>I all kommunikation behövs regler för att den
>ska bli förstådd. I vårt språk har vi genom
>utveckling och tradition ("för att vi alltid
>gjort så") kommit överens om regler för hur ord
>ska stavas och uttalas, allt för att mottagaren
>ska förstå. Visst kan man stava som en kratta
>och ändå få fram sitt budskap, men risken att
>missuppfattas och att budskapet inte går fram ökar.
Mats,
jag håller väl med, men kommunikation handlar så mycket mer än om det explicit utsagda, det tydligt bokstaverade. Jag tror att diskussionen kring kompositionsreglerna handlar lite om det här.
Ibland pratar vi om foto på samma sätt som om all skriven text vore "en informationsskrift från socialstyrelsen", byråkratsvenska, med rak meningsbyggnad, inga trestaviga ord, inga alliterationer osv. Ändamålsenligt, jajamen, men vansinnigt tråkigt.
Språket kan å andra sidan innehålla halsbrytande ordvändningar, tempoväxlingar, slangord och rim. En skönlitterär text som också vädjar till känslan.
Jag "tror" också på kompositionsreglerna, men det är strängar man ska spela på, inte bokstavera fram. (Sedna kan man inte stava hur mcyket fel som helst, och fortfarande nå fram.)
Det handlar också om vad man vill "säga" med sina foton, som Christer Strömholm sa: "ett väsentligt innehåll i en skärpt form" (? jag och citat...) Som Mikael sa, att hämta inspiration utifrån, utanför foto-i-sig, tror jag är en bra idé också.
Mats, jag tycker att ditt resonemang är lite för foto-centriskt, så att säga.
-Christian
Vad jag vill säga med mina bilder? Inte en aning.