Urban Domeij
Avslutat medlemskap
https://www.riksdagen.se/sv/Dokumen.../Lag-1960729-om-upphovsratt-_sfs-1960-729/#K6
När jag började fotografera, strax före 1960, var upphovsrättslagen ganska lätt att förstå och den innehöll inte många tillägg eller undantag. Med tiden har den vuxit ut över alla brädddar, och det ser ut som om de mest senkomna förändringarna är de som är svårast att få grepp om och är sämst formulerade. Jag tänker särskilt på tilläggen som har kommit till efter att delstaten Bayern bestämde att Hitlers upphovsrätt tillhörde staten och vi fick tiden förlängd till sjuttio år.
Något senare tillkom också en del underligheter som hänger ihop med den digitala eran, och där kanske inte enbart fotografi, utan framför allt en del kommersiella intressenter i musik- och filmbranschen, som har fått härja fritt, utan minsta hum om hur man formulerar en lag.
Jag tänker särskilt på sjätte kapitlet: Särskilda bestämmelser
Där finns uttryck som: "kränker den andliga odlingens intressen" och "elektronisk information om rättighetshantering". Inget av dessa två begrepp är på något sätt förklarade i lagen, och jag ser dem närmast som ren rappakalja.
Paragraferna som kanske mest tydligt visar lobbyverksamheten är den som handlar om tekniska åtgärder, alla tillkomna efter millenieskiftet. En paragraf som för fotografer hade kunnat vara viktig, 52 g § har sumpats bort:
Här skulle man kunna tolka det som att våra EXIF-data skyddas, men om man tolkar lagen efter dess bokstav finns inget skydd för annan information om rättighetsförvaltning än den som är "elektronisk".
Första styckets epitet till information, elektronisk, är fullkomligt obegripligt och begränsar helt i onödan. Min gissning när jag läste det var att någon hade översatt fel, men det visade sig att det är en annan missuppfattning som ligger bakom, där de som förde in elektronisk troligen menade digital, och förblindades av att utrustningarna som används för att tolka och återge de upphovsrättsskyddade verken är elektroniska. Informationen däremot är inte elektronisk, och det existerar såvitt jag vet överhuvudtaget ingen elektronisk information.
Elektronisk information är inte heller förklarat någonstans i hela lagboken, och ursprunget syns komma från lobbyorganisationer i USA som länge har använt begreppet "electronic information", och det har tillförts det svenska rättssystemet genom harmonisering.
Genom det lilla adjektivet "elektronisk" har man alltså begränsat innehållet i paragrafen som skulle skydda vår upphovsrätt till att inte gälla informationen vi lagrar digitalt i våra bildfiler, eftersom den inte är elektronisk.
Behjärtansvärt vore att helt enkelt stryka det begränsande adjektivet. Då blir lagstiftningen fortfarande harmoniserad med lobbygrupperna, men gäller utöver den "elektroniska" informationen överhuvudtaget all information om rättighetshantering som vi kan ha bifogat våra verk.
Felet kommer från WIPO, och det har nått vår lagstiftning via harmonisering med Digital Millenium Copyright Act, som är ett beställningsjobb från medieföretagen via WIPO. Det är alltså inte längre så att vi själva via vår Riksdag stiftar våra lagar, utan överstatliga organ, som här WIPO, en avdelning under Förenta Nationerna, har formulerat den här lagen och formulerat den fel. Möjligen har ändringarna aldrig satts under Lagrådets argusögon, för det där borde inte ha slunkit igenom.
När jag började fotografera, strax före 1960, var upphovsrättslagen ganska lätt att förstå och den innehöll inte många tillägg eller undantag. Med tiden har den vuxit ut över alla brädddar, och det ser ut som om de mest senkomna förändringarna är de som är svårast att få grepp om och är sämst formulerade. Jag tänker särskilt på tilläggen som har kommit till efter att delstaten Bayern bestämde att Hitlers upphovsrätt tillhörde staten och vi fick tiden förlängd till sjuttio år.
Något senare tillkom också en del underligheter som hänger ihop med den digitala eran, och där kanske inte enbart fotografi, utan framför allt en del kommersiella intressenter i musik- och filmbranschen, som har fått härja fritt, utan minsta hum om hur man formulerar en lag.
Jag tänker särskilt på sjätte kapitlet: Särskilda bestämmelser
Där finns uttryck som: "kränker den andliga odlingens intressen" och "elektronisk information om rättighetshantering". Inget av dessa två begrepp är på något sätt förklarade i lagen, och jag ser dem närmast som ren rappakalja.
Paragraferna som kanske mest tydligt visar lobbyverksamheten är den som handlar om tekniska åtgärder, alla tillkomna efter millenieskiftet. En paragraf som för fotografer hade kunnat vara viktig, 52 g § har sumpats bort:
Här skulle man kunna tolka det som att våra EXIF-data skyddas, men om man tolkar lagen efter dess bokstav finns inget skydd för annan information om rättighetsförvaltning än den som är "elektronisk".
Första styckets epitet till information, elektronisk, är fullkomligt obegripligt och begränsar helt i onödan. Min gissning när jag läste det var att någon hade översatt fel, men det visade sig att det är en annan missuppfattning som ligger bakom, där de som förde in elektronisk troligen menade digital, och förblindades av att utrustningarna som används för att tolka och återge de upphovsrättsskyddade verken är elektroniska. Informationen däremot är inte elektronisk, och det existerar såvitt jag vet överhuvudtaget ingen elektronisk information.
Elektronisk information är inte heller förklarat någonstans i hela lagboken, och ursprunget syns komma från lobbyorganisationer i USA som länge har använt begreppet "electronic information", och det har tillförts det svenska rättssystemet genom harmonisering.
Genom det lilla adjektivet "elektronisk" har man alltså begränsat innehållet i paragrafen som skulle skydda vår upphovsrätt till att inte gälla informationen vi lagrar digitalt i våra bildfiler, eftersom den inte är elektronisk.
Behjärtansvärt vore att helt enkelt stryka det begränsande adjektivet. Då blir lagstiftningen fortfarande harmoniserad med lobbygrupperna, men gäller utöver den "elektroniska" informationen överhuvudtaget all information om rättighetshantering som vi kan ha bifogat våra verk.
Felet kommer från WIPO, och det har nått vår lagstiftning via harmonisering med Digital Millenium Copyright Act, som är ett beställningsjobb från medieföretagen via WIPO. Det är alltså inte längre så att vi själva via vår Riksdag stiftar våra lagar, utan överstatliga organ, som här WIPO, en avdelning under Förenta Nationerna, har formulerat den här lagen och formulerat den fel. Möjligen har ändringarna aldrig satts under Lagrådets argusögon, för det där borde inte ha slunkit igenom.
