fotografiets roll

[Arleklint]

En sak är att säga vad man menar, med mer eller mindre verbala långkok. En annan sak är att lyckas förmedla vad man menar.

 

[Niclasfoto]

Arleklint skrev:
En sak är att säga vad man menar, med mer eller mindre verbala långkok. En annan sak är att lyckas förmedla vad man menar.

Exakt, vem skulle inte hålla med om det?!
Låt oss nu då höra din mening i saken Janne!

Jag har nu läst mina inlägg i denna tråd och har inga problem att följa sammanhanget och har svårt att se hur det skulle vara möjligt att förenkla det ytterligare.

Mvh Niclas,

 

[Arleklint]

Den har jag förmedlat tidigare i tråden. Det finns på första sidan i tråden.

 

[Niclasfoto]

Arleklint skrev:
Den har jag förmedlat tidigare i tråden.

Perfekt, men mycket har ju förädrat tråden sedan den sidan.
Det du skrev här ovan är alltså riktat till mig personligen, eller?


/Vh Niclas,

 

[Arleklint]

Ja, det är riktat till dig eftersom jag har svårt att begripa vad du säger. Det beror på att jag inte kan det språk du pratar. Men det kanske bara är jag...

 

[ariadne]

müsli skrev:


Men kan det omvända funka? Att ett "konceptlöst" verk får ett koncept i o m att formen i sig är användbar?

Utveckla frågan, jag tror inte jag hajjar riktigt.
Ta ett exmpel utan hammaren

 

[Niclasfoto]

Jag drar mig tillbaka Ur denna tråd,, jag tror att ni övriga som pratar i tråden föredrar det. Till trots för att jag fortfarande har mycket att säga i enligt mig "korta kok";/

Kör hårt ni andra!

/Mvh Niclas,

 

[uge]

?

Arleklint skrev:
En sak är att säga vad man menar, med mer eller mindre verbala långkok. En annan sak är att lyckas förmedla vad man menar.

Långkok, du menar väl ånglok (rätt fram på spåret)

 

[gitte edelman]

Lite svårt att hänga med ibland (även om 'blaffen' är mig ett bekant uttryck).
Uppfattar emellertid frågan så här.
Exempel:
Jag vill utforska begreppet 'samtidighet'.
Jag går till väga med liv och lust och fotograferar bilder vid jämna mellanrum med en kamera jag bär på mig oavbrutet. (Bilderna registreras med tid och datum.) Bilderna blir lite hipp som happ (dvs. hur det råkar falla sig).
Det blir gator, arbetsplats, kaféer, diskhoar, badrum, trappor. Exponeringarna inte all världens.
Det har jag inte tid med.
Sedan går jag genom aktuella händelser i världen och noterar tiden för deras inträffande.
Därpå väljer jag ut de bilder som tidsmässigt ('samtidighet' var det ju) matchar världshändelserna i mitt privata 'album' och så gör jag jättekopior av mina lite hafsigt tagna bilder och hänger dom på en utställning.
Jag kompletterar med visa ord om tid och rum (citat av filosofer, tänkare, osv.)
Allt blir faktiskt ganska fint! (Själv är jag väldigt stolt och gripen.)
Men så kommer en trist fotokille/tjej och börjar yla om felexponeringar och komposition och annat tjafs!
Vaddå! Det är ju inte idén att det skulle vara några dumma glansbilder! Det var ju konceptet som gäller. Samtidighet - folkens - SAM-TI-DIG-HET!
---------------------
Har jag då tolkat dig rätt, Niclas, om jag säger att din ståndpunkt är: Utställningen är ok, men idén hade fått mera slagkraft om bilderna hade utnyttjats bildmässigt till sin fulla potential. Vad hindrar att bilderna varit slående SOM BILDER? På vilket sätt hade idén, konceptet, förlorats genom det? Varför välja ett medium (foto) att uttrycka sig med om man sedan inte bryr sig om dess egenart. Det är som att skriva på ett sätt som ingen kan läsa, eller tala så ingen kan höra.
Varför ro i en motorbåt, äta soppa med gaffel?
--------------------------
Är jag ute och cyklar med min allegori? (Ni får ursäkta att jag är lite enkelt konstruerad och behöver enkla exempel att hålla mig till.)
(*Hukar sig med tanke på att höra hur korkad den långkokade tolkningen var...*)

 

[Niclasfoto]

gitte edelman skrev:
Har jag då tolkat dig rätt, Niclas, om jag säger att din ståndpunkt är: Utställningen är ok, men idén hade fått mera slagkraft om bilderna hade utnyttjats bildmässigt till sin fulla potential. Vad hindrar att bilderna varit slående SOM BILDER? På vilket sätt hade idén, konceptet, förlorats genom det? Varför välja ett medium (foto) att uttrycka sig med om man sedan inte bryr sig om dess egenart. Det är som att skriva på ett sätt som ingen kan läsa, eller tala så ingen kan höra.

Du har helt klart förstått delar av min faktiskt enkla poäng.

Det som enligt mig är hindret för att man "utnyttjar bildmässig slagkraft till sin fulla potential" är att man om inte (som jag skrivit tidigare) rent av förnekar den så i alla fall avsäger sig dess viktighet för en träffsäker visuell kommunikation.

Som jag skrivt tidigare under tråden så lever vi i en Postmodern tid som vad enligt ordet antyder faktiskt tar avstånd ifrån modernismen. Och då kanske det inte heller är så konstigt att man förnekar tex estetikens rellevans för en effektiv kommunikation.
Detta blir en enkel förklaring på ett långt mer komlicerat problem men att det Är en del av sanningen är uppenbart.

Mvh Niclas, som tyvärr tappat gaisten för tråden,,

 

[Arleklint]

Vad är postmodern?
Vad är modernism?

 

[gors]

Kul ämne Anna. Jag hoppar över diskussionen och knyter an till ingångsfrågan om det är okey?

Vi var några som skickade en engångskamera kors och tvärs över världen och tog en exponering var. Kameran passerade tjugotvå personer i sju länder. Några skrev texter till sina bilder. Efter två år kom kameran tillbaka hit till Sverige. Jag framkallade filmen och la ut bilderna på internet så att alla kunde se.

Det var skitkul. Det som kittlade med bilderna var ju inte hur bra de var (det var de verkligen inte) utan resan som kameran hade gjort. Fotograferna var en salig blandning av folk med olika bakgrund. Vi var bara ett par, tre personer med "bildbakgrund".

Mer sånt vill jag göra.

 

[uge]

Niclasfoto skrev:
Du har helt klart förstått delar av min faktiskt enkla poäng.

Det som enligt mig är hindret för att man "utnyttjar bildmässig slagkraft till sin fulla potential" är att man om inte (som jag skrivit tidigare) rent av förnekar den så i alla fall avsäger sig dess viktighet för en träffsäker visuell kommunikation.

Som jag skrivt tidigare under tråden så lever vi i en Postmodern tid som vad enligt ordet antyder faktiskt tar avstånd ifrån modernismen. Och då kanske det inte heller är så konstigt att man förnekar tex estetikens rellevans för en effektiv kommunikation.
Detta blir en enkel förklaring på ett långt mer komlicerat problem men att det Är en del av sanningen är uppenbart.

Mvh Niclas, som tyvärr tappat gaisten för tråden,,

På vilket sätt förnekar postmodernismen estetikens relevans. En icke sammanhållen ism, enbart som begrepp på en reaktion mot stramhet och exakthet inom företrädesvis funkis med rötterna i klassisimens olika ideal och ideströmmningar. Nej, tack det håller inte..
Sedan är det ju helt uppenbart om du slår upp vilken designskrift som helst att modernismen är vid synnerligen god vigör. För god enligt många, men det är ju en annan femma. Men oavsett förespråkare så är inte estetiken värderingsgrundad, allra minst inom postmodernismen. De inte så att du söker nån annan ism i dit påstående, typ dada-, naiv- eller möjligen konkretismen som sökte sig bortom klassiska estetiska ideal. Ursäkta min ordridå, men kunde inte låta bli.

MVH

UGE som tappat gnistan och tråden i tråden.

 

[müsli]

ariadne skrev:
Utveckla frågan, jag tror inte jag hajjar riktigt.
Ta ett exmpel utan hammaren

Hehe, jag hajjar inte riktigt min egen fråga tror jag. Pinsamt, Särskilt pinsamt eftersom jag svarade på den själv två inlägg längre ner.

Den korta varianten:

Att ett verk skapas bara för formens egen skull.
Man vill testa en form. Formen är koncept. När verket är klart ser man att formen fungerar, plötsligt upplever man saker som inte var idén från början. Formen var konceptet. Formen blev konceptet.


Och för att göra en kort historia lång:

Låt säga att jag leker lite förstrött med masugnen hemma och plockar ut en halvsmält järnklump som jag börjar slå lite halvhjärtat på. När klumpen har stelnat och blivit kall så har jag en grunka framför mig som jag inte har en aning om vad den kan användas till. Men den är ruggigt läcker att se på, att känna på, med sin intrikata men enkla form, sina lockande djup och nyanser etc.

Så jag slänger upp den på hyllan. 100% form och 0% koncept. Njuter varje dag jag ser den.

En dag kommer Bert Karlsson på en blixtvisit. Jag slänger stolt fram min grunka på bordet. Vi tar en kopp glögg. Han ser på min grunka en stund och utbrister "jaaaa", börjar studsa omkring lite hysteriskt, och rusar ut.

Jag stirrar länge på grunkan. Begriper inte vad som hände.

Följande vår läser jag en artikel i DN om Bert Karlssons nya projekt, Sommarland i Säffle.
På en bild kan man se en ny åkattraktion som ser ut som min grunka.
Jag säljer då idén till Disneyland.
Formen blev koncept.

 

[müsli]

Obs, jag har INGEN aning om vad mitt förra inlägg har med någonting att göra.
Klockan är 2 minuter i tolv. Alldeles för trött. nattnatt

 

[Kijana]

Jag säger bara att det vore skitkul att få hänga upp en kopia på väggen (av den kaliber och goda hantverk vi pratat om i en annan tråd här på FS att vi vill hänga upp) av en bild jag själv tagit, och kunna säga att den där bilden är en del av mig. Något jag står för, och gillar de tankar, stämningar, känslor och associationer som bilden ger.

 

[Arleklint]

Jag håller med dig Kenneth. Modernism, postmodernism, alla ismer som finns är inget som känns viktigt för mig.

För mig handlar det om att göra bilden som jag står för som en del av mig som fotograf och som ger mig den känsla jag vill bilden skall ge.

Som den duktiga fotograf jag vill bli kommer jag oxå sträva efter att bilden skall vara av god teknisk kvalité.

Vilken ism detta sen är saknar betydelse. Och om jag inte får till någon bild utan det slutar med en idé så lyckades jag inte komma i mål. Då får jag ta nya tag!

 

[ariadne]

gors skrev:
Kul ämne Anna. Jag hoppar över diskussionen och knyter an till ingångsfrågan om det är okey?

Vi var några som skickade en engångskamera kors och tvärs över världen och tog en exponering var. Kameran passerade tjugotvå personer i sju länder. Några skrev texter till sina bilder. Efter två år kom kameran tillbaka hit till Sverige. Jag framkallade filmen och la ut bilderna på internet så att alla kunde se.

Det var skitkul. Det som kittlade med bilderna var ju inte hur bra de var (det var de verkligen inte) utan resan som kameran hade gjort. Fotograferna var en salig blandning av folk med olika bakgrund. Vi var bara ett par, tre personer med "bildbakgrund".

Mer sånt vill jag göra.

Bra exempel, som jag skulle vilja bolla till niklas ( om du hänger kvar?)

Om vi tar Görans exempel så kan man tänka sig att man skulle kunna tycka att "jamen det hade väl varit ännu bättre om bilderna varit "bättre"?
Men det är det jag menar att det inte måste vara så. Jag tror inte att detta verket hade blivit bättre. Jag tror tillochmed att den bristande kvaliten tillförde något och gav utrymme åt andra värden.

 

[ariadne]

Om jag förstår dig rätt Niklas så du menar du nåt i stil med att varför använda sig av fotografiet på detta sätt(konceptkonst)

Varför inte?
undrar jag


Jag känner så här; Man har en idè och sedan utifrån den hittar man ett lämpligt verktyg som funkar. Man kan känna i ett läge att " nej, det här tar bort fokuset på konceptet bakom, bilden skulle kunna bli "bättre" ur den synvinkeln att den var något i sig på ett annat sätt, men eftersom jag strävar mot något annat så funkar det här bättre"


Det är olika sätt att jobba som jag ser det.

 

[ariadne]

Jag hittade en intervju med Dan Wolgers, och en fråga handlade lite om det vi talar om



HS: I det publicerade samtalet mellan konstkritikern Pierre Cabanne och Duchamp uttrycker Duchamp en stark önskan att komma bort från det visuella, med hans egna ord slippa "inflammationen på näthinnan". Känner du någon sympati för Duchamps ambition? Finns det någon vilja hos dig att komma bortom visualiteten och om du tror att det går: hur ser i så fall din utopiska bild ut av ett bildspråk bortom visualiteten? Kort sagt hur uppfattar du relationen mellan idé och gestaltning?

DW: Stopp ett tag,...en bild av bildspråket bortom visualiteten låter sig ju näppeligen gestaltas. I övrigt antar jag att idé och gestaltning förhåller sig till varandra såsom riktning och räckvidd - utan räckvidd är riktningen fåfäng. Mer vill man ju inte orda om detta, även bokstäver är en retning på näthinnan och hursomhelst är ordandet knappast till någon nytta när det gäller, särskilt inte om det gäller att häkta av det visuella - ändamålet är inte att bana väg för det verbala.