Jag har haft ett dilemma länge nu kring att som gatufotograf, fota eller inte fota barn

[jphotog]

Själv gillar jag att även ta bilder i publik miljö. Men bestämde mig ganska tidigt att undvika att ta foto på barn, fattiga, hemlösa eller folk till synes med psykiska problem. Dessutom tar jag inget foto på folk i besvärliga, löjliga situationer.

Jag tycker det är en sund inställning. Egentligen borde det inte vara något problem att fotografera barn, men som klimatet därute är idag är det lika bra att undvika konflikter. Det finns så mycket annat!

Fattiga, hemlösa, folk med psykiska problem och i besvärliga situationer tycker jag att man ska vara försiktig med både av etiska och konstnärliga skäl.

Jag bodde 5 år i Bangkok och jag hatar verkligen alla besökare som tar bilder på fattiga, tandlösa gamla män och kvinnor och sedan gör dem svartvita med max kontrast så att alla rynkorna i de slitna ansiktena framträder maximalt. Respektlöst och fullständig avsaknad av originalitet!

Jag är inte helt emot att fotografera verkligheten som den är, men det måste tillföra något till diskussionen.

 

[PMD]

Om man följer tabun alltför mycket kommer det delvis att saknas dokumentation av vår tid, men viss hänsyn bör man förstås visa mot dem som inte vill bli fotograferade.

Den som inte märker att den blir fotograferad lider dock inte av det.