Jag har haft ett dilemma länge nu kring att som gatufotograf, fota eller inte fota barn
- Trådstartare MNB
- Start datum
janc
Aktiv medlem
Det här är förstås inte någon ny diskussion. För snart tio år sedan publicerades följande blogginlägg på FS, och jäklar vad en del gick i taket ...
SE BILDEN: Svårigheterna med att gatufota barn
Ibland händer sådant som man knappast förväntar sig. Som det jag såg på väg hem från jobbet idag. Mitt i centrum ställde sig plötsligt den lille ...www.fotosidan.se
Jag tänker inte försöka blåsa liv i en tio år gammal diskussion kring en bild men det som verkligen oroade mig var hur väldigt snabba en del var att agera enligt kedjan "jag blir illa berörd" -> "bilden ska bort / borde aldrig tagits" -> "fotografen ska straffas"
Övertyga mig gärna om att detta inte gäller idag tio är senare...
fotobollfoto
Aktiv medlem
PMD
Aktiv medlem
Jag antar att du vill argumentera för att en skada inte behöver vara fysisk, och då vill jag argumentera för att den som tycker sig bli psykiskt skadad av att fotograferas nog redan har en psykisk skada.
janc
Aktiv medlem
Nja - om vi ska fortsätta med exemplet skyddad identitet (eller liknande) man man ju tänka sig att en person lider starkt av oron för att en bild man vet att man råkade komma med på någon gång i framtiden ska publiceras i ett sammanhang som leder till fysisk, psykisk eller materiell skada. Jag skulle inte säga att den oron bottnar i en psykisk skada.
Sedan är det en annan sak hur trolig en sådan situation är och i vilken utsträckning den som fotograferar ska ta hänsyn till detta. Givetvis då förutsatt att fotografen inte känner till omständigheterna.
Mobilbilder som direkt taggas och utan eftertanke åker upp på sociala media är kanske något jag kan se att det faktiskt finns anledning att oroa sig för. Knappast kameraförsedda gatufotografer.
FiCa1
Aktiv medlem
Jag har nu läst samtliga inlägg i denna diskussion samt kommentarerna till Joakims bild på den kissande Spindelmannen från 2013. Det är ganska fascinerande – och skrämmande – att ta del av vissa inlägg. Det är ju tämligen enkelt att konstatera att om en persons subjektiva upplevelse av obehag/äckel/ilska/oro/etc. inför en viss företeelse – i detta fall gatufotografi – skulle vara riktmärket för vad som är tillåtet eller inte, så skulle, som tidigare påpekats, all fotografi i det offentliga rummet vara otillåten. Likaså är kravet på att alltid fråga om lov innan man fotograferar någon "på stan" orimligt. Nedan följer fyra gatufoton jag tagit. Jag smygfotar inte utan använder kameran fullt synligt.
Uppsala 2018. Jag såg dessa unga damer närma sig; höjde kameran och tog en bild precis innan de passerade mig. "Vad gör du? Man frågar om lov innan man fotar folk" sa damen till vänster. "Jo, men ni såg så coola ut och hade jag frågat hade det inte blivit samma sak" svarade jag. Sen fortsatte de åt sitt håll och jag åt mitt.
Stockholm 2017. Denna dam var vad Bruce Gilden skulle kalla för en "character". Jag stannade till och tog en bild. Hon sa ingenting så jag nickade bara och gick vidare.
New York 2017. Här är en "barnbild" jag tog i Williamsburg (se vidare Satmar Williamsburg). Intressant kan i detta sammanhang vara att jag försökte tala med några av de personer jag plåtade (dock inte dem på bilden), men ingen var intresserad eller ens svarade på tilltal.
Reykjavik 2019. Den avslutande bilden är inte ett "äkta" gatufoto utan ett gatuporträtt (se vidare Portraits). Jag stötte på denna unga dam (16 år) med sin Pentax K1000 hängande runt halsen och frågade om jag fick ta några bilder. Det var ok. Vi samtalade om foto en stund innan jag tog en serie om tre-fyra bilder.
Apropå frågan om skyddade identiteter och gatufoto. Vid två tillfällen har personer kommit fram till mig och frågat varför jag fotograferar och om de kommit med på bild. De sade sig ha skyddade identiteter och var oroliga att bilderna skulle "hamna på Internet". Båda gångerna var det inte svårt för mig att radera bilderna för att stilla deras oro. En annan gång fotade jag en situation med en man som centralmotiv. Han såg att jag plåtat honom och verkade bli illa berörd. Därför gick jag fram och frågade om han tagit illa vid sig. Det visade att han var flykting utan uppehållstillstånd och var orolig att ett fotografi "på Internet" skulle medföra problem för honom. Ett enkelt val att radera bilden.
För övrigt har jag alltid visitkort med kontaktuppgifter och adress till min hemsida att överlämna om någon undrar vad jag sysslar med. Vid ett tillfälle fotade jag en situation med ett litet barn (ca 2–3 år). Pappan som sett detta följde efter mig och krävde (helt icke-aggressivt) att jag skulle radera bilden och att jag inte fick fotografera hans barn utan hans tillstånd. Jag förklarade att jag inte kunde radera bilden eftersom jag vid tillfället använde min Nikon F2. Jag förklarade att i Sverige (han var inte inföding) var det fullt lagligt att fotografera i det offentliga rummet, även om det "innehöll" barn. Vidare berättade jag vad jag sysslade med, gav honom ett visitkort, bad honom besöka min hemsida, och sa att han var välkommen att kontakta mig framöver om han så önskade. Vi skildes åt som vänner.
För den som anser att gatufotografen alltid måste fråga om lov innan man plåtar dem rekommenderas ett 4 minuter långt Youtube-klipp med Bruce Gilden in New York! Just sayin´.
Avslutningsvis tycker jag att det är intressant att de som (2013) blev så upprörda över Joakims foto att de ansåg sig berättigade att ta till våld mot fotografen, helt oreflekterat förutsatte att de själva skulle gå vinnande ur en sådan konfrontation.
/ FiCa1 Sawant Photography
Uppsala 2018. Jag såg dessa unga damer närma sig; höjde kameran och tog en bild precis innan de passerade mig. "Vad gör du? Man frågar om lov innan man fotar folk" sa damen till vänster. "Jo, men ni såg så coola ut och hade jag frågat hade det inte blivit samma sak" svarade jag. Sen fortsatte de åt sitt håll och jag åt mitt.
Stockholm 2017. Denna dam var vad Bruce Gilden skulle kalla för en "character". Jag stannade till och tog en bild. Hon sa ingenting så jag nickade bara och gick vidare.
New York 2017. Här är en "barnbild" jag tog i Williamsburg (se vidare Satmar Williamsburg). Intressant kan i detta sammanhang vara att jag försökte tala med några av de personer jag plåtade (dock inte dem på bilden), men ingen var intresserad eller ens svarade på tilltal.
Reykjavik 2019. Den avslutande bilden är inte ett "äkta" gatufoto utan ett gatuporträtt (se vidare Portraits). Jag stötte på denna unga dam (16 år) med sin Pentax K1000 hängande runt halsen och frågade om jag fick ta några bilder. Det var ok. Vi samtalade om foto en stund innan jag tog en serie om tre-fyra bilder.
Apropå frågan om skyddade identiteter och gatufoto. Vid två tillfällen har personer kommit fram till mig och frågat varför jag fotograferar och om de kommit med på bild. De sade sig ha skyddade identiteter och var oroliga att bilderna skulle "hamna på Internet". Båda gångerna var det inte svårt för mig att radera bilderna för att stilla deras oro. En annan gång fotade jag en situation med en man som centralmotiv. Han såg att jag plåtat honom och verkade bli illa berörd. Därför gick jag fram och frågade om han tagit illa vid sig. Det visade att han var flykting utan uppehållstillstånd och var orolig att ett fotografi "på Internet" skulle medföra problem för honom. Ett enkelt val att radera bilden.
För övrigt har jag alltid visitkort med kontaktuppgifter och adress till min hemsida att överlämna om någon undrar vad jag sysslar med. Vid ett tillfälle fotade jag en situation med ett litet barn (ca 2–3 år). Pappan som sett detta följde efter mig och krävde (helt icke-aggressivt) att jag skulle radera bilden och att jag inte fick fotografera hans barn utan hans tillstånd. Jag förklarade att jag inte kunde radera bilden eftersom jag vid tillfället använde min Nikon F2. Jag förklarade att i Sverige (han var inte inföding) var det fullt lagligt att fotografera i det offentliga rummet, även om det "innehöll" barn. Vidare berättade jag vad jag sysslade med, gav honom ett visitkort, bad honom besöka min hemsida, och sa att han var välkommen att kontakta mig framöver om han så önskade. Vi skildes åt som vänner.
För den som anser att gatufotografen alltid måste fråga om lov innan man plåtar dem rekommenderas ett 4 minuter långt Youtube-klipp med Bruce Gilden in New York! Just sayin´.
Avslutningsvis tycker jag att det är intressant att de som (2013) blev så upprörda över Joakims foto att de ansåg sig berättigade att ta till våld mot fotografen, helt oreflekterat förutsatte att de själva skulle gå vinnande ur en sådan konfrontation.
/ FiCa1 Sawant Photography
Senast ändrad:
fotobollfoto
Aktiv medlem
Ja det är vad jag vill diskutera/argumentera om.
En rädsla eller ett obehag inför hur bilder av en själv kan komma att användas uppstår redan i fotoögonblicket. Detta behöver definitivt inte vara en psykisk skada. Det kan vara kulturellt betingat, eller baserat på något som har hänt tidigare i livet.
Foto används som en metod att hota. Vi politiska manifestationer fotograferar meningsmotståndare varandra med en tydlig underton i budskapet: nu har jag dig på bild, nu kan jag ta reda på vem du är och söka upp dig.
Senast ändrad:
afe
Aktiv medlem
Mycket bra skrivet, och särskilt att du tar fasta på att gatufoto inte är detsamma som smygfotografering. Oftast är det så att det faktiskt blir sämre bilder om man försöker dölja att man fotograferar, t.ex. genom att fotografera från höften. När gamle svarten skriver att Freke smygfotograferar barn låter det nästan som att Fredrik skulle vara en "ful gubbe" med suspekt syfte med sin fotografering, och så är förstås inte fallet ...
Dessutom är det som sagt så att de som oroar sig över att bli fotograferad nog inte ska vara så rädda för just gatufotografer; alla som fotograferar med mobiler (och de är många fler) är nog ett mycket större "hot".
Frekeman
Aktiv medlem
Jag håller med om att det Finn tog sig tid att skriva var mycket bra.
Hmm.. ja, det låter ju nästan som att Lennart beskriver mig som en "ful gubbe". Man kanske borde försöka att känna sig kränkt?
Och visst håller jag med om dig när du besvarar Jan – reaktionerna kanske skulle bli än värre idag till och med? Huga!
Senast ändrad:
PMD
Aktiv medlem
En obehagskänsla är inte en skada.
fotobollfoto
Aktiv medlem
Om man gör på rätt sätt kan man visa bilder på hemlösa, tiggare och barn där ansiktet syns. Det handlar om bilden är respektfullt tagen eller inte. Det vore ju synd om dessa kategorier blev helt ansiktslösa i historien.
Det är väldigt många om och men som ska sammanfalla för att det ska uppstå ett reellt problem. Att undvika att fotografera barn helt är en lösning med få fördelar och stora nackdelar.
Jag känner familjer med skyddad identitet. De vill gärna vara med på bild, bara man inte avslöjar deras hemadress i bilden. Om jag fotograferar en person i centrala Stockholm är chansen mycket liten att den bilden är skadlig.
Som regel är det en viss person som är orsaken till den skyddade identiteten. Att denna person ska se bilden är också minimal.
Det stora problemet är bilder som vänner och släktingar till personer med skyddad itentitet lägger ut på sociala medier. Dels för att förövarna vet om att de ska leta bland deras bilder, och dels för att dessa bilder riskerar att ge ledtrådar.
fotobollfoto
Aktiv medlem
Kortfattat handlar det alltså om att med respekt och hänsyn agera vid fotograferandet och publicerandet
Frekeman
Aktiv medlem
Jovisst, men det är ju här det skiljer sig mellan olika personer. En del tycker man måste fråga för att fota någon med respekt. Och visa hänsyn genom att låta bli att publicera utan de avfotades tillstånd. Medan andra, som jag exempelvis, tycker att det är fritt fram att fota och publicera utan vetskapen om någon skulle tycka illa vara eller inte.
Självklart har jag mina egna måttstockar att gå efter. Människor med synliga sjukdomar och missbildningar etc. är exempelvis inget jag söker att fotografera och sensationslystet publicera. Undviker också synligt utsatta människor som tiggare och hemlösa. Givetvis finns det undantag som bekräftar mina regler.
De extrema individer som vill begränsa det publika fotograferandet och rätten att konstnärligt uttrycka sig, ibland genom att gå till våldsamheter är nog svåra att komma överens med. Jag nöjer mig med att avslutningsvis konstatera att jag har lagen på min sida och det har inte dom.
PMD
Aktiv medlem
I inlägg #153 skrev jag "ingen tar skada av att bli fotograferad". Det syftar alltså på individer, eftersom sammanhanget var sådant.
När det gäller ditt exempel så kanske vi bör uppmana folk som gör politiska manifestationer att bete sig lite mer moraliskt högstående och inte syssla med (underförstådda) hot.
I den här tråden tror jag dock att de dilemman som folk har tagit upp och som det råder kraftigt delade meningar om främst handlar om publicering av fotografier och inte så mycket om själva fotograferandet.
MNB
Aktiv medlem
Jag håller helt med dig om detta. Men jag orkar inte ta diskussionen som blir nästan varje gång man tar en bild på en tiggare eller hemlös. Tyvärr är det för många som har för lite att göra, då dom måste tvinga på sin moralkompass på andra.
fotobollfoto
Aktiv medlem
Den här killen har tagit gatufoto till en helt annan nivå!
www.svt.se
Följ med Tintin på äventyr i Lund – se omtalade fotoprojektet
Som liten följde Dennis Hjelmström Tintin på hans äventyr. Nu får Tintin istället följa med honom på fotosessioner i Lund. – Det är lite nostalgi, säger Dennis Hjelmström.
www.svt.se
