Jag har haft ett dilemma länge nu kring att som gatufotograf, fota eller inte fota barn

[fotobollfoto]

Nja, jag skrev om nåt negativt som kan uppkomma av att bli gatufotograferad. Fysiskt eller psykiskt spelar ingen roll. Jag menar att man som gatufotograf inte behöver känna oro över att åsamka nån skada genom att ta en bild och i vissa fall också publicera densamma. Precis som att man inte ska vara orolig för en massa andra saker som potentiellt har en försvinnande liten risk att skada någon. Att bara ogilla nåt (att bli fotad, jojk-musik, oförskämdheter) är något som man måste lära sig att behärska och helt enkelt stå ut med.

Ja helt sant. Du skrev inte. Det var jag som i mitt eget huvud läste det som är så vanligt i andra trådar i samma ämne; att ingen kan ta skada av att bli fotograferad.

Jag själv är inte orolig att skada någon med min hobby. Men jag inser att vi alla inte är lika på den punkten. Att det dels finns de som är oroliga. Som trådstartaren. Och dels finns de som faktiskt upplever obehag i någon form över att bli fotograferade. Och jag tänker att det måste finnas plats för alla sorter i vårt samhälle. I någon sorts harmoni.

 

[fotobollfoto]

Lagen om kränkande fotografering gäller inte på offentligt plats och den här diskussionen gäller väl i första hand fotografering på offentlig plats?

Den lagen hade ganska säkert inte heller kommit till om inte internet hade funnits.

Lagen om kränkande fotografering har en analogi när det gäller publicering av skrifter, nämligen brottsbalkens kapitel 5 om ärekränkning. Den lagen är dock lite vettigare eftersom man bara kan bli åtalad om man publicerar en text som kan utgöra förtal. Jag har inte riktigt förstått varför lagen om kränkande fotografering inte följer den etablerade traditionen att man bara kan straffas för att ha åsamkat någon en skada.

Ja internet och sociala medier som kommunikationskanal är säkert en stor anledning. Men hade folk inte varit då dumma i huvudet att de ägnade sig åt denna kränkande fotografering, och dessutom publicerade bilderna hade ingen kommit på tanken om den lagen.
Och just internet med sina sociala medier är nog en stor anledning till att även folk på stan kan känna obehag för gatufotografer, och att gatufotografer kan känna viss tveksamhet kring vad som är okej eller inte.

Men visst finns det annan lagstiftning också där man kan straffas utan att ha åsamkat någon skada. Man kan straffas för förberedelse till terroristhandling. Och man kan straffas för att köra för fort med bilen. Ingen skada skedd.

När Deep Fake har fått större spridning och tillräckligt många personer från oskyldiga gatufotograferier manipulerats in i diverse oönskade situationer kanske det blir så att även foto i det offentliga rummet får inskränkningar.

 

[fotobollfoto]

Det är ju man måste göra när man fotograferar människor. De flesta fotografer tror jag är lika hedervärda som Petter.

Det tror jag också. Vi närmar oss nog 99.999 procent i den saken.

 

[janc]

En återkommande och altid relevant diskussion... Men jag tror man måste begränsa sammanhanget för att det ska bli meningsfullt och även se botom det personliga till vilka konsekvenser för vår möjlighet att få del av information olika regler skulle få om de tillämpas generellt.

I den här diskussionen tycker jag man direkt kan bortse från publicering i de sammanhang som redan idag kräver modellkontrakt. Det är redan reglerat med hängslen och livrem...

Som jag ser det handlar detta om bilder tagna på allmän plats där jag inte alls styr vilka personer som förutom mig befinner sig där (t.ex ett torg). Jag har alltså ingen som helst makt att begränsa vilka som kan se att jag är där oavsett om det fotograferas eller inte. Att då kräva att jag (och rimligen alla andra på torget) alltid ska tillfrågas innan bilden publiceras innebär i praktiken ett förbud mot alla miljöskildringar där det förekommer "synliga" människor i bilden (jfr kraven för modellkontrakt).
Är det en rimlig konsekvens? Hur ska man då se på att media publicerar bilder på demonstrerade människor i t.ex Minsk - där det handlar om betydligt värre risker är obehagaskänslan av att kanske hamna på någons Instagram...?

En annan aspekt är vilken "berättelse" som kopplas till bilden d.v.s inte bara bilden i sig utan i vilket sammanhang den publiceras. En bild i (den fiktiva) boken "Gatubilder från Borås" på någon som sitter och väntar på bussen är en helt annan sak än samma bild publicerad (i den likaledes tack och lov fiktiva) boken "20 pedofilkaraktärer i Borås)

Jag tycket att vi ska värna om "panoramaprincipen" att om jag befinner mig på allmän plats har jag i det generella fallet rätt att skildra det jag ser omkring mig. Visst kan det finnas situationer där det kan kännas lite obekvämt men alternativet skulle - i alla fall som jag ser det - vara betydligt obekvämare.

Till sist - givetvis måste jag som fotograf använda mitt omdöme. Har jag en bild där jag misstänker att någon person skulle kunna uppfatta bilden av sig själv som ofördelaktig ( i vid bemärkelse ) så frågar jag om det är möjligt eller så använder jag den inte om bilden inte innehåller annan info som jag i sammanhanget bedömer som viktigare än det eventuella obehaget. Krångligare än så behöver det inte vara...

 

[Peeter Reep]

Om man inte fick fotografera barn, var tvungen att fråga någon varje gång man fotograferade och så vidare, så hade många av dom kända och okända fotografernas verk aldrig blivit tagna.

Exempelvis Harry Gruyaerts bilder.

Jag upplever att detta inte var ett lika stort problem 20-25 år och längre bak i tiden.

 

[krisljungberg]

Det tror jag också. Vi närmar oss nog 99.999 procent i den saken.

Det är ju man måste göra när man fotograferar människor. De flesta fotografer tror jag är lika hedervärda som Petter.

Skönt för er att ironin inte nådde fram! Slapp ni bli irriterade, så kunde ni klappa er själva på axeln istället.

 

[fotobollfoto]

Om man inte fick fotografera barn, var tvungen att fråga någon varje gång man fotograferade och så vidare, så hade många av dom kända och okända fotografernas verk aldrig blivit tagna.

Exempelvis Harry Gruyaerts bilder.

Jag upplever att detta inte var ett lika stort problem 20-25 år och längre bak i tiden.

Problemet, eller åtminstone uppfattningen av problemet, tror jag hänger ihop med internet och sociala medier.
Dels att bilder så lätt hamnar på internet och sedan är så svåra att få bort.
Dels att vi har dessa diskussionsklubbar där alla ämnen har möjlighet till lika stor plats i rummet.

Räkna 25 år bak i tiden så var internet för allmänheten fortfarande nästan en fluga. Googles sökmotor lanserades 1998.

 

[fotobollfoto]

Skönt för er att ironin inte nådde fram! Slapp ni bli irriterade, så kunde ni klappa er själva på axeln istället.

Ok, vad var det då egentligen du ville säga när du skrev det vi alltså inte fattade?

 

[Frekeman]

Skönt för er att ironin inte nådde fram! Slapp ni bli irriterade, så kunde ni klappa er själva på axeln istället.

Du, kan du inte försöka vara seriös om du ska fortsätta skriva i den här tråden? Skippa ironi och personliga angrepp och kom med riktiga argument istället varför dina motparter har fel. Såvitt jag kan se så har du hittills bara hänvisat till vad du tycker och känner men inte varför du har rätt i ditt tyckande.

 

[Frekeman]

Jag själv är inte orolig att skada någon med min hobby. Men jag inser att vi alla inte är lika på den punkten. Att det dels finns de som är oroliga. Som trådstartaren. Och dels finns de som faktiskt upplever obehag i någon form över att bli fotograferade. Och jag tänker att det måste finnas plats för alla sorter i vårt samhälle. I någon sorts harmoni.

Perfekt harmoni lär inte gå att uppnå, om det ens är önskvärt. Jag menar att det finns plats för alla men det är klart att tillvaron skaver för en del. Det får vi nog acceptera. De flesta anledningar att känna obehag för att bli fotograferad är av liten reell vikt. Att riskera att få skyddad identitet röjd är av annan karaktär dock.

 

[gamleJ]

Hur ofta har en publicering av en bild där ett barn med skyddad identitet förekommer lett till problem för det barnet?

Jag har inte en aning. Troligen vid väldigt få tillfällen om ens någonsin. För mig känns det dock onödigt att chansa. Inom mitt jobb har jag träffat på familjer som lever under hot och tanken på att utsätta deras barn för mer risk känns onödigt. Vill dock nyansera mig lite. Skulle jag ta en barnbild som jag verkligen gillar och som gnager i mig att få visa så hade den nog kunnat hamna på nätet just för att risken är så minimal. Min urskiljning kommer dock vara betydligt hårdare både gällande att ta barnbilder och lägga ut på nätet framöver vilket är vad jag borde skrivit istället.
9 av 10 gatufoton på barn som figurerar på nätet har nog inte bedömts som några måstebilder att publicera av fotografen. Det är random gatubilder som inte nämnvärt skiljer sig från bilder på vuxna. Med lite större urskiljning just kring barnbilderna så värnar vi både barnen och gatufotografin i mitt tycke.

 

[janc]

Hur ofta har en publicering av en bild där ett barn med skyddad identitet förekommer lett till problem för det barnet?

Möjligen missar jag något här men det är väl i så fall samma problematik vad gäller vuxna med skyddad identitet? Tänker då situationen där du som fotograf har en bild och ska ta ställning till om den kan publiceras eller inte.

 

[MrKarisma]

Jag kanske är okänslig, men tycker faktiskt att om man visar sig på offentlig plats så får man acceptera att bli filmad /fotad av massor övervakningskameror och EXTREMT sällan någon gatufotograf. Tycker det är för sorgligt att folk idag tycker att offentlig plats vara som någon slags privat sfär. Det kan ALDRIG bli privat. Så som flera nämnt undviker även jag oftast barn, sura /eller psykiskt sjuka och hemlösa. Ingen bild är potentiellt så bra att den är värd en agressiv konflikt enligt mig. Om någon ifrågasätter mig så visar jag bilden och raderar den om de önskar, behöver inte vara svårare än så. För att få några bilder alls så måste man vara ödmjuk och öppensinnad, går man runt och är ilsken på alla som inte vill bli fotograferade så kommer man aldrig blir en bra gatufotograf.

 

[FiCa1]

Vart går gränsen för hur många fotografer som får cirkulera och ta foton runt mig innan min frihet blir inskränkt? Tänker bara högst hypotetiskt här.

Att man fritt får fotografera på allmän plats, innebär inte attman får ofreda någon. Det är olagligt oavsett om ofredandet sker med kamera eller utan.

 

[Moha]

Att fotografera på publik plats är tillåtet men det är kanske inte helt riskfri och kan leda till "komplikationer".

I ett fall som jag läste DN:s reporter som fotograferade på en publikplats under kulturfestival i Stockholm blev arresterad av civilklädda poliser.
Länken till Fotosidan : DN:s fotograf arresterad

Någon som vet anledningen till arrestering och hur historien slutat?

 

[fotobollfoto]

Att fotografera på publik plats är tillåtet men det är kanske inte helt riskfri och kan leda till "komplikationer".

I ett fall som jag läste DN:s reporter som fotograferade på en publikplats under kulturfestival i Stockholm blev arresterad av civilklädda poliser.
Länken till Fotosidan : DN:s fotograf arresterad

Någon som vet anledningen till arrestering och hur historien slutat?

”… Polisen tyckte att han hade ett avvikande beteende. Därför grep de honom och släppte honom sedan när de hade pratat med honom.
Någon förklaring till varför fotografering skulle anses som ett avvikande beteende kunde inte kommunikatören ge DN.…”.

Det låter ju tämligen godtyckligt. Men någon arrestering verkar det inte ha varit frågan om.

 

[PMD]

Men visst finns det annan lagstiftning också där man kan straffas utan att ha åsamkat någon skada. Man kan straffas för förberedelse till terroristhandling. Och man kan straffas för att köra för fort med bilen. Ingen skada skedd.

Förberedelse till brott finns väl i lagstiftningen för de flesta (åtminstone lite allvarligare) brott?
Kränkande fotografering är dock ett brott i sig och inte en förberedelse för ett brott.

När Deep Fake har fått större spridning och tillräckligt många personer från oskyldiga gatufotograferier manipulerats in i diverse oönskade situationer kanske det blir så att även foto i det offentliga rummet får inskränkningar.

Med deep fake behöver man inte fotografera.

 

[PMD]

Skönt för er att ironin inte nådde fram! Slapp ni bli irriterade, så kunde ni klappa er själva på axeln istället.

Vad var det som var ironiskt? Tycker du i skälva verket att det inte var hedervärt av Petter att låta bli att publicera den bild hen berättade om?

 

[PMD]

Skulle jag ta en barnbild som jag verkligen gillar och som gnager i mig att få visa så hade den nog kunnat hamna på nätet just för att risken är så minimal. Min urskiljning kommer dock vara betydligt hårdare både gällande att ta barnbilder och lägga ut på nätet framöver vilket är vad jag borde skrivit istället.

Som med mycket annat vi gör så bör man väga vinster mot risker, och det kan man inte göra utan att ha hyfsad kunskap om riskerna.
Vad som syns av omgivningen är nog tämligen avgörande för hur stor risken är i sådana här fall. T.ex. så kan knappast en bild som enbart visar barnets ansikte medföra någon större risk.
Det är den typen av bedömningar man bör göra och det är upp till var och en att göra dem.

Jag är fortfarande nyfiken på hur ofta det har hänt att ett gatufoto har avslöjat något relevant om ett barn med skyddad identitet. Med statistik kommer man långt i sina riskbedömningar.

 

[PMD]

Möjligen missar jag något här men det är väl i så fall samma problematik vad gäller vuxna med skyddad identitet? Tänker då situationen där du som fotograf har en bild och ska ta ställning till om den kan publiceras eller inte.

Ja, det handlar om samma slags riskbedömning.

Dock handlar den här tråden om gatufotografering av barn, så jag begränsade min kommentar till det.