Detta är ett test (som är en uppföljning av en helt annan tråd:
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?threadid=17292).
Testet som gjorts, är på det analoga mörkrummet kontra det digitala ditot. Det är alltså ingen test av det digitala arbetsflödet kontra det analoga, som helhet. Det är ingen jämförelse mellan kameror osv.
Syftet är att städa upp lite i debatten "digitalt vs analogt", genom att utföra ett enkelt test som täcker en enda punkt: svartvita papperskopior. Att bevisa att det ena är bättre än det andra i allmänhet, finner jag omöjligt.
Ett svartvitt negativ har stoppats i en analog förstoringsapparat och en papperskopia har gjorts.
Sedan har samma negativ stoppats i en negativscanner och scannats i 3200 dpi och 48-bit färg. Det har behandlats i ps av en van hand och sedan skickats (i okomprimerat TIFF-format) till Colormailer som har gjort en papperskopia (på Agfa Prestige Digital papper).
Jag har tusentals timmar i ps under bältet, så de skillnader som syns i mina exempel kommer från begränsningar i medierna som använts.
Båda papperskopiorna har till sist scannats sida vid sida. Med andra ord så har båda kopiorna, både den som gjorts digitalt och den som gjorts analogt, kopierats i samma antal generationer. Källan är densamma för de båda papperskopiorna, och det beror på att testen här gällde kopiering till papper.
De största skillnader man ser, är i (1) färgstick, (2) gradation, (3) högdagrarna, (4) lystern och (5) skärpan/upplösningen.
(1). Färgsticket är från Colormailer. Det finns inte i bildfilen. Vill man ha neutrala svartvita bilder så har man ett problem med Colormailer. Den analoga kopian är bäst för svartvitt.
(2). Titta på kaffekoppen och följ den upp mot handen. Titta på både den analoga och den digitala kopian. I den analoga kopian syns övergången från vitt till svart som en jämn och vacker gråskala. I den digitala kopian saknas nästan gradation helt och hållet. Från vitt går gråskalan i ett hack direkt till någon slags gulton för att i handen falla till en grå-magenta sörja. Från mörkgrå gör den sedan ett hack direkt ner till helsvart, på ett sätt som liknar det från vitt till ljusgrått. Den analoga kopian är bäst.
(3). Jag berörde detta lite i ovanstående punkt: På den digitala kopian går högdagrarna från helvitt till något gulaktigt grått, allt detta i en väldigt hård och ful kant som jag personligen uppfattar som typisk för digital fotografi. På den analoga kopian går de absolut ljusaste tonerna över i helvitt på ett extremt jämnt sätt.
(4). Den digitala kopian är inte i närheten av lika ljus som den analoga kopian. De överlägsna högdagrarna i den analoga kopian bidrar till den varma och kraftiga lyster som uppstår när man tittar på den, speciellt i verkligheten.
(5). Negativet scannades i 3200 dpi, eller i det här fallet 33 megapixlar. Den skickades i okomprimerad TIFF-fil till Colormailer. Grötigheten du ser i den digitala bilden är således helt en följd av den teknik Colormailer använt för att överföra bilden till papper. Det finns långt mer information i originalfilen än vad som syns på den digitala papperskopian.
Vi är säkert överens om vilken kopia som ser bäst ut allt som allt.
Slutsats: Digitalt är bra till mycket, men det duger inte till svartvita papperskopior från Colormailer (eller till projicering, fast det var inte någonting som testades i det här fallet). Papperskopior i färg har jag inte tagit upp i denna test.
Fler tester liknande denna efterlyses dock!
Länkar:
http://www.colormailer.com
http://files.jordgropen.com/2004-02/analogt-digitalt/
Angående min scanners prestanda:
http://www.digit-life.com/articles2/epson3200/
http://www.photo-i.co.uk/Reviews/interactive/Scanners/Epson_3200/page_7
.htm
(redigerat kl 23.04 av dsandlund)
