Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Fullformat vs crop - bildexempel

Produkter
(logga in för att koppla)
inte som en anledning givetvis men detta kan ju bli en sidoeffekt i vissa fotograferingssituationer. För min egen del så brukar jag gå upp på just f4 i hockeyn då skärpedjupet blir för kort (och vinjetteringen mer påtaglig) annars.

Jag uppgraderade från D300 till D700 men har å andra sidan fler situationer där jag har stor nytta av FF så jag kan leva med f4 i hockeyn

"Upp till 4 när skärpedjupet blir för kort" ???

Nog minskar du bländaren för större skärpedjup?
 
Visst, och "felet" med verkligheten, som många av oss gillar att förhålla oss till, är att de objektiv med längre brännvidd som du refererar till ofta inte existerar om man eftersträvat lång räckvidd med dx-formatet.

Som sagt - få prylar är optimala till allt, så mycket handlar om att känna till (och våga erkänna..) de för- och nackdelar som olika alternativ medför i olika sammanhang.
Om jag inte missförstått saken så är testet gjort med ett 50-millimetersobjektiv. Då vore det lämpligt att välja 85 mm på FF-kameran för att få ungefär samma bildvinkel.

Håller här med i sak, men ÄR det lika bra kvalitet i de båda kombinationerna som just här diskuterats (Mankan, bl a)? Jag har själv ägt en äldre modell av 70-300an och skulle i dagläget inte ta i den med tång, varken på FF eller APS-C. Kan tänka mig att vidvinklar är det mindre skilnad nedbländat till f/8...
Jag syftade på 24-85 mot 17-55. Jag kan inte uttala mig om just dessa, men mina erfarenheter är att i stort sett vilken "skit" som helst presterar bra på FF, vilket rakt inte är fallet på APS-C. Därför skulle jag inte bli det minsta förvånad om 24-85 är bättre på FF än vad 17-55 är på APS-C, trots att det senare är ett "proffsobjektiv".

Men nu Martin får du väl läsa vad jag skriver och tänka till lite!

Det finns inga som helst skalningar i de två bilder som min senaste länk visar. Här kommer den igen för säkerhets skull...
http://www.fotosidan.se/forum/showpost.php?p=1463940&postcount=77
Det är 400x400 pixlars OSKALADE utsnitt från båda kamerorna

Det är bara så enkelt att beskär du 5DII på 21 Mpix till 1,6-crop så blir det bara 8 Mpix kvar. Precis samma sak som när du kör med DX-läget på en D700/D3 som blir 5 Mpix utan skalningar.

Det är oxå ett förbannat bra sätt att testa brus och upplösning mm med allt lika., inkl skärpedjupet, när man jämför kameror med olika sensorstorlekar utan att favorisera eller handikappa någon. Dessa prov visar oxå att 1,5/1,6/1,3-crop-kamerorna kan jämföras med alla "överskattade" FF-kameror långt upp i iso-skalorna när dom jämförs på exakt lika villkor. Tyvärr så verkar inte många tåla detta, konstigt nog.
Då är jag med, och i mina ögon är resultatet från 5D MkII avsevärt bättre. Mycket mindre brus och bättre skärpa per pixel. Tycker inte du det? Jag hoppas att du inte jämför själva motivets skärpa eftersom det utgör helt olika stor del av hela bilden för respektive format.
 
Tack! Precis vad jag försöker förklara och visa hur man gör detta på skärm vid samma skärpedjup som det blir för de utskrivna bilderna med föremålet i samma storlek.

Nu var jag kanske otydlig eller också missförstår jag dig.

Vad jag avsåg var du fotograferar ett föremål säg 2,4 * 3,6 meter med båda kamerorna och låter detta fylla sensorn (dvs går närmare med FF eller använder längre brännvidd), därefter skriver du ut den på säg A3 eller liknande. Då går inga pixlar "förlorade" på någondera kameran. Alternativt projicerar du bilden på duk eller skärm, och utnyttjar även då alla pixlar.

Är detta inte det vanligaste sättet att arbeta, och därmed viktigast att jämföra?

Att hålla på att skära ner bilderna mycket kan man väl göra i några fall om det är enda möjligheten men det är knappast huvudlinjen.

Sen medför detta i sin tur en del för och nackdelar för FF och APS-C kameror beroende på vad man fotograferar, som tidigare har sagts här.
 
Med dagens pixelstinna fullformatare som A900 och 5D2 är det där brännviddsförlängningsargumentet på väg ut....




Nej och åter nej. Kort skärpedjup på FF är en möjlighet men ingen fatalitet! Det är ju bara att blända ned. Eftersom en FF brusar mindre kan du höja isot ett snäpp för att kompensera.

Visst men ännu så länge finns det inga FF DSLR med samma pixeldensitet - och därmed räckvidd - och bildtagningshastighet som APS-C DSLR.

De APS-C DSLR som nu finns på 12, 15 eller 18 MP har pixeltätheter motsvarande en FF DSLR på 29 MP och uppemot 48 MP.

Canon 1DMkIV har en pixeldensitet och räckvidd ungefär motsvarande Nikon D300s. Nikon D3s har utmärkt bildkvalitet med begänsad effektiv räckvidd med hänsyn till pixeldensitet.

Det lär dröja länge innan det finns prisvärda FF DSLR med samma pixeltäthet och räckvidd som dagens APS-C DSLR.

Dagens FF DSLR har bättre kvalitet per pixel. Tas hänsyn till räckvidd och skärpedjup kan det dock långt upp ISO-skalan vara så att en APS-C DSLR ger minst lika bra effektiv bildkvalitet. Efter nedbländning säg ett steg är ofta större delen av "förspånget" borta i och med höjningen av ISO-talet.
 
Om jag inte missförstått saken så är testet gjort med ett 50-millimetersobjektiv. Då vore det lämpligt att välja 85 mm på FF-kameran för att få ungefär samma bildvinkel.

.....

Då är jag med, och i mina ögon är resultatet från 5D MkII avsevärt bättre. Mycket mindre brus och bättre skärpa per pixel. Tycker inte du det? Jag hoppas att du inte jämför själva motivets skärpa eftersom det utgör helt olika stor del av hela bilden för respektive format.

Kul!

Då kan vi fortsätta med ditt förslag här ovan med olika objektiv och med samma skärpedjup och samma tid på båda kamerorna...
 
Jag syftade på 24-85 mot 17-55. Jag kan inte uttala mig om just dessa, men mina erfarenheter är att i stort sett vilken "skit" som helst presterar bra på FF, vilket rakt inte är fallet på APS-C. Därför skulle jag inte bli det minsta förvånad om 24-85 är bättre på FF än vad 17-55 är på APS-C, trots att det senare är ett "proffsobjektiv".
Resonemanget att "i stort sett vilken "skit" som helst" (objektiv) presterar bra på FF gäller endast så länge FF-kameran har en sensor med lägre pixeldensitet än APS-C kameran. En 12 MP FF DSLR motsvarar endast 5,1 MP på en Nikon DX kamera. Det skulle inte förvåna mig om en D2Hs på 4 MP upplevs som förlåtande för vilket objektiv som används.

Vid samma pixeldensitet på båda kamerorna torde det inte finnas någon som helst fördel att använda ett och samma objektiv på en FF DSLR.

Här är en tråd där D3x-användare bedyrar svårigheten att få bra resultat med sina objektiv på D3x:
http://www.flickr.com/groups/nikond3/discuss/72157622739377577/

En D3x har en pixeldensitet motsvarande 10,3 MP på APS-C.
 
Dom flesta VET väl vid det här laget exakt hur sensorstorlek vs objektiv fungerar i praktiken, det som de flesta däremot velar på något helt enormt är vilka egenskaper som egentligen är viktiga i en genomsnittsbild (för deras eget användande).

Min personliga erfarenheter är att grundregeln med ISO vs sensorarea stämmer i stort sett så perfekt praktiska orsaker tillåter. Dubbal sensorarean ger att dubbla ISO kan användas med exakt samma brusmängd som jämförelseobjektet.

Vad det gäller objektiv så är det enda som talar för "1Ev snabbare proffsobjektiv på crop" att AF ofta är snabbare i det dyrare objektivet. Upp mot F/5.6-crop vs F/8-FX ser man ingen större skillnad. Däremot finns det hur många exempel som helst på att FX med 85F/2 (4000kr) slår DX med 50F/1.4 (4000kr) med väldigt stora marginaler. Samma sak mellan 40F/2 (4000kr) och 28F/1.4 (15.000kr). Samma sak mellan 200F/2.8 (10kkr) vs 135F/2 (10kkr). FX vinner här bildkvalitet på alla bländare mellan F/1.4 och F/4. Jag har kört många billiga begagnade objektiv på D700 där det inte ens finns några möjliga motsvarigheter till DX, vilket i många fall innebär att det inte ens hade uppstått någon jämförelsesituation (om man inte är multimiljonär och kör Zeiss/Arri Master Primes F/1.2 på en DX-kamera).
Det är ont om F/0.9-objektiv, så F/1.4 på FX kan helt enkelt inte ersättas.

Zoomar: Tamrons 28-75F/2.8 och Nikons 24-85F/2.8-4 är båda klart överlägsna 17-55F/2.8 när man jämför rättvist, dvs med FX nerbländat ett steg mer, även om de är 10.000 billigare. Andra exempel finns också. Men 17-55 har förstås bättre, snabbare och stabilare AF.

Kör man både FX och DX med samma utsnitt och samma bländare ger man FX-bildytan sammanlagt 2.25ggr mer ljus, vilket ger 1.5ggr mindre brus, vilket ger 1.5ggr högre färgsäkerhet och 1.5ggr högre detaljeringsförmåga (en råkonveretering är enormt beroende av att råfilen, dvs invärdena, är korrekta för att den ska kunna ta fram mindre detaljer i bilden. Minsta avsteg ger omedelbart stora förluster i omvandlingssäkerheten).


Om man är en person som:
*Brukar brusreducera alla bilder på ren rutin
*Tittar på de stora dragen och helhetskontraster mer än den egentliga bildkvaliten
*Aldrig använder kortare skärpedjup

-Ja då är FX helt meningslöst. Det man KAN vinna med större sensor är att eftersom brusmängden är mindre kan man brusreducera mindre, skärpa mer, och därmed få "mer" av varje enskilt bildelement (pixel). Varje pixel består då av mer relevant och verklighetsbaserad information, och mindre av slumpmässigt brus. För väldigt många är detta dock fullständigt oviktigt, då alla bilder brusreduceras och skärps sönder till tecknad-film-kvalitet på ren rutin.
 
Tore: Ge samme användare en 24MP crop-kamera och se vad som händer... :) -En ganska bra gissning är väl att han kommer tycka att detta är en bra bit SVÅRARE att "ta fram allt ur" än vad han tycker om sin D3x (som faktiskt inte alls är speciellt svår att få pixelskarp med rätt förutsättningar...)
 
Nu var jag kanske otydlig eller också missförstår jag dig.

Vad jag avsåg var du fotograferar ett föremål säg 2,4 * 3,6 meter med båda kamerorna och låter detta fylla sensorn (dvs går närmare med FF eller använder längre brännvidd), därefter skriver du ut den på säg A3 eller liknande. Då går inga pixlar "förlorade" på någondera kameran. Alternativt projicerar du bilden på duk eller skärm, och utnyttjar även då alla pixlar.

...

Jo, vi är fortfarande på samma spår med att få ut två exakt lika bilder på papper. Glöm bara inte bort att de utskrivna bilderna även innehåller ett djup. Och för att det djupet inte ska bil olika, med olika bilder som följd, så måste du blända ner FF-kameran minst ett steg mer än crop-kameran samtidigt som du måste korta exponeringstiden ett steg för att få samma skakoskärpa, vilket i sin tur innebär att du måste höja isot på FF-kameran.

Det här djupet glöms tyvär bort när man jämför bilder från olika sensorstorlekar på skärm/projektor.

Vid kameror med lika stora sensorstorlekar är det redan samma djup och man behöver inte bry sej. Här ligger eg hela knuten till "granskningsproblemet" för att tidigare handlade det i stort sett enbart om en sensorstorlek och det blev vedertaget att "glömma" djupet.
 
Dom flesta VET väl vid det här laget exakt hur sensorstorlek vs objektiv fungerar i praktiken, det som de flesta däremot velar på något helt enormt är vilka egenskaper som egentligen är viktiga i en genomsnittsbild (för deras eget användande).

Min personliga erfarenheter är att grundregeln med ISO vs sensorarea stämmer i stort sett så perfekt praktiska orsaker tillåter. Dubbal sensorarean ger att dubbla ISO kan användas med exakt samma brusmängd som jämförelseobjektet.

Vad det gäller objektiv så är det enda som talar för "1Ev snabbare proffsobjektiv på crop" att AF ofta är snabbare i det dyrare objektivet. Upp mot F/5.6-crop vs F/8-FX ser man ingen större skillnad. Däremot finns det hur många exempel som helst på att FX med 85F/2 (4000kr) slår DX med 50F/1.4 (4000kr) med väldigt stora marginaler. Samma sak mellan 40F/2 (4000kr) och 28F/1.4 (15.000kr). Samma sak mellan 200F/2.8 (10kkr) vs 135F/2 (10kkr). FX vinner här bildkvalitet på alla bländare mellan F/1.4 och F/4. Jag har kört många billiga begagnade objektiv på D700 där det inte ens finns några möjliga motsvarigheter till DX, vilket i många fall innebär att det inte ens hade uppstått någon jämförelsesituation (om man inte är multimiljonär och kör Zeiss/Arri Master Primes F/1.2 på en DX-kamera).
Det är ont om F/0.9-objektiv, så F/1.4 på FX kan helt enkelt inte ersättas.

Zoomar: Tamrons 28-75F/2.8 och Nikons 24-85F/2.8-4 är båda klart överlägsna 17-55F/2.8 när man jämför rättvist, dvs med FX nerbländat ett steg mer, även om de är 10.000 billigare. Andra exempel finns också. Men 17-55 har förstås bättre, snabbare och stabilare AF.

Kör man både FX och DX med samma utsnitt och samma bländare ger man FX-bildytan sammanlagt 2.25ggr mer ljus, vilket ger 1.5ggr mindre brus, vilket ger 1.5ggr högre färgsäkerhet och 1.5ggr högre detaljeringsförmåga (en råkonveretering är enormt beroende av att råfilen, dvs invärdena, är korrekta för att den ska kunna ta fram mindre detaljer i bilden. Minsta avsteg ger omedelbart stora förluster i omvandlingssäkerheten).


Om man är en person som:
*Brukar brusreducera alla bilder på ren rutin
*Tittar på de stora dragen och helhetskontraster mer än den egentliga bildkvaliten
*Aldrig använder kortare skärpedjup

-Ja då är FX helt meningslöst. Det man KAN vinna med större sensor är att eftersom brusmängden är mindre kan man brusreducera mindre, skärpa mer, och därmed få "mer" av varje enskilt bildelement (pixel). Varje pixel består då av mer relevant och verklighetsbaserad information, och mindre av slumpmässigt brus. För väldigt många är detta dock fullständigt oviktigt, då alla bilder brusreduceras och skärps sönder till tecknad-film-kvalitet på ren rutin.

Alla vet att ju större sensor desto bättre absolut bildkvalitet.

Frågan är dock vilken kamera en fotograf skall använda när räckvidd och skärpedjup är avgörande. Vad skall en fotograf välja som vill

1) ta makrobilder med maximalt skärpedjup som viktig aspekt,

2) fotografera fåglar och andra djur på långt avstånd,

3) plåta sport där både närbilder och normala utsnitt eftersträvas.

Om maximal bildkvalitet och kortaste skärpedjup alltid eftersträvades vore valet enkelt: en FF DSLR eller digital mellanformatskamera med bästa tänkbara fasta ljusstarka objektiv.

De flesta är dock pragmatiker och söker optimala lösningar där faktorer som upplösning och bästa optiska prestanda får stå tillbaka för pris, flexibilitet och räckvidd.
 
Senast ändrad:
Tore: Ge samme användare en 24MP crop-kamera och se vad som händer... :) -En ganska bra gissning är väl att han kommer tycka att detta är en bra bit SVÅRARE att "ta fram allt ur" än vad han tycker om sin D3x (som faktiskt inte alls är speciellt svår att få pixelskarp med rätt förutsättningar...)

Med samma pixeldensitet motsvarar en 24 MP APS-C/DX en 57 MP FX DSLR. Jag vore själv nöjd med en 48 MP FF DSLR som ger 20 MP i DX-läget...

Baksidan, som kanske inte alla som skriker efter fler MP nu förstår, är att fler MP ställer högre krav på objektiv och fotograf.

Jag förmodar att VR-funktionen - i kamera såväl som objektiv kan komma att bli allt viktigare i framtiden. Detsamma gäller AF-systemet och LiveView som säkert behöver förbättras för att klara större krav på snabbhet och precision.
 
Senast ändrad:
Tore; Jag vet att vi egentligen är överens, och det mest skiljer sig i prioritering och utryckssätt... :)
Men vad har densiteten med "24MP" att göra? Det vi jämför är två olika sensorformat, inte upplösningar. En 24MP FX ska jämföras med en 24MP DX. Vilken kombination tror du själv det är lättast att få ut den högsta "verkliga" upplösningen ur? (dvs störst presentationsformat)
 
Då kan vi fortsätta med ditt förslag här ovan med olika objektiv och med samma skärpedjup och samma tid på båda kamerorna...
Eller så lägger du upp hela bilderna så kommer alla förstå vad jag menar;-)

Resonemanget att "i stort sett vilken "skit" som helst" (objektiv) presterar bra på FF gäller endast så länge FF-kameran har en sensor med lägre pixeldensitet än APS-C kameran.
Nej, det gäller så fort man utnyttjar en större del av bildcirkeln och har tillräckligt antal pixlar för det man ska använda bilden till.

En 12 MP FF DSLR motsvarar endast 5,1 MP på en Nikon DX kamera. Det skulle inte förvåna mig om en D2Hs på 4 MP upplevs som förlåtande för vilket objektiv som används.
Lik förbannat kommer objektivets aberrationer vara lika stora i förhållande till bildhöjden, vilket de inte förblir om man sätter det på en kamera med större sensor.

Vid samma pixeldensitet på båda kamerorna torde det inte finnas någon som helst fördel att använda ett och samma objektiv på en FF DSLR.
Vad har du rökt nu? :-D Du får ju 1,5-1,6 gånger fler pixlar per bildhöjd och bildbredd med den större sensorn vid samma pixeldensitet. Pixlarna blir alltså mindre i den färdiga bilden och, vilket även gäller de optiska felen.

Här är en tråd där D3x-användare bedyrar svårigheten att få bra resultat med sina objektiv på D3x:
http://www.flickr.com/groups/nikond3/discuss/72157622739377577/

En D3x har en pixeldensitet motsvarande 10,3 MP på APS-C.
Ja? Menar du att bilderna från D3X inte blir bättre då? Jag fattar inte.
 
Jo det gör det visst. En 35mm Velvia och en 120 Velvia har samma pixeldensitet. Dvs det är samma film skuren i olika storlekar. Du får långt fler "pixlar" med 120 filmen än med 35mm.

En 7D och en 5DmkII har långt ifrån samma pixeldensitet. Jämför du istället en D700 med en D300 så stämmer det dock avsevärt bättre då de har samma upplösning


Vore inte canon 30d och 5dMKII en bättre jämförelse för de har ju nästan identisk pixeldensitet?
 
Håller med om filmerna men jag tror det gick lite för fort i jämförelsen D700/D300.

Klipper du ut en D300-sensor ur D700 så blir det en mycket grovare emulsion och den finare filmemulsionen i D300 kommer att köra åttor runt klippet från D700-sensorn upplösningsmässigt.

Hmm. Det skulle givetvis ha varit att de har samma antal pixlar. Pixeldensiteten är givetvis olika.
 
Håller här med i sak, men ÄR det lika bra kvalitet i de båda kombinationerna som just här diskuterats (Mankan, bl a)? Jag har själv ägt en äldre modell av 70-300an och skulle i dagläget inte ta i den med tång, varken på FF eller APS-C. Kan tänka mig att vidvinklar är det mindre skilnad nedbländat till f/8...

Ser gärna motargument, men för att övertyga mig krävs bildbevis...

/Peter

70-300VR av senaste årgång är riktigt bra. Stor skillnad mot de äldre varianterna utan VR
 
HERREGUD vad den här tråden blev, hmm, intressant.
Jag behåller då min 5D.
Jag börjar verkligen tycka om den!

//David
 
I många forum här på FS pratas det om den överlägsna bildkvaliteten på fullformat jämfört med cropsensorer. Bl.a. har jag sett uttryck som att bilden blir mer levande, dynamisk och djupare. Hur sant är det? Är det verkligen så stor skillnad eller är det ett sätt att försvara sitt kameraval?

Jag skulle vilja se bildexempel, två bilder tagna på samma motiv samtidigt, den ena med fullformat och den andra med en cropkamera. Bilderna bör vara obehandlade (eller möjligen milt behandlade på samma sätt) för att man skall ha nytta av jämförelsen. Bilderna bör vara tagna på lägre ISO. Att FF är bättre på höga ISO är det inget snack om.

Hej Bjarne!

Så här efter nästan 1½ dygn och knappt 120 inlägg; har du fått svar på din undran? ;-)

Jag har liknande funderingar, som det är nu lutar det åt en 7D när det någon gång blir dags. Jag går mest "på känsla" för vad som funkar bäst för mig, att begrunda alla teknikaliteter och teorier blir allt för komplicerat...
 
Tore; Jag vet att vi egentligen är överens, och det mest skiljer sig i prioritering och utryckssätt... :)
Men vad har densiteten med "24MP" att göra? Det vi jämför är två olika sensorformat, inte upplösningar. En 24MP FX ska jämföras med en 24MP DX. Vilken kombination tror du själv det är lättast att få ut den högsta "verkliga" upplösningen ur? (dvs störst presentationsformat)

1) 24 MP FX vs 24 MP DX

FX ger bättre kvalitet och DX bättre räckvidd.

2) 24 MP FX vs 24 MP FX densitet på DX = 10 MP (D200/D80 etc)

FX ger bättre kvalitet. Samma räckvidd.

3) 24 MP DX vs 24 MP DX densitet på FX = 57 MP

Samma bildkvalitet per pixel och samma räckvidd.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar