ipred, vad kan göras?

[atotowi]

I debatten om fildelning/upphovsrätt/kopiering/förlorade intäkter saknas en hel del referenspunkter. Hur kommer det sig att det finns så många enskilda personer som engagerar sig starkt i denna fråga och gärna tar till superlativ, kallar folk för tjuvar och pratar om anarki och oroar sig för att en hel yrkeskår inte får betalt - när samtidigt nästan ingen under de sista femtio åren har bråkat knappt något alls om de allmänna bibliotekens existens? Varför denna fantastiska skillnad i grad av engagemang? Utlåningen av böcker, tidningar, musik och film på de allmänna biblioteken innebär ju betydligt större förluster för upphovsrättsinnehavarna än vad fildelningen gör. Varför är ingen upprörd över detta? ...

De som begår upphovsrätts brott är inte tjuvar men brottslingar punkt slut.
I alla debatter använder man metaforer eller bilder och som min gamla bibellärare sa:
- Bilder ska inte pressas bara byxor och ... blommor.

Så om man försöker förklara nåt med en metafor så är det en metafor och inte absolut ett till ett förhållande.

Ifråga om bibliotek så har du redan fått svar.

----

Det som är konstigt i fildelningsdebatten är väl att man ibland försöker försvara den med marknadsekonomiska termer. Men i en marknads ekonomi bestämmer upphovsmannen tillgång och pris. Men fildelarna vill ju göra tvärt om; Att konsumenten ska bestämma pris och tillgång på upphovsmännens varor.

Varför är det konstigt att en DVD eller TV serie bara är tillgänglig i vissa länder? När det inte är nån som höjer på ögonbrynen när en bilmodell bara säljs i t ex USA och inte Europa och tvärt om?
I båda fallen är det den som producerat varan/tjänsten som bestämmer var den ska marknadsföras och säljas samt pris. Säljer den dåligt kan man antingen dra in varan från marknaden eller sänka priset (eller skapa en marknad för den med mer reklam).
Om det finns tillräcklig efterfrågan och betalningsvilja uppstår grå import av driftiga människor som tar in exemplar från en annan marknad utan att förvägra "producenten" ersättning.

Sen kan det med vissa verk vara så att upphovsmannen vill marknadsanpassa den för att den ska förmedla det upphovsmannen avsett med sitt verk. Lite samma sak som att TV4 fick på tafsen för att de lagt in reklam i ett upphovsskyddat verk. Upphovsmannen hade sålt TV4 rätten att visa verket inte förändra det genom ovarsam redigering.

Jag är för nya ersättningsmodeller, enklare distribution, större tillgänglighet, lägre priser mm men inte på ett sånt sätt som kränker upphovsmän eller ägare av immateriella rättigheter.

 

[iSolen.se]

/klipp/
Jag tror också att du tydligare än du själv inser, illustrerar generationsgapet i denna fråga. /klipp/

Du tror inte att det spelar större roll att jag säljer bilder och programmerar, två områden som är svårt utsatta för upphovsrättsbrott, än att jag är en knapp halv generation ändre än du?

Vad är förresten anledningen till du har noll publicerade bilder här på fotosidan efter drygt 1.5 års medlemskap? Inte bildstöldsrisken hoppas jag.

 

[Matte_J]

De som begår upphovsrätts brott är inte tjuvar men brottslingar punkt slut.

Huruvida de är brottslingar eller inte är ju lite av en dagslända och egentligen ganska ointressant. Det viktiga är väl vilka moraliska positioner vi tar inför frågan. Tex var ju inte de som laddade ned brottslingar för ett par år sedan. De som misshandlar sina barn eller våldtar sina fruar var ju heller inte brottslingar för några årtionden sedan. I vissa länder kan man ju tom döda sin otrogna fru utan att det är olagligt. Är det då inte mer intressant vilka moraliska positioner folk tar än juridiska? Med din retorik skulle ju din kompis i Borås som fildelar vara en brottsling, medan din kompis Ahmed i Quatar som slår ihjäl sin fru med ett bollträ inte är det.
Därmed torde även du begripit att alla är skyldiga att ta en egen position i frågan. Att gömma sig bakom lagstiftare ger inget egentligt moraliskt skydd.

Jag leder detta resonemang vidare i ett senare inlägg (om biblioteken) och då tycker jag att du ska fundera över om du tycker att det är lika omoraliskt att låna en Beatles-skiva på bibblan, som att ladda ned den över nätet. Och om du inte ser någon moralisk skillnad, varför ondgör du dig inte över de "kriminella" biblioteksbesökarna i så fall?

 

[Matte_J]

Ja, nu har man ju faktiskt bråkat en hel del om detta från upphovsmännens sida. Men det skedde på 50-talet och har sedan dess fungerat. http://sv.wikipedia.org/wiki/Biblioteksersättning

Ifråga om bibliotek så har du redan fått svar.

Vad gäller bibliotek så går inte författare lottlösa, hur det är med musik och film vet jag inte, men det vore ju konstigt om det inte är liknande villkor för det också,

Självklart känner jag till systemet med biblioteksersättning. Frågan är väl snarare om den stefohl gör det? Det mest intressanta är ju det som inte står i Wikipedia... Att svenska författare får viss ersättning är ju sant, men det finns ju en rad andra problem, där utlåningen inkräktar starkt på upphovsrättsinnehavarens rättigheter. Några frågor att ställa sig:

1) En stor majoritet av alla utlånade böcker är skrivna av utländska författare. Hur får de ersättning? Hur mycket får tex Hemingways dödsbo varje år? Hur mycket förlorar de på utebliven försäljning av hans verk?
2) Taket för ersättning ligger på ca 150 000 per år. Hur mycket förlorar en svensk författare med en storsäljare som lånas ut ca 300 000 gånger? Hur mycket royalty skulle han ha fått om han istället för utlånen sålt ca 150 000 kopior? (med ungefär samma sätt att räkna som musikindustrin använder för TPB). Hur mycket förlorar Astrid Lindgrens arvtagare varje år på utebliven försäljning?
3) Om jag ger ut en liten tidskrift som säljs i en upplaga på 2000 ex, men läses av 20 000 läsare på bibliotek, hur får jag ersättning för detta?
4) Hur mycket får svenska och utländska kompositörer i ersättning när jag lånar en cd-skiva på bibblan med deras verk?
5) Hur mycket ersättning får utländska filmskapare vid utlåning av deras filmer (som jag dessutom har laglig rätt att kopiera när jag lånar dem...)
6) Om jag ger ut facklitteratur på eget förlag, som säljs till trettio svenska bibliotek och lånas ut totalt 500 ggr där under ett år, hur mycket skulle jag få i biblioteksersättning och hur stort skulle gapet mellan den ersättningen och det hypotetiska försäljningsbortfallet bli, ungefär?

Att besvara dessa frågor med ett "de får säkert någon ersättning" är inte seriöst - kom med faktasvar på mina frågor i stället. Fundera på de moraliska skillnaderna på att låna en utländsk bok på ett svenskt bibliotek och på att ladda ned den som pdf? Blir man moraliskt indignerad över nedladdningen bör man i konsekvensens namn bli lika indignerad över utlåningen.
Dags att plocka fram facklor och högafflar och jaga för att jaga biblioteksbesökare. Sickna parasiter! Folkbildning my ass - rena anarkin!

 

[ebermark]

Hur mycket får tex Hemingways dödsbo varje år? Hur mycket förlorar de på utebliven försäljning av hans verk?

Enkelt svar: dom förlorar inte en spänn. Man kan inte anta att X antal utlåningar (eller nedladdningar, för den delen) motsvarar lika många eller några försäljningar överhuvudtaget. Att någon lånar en bok på bibblan innebär inte automatiskt att personen skulle köpt boken om den inte fanns att låna. Det kanske finns tio böcker låntagaren är intresserad av och kanske bara känner för att köpa en. behöver ju nödvändigtvis inte bli just den.
Men är den lånade boken bra så kanske låntagaren däremot har fått upp ögonen för Hemingway och vill läsa fler av hans böcker - och kanske rent utav vill ha dom i sin egen boksamling.

 

[atotowi]

Huruvida de är brottslingar eller inte är ju lite av en dagslända och egentligen ganska ointressant. Det viktiga är väl vilka moraliska positioner vi tar inför frågan.

Idag är nedladdning kriminaliserat och därför är den som laddar ner upphovsrättskyddat material en brottsling oavsett hur jag personligen ställer mig till frågan moraliskt.

De som laddad ner upphovsrättsskyddat material tidiagre innan det blev kriminaliserat är dock inte brottslingar eftersom det inte var ett brott vid tillfället. (lite på sidan om kan jag tillägga att jag inte stöder någon form av retroaktiv lagstiftning dvs man ska bara dömas efter lagar som gällde vid tillfället av gärningen.)

Att låna en CD/DVD på bilblioteket för att lyssna/se på den under låneperioden får anses vara OK (det är ju i vilket fall som hellst inte kriminaliserat). Att kopiera det lånade materialet är det inte.
Liknelsen med bibliotek haltar ju en aning eftersom den inte automatiskt innehåller en exemplarsframställning, det är ju ett exemplar som lånas ut och återlämnas. Visd fildelning handlar det ju i mångt och mycket om exemplarsframställningar.

Jag kan oxå tycka att det kan vara på sin plats att diskutera ersättningar för detta till de som äger rättigheterna.

 

[ztenlund]

Det som är konstigt i fildelningsdebatten är väl att man ibland försöker försvara den med marknadsekonomiska termer. Men i en marknads ekonomi bestämmer upphovsmannen tillgång och pris. Men fildelarna vill ju göra tvärt om; Att konsumenten ska bestämma pris och tillgång på upphovsmännens varor.

Du verkar helt ha missförstått hur en marknadsekonomi fungerar. Det är inte producenten/upphovsmannen/tillverkaren som ensidigt bestämmer priset. Tillgången bestäms generellt sett av det pris som köpare och säljaren är kommer överens om. Är det för lågt eller för högt så blir det i slutändan ingen tillgång.

Grundläggande för en marknadsekonomi är att det sker ett utbyte mellan köpare och säljare på ett sätt och till ett pris som tillför båda en nytta och en kostnad som båda parter anser vara fördelaktig. Uppenbarligen står sidorna långt ifrån varandra och därför blir det ingen affär. Det normala i det här läget hade varit att antingen upphör produktionen av upphovsrättskyddat material, alternativ anpassas priset och varans form. Hittills har ingetdera skett eftersom man från produktionssidan gömt sig bakom lagstiftning för att sätta marknadsmekanismerna ur spel. Det har dock inte fungerat helt och hållet eftersom den tekniska utvecklingen har gjort att de blivit akterseglade.

 

[iSolen.se]

Du verkar helt ha missförstått hur en marknadsekonomi fungerar. Det är inte producenten/upphovsmannen/tillverkaren som ensidigt bestämmer priset.
/klipp/

Nu var inte påståendet riktat mot mig men visst är det så att leverantören/producenten bestämmer priset. Om det är för högt blir det dålig volym, för lågt dålig lönsamhet. Det är helt upp till producentsidan att lägga nivån, inte köparen.

 

[ebermark]

Det är helt upp till producentsidan att lägga nivån, inte köparen.

Visst är det så, men stämmer inte priset överens med vad köparen är villig att betala så blir det ingen affär.

 

[Kimura]

Du tror inte att det spelar större roll att jag säljer bilder och programmerar, två områden som är svårt utsatta för upphovsrättsbrott, än att jag är en knapp halv generation ändre än du?

Vad är förresten anledningen till du har noll publicerade bilder här på fotosidan efter drygt 1.5 års medlemskap? Inte bildstöldsrisken hoppas jag.

Det väger säkerligen in, men det finns frapperande demografiska skillnader beträffande ståndpunkter i denna fråga. Ålder tycks vara den enskilt viktigaste parametern. Det är heller inte särskilt konstigt. Jag är ganska långt ifrån den person jag var när jag var 20 år i slutet av 90-talet, om vi ser till många av mina värderingar. Åren förändrar oss. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Det ligger ingen som helst värdering i detta, det försäkrar jag, det är blott ett konstaterande.

Till att börja med kan du förklara relevansen i denna fråga om mina bildpubliceringar. I avvaktan på det nöjer jag mig att förklara att din teori är fel. Jag förbehåller mig trots allt rätten att nyttja mitt medlemskap på fotosidan på det sätt jag själv finner bäst. Just nu nyttjar jag det genom att använda forat och att läsa artiklar. Om jag beslutar mig för att publicera en bild eller två lovar jag att skicka dig ett pm så att du inte missar det...

Apropå upphovsrätt och spridning av material har jag själv fått erfara det då publikationer jag själv författat i (blygsamma) akademiska sammanhang har spridits vind för våg utan mitt eller mina medförfattares medgivande. Jag är inte oförstående inför upphovsrättshavares oro i denna fråga.

Återigen: jag är inte för en upprivning av upphovsrätten och fullständigt fri fildelning. Jag har två stora problem med denna fråga. Dels IPREDs nuvarande utformning och dels stora delar av den etablerade "branschens" agerande i denna fråga. IPRED är ett juridiskt hafsverk med enorma rättssäkerhetsproblem och industrin har skjutit sig i foten, inte bara med en pistol utan en fälthaubits.

 

[iSolen.se]

Visst är det så, men stämmer inte priset överens med vad köparen är villig att betala så blir det ingen affär.

...och vad skrev jag då?

 

[iSolen.se]

Det väger säkerligen in, men det finns frapperande demografiska skillnader beträffande ståndpunkter i denna fråga. Ålder tycks vara den enskilt viktigaste parametern. Det är heller inte särskilt konstigt. Jag är ganska långt ifrån den person jag var när jag var 20 år i slutet av 90-talet, om vi ser till många av mina värderingar. Åren förändrar oss. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Det ligger ingen som helst värdering i detta, det försäkrar jag, det är blott ett konstaterande.

Till att börja med kan du förklara relevansen i denna fråga om mina bildpubliceringar. I avvaktan på det nöjer jag mig att förklara att din teori är fel. Jag förbehåller mig trots allt rätten att nyttja mitt medlemskap på fotosidan på det sätt jag själv finner bäst. Just nu nyttjar jag det genom att använda forat och att läsa artiklar. Om jag beslutar mig för att publicera en bild eller två lovar jag att skicka dig ett pm så att du inte missar det...

Apropå upphovsrätt och spridning av material har jag själv fått erfara det då publikationer jag själv författat i (blygsamma) akademiska sammanhang har spridits vind för våg utan mitt eller mina medförfattares medgivande. Jag är inte oförstående inför upphovsrättshavares oro i denna fråga.

Återigen: jag är inte för en upprivning av upphovsrätten och fullständigt fri fildelning. Jag har två stora problem med denna fråga. Dels IPREDs nuvarande utformning och dels stora delar av den etablerade "branschens" agerande i denna fråga. IPRED är ett juridiskt hafsverk med enorma rättssäkerhetsproblem och industrin har skjutit sig i foten, inte bara med en pistol utan en fälthaubits.

Relevansen var precis den som du råkat ut för: att bli utsatt för bildstöld eller liknande. OCh det hade du.

Då är vi överens:

- upphovsrätt: ja tack
- fullstäldigt fri fildelning - nej tack
- IPRED - nej tack

 

[Kijana]

3) Om jag ger ut en liten tidskrift som säljs i en upplaga på 2000 ex, men läses av 20 000 läsare på bibliotek, hur får jag ersättning för detta?

Ersättningen i det här fallet är säkert inte lätt att mäta, och dessutom få ett korrekt svar.
Men, jag känner till en tidskrift som trycks i 2 000 ex fyra gånger om året, och som många bibliotek prenumererar på. Hur många läsare tidskriften når genom det är förstås omöjligt att säga. Men vad som är intressant för redaktionen är ju inte bara ekonomisk ersättning, utan även mängden presumtiva nya prenumeranter som tidskriften möter genom detta. Om det så bara vore 1 procent per år av dessa 20 000 som tar en prenumeration så är ju det en icke föraktlig upplageökning. Sedan finns ju alla de läsare som inte tar en prenumeration, men nämner tidskriftens namn i sin bekantskapskrets.

Folkbildning my ass - rena anarkin!

Jo, trots att du inte verkar ha så mycket till övers för folkbildning så är det ju trots allt bibliotekens främsta uppgift. Det vill säga ge fler chansen att ta del av kulturutbudet oavsett inkomst. Så bland annat därför kan man inte säga att en utlåning på bibliotek innebär en förlorad försäljning av boken.
Personligen har jag flera gånger lånat böcker av författare som jag inte vet om jag gillar eller inte, för att sedan köpa deras böcker. Sedan ska man ju också komma ihåg att biblioteken kanske har ett annat utbud än det som bokhandlarna har, de som måste tänka på försäljningssiffror i första hand.

 

[Snufkin]

Ersättningen i det här fallet är säkert inte lätt att mäta, och dessutom få ett korrekt svar.
Men, jag känner till en tidskrift som trycks i 2 000 ex fyra gånger om året, och som många bibliotek prenumererar på. Hur många läsare tidskriften når genom det är förstås omöjligt att säga. Men vad som är intressant för redaktionen är ju inte bara ekonomisk ersättning, utan även mängden presumtiva nya prenumeranter som tidskriften möter genom detta. Om det så bara vore 1 procent per år av dessa 20 000 som tar en prenumeration så är ju det en icke föraktlig upplageökning. Sedan finns ju alla de läsare som inte tar en prenumeration, men nämner tidskriftens namn i sin bekantskapskrets.



Jo, trots att du inte verkar ha så mycket till övers för folkbildning så är det ju trots allt bibliotekens främsta uppgift. Det vill säga ge fler chansen att ta del av kulturutbudet oavsett inkomst. Så bland annat därför kan man inte säga att en utlåning på bibliotek innebär en förlorad försäljning av boken.
Personligen har jag flera gånger lånat böcker av författare som jag inte vet om jag gillar eller inte, för att sedan köpa deras böcker. Sedan ska man ju också komma ihåg att biblioteken kanske har ett annat utbud än det som bokhandlarna har, de som måste tänka på försäljningssiffror i första hand.

Så biblioteken är precis som fildelningssajter. De som fildelar sätter mera pengar än genomsnittet på musik. Ända skillnaden är väl att just svenska författare för ersättning, vilke de iofs. inte fick de första hundra åren av bibliotekens existens i Sverige.

 

[ps82]

Påståendet att upphovsrätt är ägande kom från London Company of Stationers under åren 1689-1709. De hade fått ett monopol på att trycka böcker och pampfletter den 4 maj 1557 av Queen Mary I, även kallad Bloody Mary för hennes skoningslösa jakt på protestanter. Syftet med monopolet var att kraftigt begränsa yttrandefriheten, så att inget protestantiskt material kunde publiceras.London Company of Stationers fick befogenheter att bränna böcker som inte var tryckta av dem och att beslagta andras tryckpressar, mot att de agerade
en privat censurkår åt kronan.

1688 skedde det en revolution i Storbritannien som gjorde att
parlamentet fick mycket mer makt på bekostnad av kronan, och många
av de nya parlamentsledamöterna var sådana som tidigare varit censurerade. De gick till boktryckarmonopolet och meddelade kort och gott att deras privilegier nu skulle återkallas, och att det åter skulle bli en värld helt utan upphovsrätt (copyright).

Stationers fick panik eftersom deras lukrativa intäktskälla var hotad. De gick under flera år till parlamentet och påstod sig representera kreatörerna, och menade att det borde finnas en naturlig rätt till det man skapat - ett ägande - som då precis som vilken annan ägodel som helst kunde köpas och säljas.Detta var ett sätt för Stationers att behålla sitt monopol i praktiken,
eftersom författarna skulle tvingas sälja rättigheterna till London Company of Stationers, och allt skulle i praktikenvara oförändrat från när de var en privat censurbyrå.

Parlamentet köpte argumentationen och 1709 skrevs Statute of Anne in i den brittiska lagboken. Den tog effekt 1710. Detta brukar vara startpunkten för historieskrivning om upphovsrätten bland förespråkarna; de ignorerar alltid det som kom före Statute of Anne som jag skrivit här.

Det är också värt att notera att inget förändrats på 300 år. Än idag går monopolisterna till lagstiftarna och påstår sig representera kreatörerna när de lobbar för starkare och utökat monopol.

Det var lite teoretiskt, så vi tar ett mer konkret exempel. Om jag köper en stol, så erhåller jag äganderätt över den. Jag har kvittot i min hand, den är min. Jag får då ta isär den och använda delarna till andra möbler jag snickrar på, jag får titta hur den är gjord ner i minsta detalj och skapa en likadan, och jag får ställa ut den på gården så att grannarna kan ta del av och använda den när de vill.

Om jag i stället köper en kopia av en film - och med "kopia" här menar jag en DVD jag köper i handeln, en kopia professionellt framställd av den som har upphovsrättigheterna att framställa nya kopior från tryckorginalet i glas på fabriken - så får jag inte göra något av detta. Jag äger den här kopian av den här filmen, jag har kvittot i handen här. Äganderätten är obestridd. Ändå får jag inte skapa en likadan kopia, jag får inte ta isär filmkopian i bitar och använda dem till andra skapelser, och jag får inte visa min filmkopia på gården. Upphovsrätten begränsar på ett väldigt tydligt sätt min äganderätt över den kopia jag köpt.

 

[iSolen.se]

/klipp/

Om jag i stället köper en kopia av en film - och med "kopia" här menar jag en DVD jag köper i handeln, en kopia professionellt framställd av den som har upphovsrättigheterna att framställa nya kopior från tryckorginalet i glas på fabriken - så får jag inte göra något av detta. Jag äger den här kopian av den här filmen, jag har kvittot i handen här. Äganderätten är obestridd. Ändå får jag inte skapa en likadan kopia, jag får inte ta isär filmkopian i bitar och använda dem till andra skapelser, och jag får inte visa min filmkopia på gården. Upphovsrätten begränsar på ett väldigt tydligt sätt min äganderätt över den kopia jag köpt.

Du kan inte köpa en film. När du "köper en film" köper du bara rätten att titta på den. Det är alltså ingen begränsning av ägande eftersom filmen fortfarande ägs av någon annan.

 

[Kijana]

Det är också värt att notera att inget förändrats på 300 år. Än idag går monopolisterna till lagstiftarna och påstår sig representera kreatörerna när de lobbar för starkare och utökat monopol.

Monopol? Vem är det som har det?

 

[Kimura]

Relevansen var precis den som du råkat ut för: att bli utsatt för bildstöld eller liknande. OCh det hade du.

Då är vi överens:

- upphovsrätt: ja tack
- fullstäldigt fri fildelning - nej tack
- IPRED - nej tack

Det hade du kunnat fråga rent ut.

Ja, vi är nog överens. Jag är dock för en rejäl översyn av upphovsrätten i sin nuvarande form. Där misstänker jag att det uppstår diskrepans.

 

[atotowi]

"Klipp" ...

Det är också värt att notera att inget förändrats på 300 år. Än idag går monopolisterna till lagstiftarna och påstår sig representera kreatörerna när de lobbar för starkare och utökat monopol.

Som sagt tidigare vadå monopol???
Att man har skydd för sina verk innebär inget monopol. Är Toyota en monopolist bara för att de är de enda som får tillverka Toyota?

Det var lite teoretiskt, så vi tar ett mer konkret exempel. Om jag köper en stol, så erhåller jag äganderätt över den. Jag har kvittot i min hand, den är min. Jag får då ta isär den och använda delarna till andra möbler jag snickrar på, jag får titta hur den är gjord ner i minsta detalj och skapa en likadan, och jag får ställa ut den på gården så att grannarna kan ta del av och använda den när de vill.

Du får inte utan vidare ta isär och tillverka likadana stolar och distribuera dessa till 3:e part. Stolen innehåller med stor sannolikhet patenterade detaljer och/eller mönsyterskyddade komponenter. Du kan tillverka tillsynes likadana stolar och distribuera. Såvida inte stolens design är av sådan art att den kan anses ha egen verkshöjd då blir det upphovsrätts brott.
Om du bara använder stolen i hemmet och bjuder in grannen att sitta i dom så är det OK. Om grannen erbjuder sig att köpa några exemplar så är det förmodligen inte OK att du tillverkar några åt grannen. Beror på om den innehåller patenterade/mönsterskyddade detaljer eller egen verkshöjd. Så bara för att du handlat en fysisk vara så är det automatiskt inte så att du kan göra vad du vill.

Om jag i stället köper en kopia av en film - och med "kopia" här menar jag en DVD jag köper i handeln, en kopia professionellt framställd av den som har upphovsrättigheterna att framställa nya kopior från tryckorginalet i glas på fabriken - så får jag inte göra något av detta. Jag äger den här kopian av den här filmen, jag har kvittot i handen här. Äganderätten är obestridd. Ändå får jag inte skapa en likadan kopia, jag får inte ta isär filmkopian i bitar och använda dem till andra skapelser, och jag får inte visa min filmkopia på gården. Upphovsrätten begränsar på ett väldigt tydligt sätt min äganderätt över den kopia jag köpt.

Du kan såga upp din CD/DVD skiva och göra vad du vill med den fysiskt inkl inkludera den i nya konstverk, möbler eller fotografera/filma av skivan på egna bilder/filmer som du får upphovsrätt till.

Du kan med svensk lagstiftning göra en kopia av innehållet skivan i syfte att ha en kopia på din iPod eller liknande. Du äger inte rätten att mångfaldiga den i syfte att sprida den.

Du kan inte anordna en visning offentligt av materialet på skivan. Men du kan mycket väl bjuda hem grannen att titta på din film. Ni kan tom sitta i trädgården och avnjuta den om ni vill. Om ni sitter i trädgården och vill använda projektor och duk så kanske man kan diskutera om en duk på 400 tum välsynlig från gatan är nödvändig för att du och grannen ska kunna se filmen eller om syftet varit ett annat.
Men att sitta i trädgården med sina vänner och titta på film, lyssna på musik eller Radio/TV är inte olagligt i sig. Bara om syftet varit (eller i domstol kommer att anses ha varit) att sprida verket offentligt.

 

[iSolen.se]

Ja, vi är nog överens. Jag är dock för en rejäl översyn av upphovsrätten i sin nuvarande form. Där misstänker jag att det uppstår diskrepans.

Det är jag helt övertygad om, därför formulerade jag mig lite snävt, man kan ju inte hålla på att argumentera i all oändlighet.