Hallå, Pippo,
Jag har läst de flesta trådar om skrivare här på FS, och därefter dragit slutsatsen att för de allra flesta av oss: 1) blir det billigare, 2) mindre tidskrävande, och 3) bäst för nerverna, att beställa utskrifter. Själv använder jag Crimson och får ut bilder exakt som dom ser ut på min dator (MacBook Pro). Skrivare hemma är till för dom som vill sätta sig in i det tekniska, som skriver ut regelbundet (dvs. innan man hinner glömma bort hur man gör) och som vill kunna styra processen in i minsta detalj. Och, ja, för några år sen köpte jag köpte en HP-skrivare för att kunna skriva ut mindre bilder (A4 max). Pyttsan. Strul med papper, färgtoner och bläckpatoner. Ibland vägrade den att skriva ut. etc. Jag tror att jag skrivit ut max ett 20-tal bilder med den. Lämnades på ta-tilvara-containern på återvinningscentralen för ett tag sedan. Just sayin' ...
/ Med vänlig hälsning, FiCa1
PS. Men så är jag också totalt ointresserad av att lära mig skrivarprofiler, papperssorter, datatekniska abrovinker, etc.
Vi är alla lite olika, gör lite olika avvägningar, och tar lite olika beslut.
Jag är inte bara ointresserad av datorier, jag är inkompetent också. Till viss grad hör det kanske ihop.
Däremot känner jag behov av en skrivare, "omodern" som jag är.
Det finns papper som jag tycker mig behöva ha kopior på, och då fungerar ju en skrivare som kopiator också.
När jag ägnar mig åt författande, om än i mindre skala, tycker jag om att ha utskrivna texter att arbeta på.
Och så foton förstås. Att i all anspråkslöshet skriva ut några bilder i A4, sätta i plastficka i pärm, eller ge till vänner och bekanta.
Fysiska bilder känns bra för mig.
Gammalmodigt. Javisst, Men en dam i en databutik lärde mig ett finare ord. Bakåtkompatibel.
jag är alltså lite bakåtkompatibel i mitt synsätt.
Skrivare med 12 färger, som kostar typ 5.000:- i paketpris, färgkalibreringar, pappersprofiler att ladda ner, osv.
Det är inget för mig.
Vill jag ha riktigt fina och stora utskrifter, då får jag anlita ett proffsföretag.
Kruxet har varit att min gamla skrivare kläggat igen.
Och, nu har jag till slut, efter mycket vånda, köpt en ny.
Det blev en Epson ET 2720 för under 2.000:- på Black Friday.
ET står för EcoTank.
Man fyller färg i tankar, och sedan får skrivhuvdet färgen via slangar.
I reklamen sägs att färgkostnaden blir en tiondel. Det kan nog vara något åt det hållet. Och så slipper man slöseriet med dessa små engångs-plastbehållare, som även har elektronik i sig.
En kamrat fick sköta installaltionen.
Han sa att det var enkelt och logiskt.
Mer tid och besvär var det för honom att få bort allt med den tidigare skrivaren ur datorn.
Jag läste den svenska bruksanvisningen, som fanns på internet.
Felsökning heter numera "lösa problem".
Och om faster Berit skulle bli illgrön i nyllet, så är det inte "felaktig färgåtergivning", som man skulle kunna tro, utan "oväntade färger".
Men, visst, man fattar vad de menar.
Uttrycket är väl inte direkt "fel", bara lite "oväntat".
Jag fyllde på färgerna.
Det var smidigt, kladdfritt och smart. "Plastklackar" gjorde att rätt färg bara kunde sättas på rätt ställe.
Jag hade köpt ett 50-pack med Epsons matta A4-papper, 167 gram, för 179:-. Alltså 3 kronor och 58 öre per styck, om min mobil räknat rätt.
Färgerna var inte oväntade, men det var slutresultatet.
Bilderna var mycket bättre än förväntat, bättre än de från min tidigare skrivare, trots att upplösningen i dpi var typ hälften.
Hur skrivaren fungerar när den blivit äldre än ett dygn, och hur utskrifterna ser ut då, kan jag inte uttala mig om.
Epsons serviceverkstad har ju inte heller bästa rykte.
Men, okey, jag gör ett försök med den här.
Slår det väl ut, kommer jag senare att köpa en fotoskrivare av samma typ. Den har 6 färger istället för dennas fyra, och en hel massa andra möjligheter.
Det får dock bli en senare fråga.
Efter att ha läst Fototsidans alla senare trådar om skrivare, kändes det som min skyldighet att delge mina erfarenheter.