Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Gummilag mot kränkande fotografering!

Produkter
(logga in för att koppla)
Skillnaden i tillämpning med den nya lagen är att det går att åtala fotograferingen som en gärning i sig när det gäller kränkning, vilket inte tidigare har varit möjligt. Kränkningen som man kan utsättas för genom publicering täcks redan av befintliga lagar. Lagen är tänkt att ge ökat skydd för det privata, så att man till exempel har rätt att inte bli fotograferad när man sitter på muggen eller klär om, utan att ge sitt samtycke, och att man inte heller får fotograferas i bostaden utan samtycke.

I promemorian anges också "tyst samtycke", vilket innebär att den som vet att man fotograferar och inte avböjer, anses ha lämnat samtycke till fotograferingen. Lagen kräver också uppsåt, vilket gör att sannolikheten att bli fälld ska vara mycket liten om man inte avsåg att kränka personen. Det är mycket riktigt en gummilag på många sätt, och det är väl där det osäkra ligger i hur den kan uppfattas bland allmänheten. Den lämnar en hel del åt godtycke, och det går knappast att bedöma hur man ska förhålla sig förrän några rättsfall med friande och fällande domar finns.

Det finns redan exempel på rättsfall där den nya lagen skulle kunnat påverka utfallet om den hade funnits tidigare. Exempelvis har våldtäkter filmats, där den som filmar har kommit undan ansvar genom att filmandet inte var ett brott, medan det nu blir ett brott om uppsåtet är att kränka den som filmas. Om däremot uppsåtet är att dokumentera bevis som ska överlämnas till polisen är filmningen inte brottslig enligt den nya lagen.

Och man kan ju diskutera om den som passivt ser ett brott begås är medskyldig eller inte; den här lagen gör det till ett brott att ta upp bilder, om avsikten med upptagningen är att kränka en person.
 
Och man kan ju diskutera om den som passivt ser ett brott begås är medskyldig eller inte; den här lagen gör det till ett brott att ta upp bilder, om avsikten med upptagningen är att kränka en person.
Den som passivt ser ett brott begås är ytterst sällan medskyldig. Inte så mycket att diskutera, faktiskt...det är bara i undantagsfall man anses vara det, och nästan uteslutande gällande grova brott som dråp/mord.
Det säger sig självt att man inte är skyldig till nåt brott bara för att man råkar se någon bryta mot lagen.
 
Den som passivt ser ett brott begås är ytterst sällan medskyldig. Inte så mycket att diskutera, faktiskt...det är bara i undantagsfall man anses vara det, och nästan uteslutande gällande grova brott som dråp/mord.
Det säger sig självt att man inte är skyldig till nåt brott bara för att man råkar se någon bryta mot lagen.

Och före den här lagen kunde man alltså passivt se ett brott mot en person begås och dessutom fotografera det utan att kunna dömas till ansvar, medan den nya lagen gör det möjligt att döma för fotograferingen om åklagaren kan styrka uppsåt att kränka.
 
Och före den här lagen kunde man alltså passivt se ett brott mot en person begås och dessutom fotografera det utan att kunna dömas till ansvar, medan den nya lagen gör det möjligt att döma för fotograferingen om åklagaren kan styrka uppsåt att kränka.
Det har väl inget att göra med att bli medskyldig till det bevittnade brottet.
 
Det har väl inget att göra med att bli medskyldig till det bevittnade brottet.

Det har heller ingen påstått, men det handlar om ett nytt brott, vilket kanske gick dig förbi? Kränkande fotografering.

Den som i uppsåt att kränka, där rekvisitet närmast är att man inte överlämnar bilderna till polisen för utredning, tar bilder av någon i en kränkande situation, begår ett brott efter att den nya lagen har trätt i kraft.
 
Det var ju du som spann vidare på det där med att bevittna ett brott och ansvar och så vidare.

Ja, om du läser om och läser rätt, och dessutom läser promemorian till lagen, så kanske du har möjlighet att förstå vad skillnaden kan vara med den nya lagen. Den som tidigare fotograferade en våldtäkt kunde alltså inte dömas till ansvar för något brott tidigare, medan den nya lagen gör det till ett brott att fotografera för att kränka.

Det går alltså med den nya lagen att döma upp till ett års fängelse för att filma, medan det tidigare inte var möjligt att alls döma för den gärningen, eftersom den inte var ett brott.

Om du vill gå till absurditeter i samtalet, kanske formatet diskussion inte passar dig.
 
Den som tidigare fotograferade en våldtäkt kunde alltså inte dömas till ansvar för något brott tidigare, medan den nya lagen gör det till ett brott att fotografera för att kränka.
"...för något brott relaterat till själva fotograferingen." menar du nog. Viss skillnad. Den som fotar skulle ju kunna dömas till medhjälp, om det föreligger sådana omständigheter.

Förstår inte riktigt varför du hänger upp dig på att fota nåt brottsligt, det är ju inte ett dugg relevant. Lagen är ju applicerbar på långt mer än bara såna situationer.
 
Med tanke lagen mot porr på PCn hemma och den absurda
rättegången och straffet av personen I Uppsala med Japanska teckningar.
Så kan man befara det värsta med det här lagförslaget.
 
Nu har det i alla fall blivit förtydligat vad som gäller hemma hos fotografen: Idag kommer nämligen regeringen att föreslå att platsen inte spelar någon som helst roll. Och i stället för "olovlig" ska brottet kallas "kränkande fotografering". Fortfarande fängelse i straffskalan, men oklart om teleobjektiv på allmän plats kan anses som "dold" fotografering.
 
Problemet känns inte som uppsåtet med lagen, utan dagens samhälles missbruk av ordet kränkning. Sedan ett tiotal (kanske mer) år sedan, så används ordet i en massa sammanhang där någon överkänslig person vill hävda sig utsatt, trots att inget brott begåtts. I alla fall inte mot den kränkte. Inte sällan känns "kränkningen" som en ursäkt för märkligt beteende. Elever som känner sig kränkta av lärare, för att de inte får ha mössa/walkman/full show i klassrummet, folk som misshandlar andra för att de blivit "kränkta", inte fått det jobb eller behålla jobb fastän inga regler brutits och så vidare. Kränkt har för normala börjat bli synonymt med ömfotad....
Och här ligger väl också problemet. När allt kan tolkas som kränkande, hur ska fotografen kunna hävda motsatsen?
 
Problemet är att det är svårt att förklara för nån som känner/anser sig kränkt att denna inte i juridisk mening har rättigheten att avgöra det dvs det är domstolen som avgör om det är så eller inte.

Så problemet med lagen är att hela svenska folket behöver utbildas för att inte onödiga diskussioner ska uppstå.
 
Frågan är kanske om ens rättsväsendet kan avgöra det? Media älskar kränkningsfallen, och tyvärr känns det som att rättsväsendet ofta följer den stigen också....
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.