ektober
Aktiv medlem
Det var detta jag ville säga med mitt inlägg. Men jag vill tillägga att jag inte menar endast på ett rent diskussionstekniskt plan utan rent filosofiskt. Om du kan säga det med ord så gör det då för guds skull istället för att krångla till det med svår- och mångtolkade bilder, men om du inte kan säga det med ord utan enbart med en bild, så gör också det.
Och även som betraktare då, försök inte alltid sätta ord på det som orden inte räcker till att beskriva, jag tror beröringen blir djupare då.
(jag kan här känna ett samband mellan detta resonemang och det som kallas att "tala i tungor", ett beteende som nog kan uppfattas som konstigt och kanske även skrämmande, men vad det handlar om är att Gud väcker ens inre ande så att den kan tala fritt i ord som medvetandet inte kan förstå, men som ger ett inre läkande)
Ja, ens känsla i bildskapande bygger troligen på tidigare erfarenheter av att ha tittat på bilder så det måste ju finnas något slags riktlinjer kring hur vi uppfattar det vi ser. Man får även tänka på att i jämförelse med renässansmålaren så ser vi så ofantligt många fler bilder än han. Och dessa bilder är väl de som har blivit accepterade som tilltalande på ett eller annat sätt och det är på denna erfarenhet som vi står, vi har alltså indirekt fått en massa bildkunskap inmatade i oss inte minst sedan TVn kom.
