken metod man använder, kommer man oundvikligen att behöva migrera sitt data till nya lagringsmedia efter kanske 5 år.

"problemet" med teknikens frammarch är dock inte enbart ett digitalt problem, hur lätt är det att hitta en spelare för betamax, eller 8-track i dag?
-------

när det gäller långtidsförvaring i perspektivet 100-1000år saknas det i dag metoder för att hantera detta på en vettigt sätt, forskning pågår. Stentavlor är arkivbeständiga och bra, men klarar inte de dataformat och volymer som krävs i dag.

det stora problemet i dag är ju data-formatens korta livslängd (och mängden "standards"), och semantiska/juridiska diskussioner om huruvida man får konvertera data till nytt format och om det fortfarande räknas som ett orginal.

----
så hur gör jag själv då?
tape är för dyrt i inköp (vid små volymer som man har hemma)
lagrar allt data på intern raid, gör månadsvis backup till extern hårddisk, inkrementellt.
varje halvår skriver jag ut alla bilder och viktiga dokument till dvd-r skivor i två exemplar, som jag behåller i generationer, ett exemplar lagras hemma, och ett på jobbet.
Det viktigtaste i hantering är:
Verifiera att de filer du skriver ut i backup är läsbara innan du skriver ut dem

på det sättet förlorar jag som mest 1 månads dokument vid totalkrasch, enskilda bilder upp till 6 månader vid korruption.

Orkar inte hålla på med automatisk backup och arkivering hemma (skomakarens barn osv.) och förlust av en månads data kan jag leva med, värre saker har hänt.

omständigt? förvisso, men i min mening inte alls lika omständigt som analog framkallning och förvaring, en fråga om kunskap och läggning helt enkelt.
 
joelchr skrev:
Jag kommer, när jag skaffar en bild-server, ha bilderna på (minst) tre stycken hårddiskar som är sammankopplade med något som kallas RAID 5, eller XOR.

Enkelt går det ut på att en fil blir uppdelad på två hårddiskar och den tredje används till en räkna ut vad de ettorna och nollorna blir (halvdåligt förklarat).. Paritet kallas det.

RAID 5 har roterande paritet. Filerna och paritetsinformationen växlar disk.

Det du beskriver är RAId 3 och 4 där en och samma disk används för paritetsinformationen.

joelchr skrev:Om en disk går sönder, så kan man ersätta den disken och då räkna ut vad den trasiga disken hade för siffror och på så sätt få fram filen igen.

Det är dock ingen ersättning för backup utan mer för att hålla uppe tillgängligheten. Det skyddar t.ex. inte mot virus, stöld eller brand.
 
jdm skrev:
........."problemet" med teknikens frammarch är dock inte enbart ett digitalt problem, hur lätt är det att hitta en spelare för betamax, eller 8-track i dag?
-------

när det gäller långtidsförvaring i perspektivet 100-1000år saknas det i dag metoder för att hantera detta på en vettigt sätt, forskning pågår. Stentavlor är arkivbeständiga och bra, men klarar inte de dataformat och volymer som krävs i dag......

En bild utskriven med pigmenterat carbonbläck på syrafritt lumppapper och med pH-neutral cotaing i övrigt bör hålla betydligt längre än hundra år. Kanske 400? Givetvis krävs lämplig förvaring men i bra skötta museums arkiv bör det vara mer än möjligt att bevara bilder betydligt längre än 100 år. Dessutom finns välbevarade eller restaurerade fotografier och glasplåtar som är 150-175 år (från fotografins barndom). Dessa kan dupliceras kopieras på nytt. Idag vet vi mer om gelatinsilverfotografiers beständighet och hur de ska behandlas/förvaras för att klara mycket mer än 100 år till. Möjligheten att skriva ut dom med carbonbläck finns också. Ett 50-100 år gammalt polyester-negativ kan också lätt dupliceras till ett nytt negativ eller kopieras på ett arkivbeständigt sått så att bilden håller ytterligare minst 100-200 år. Tror inte det är något problem med analog lagring i dessa tidsperspektiv.
 
Graal skrev:
Tror inte det är något problem med analog lagring i dessa tidsperspektiv.

Varje generation analog kopiering innebär en försämring. Det är det som är styrkan med digital förvaring - det spelar ingen roll hur många generationer man kopierar eller vilken typ av databärare man använder så kommer kopian att att vara identisk med originalet.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar