dJb
Aktiv medlem
Jag har nu läst igenom inläggen i tråden och finner den ganska förvirrande. Till viss del tror jag det rör sig om begreppsförvirring. Min bild av konceptkonsten (eller begrepps/idékonsten) har sitt ursprung i bla Duchamps pissoarinstallation i Paris 1917. Syftet med denna installation var inte att gestalta pissoaren i sig. Pissoaren försågs dock med en metafunktion på så sätt att den skulle gestalta Duchamps bakomliggande föreställning eller idé.
Att ställa ut en hammare kan ha flera syften. Ett mer realistiskt syfte skulle vara att avbilda verktyget hammaren med dess inneboende egenskap att just fungera som en hammare. Begreppskonsten frångår väl denna realistiska koppling och tillger hammaren en idé/koncept/begrepp. Den blir en del i konstnärens föreställning.
Under 60-talet kom denna inriktning att tänja ytterligare på gränserna genom att hävda själva infallet/idén som det centrala, konstverken i sig ansågs i själva verket som betydelselösa. I strävan att dokumentera idén hamnar man dock i en paradox så själva presentationen av idén hamnar nära den traditionella avbildningen.
I exemplet med engångskameran tolkar jag det som att bilderna egentligen har en underordnad betydelse. Idén, att skicka runt kameran är det centrala. Bilderna blir bara en del i processen för att skildra idén/konceptet/begreppet. Här spelar det ingen roll vad bilderna föreställer. Det saknar helt betydelse utifrån begreppskonsten.
På detta sätt är denna inriktning klart postmodernistisk i det att den avsäger sig den realism som traditionell fotografi i viss mån gör anspråk på. Och då menar jag inte att all annan fotografi är rent realistisk, men att i konceptkonsten saknar bilden egentligen betydelse.
Konstnärens idé är det centrala och resten är bara verktyg för att gestalta detta.
Personligen "arbetar" jag inte på det sättet och kan ofta finna det ointressant. Det jag söker i mitt fotografi är mer stabila grunder, inte på så sätt att jag är ute efter realistiska avbildningar i sig, men att jag för att uttrycka det jag vill (ofta känslomässigt) använder mig av enkla "regler" som jag tror besitter en viss allmängiltighet.
Endast på det sättet tror jag att jag kan utvecklas från en medioker fotograf till att förhoppningsvis kunna behärska mitt uttryckssätt optimalt.
Ja det var lite funderingar in på småtimmarna..
/David
Att ställa ut en hammare kan ha flera syften. Ett mer realistiskt syfte skulle vara att avbilda verktyget hammaren med dess inneboende egenskap att just fungera som en hammare. Begreppskonsten frångår väl denna realistiska koppling och tillger hammaren en idé/koncept/begrepp. Den blir en del i konstnärens föreställning.
Under 60-talet kom denna inriktning att tänja ytterligare på gränserna genom att hävda själva infallet/idén som det centrala, konstverken i sig ansågs i själva verket som betydelselösa. I strävan att dokumentera idén hamnar man dock i en paradox så själva presentationen av idén hamnar nära den traditionella avbildningen.
I exemplet med engångskameran tolkar jag det som att bilderna egentligen har en underordnad betydelse. Idén, att skicka runt kameran är det centrala. Bilderna blir bara en del i processen för att skildra idén/konceptet/begreppet. Här spelar det ingen roll vad bilderna föreställer. Det saknar helt betydelse utifrån begreppskonsten.
På detta sätt är denna inriktning klart postmodernistisk i det att den avsäger sig den realism som traditionell fotografi i viss mån gör anspråk på. Och då menar jag inte att all annan fotografi är rent realistisk, men att i konceptkonsten saknar bilden egentligen betydelse.
Konstnärens idé är det centrala och resten är bara verktyg för att gestalta detta.
Personligen "arbetar" jag inte på det sättet och kan ofta finna det ointressant. Det jag söker i mitt fotografi är mer stabila grunder, inte på så sätt att jag är ute efter realistiska avbildningar i sig, men att jag för att uttrycka det jag vill (ofta känslomässigt) använder mig av enkla "regler" som jag tror besitter en viss allmängiltighet.
Endast på det sättet tror jag att jag kan utvecklas från en medioker fotograf till att förhoppningsvis kunna behärska mitt uttryckssätt optimalt.
Ja det var lite funderingar in på småtimmarna..
/David
