Gyllene snittet mm.

[JonasII]

Det var en tråd här tidigare om någon som retade sig på en tidningsfotografs sätt att fota på (alla bilder lätt lutade).
Jag har börjat fundera mer och mer på teknik som bygger på den mänskliga hjärnans sätt att behandla intryck; är det alltid rätt att använda en viss komposition, som t.ex. gyllene snittet? Är vi oförmögna att att frångå sättet vi i västervärden uppfattar bilder på? Tittar vi t.ex. på japansk/asiatisk konst så är tekniken helt annorlunda, bl.a. p.g.a. olika skriftsätt och därmed olika sätt att visuellt angripa en bild.

Om jag fotar något litet djur med blixt centrerat nattetid och får en fin svart bakgrund, blir bilden automatiskt bättre om jag beskär den enligt gyllene snittet? Kan vi frångå vår biologi och uppskatta biler utanför konstens alla regler?

 

[emji]

Jag förderar att placera "hooken" i denna bild i "gyllene snittet".

Båda bilderna ligger i det "gyllene snittet" och översta bilden ligger i det "oändliga". Det blir onekligen "behagligt" för blicken....

Smaksak men ngn av dessa två alternativen hade jag gjort.

//Michael Jönsson

 

[raderad12]

Visst kan vi det, ibland är det ju så att reglerna bara _skall_ brytas. Dock så handlar det inte bara om "gyllene snittet". Ett centrerat motiv bryter inga regler, se bara på skylten för övergångsställe, den är perfekt. Andra "regler" är ju t ex. att personer inte skall se ut ur bild, men även detta kan ibland bilden vinna på om det bryts. Det där med regler är väldigt luddigt och i allra högsta grad personligt.

Jag försökte dra igång en tråd under rubriken Bilder som bryter mot regler, men tråden tog aldrig riktigt fart.

 

[JonasII]

Tittade just i tråden och din bild fick mig att tokskratta, den var verkligen obstinat.

 

[JonasII]

Jag håller med om att blicken dras till "hooken". Hade orginalbilden tillåtit det hade jag nog beskurit bilden nedåt istället, en lodrät bild.

 

[JonasII]

Ps. Jag vet att jag är en rookie, men formatet du väljer är "mer kvadratisk" än orginalet. Hur funkar det fotografiskt sätt; har ration någon betydelse? Har man konstnärlig frihet?

 

[David G]

Har ingen aning om vad gyllene snittet egentligen är, men tycker den första bilden var snyggast.

 

[JonasII]

Tackar tackar! Men bilden var egentligen inte trådens fokus, jag lade bara in den för att det gick och för att den var någorlunda relaterad till ämnet.

 

[Lasse C]

Hej!

Jag ser på det här med regler inom både foto och all annan konst på samma sätt. Jag försöker undvika att höra talas om och lära mig dem, t ex hur en bild "ska" komponeras. Jag tycker att det låser mig att ha i bakhuvudet någon teoretisk uppfattning om vad som är "rätt".

Om jag känner till en regel har jag tre alternativ:
1. Jag kan följa den.
2. jag kan bryta mot den.
3. Jag kan ignorera den.
Det tredje alternativet tycker jag tyvärr är ganska svårt, ungefär som att undvika att läsa vad som står på baksidan av mjölkpaketet på köksbordet, hur ointressant det än är.

Det är mycket möjligt att det finns sätt att matematiskt beskriva vad som av de flesta upplevs som vackert eller fult, men jag tycker att sådana beräkningar och teorier verkar begränsande för konsten, och jag har ofta funnit dem stämma dåligt överens med hur jag själv uppfattar saker.

Ta t ex denna uppfattning att en människa med ett symmetriskt utseende i allmänhet skulle vara vackrare än människor med osymmetriska utseenden. Detta har jag hört i ett antal TV-dokumentärer. Vem har hittat på något så dumt? Det får mig att tänka på 30-talets rashygieniska tänkande.
När jag ser en människa som jag tycker är vacker, och sedan råkar komma att tänka på detta påfund, har i alla fall jag inte kunnat se någon samband i form av att de människor jag tycker är vackra skulle vara mer symmetriska än andra.
Detta är ett exempel på en sådan förutfattad uppfattning om skönhet som jag önskar att jag aldrig hade hört talas om.

Detta med det gyllene snittet, även om det är intressant ur matematisk synvinkel, tycker jag ofta verkar vara ett av människans alla sätt att försöka teoretiskt förstå och beskriva hur hon upplever sin omgivning, istället för att bara uppleva, känna och vara närvarande.
Det finns ett bra talesätt: "Don't think too much. Feel!"

Att följa en regel kan ge ett bra resultat, men ger mindre utrymme för kreativitet och nyskapande.

Att medvetet gå in för att bryta mot en viss regel är begränsande på precis samma sätt.

Därför försöker jag istället att undvika att känna till regler inom konst och skönhet, så att jag kan känna mig friare i mitt skapande, och tänka, känna och uppfatta saker mer självständigt.

Vänliga hälsningar.
Lasse C

 

[Graylingman]

Lasse C skrev:


Ta t ex denna uppfattning att en människa med ett symmetriskt utseende i allmänhet skulle vara vackrare än människor med osymmetriska utseenden. Detta har jag hört i ett antal TV-dokumentärer. Vem har hittat på något så dumt?

Nja... när det gäller just detta har jag nån gång sett bilder som skapats av en ansiktshalva som sen spegelvänts och monterats ihop med originalhalvan. Perfekt symmetri, men vackert? Nej, bara konstigt...

 

[Tobiasl]

Lasse C skrev:


Ta t ex denna uppfattning att en människa med ett symmetriskt utseende i allmänhet skulle vara vackrare än människor med osymmetriska utseenden. Detta har jag hört i ett antal TV-dokumentärer.

Det är ingen "uppfattning". Att vi söker partners med ett "symmetriskt" utseende är tämligen välbelagt i ett stort antal studier (det finns ju ett helt fält inom experimentell psykologi som sysslar med frågor av denna typ). På samma sätt som vi ex. attraheras av vad vi uppfattar som ett "friskt", ungdomligt utseende osv.; symmetri verkar tillhöra en grupp kriterier som alla människor är "genetiskt programmerade" att söka efter i en partner; troligtvis eftersom brist på symmetri ofta är ett tecken på en genetisk brist av något slag.

Observera nu att vi talar om väldigt grundläggande biologiska instinkter. "Attraheras" ska tolkas som "vill skaffa avkomma med".
I realiteten så tillkommer ju en stor kulturell komponent som har mycket stor betydelse för vad vi gillar.
Icke desto mindre så har det spekulerats i att vissa av fotografins "regler" har sin grund i rent biologiska funktioner.

 

[ektober]

steelneck skrev:
Det där med regler är väldigt luddigt och i allra högsta grad personligt.

Om regler endast var personliga skulle vi överhuvudtaget inte kunna kommunicera med varandra.

Det här med att "bryta mot regler" är väl egentligen bara genvägar man tror sig kunna ta för att få en bra bild, gav man sig djupare hän åt fotograferandet och bildkonst så skulle man inte behöva använda sig av dessa knep tror jag.

Harmoni och komposition är inte personligt utan något allmänmänskligt för när något upplevs som rätt eller fel (exempel ljud).

 

[JonasII]

Som biolog kan jag inte annat än att hålla med Tobias angående det här med symmetri; Det är inget vi medvetet bryr oss om utan är ett sätt för människan att hitta en partner med så hög fitness som möjligt. Som bevis för hur starkt kulturella och sociala skillnader kan påverka oss så är vi inte bundet drivna till att följa denna biologiska drift - men den finns där. I naturen finns det massor med (för oss) "konstiga" sätt att välja partner, det kan handla om fläckar i pannan på fåglar, ornamentering, eller atletisk prestation. Det roliga är att det inte är helt ovanligt att djur "ljuger" med sitt utseende. Känns det igen?

Jag blir mer och mer fixerad vid tanken på en bild som framställts m.h.a. mattematiska regler, kulturella aspekter mm, så t.ex. majoriteten av européer skulle uppfatta den som lättsam för ögat. Målgruppen kanske är för stor och komplex, men ändå... Möjligt?

 

[maxzomborszki]

Lasse C skrev:
[...] tycker jag ofta verkar vara ett av människans alla sätt att försöka teoretiskt förstå och beskriva hur hon upplever sin omgivning, istället för att bara uppleva, känna och vara närvarande.

Och hur föreslår du att man ska diskutera känsla, upplevelse och närvaro på ett mer formellt sätt?

Det är väl precis det dessa teorier försöker göra, sätta dessa känslor i pränt så man kan prata om det på ett enklare sätt, inte minst när man ska skriva om dem. Självklart är det inte lätt och entydigt, då känslor är högst subjektiva.

Och jag håller inte med dig om att bara för att jag känner till en riktlinje/teori så måste jag aktivt välja att följa den eller ej. Inte all min kunskap är alltid tillgänglig hela tiden. Ibland gör jag saker rent instinktivt, kanske med kunskapen långt bak i bakhuvudet, men inte medvetet.

 

[Graal]

När man fotograferar ska man inte tänka på regler, man ska arbeta med känsla. Kompositionsregler är oftast bara efterkonstruktioner som passar in ibland på en bra bild, men lika ofta eller oftare inte passar in.

 

[David G]

Om exempelvis kossor fick välja själva så skulle inte däras fläckar sitta så osymetriskt som dom gör och det beror inte på att dom då skulle gå med i hitler-jugen utan för att det är naturligt att vara symmetrisk.

Fast en litan prick här och där behöver ju inte betyda att helheten förstörs heller: http://home.sc.rr.com/pix4sale2002/images/cindy_crawford_signed.jpg

 

[Benganbus]

Graal skrev:
När man fotograferar ska man inte tänka på regler, man ska arbeta med känsla. Kompositionsregler är oftast bara efterkonstruktioner som passar in ibland på en bra bild, men lika ofta eller oftare inte passar in.

Håller med dig Nils om känslan,
och om att vissa regler blir till efterkonstruktioner...

Tyvärr så sätter också många sk."konstkritiker/
bildkritiker" griller i huvudet med alla regler, och gyllene snitt, så lovande unga fritänkande fotografer brukar på så sätt "punkteras" tidigt....
å så blir det bara Pictorialismen kvar, med "gud så fina färger du har i din bild, och fina diagonala linjer också"!!

Konst är känsla, bildkonst likaså!

Och om "konstkritikern" påstår att solen e gul, så har han fel!!

 

[ektober]

Benganbus skrev:
Håller med dig Nils om känslan,
och om att vissa regler blir till efterkonstruktioner...

Tyvärr så sätter också många sk."konstkritiker/
bildkritiker" griller i huvudet med alla regler, och gyllene snitt, så lovande unga fritänkande fotografer brukar på så sätt "punkteras" tidigt....
å så blir det bara Pictorialismen kvar, med "gud så fina färger du har i din bild, och fina diagonala linjer också"!!

Konst är känsla, bildkonst likaså!

Och om "konstkritikern" påstår att solen e gul, så har han fel!!

Jag håller med om att man måste gå efter känsla, frågan är bara på vilken grund denna känsla står.

Är det inte så att kontrapunkt är ett speciellt sätt att skriva musik fyllt av olika regler och förhållningssätt? Bach använde sig av denna teknik har jag för mig och hans musik är ju tidlös.

Kanske kan samma resonemang användas om bilder?

Jag har lärt mig av Morten Krogvold att de klassiska renässansmålningarna är väldigt styrda av kompositionsregler, som exempel tog han "Venus födelse" av Botticelli. Venus vänstra axel är målad på ett sätt som inte stämmer rent anatomiskt, men som är tvunget på grund av bildens helhetsintryck.
Han berättade vidare att han hört om åskådare som kollapsat då de sett dessa målningar eftersom bilderna berörde dem på ett så djupt plan.

Så jag tror att det finns regler och lagar och förhållningsätt kring hur vi kommunicerar med varandra genom ljud och bilder. Det svåra är att korrekt definiera dessa.

 

[Graal]

ekeponken skrev:
...........Det svåra är att korrekt definiera dessa.

Det går inte. Faktorerna och samspelet en bild byggs upp av är alltför mångfasseterat. Ingen matematik eller systematik i världen kan definiera det eller den känsla en bild förmedlar. Variationerna är oändliga vad gäller faktorer som gör bilder intressanta/bra.

 

[cecber]

Är det inte så att man måste kunna reglerna för att bryta emot dem? Och det är egentligen först när man nött in alla lagar och regler och övat in dem som man sedan kan ta de där riktigt bra bilderna, där man bryter mot reglerna alternativt leker med reglerna på ett konstnärligt sätt?

Som när man skriver, man måste ha koll på grammatik, stavning, ords stilvärden med mera, och sedan när det sitter kan man bryta mot reglerna på ett effektfullt sätt. Om man bara råkar stava fel är det bara irriterande...