Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Hur backup-lagrar du dina bilder?

Produkter
(logga in för att koppla)

Hur backup-lagrar du dina bilder?

  • Extern disk

    Röster: 263 14.3%
  • CD-R skiva

    Röster: 703 38.4%
  • DVD skiva

    Röster: 492 26.8%
  • Annan dator/server

    Röster: 136 7.4%
  • gör ingen backup

    Röster: 239 13.0%

  • Totala väljare
    1,833
  • Enkät stängd .
Jag tillhör också kategorin "backupnördar". Eftersom jag också tillhör kategorin "datornördar" :), så tar jag backup på ett komplicerat men bra sätt.

Till att börja med har min dator speglad disk, vilket skyddar mig mot de flesta diskkrascherna, dvs de där en disk helt enkelt ger upp av ålder eller av annan anledning. Datat finns alltså normalt sett redan från början i två kopior, så fort jag laddat upp dem från kameran/scannat dem.

Vidare tar min dator varje natt en backup av all data med hjälp av programmet rdiff-backup (http://rdiff-backup.stanford.edu), till en annan dator som också har speglad disk, som står på en helt annan plats (drygt två kilometer bort), och som har helt skilda lösenord. Det här skyddar mot brand, inbrott och klantighet.

Totalt har jag alltså fyra kopior av alla filer, efter maximalt ett dygn.

Paranoid, jag? :)
 
Jag använder extern disk samt dubbla CD-kopior, varav en läggs i bankfack. På min bärbara har jag bara arbetsmaterial, dvs nya bilder och sådana som jag håller på och bearbetar.
 
Jag bränner alltid ner orginalet (digitala bilder), sen fixar jag till dem och bränner ner de med. Jag har en fix idé att man alltid ska vara rädd om orginalen för då kan man ju alltid rekonstruera bilden igen.
Sen är jag slarvig med var jag förvarar orginalen. Men genom att ha läst alla inläggen här funderar jag på att skaffa ett bankfack där jag kan lägga CD-skivorna iaf. Diabilderna får jag ha ett bankfack stort som en garderåb till.
 
:) jag var aldrig orolig... men tänkte att det är bättre att förekomma än förekommas... brorsan har slängt ut åtminstone fyra PC från femte våningen efter virusangrepp, nu kör han Linux när han surfar... jag har inte sett nåt virus under det här årtusendet...
 
På cd-r. Har dock hört skräckhistorier om att dessa bara håller i 10 år(!) läskigt med andra ord.
.JPG är nog det formatet som håller längst, .TIFF är ute om jag har förstått rätt.
 
Det som oroar mig mest är diskkrasher. Jag har drabbats av ett par under de senaste 20 åren. Den ena krashen tog i princip hela mitt bildarkiv. Det var dock innan jag började fota digitalt i större skala, så neg / papperskopior fanns ju kvar.
Numera backar jag av mina bilder på DVD, samtidigt som jag har ett flerdisk-system. DVD-skivorna förvaras (oftast) i ett annat rum.
Funkar bra för mig.
 
Jag bara funderar på om ingen här använder MO-tekniken med MO-skivor. Rätt stor kapacitet på 2,3 GB per skiva och en utlovad hållbarhet på 100 år(???)..... Själv har jag inte funderat på det då jag använder analoga kameror fortfarande....

//Robban
 
Var finns CD-läsaren om 50år?

Jag är lessen, men jag tror att det digital och ickestabila mediet (ändras hela tiden) kommer göra att en hel tidsepok bilder (10år eller mer) helt enkelt kommer att försvinna för framtiden. Detta är ytterst sorgligt. Jag kommer benhårt fortsätta använda 35mm film då jag har både bilder och negativ som är helt teknikoberoende. Om 10, 50, 300 år går det fortfarande läsa mina bilder, med ögat! Lycka till att hitta en CD-läsare på en Windows XP-dator då (OK om 10år går det nog). Väntar fortfarande på ett säkert sätt att lagra digitala bilder, funderar på om man inte borde spara dem i något form av, negativt eller positivt, hårdkomprimerat visuellt format iallafall.
Självklart finns det fantastiska möjligheter digitalt, men för mig personligen är det inte aktuellt ännu. Jag tycker helt enkelt inte att systemen är tillräckligt mogna.
 
Tommy;

Du har säkert rätt med att det kan vara knepigt att hitta ett cd-rom om 50 år, men om alla resonerade så skulle inte utvecklingen gå i samma rasande takt som den gör nu.

Vidare kommer HDTV/blueray att möjliggöra hundratals G per skiva vilket troligvis gör att större delen av bilderna kan lagaras på ett fåtal skivor.

Det viktigaste är väl att man tar en ny kopia när man uppdaterar sin hårdvara hemma, för möjligheten till läsning senare.
 
Re: Var finns CD-läsaren om 50år?

Jag är också skeptisk till de nuvarande optiska medierna. De är långt mer ostabila än lagring på vanlig hårddisk. Därför har jag övergett CD/DVD helt som backupmedia. Jag har upplevt för många oläsbara exemplar för att kunna lita på det mediet.

Men vänd på frågan:

Var finns filmscanners om 50 år?
Filmskanner är bara en övergångsprodukt på konsumentmarknaden. Marknaden för filmskannrar kommer sakta men säkert att försvinna.

Om du vill göra en förstoring av en filmbaserad bild om 50 år, vart skickar du den?

Vad har du för backup av bilden om den försvinner eller förstörs i posthanteringen? Eller efter en brand eller vattenskada?

För närvarande ser jag endast ett metod till säker backup och det är löstagbara/externa hårddiskar. Kostnaden per MB är idag ca 0,5 öre. (200GB kostar ca 1000kr). Det betyder att kostnaden per bild (raw) blir i storleksordningen 5-10 öre om man lagrar bilderna i två kopior (två hårddiskar).
Med all säkerhet fortsätter prisraset på hårddiskar, och det blir snabbt ännu billigare.

Vid varje framtida generationsskifte i hårdvara är det enkelt att kopiera över innehållet från backupdiskarna till den nya typen av snabba hårddiskar.

Fördelarna med lösa hårddiskar är många.
Först och främst är de snabbare än alla andra media, vilket betyder att det i praktiken går snabbare att verifiera innehåll, göra backup, och återställa filer från backup. I praktiken kan du vid varje backuptillfälle verifiera det totala innehållet på disken. Med en bunt DVD är det ett större jobb och mer tidsödande att verifiera innehållet.

En 200GB hårddisk har volymen 0,375 liter, dvs man får med lätthet in diskarna i ett bankfack för säker och privat lagring.

Med DVD krävs det runt 50 skivor för samma datamängd, ca 1 liter i volym utan fodral, nästan tre gånger större volym. Och det gäller bara om man lyckas fylla varje skiva till 100%. Man kan nog räkna med dubbla antalet skivor med hänsyn till att skivorna i genomsnitt bara fylls till 50% eller mindre om man vill ta backup hyffsat ofta.

Med CD skulle det krävas nästan 400 fullskrivna skivor för 200GB, ca 8 liter i volym.
 
Många tror att cd-skivor kommer vara borta om 50 år och därför lägger de sina bilder på en extern eller intern hårddisk.

Men finns IDE och/eller USB om 50 år? Är det inte lika stor chans att de gränssnitten är borta om 50 år?
 
andreasc89 skrev:
På cd-r. Har dock hört skräckhistorier om att dessa bara håller i 10 år(!) läskigt med andra ord.
.JPG är nog det formatet som håller längst, .TIFF är ute om jag har förstått rätt.

Var har du fått det ifrån?
 
GrAcK skrev:
Många tror att cd-skivor kommer vara borta om 50 år och därför lägger de sina bilder på en extern eller intern hårddisk.

Men finns IDE och/eller USB om 50 år? Är det inte lika stor chans att de gränssnitten är borta om 50 år?
Exakt, ingen av den hårdvara vi använder idag kommer att vara aktuell om 50 år.

Just därför väljer jag ett media som är lätt att migrera till nya typer av lagring. En backup på hårddisk är enkel att kopiera över till en ny och större typ av media när den dagen kommer.
Samma sak när formaten blir obsoleta, bara att konvertera, t ex från RAW till DNG, eller från NTFS till det filsystem som kommer senare.
Det är det som är ett levande backupmedia.
Om inte långtidslagringen hålls uppdaterad med migreringar under decennierna blir dom snart en svår uppgift för de digitala arkeologerna.
 
Mina tankar

Jag jobbar till vardags med digital information. Inte bilder, men det ska sparas länge... Ännu har vi inte litat så mycket på de digitala media som finns, så vi skriver ut allting på microfishe när det blivit så gammalt att det inte behöver vara "sökbart" längre. Vi tänker inte på de digitala arkeologerna, men har för vår egen del köpt in 118st. microfisheapparater som står i källaren för framtida bruk.

OK, det här är lite nojigt, men faktiskt en hyfsad lösning för att komma tillrätta med nojan.
Själv har jag inte mer data än att jag ännu kan flytta det mellan olika media, och permanenta det emellanåt på det som är populärt för tillfället.
För närvarande har jag mitt data på DLT-tape, DAT-band, MO-disk, CD och DVD. Möjligheten att läsa dessa media har med tiden krympt till CD och DVD samtidigt som datamängden ökat.
Dessutom har jag förstås allt data på hårddisk också. Det stora problemet tycker jag är tillgängligheten, jag börjar glömma vad jag har -och var jag har det. Och varför ska jag förvänta mig att någon, ens mina barn, kommer att ägna tid åt att söka igenom allt mitt skräp?

När det gäller långtidslagring av information hörde jag ett intressant reportage på radio för en tid sedan. Det handlade om hur man ska märka lagringsplatser för radioaktivt avfall. Vi vill ju att det ska ligga orört i hundratusentals år.
Då uppstår frågan: "Hur kan vi kommunicera detta viktiga faktum till de som eventuellt lever då?"
Vilket språk använder de? Hur kloka är de?

Som exempel gavs en "seriestripp" på tre bilder: Gubbe vid behållare, gubbe nuddar behållare, gubbe ligger ned med kryss i ögonen.
Om man antar att de i framtiden tolkar bilderna som vi gör så kan man direkt vända på bildföljden och tänka sig: Gubbe är dålig med kryss i ögonen, gubbe nuddar behållaren och blir frisk. -Bara en sådan sak som "läsriktningen" kan totalt fördärva syftet!

Så, att lagra sina bilder för framtiden ger jag inte så mycket för, om man inte har väldigt kort perspektiv.
 
Jupp backup! men tyvärr läser jag Nätmagazin och Datormagazin och i ett av dom senare nummren avhandlades lagringsmedias hållbarhet / livslängd för backup, ingen rolig läsning, en CD-R skivas hållbarhet är helt kass i gentligen, kanske så lite som ett par timmar om den råkar ligga i direkt solljus, samma sak med temperaturen, ju varmare desto kortare livslängd, gäller antagligen DVD-x oxå, likadant med magnetiska media. Magnetismen har en förmåga att avta med åren och i värsta fall är dom oläsliga efter x antal år, och skriver man till dom alldeles för ofta tja då skriver man sakta men säkert bort "styrspåren" i lågnivåformateringen som gjordes på fabrik fast man får nog skriva en hel del för att det skall hända antar jag.
Men som några nämde, att göra 2 eller fler backuper är inte helt fel men dom skall nog göras om/kollas kanske så ofta som varje år.
 
Jag lagrar RAW på en extern hårddisk och Bearbetad Tiff på en annan.
Sedan gör jag backup på DVD. En med RAW och en med Tiff.
Backup förvarar jag i annan lokal än hårddiskarna.

MVH
Magnus
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar