photodo
Aktiv medlem
bEPH skrev:
Stort DR är ju bara önskvärt till en viss del, ju mer DR man har desto kontrastlösare blir ju obehandlade bilder.
Skulle man ha ett DR som var 500 exponeringssteg så blir skulle de värden som vi vill se i en bild inte få stort utrymme, man kan ju "fuska" och göra en HDR-bild, då ser man att högt DR inte lämpar sig för alla motiv.
Här håller jag dock inte riktigt med dig Björn. Det är enkelt att med automatik sätta vit- och svartpunkt i en bild med "för stort" omfång. Det stora omfånget ger slarvmarginaler som tillverkare av små digitalkompakter skulle skatta sig lyckliga över att få tillgång till (precis som med negativ film). Om man begränsar DR till att precis omsluta motivets kontrast hamnar man i "diafilms-träsket". Alla som fotograferat med diafilm vet att den kräver alternativa exponeringar för att man med säkerhet skall pricka in rätt exponering. Inga marginaler alls. Problemet med att i efterhand, automatiskt eller manuellt, sätta vit- och svartpunkt i en bild med stort omfång är bandning. Men detta gäller endast om vi beskriver bilden i 8 bitar per färg. med 12 bitar (eller mer) så behöver vi inte bekymra oss om bandning heller.
I JPEG-läget låter vi kamerans automatik bestämma vit- och svartpunkt. De marginaler som fanns i RAW-datan kastas bort av en "dum" kamera. Det är detta jag uppskattar med RAW. Jag ser vad kameran föreslår för lösning. Om den ser bra ut så köper jag den med en knapptryckning. Om jag vill ha lite extra teckning i högdagrarna, eller om jag vill justera färgtemperaturen an aning, så gör jag det i några få moment. Med RAW har jag både tillgång till kamerans JPEG och lite extra justeringsmarginaler.
Lars
Senast ändrad: