ANNONS
Annons

Hur kan folk använda 35mm film??

Produkter
(logga in för att koppla)
I detta sammanhang snackar han mer rappakalja än i något annat vad jag lästa av honom. Det han hävdar går stick i stäv mot vad en mängd kompetenta människor rapporterat om och också mot den erfarenhet jag har. Och jag har gjort ett par stycken film/digital jämförelser.

Jo men det blir inte mindre läsvärt för det :)

Vad gäller den fakta han presenterar så orkar jag inte sätta mig in i om hans uträkningar stämmer, eller om hans utgångsfakta är korrekt. Mest troligt så gör det det på ett teoretiskt plan, som inte har med verkligheten att göra för det mesta.

Han är ju rolig, man får ju ta det för vad det är eller hur? Det är ju inte så att han försöker doktorera i de ämnen han tar upp.
 
Den tanken slog mig för en halvtimme sedan, när jag skrev ut en bild. Bilden var tagen med iso-1600 och jag kunde inte hitta minsta lilla antydelse till brus på den. AV det jag erfarit i mörkrum så får även iso-400 film rejält med korn på kopiorna, och knappt ens iso-100 film kan mäta sig med digitalutskriften. Så varför köra analogt?

Varför använda ISO 1600?
Klart utvecklingen går framåt, digitalt har sina fördelar, snabbheten till färdig bild, men dynamiken i den analoga filmen, vid ISO 100-200, är bättre än vad en APS-C bildsensor kan ge.
Jämför då med min Sony A200 APS-C bildsensor.
Vad en D-SLR, med FF, bildsensor kan ge för dynamik t.ex. Sony A900 eller Canon 5D Mll är ointressant för mig, ännu iaf, tänker inte lägga en massa flis på en sådan kamera, det är väl något i stil med 25000-29000, eller hur?
Analogt ISO 400 fungerar, dygnet runt och till stora förstoringar, det argumentet räcker för mig!
Dessutom, analog film fungerar, bakåt kompatibel, med alla analoga kameror, så långt tillbaka, som mitt minne sträcker sig, faktiskt.
Framtida lagring är busenkelt med det analoga mediet, billiga album, kolla på negativen kan enkelt även göras med blotta ögat, behövs inget elektroniskt verktyg.

Om det är lika lätt, att lagra och ta fram, digitala bildfiler, om 20 år, vet ingen säkert, bara förhoppningar, att kommande elektroniska verktyg kan läsa av dagens format.

Totalt felaktigt, att påstå, som det ofta sägs, - digitalt är mycket billigare, att använda än analogt, - ja, om alla bildfiler sparas på en HD, men kopierat ut på fotopapper är kostnaden exakt lika, att gå från analogt negativ som att gå från en digital bildfil!

Uppgraderingar, förbättringar av den digitala bildfilen måste göras med byte till en ny kamera, m.a.o. ny bildprocessor/ny bildsensor, mellanskillnaden gammal digital och ny digital kamera kan bli stor, t.ex. en några år gammal D-SLR har förlorat mycket av sitt marknadsvärde, tyvärr.

Den analoga kameran behöver bara service, med några års intervaller, fungerar lika perfekt idag, som för 50-60 år tillbaka, med den senaste moderna filmen, sett till den verkligheten, inköp av bara ny film, är analogt billigt!

Nackdelen med det analoga, - du måste ha tillgång till ett mörkrum för att labba, badrummet fungerar halvdant, lämna bort allt arbete kan man inte göra, det blir bättre och billigare, om du gör det själv.
 
Den tanken slog mig för en halvtimme sedan, när jag skrev ut en bild. Bilden var tagen med iso-1600 och jag kunde inte hitta minsta lilla antydelse till brus på den. AV det jag erfarit i mörkrum så får även iso-400 film rejält med korn på kopiorna, och knappt ens iso-100 film kan mäta sig med digitalutskriften. Så varför köra analogt?

Jag tycker det är fel att direkt jämföra korn i film med digitalt brus. Enligt min smak kan korn (då framförallt i svartvit film) vara riktigt snyggt, men digitalt brus är fult som stryk. Man ska nog också akta sig för att ifrågasätta olika individers val av media eftersom foto i många fall är att betrakta som konst och börjar man vandra den vägen så står man snart och ifrågasätter folks val av penslar eller typ av oljefärg...
 
Lägger in en länk till Robin G Larsson m.fl:

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1553453.htm

Glöm inte att förstora bilden. Detta är gamla Tri-X 5063, inte den nya och ngt finkornigare TX400. Med phenidonbaserad framkallare får man ut mycket fint korn, även i 400-ISO filmer som Tri-X. Duger mycket bra till förstoringar i 30x40......även om man ratar korn.
 
Även om man gillar rena bilder så är en helt brus-/kornfri bild inte alltid bra heller, man kan behöva lite brus för att få ett intryck av yta och detaljer i material. Det är alltför vanligt att man går för långt med Neat Image/Noise Ninja och vad man får är en väldigt onaturlig värld gjord av halvblank plast.
 
Jag som varit digital sedan "födseln" höll nyss på att tappa hakan när jag gjorde en 20*30 förstoring från ett småbildsnegativ (Tri-X pressad till 1600) som jag gav bort i julklapp till en kompis.
Perfekt skärpa, och inte alls påtagligt korn, var nästan besvärligt att ställa skärpan på förstoringsapparaten. Tagen med en Canon AV1 och FD 50 1,8 @ f/4.
Visst, min 5D eller 1D MkIII hade gjort det bättre, men de kamerorna med gluggar kostar c:a 3.000 per månad i avskrivningar och försäkringar, och hur kul hade det varit?
Var och en får väl göra som de vill, men sluta klaga på de andra.
 
Må så vara, men det jag jämförde var inte det utan vad det kostar att göra en högkvalitativ svartvit bild på arkivbeständiga material. Där är det inte billigare digitalt utan du får punga ut med flerdbbla kostnaden jämfört med att göra en analog svartvit bild hemma i mörkrummet.
Men om man gör en digital papperskopia på Fujis Chrystal Archive papper så är då inte både hållbarheten och maxsvärtan högre än vad du kan få med vanligt mörkrumspapper? En A4 går ju på ca 20 kronor så en ev ekonomisk förlust jämfört med analog teknik (kemi + film + papper) kan ju inte vara så stor.
 
Men om man gör en digital papperskopia på Fujis Chrystal Archive papper så är då inte både hållbarheten och maxsvärtan högre än vad du kan få med vanligt mörkrumspapper?
Fujis Crystal Archive är vanligt mörkrumspapper, framkallad i vanlig färgkemi. Hållbarheten och maxsvärtan är exakt densamma som för vanligt färgpapper, eftersom det är vanligt färgpapper.

Talar du däremot om pigmentbilder, utskrivna på syrafria papper, framförallt de som är bomullsbaserade, då har du både högre hållbarhet och högre maxsvärta än vanligt mörkrumspapper.

Stefan
 
Fujis Crystal Archive är vanligt mörkrumspapper, framkallad i vanlig färgkemi. Hållbarheten och maxsvärtan är exakt densamma som för vanligt färgpapper, eftersom det är vanligt färgpapper.

Talar du däremot om pigmentbilder, utskrivna på syrafria papper, framförallt de som är bomullsbaserade, då har du både högre hållbarhet och högre maxsvärta än vanligt mörkrumspapper.

Stefan
Jo, det är jag med på. Men om man jämför en svartvit bild på (färgpappret) Fuji Chrystal Archive med ett svartvitt mörkrumspapper så har jag för mig att maxsvärtan är högre.

Har de kommit till rätta med det konstiga "blänket" som pigmentutskrifter hade för några år sedan då man tittade på bilden något från sidan?
 
Jo, det är jag med på. Men om man jämför en svartvit bild på (färgpappret) Fuji Chrystal Archive med ett svartvitt mörkrumspapper så har jag för mig att maxsvärtan är högre.

Har de kommit till rätta med det konstiga "blänket" som pigmentutskrifter hade för några år sedan då man tittade på bilden något från sidan?

Fujis färgpapper har ett D-max som i bästa fall, med färskt papper och perfekt kontroll på kemin, når till 2. Ett bra svartvitt fotopapper når ner till 2,2-2,4, särskilt efter en selentoning. Det gör också ett pigmentpapper.

Och det som kallas bronzing är med rätt papper och bläck borta idag.

Stefan
 
Men om man gör en digital papperskopia på Fujis Chrystal Archive papper så är då inte både hållbarheten och maxsvärtan högre än vad du kan få med vanligt mörkrumspapper? En A4 går ju på ca 20 kronor så en ev ekonomisk förlust jämfört med analog teknik (kemi + film + papper) kan ju inte vara så stor.

Hållbarheten på det plastpapperet är nog inte alls jämförbar med ett mörkrumspapper i fiber, som tvåbadsfixerats, behandlast med fixförstörare, skyddstonats och sköljts på rätt sätt. Min fars svartvita mörkrumsbilder från 40- och 50-talen, som sitter limmade i album av tveksam kvalitét, som säkert ibland framkallats och fixerats i ofärska lösningar och varken behandlast med fixförstörare eller skyddtoning (desutom sköljda i ett handfat), ser lika fina och oförstörda ut än idag, 60-70 år senare. Och det är väl ungefär den hållbarheten man pratar om för Chrystal Archive? Dessutom är det ett C41-papper och alltså går det lika bra att få negativ framkallde på det, som digitala filer. Och maxsvärtan är väl bäst på den spegelblanka varianten (precis som för alla typer av foto/skrivarpapper) och det är inte är speciellt vackert att titta på. Ska man jämföra hållbarhet och bildintryck är det utskrifter på syrafria lumppapper eller mörkrumskopiering på fiberpapper som gäller. Och vad gäller mörkrummet så har färgfotografen inte mycket att välja på i den vägen. Där finns bara plast att tillgå. Men i svartvitt finns fortfarande en hel del att välja på, även om sortimenten tunnats ut de senaste åren.
 
Fujis färgpapper har ett D-max som i bästa fall, med färskt papper och perfekt kontroll på kemin, når till 2. Ett bra svartvitt fotopapper når ner till 2,2-2,4, särskilt efter en selentoning. Det gör också ett pigmentpapper.

Och det som kallas bronzing är med rätt papper och bläck borta idag.

Stefan
Låter nog envis som en åsna och jag vet att du har stor kunskap på detta område men är lite tveksam ändå.
Här är en länk där de säger nämner högre värden på Fujis papper än 2: http://www.dgs.oce.com/PrinterSupport/LJ_Customer_Access/Media_Targets/LJ5000_MediaTargets.htm

och här är en sida ("Inkjet versus RA-4") http://photomusings.wordpress.com/2007/04/17/inkjet-versus-ra-4/ där de menar att Fujis Crystal Archive är bättre i lågdagrarna.

Fler länkar: http://www.colorfolio.com/fine_art_printing.htm
http://www.colourgenics.com/fineartprints.html (Dmax=2.65 !)
 
Hållbarheten på det plastpapperet är nog inte alls jämförbar med ett mörkrumspapper i fiber, som tvåbadsfixerats, behandlast med fixförstörare, skyddstonats och sköljts på rätt sätt. Min fars svartvita mörkrumsbilder från 40- och 50-talen, som sitter limmade i album av tveksam kvalitét, som säkert ibland framkallats och fixerats i ofärska lösningar och varken behandlast med fixförstörare eller skyddtoning (desutom sköljda i ett handfat), ser lika fina och oförstörda ut än idag, 60-70 år senare. Och det är väl ungefär den hållbarheten man pratar om för Chrystal Archive? Dessutom är det ett C41-papper och alltså går det lika bra att få negativ framkallde på det, som digitala filer. Och maxsvärtan är väl bäst på den spegelblanka varianten (precis som för alla typer av foto/skrivarpapper) och det är inte är speciellt vackert att titta på. Ska man jämföra hållbarhet och bildintryck är det utskrifter på syrafria lumppapper eller mörkrumskopiering på fiberpapper som gäller. Och vad gäller mörkrummet så har färgfotografen inte mycket att välja på i den vägen. Där finns bara plast att tillgå. Men i svartvitt finns fortfarande en hel del att välja på, även om sortimenten tunnats ut de senaste åren.
Det är ju svårt att avgöra hållbarheten men just Fujis Crystal Archive papper ska hålla längre än andra RA4-papper. 60 år har jag hört något om men även 80 år. Vad händer då om 81 år? Ja, om de får förvaras mörkt så ser nog bilderna bra ut då med och kanske till och med 100 år senare.

Fråga några experter om hur länge en CD håller så får du olika svar. Jag har hört 1 år, 3 år, 30 år och 100 år. Sedan kan man ju räkna på olika sätt. Om man tappar CD'n i asfalten så går den nog inte så bra eller om man har den i ett skivfodral utan etikett i närheten av ett fönster så minskar hållbarhete. Vad är då "normal användning"? Jag menar ingen har väl sina CD inlindade i aluminiumfolie och sedan i syrafri kartong i källaren?

Håller med om att det finns mer papper om man håller sig till svartvitt i mörkrummet men och andra sidan så finns det ju mer papper att välja på om man skriver ut på skrivare.
 
Hur kan folk använda 35mm film??
Så lyder trådskaparens fråga!
Jag tror mig kunna svara för de allra flesta fast det är något år sedan jag själv stängde mitt mörkrum. Man använder helt enkelt 35 film för att man gillar resultatet. Jag själv framkallade både svartvitt och i färg i mitt labb men latheten har tagit över, så nu regerar endast digitalt. Kan sitta ner framför datorn och slappa.
 
Senast ändrad:
Den tanken slog mig för en halvtimme sedan, när jag skrev ut en bild. Bilden var tagen med iso-1600 och jag kunde inte hitta minsta lilla antydelse till brus på den. AV det jag erfarit i mörkrum så får även iso-400 film rejält med korn på kopiorna, och knappt ens iso-100 film kan mäta sig med digitalutskriften. Så varför köra analogt?

Tydligen har du pysslat lite med kopiering i mörkrum.
Fråga: Vad gillade du det?

Frågar därför att jag själv uppskattar "känslan" <som inte går att beskriva eller definiera) av konventionellt mörkrumsarbete. Har dock varken tid eller plats för detta sedan några år tillbaks. Tyvvärr.
 
Den tanken slog mig för en halvtimme sedan, när jag skrev ut en bild. Bilden var tagen med iso-1600 och jag kunde inte hitta minsta lilla antydelse till brus på den. AV det jag erfarit i mörkrum så får även iso-400 film rejält med korn på kopiorna, och knappt ens iso-100 film kan mäta sig med digitalutskriften. Så varför köra analogt?

Varför klättra över berg när man kan gå runt det.

För många handlar det helt enkelt om intresse. Alltså att finna glädjen i sin hobby på sitt eget sätt.

/K
 
Den tanken slog mig för en halvtimme sedan, när jag skrev ut en bild. Bilden var tagen med iso-1600 och jag kunde inte hitta minsta lilla antydelse till brus på den. AV det jag erfarit i mörkrum så får även iso-400 film rejält med korn på kopiorna, och knappt ens iso-100 film kan mäta sig med digitalutskriften. Så varför köra analogt?

Kanske har använt gammal film (Fuji blir korning om den blir gammal) och dålig framkallning.

Lånar en Eos 20D en hel del men tyvärr så tycker jag att jag får bättre resultat med färgerna när jag kör Velvia 50 inscannat med min Nikon ED-5000 när jag plåtar landskap & Natur. Det är något med färgerna som jag saknar på Eos 20D men jag är ingen guru på RAW hantering heller.

Har testat lite Nikon D700 och den verkar lovande men känner mig inte riktigt motiverad att bränna pengar digitalhus. Köper nog en bättre beg Hasselblad istället.

Nu ska jag ha kul. Köpte 127 SV film till min Kodak Brownie Starlet som var min första kamera som jag fick av min faster när jag var omkring 6år gammal. Ska bli kul att testa kameran igen efter 30 år....
 
Tydligen har du pysslat lite med kopiering i mörkrum.
Fråga: Vad gillade du det?

Gillade det ej alls, för det första när man fått fram en bra kopia så går man ut ljuset så ser man att det är fullt med damm skitirriterande. Och hela jobbet känns som det är slöseri med tid tror om jag räknade med all tid för att få fram ett porträtt med framkallning och allt vart nästan 1.5 timmar, med digitalt kunde jag fått fram en btra utskrift på en kvart. Fast det har ju sin charm, fast så länge ni betalar filmen kan jag hålla på med det, för gratis är gott.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar