Annons

Fuji S5 pro

Produkter
(logga in för att koppla)
Man får förmoda att de inte testade tmx med en "annan tonkurva", dvs motivanpassad framkallning. Då hade listan sett annorlunda ut.
 
Maskinframkallad TMax. Tidningen kommenterade att det förmodligen sett annorlunda ut med annan framkallare eller förfaringssätt. Ingen har gissningsvis trott något annat.

Det här är varför jag anser det vara så förbannat svårt att göra det rättvist. Att filmens konstrast och DR påverkas av framkallningen är ju vida kännt men att även en digital kameras DR gör det beroende på olika parametrar eller programvara är kanske svårare ett förstå. Att sedan försöka dra slutsatser ur detta som ska vara rättvisa..... jättesvårt.

Jag måste ändå säga att jag föredrar ett "test" som tidningens eller denna tråd där det påvisas olika reslutat före att någon säger att det är på ett givet vis bara för att det är en "sanning som råder"
 
Mankan G skrev:
Jag måste ändå säga att jag föredrar ett "test" som tidningens eller denna tråd där det påvisas olika reslutat före att någon säger att det är på ett givet vis bara för att det är en "sanning som råder"

Vill bara poängtera att Fuji kamerorna inte är otestade.
Jag tror nog att det stämmer att film inte har riktigt lika bra förmåga att visa subtila skillnader på en färgskala, men att bevara högdagrar är film i alla fall bra på.
 
MartinB skrev:
Vill bara poängtera att Fuji kamerorna inte är otestade.
Jag tror nog att det stämmer att film inte har riktigt lika bra förmåga att visa subtila skillnader på en färgskala, men att bevara högdagrar är film i alla fall bra på.



En diafilm Fujicrome Velvia har ca 5 stegs information, en negativ film Kodak Gold 200 ca 7 stegs information och en digitalkamera ca 10 steg.

Det gäller att exponera digitalkameran rätt om det nu är högdagern man är ute efter.Precis som med dia måste man veta vad som är viktigast i motivet.
Jag tror att många blandar ihop felaktig exponering och att DR ses som litet hos digitalkameror av SLR klass, vilket jag har visat tidigare.Med raw och bra kurvor så kan DR ytterliggare förbättras.

Mikael
 
Senast ändrad:
Mankan G skrev:
Lägsta iso och dom backade inte in en överexponerad bild.

Frågan jag genast ställer mig (i egenskap av kameratestare) är om de använde ISO50 på 5D. Det är nämligen ett utökat läge som har sämre DR än standardläget ISO100.
 
macrobild skrev:
En diafilm Fujicrome Velvia har ca 5 stegs information, en negativ film Kodak Gold 200 ca 7 stegs information och en digitalkamera ca 10 steg.

Det må så vara, men hur nog jag än mäter med ljusmätare en solig dag så blir det ofta partier som blir utfrätta när jag fotar digitalt, fotar jag med småbildsfärgfilm som jag sedan skannar på en Imacon Flextight så behöver jag inte ens mäta ljuset noggrant, bara se till att överexponera lite så blir negativet helt perfekt, inget blir utfrätt, teckning överallt, comprende!?
 
Jeppe skrev:
Frågan jag genast ställer mig (i egenskap av kameratestare) är om de använde ISO50 på 5D. Det är nämligen ett utökat läge som har sämre DR än standardläget ISO100.

iso 100 eller lägsta iso om den lägsta nivån var högre än 100 som på D70
 
Danlo skrev:
Det må så vara, men hur nog jag än mäter med ljusmätare en solig dag så blir det ofta partier som blir utfrätta när jag fotar digitalt, fotar jag med småbildsfärgfilm som jag sedan skannar på en Imacon Flextight så behöver jag inte ens mäta ljuset noggrant, bara se till att överexponera lite så blir negativet helt perfekt, inget blir utfrätt, teckning överallt, comprende!?

De siffror jag gav var uppmätta av Clarks Vision, de har ett testförfarande som jag inte riktigt håller med om.http://www.clarkvision.com/imagedetail/dynamicrange2/
DR hos negativ film är större än så, men jag vill poängtera att en rätt exponerad rawfil har ett stort DR, sedan kan detta visuellt förbättra resultaten i högdagern med en smart lagd kurva.

Mikael
PS jag har scannat neg och dia sedan början av -90talet och vet att negativ film har betydligt större DR.
 
Mankan G skrev:
För vad det är nu kan vara värt så har Proffsfoto testat dynamiskt omfång på ett antal kameror och film i sitt senaste nummer. Tyvärr är ingen Fuji med men resutlatet kan nog förvåna en och annan.

Dom la helt enkelt upp en gråkil och en Binuscan referenskarta och plåtade. Mätte därefter omfånget. Observera att alla värden är antalet steg på gråkilen och inte antalet exponeringssteg.

Astia 100 fick 13 steg på gråkilen
Reala 100 fick 17
TMax fick 16
Eos 10D fick 17
D70S fick ett bättre än 10D
D2H fick 18
Eos 5D fick 17
H3D-31 fick 20
och slutligen H3D-39 fick 20 steg

Alla kameror testades även med en annan tonkurva och då fick dom ungefär ett steg till på systemkamerorna (ej Hasselblad)


Detta är en felaktig slutsats om jag har förstått dig rätt.Det dynamiska omfånget är vad det är.
En tonkurva förbättrar det visuella , dvs få med himmel , moln etc , men inte utökar det det dynamisks omfånget

Här är tidningen ute och far på hal is.

Och även jag har skrivit fel på förra sidan, där skall det stå : med en bra exponering RAW och bra inlagda tonkurvor så får man visuellt/ tills synes bättre DR. Man utökar inte det dynamiska omfånget,det är vad det är.
 
Senast ändrad:
macrobild skrev:
Man utökar inte det dynamiska omfånget,det är vad det är.
Jag tror jag skulle behöva få förklarat exakt vad dynamiskt omfång är, då det verkar blandas och ges lite olika både här och annorstädes. Är inte DR skillnaden mellan det mörkaste och ljusaste som det fotografiska mediet kan fånga? Och sedan kommer detta DR påverkas beroende på ex. presentationsmediets DR (för kan man inte säga att även fotopapper har ett omfång). Jag kan ha missuppfattat något, så upplys mig gärna.
 
DR är lika med hur mycket ljus pixeln kan träffas utan att den blir full och nedre gränsen hur lite ljus behövs för att se skillnad i information i djupaste skuggorna/svarta.


Tonala kurvor kan därmed hjälpa till att visuellt få fram bättre teckning i områdena som ser utblekta eller utfrätta ut vilket inte utökar själva dynamiska omfånget
Mikael
 
Senast ändrad:
macrobild skrev:
DR är lika med hur ljus pixeln kan träffas utan att den blir full och nedre gränsen hur mycket ljus behövs för att se skillnad i information i djupaste skuggorna/svarta.


Tonala kurvor kan därmed hjälpa till att visuellt få fram bättre teckning i områdena som ser utblekta eller utfrätta ut vilket inte utökar själva dynamiska omfånget .DR är från absolut vitt innan pixeln blir full och ner till att så lite ljus som behövs för att återge separation i det svarta.


Mikael
Och det innebär alltså att den sensor som håller mest fotoner i princip är den sensor som har högst DR, och således även därför vi alla här är så intresserade av hur mycket man kan backa in av en överexponerad bild? Hur kopplas detta sen till presentationsmaterial? Är det sensorn som är den begränsande delen i kedjan eller skulle det kunna vara bildskärmar och utskrifter?
 
DR är vad det är, vilket jag hela tiden misstänkt. Ok! De olika sensorerna är ju analoga så där är det väl bara bruset som sätter nivåerna nedåt i skuggorna. Efter att bilden har blivit digitaliserad så är det ju inte mycket man kan göra. Visst kan man påverka bilden visuellt med kurvor etc eller låta olika programvaror estimera förlorad information men det är ändå bara en sekundär påverkan på den befrintliga bilden.

När man mäter DR så måste man någonstans definiera signal till brus nivån man ska ha som referensvärde. Uppåt är det inga större bekymmer har jag förstått men i de mörkare tonerna blir det väl svårare.

För att ta ett exempel, Jag kan höja skuggorna nästan hur mycket som helst i bilder från min D2X vid lägre iso (funkar givetvis även på högre iso men avsevärt mindre) men till slut börjar det bli svårt att se skillnad på detaljer i bilden och bruset. Var drar man gränsen? Finns det någon definierad standard för detta?
 
macrobild skrev:


Och även jag har skrivit fel på förra sidan, där skall det stå : med en bra exponering RAW och bra inlagda tonkurvor så får man visuellt/ tills synes bättre DR. Man utökar inte det dynamiska omfånget,det är vad det är.

Det är det här som jag tycket är så kul och det som gör dina trådar intressanta att följa. Under trådens gång framkommer information som gör att ändrar dina åsikter och slutsatser ändras vartefter du upptäckerolika egenskaper.

Alltid kul med människor som står för vad dom gör och inte är sämre än att dom kan ändra sig. Fortsätt i samma bana tack :)
 
StefanN skrev:
Och det innebär alltså att den sensor som håller mest fotoner i princip är den sensor som har högst DR, och således även därför vi alla här är så intresserade av hur mycket man kan backa in av en överexponerad bild? Hur kopplas detta sen till presentationsmaterial? Är det sensorn som är den begränsande delen i kedjan eller skulle det kunna vara bildskärmar och utskrifter?

Om kameran har stort omfång så är det lätt att anpassa omfånget från det vitaste och neråt med kontrast, kurvor, levels . osv
Mikael
 
Mankan G skrev:
Det är det här som jag tycket är så kul och det som gör dina trådar intressanta att följa. Under trådens gång framkommer information som gör att ändrar dina åsikter och slutsatser ändras vartefter du upptäckerolika egenskaper.

Alltid kul med människor som står för vad dom gör och inte är sämre än att dom kan ändra sig. Fortsätt i samma bana tack :)
Hej Magnus
Jag har "oftast" klart i huvudet vad jag menar men är sämre på att förmedla det bra i skrift.
Och jag tycker det är kul att upptäcka exv olinjäriteten i S5.

Men nu har jag bollat mina ideer med överexponering osv mot Lars Kjellberg och vi återkommer med en "riktig dynamisk" test. Jag behöver ragga upp en S5. Lars har redan riggat testmotivet.Det blir liknande det dpreview har.
Är det någon som kan förklara saker lättfattligt så är det Lars Kjellber, både i ord och skrift.

Mikael

PS den s5 jag hade lånat är inte kvar- är det någon i närheten av Helsingborg-Lund som vill deltaga med sin S5 i en DR test tillsammans med Lars och mig.
 
Senast ändrad:
Och där försvann tiden att redigera texten på nytt.
Lars heter Kjellberg i efternamn.
"dessa korkade 15 minuter" är för kort för en ordblind
Mikael
 
Mankan G skrev:
DR är vad det är, vilket jag hela tiden misstänkt. Ok! De olika sensorerna är ju analoga så där är det väl bara bruset som sätter nivåerna nedåt i skuggorna. Efter att bilden har blivit digitaliserad så är det ju inte mycket man kan göra. Visst kan man påverka bilden visuellt med kurvor etc eller låta olika programvaror estimera förlorad information men det är ändå bara en sekundär påverkan på den befrintliga bilden.

När man mäter DR så måste man någonstans definiera signal till brus nivån man ska ha som referensvärde. Uppåt är det inga större bekymmer har jag förstått men i de mörkare tonerna blir det väl svårare.

För att ta ett exempel, Jag kan höja skuggorna nästan hur mycket som helst i bilder från min D2X vid lägre iso (funkar givetvis även på högre iso men avsevärt mindre) men till slut börjar det bli svårt att se skillnad på detaljer i bilden och bruset. Var drar man gränsen? Finns det någon definierad standard för detta?

Här ligger dilemmat i en DR test, i de högre signalnivåerna är det inga problem, det är när vi skall mäta upp en skillnad i nivåerna i det mörka och samtidigt se om det finns detaljnivå som problemet infinner sig pga brusbilden/brusreducering är så olika.Här har Canon en fördel, speciellt om man frångår bästa iso dvs 100 eller 200 för vissa Nikon kameror och går mot 400,800,1600 osv
Mikael
 
Om DR i digitalkameror

Hej alla,

Risedal drar in mig i sina diskussioner på Fotosidan och jag kan inte låta bli att låta mig dras in.
Om DR eller Dynamic Range eller dynamiskt omfång. Det handlar om en sensors (eller films) förmåga att registrera olika luminanser (ljusheter) från en mörk skuggton till en ljus högdagerton. Det handlar om ett ta reda var gränserna går och att sedan beräkna hur många exponeringssteg som ryms innanför dessa gränser. Jag kommer att dela upp mina inlägg över tiden.
På Risedals uppmaning har jag läst artikeln i Proffsfoto och något på www.clarkvison.com. Detta är frågor som jag sysslat oerhört mycket med på filmtiden. Så jag letade upp min ligga transparenta gråkil från Dupont med 30 gråsteg motsvarande 10 exponeringssteg. Jag maskade av kilen och la den på ljusbordet. Kameran, en EOS 5D, riggades upp på ett reprostativ och försågs med ett makroobjektiv (Tamron 90). Nu plåtade jag av gråkilen med manuell inställning. Exponeringen utvärderades med histogrammet. Jag valde att låta minst två ljusa steg på gråkilen bli helt vita utan teckning. Sedan öppnade jag filen i PS och mätte med pipetten L-värdet i de olika fälten.

Forts följer Lars
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar