Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Varför anses tredjedelsregeln som god komposition?

Produkter
(logga in för att koppla)

Visst kan det vara svårt att med ögonmått särskilja olika rektanglar av olika sidoförhållanden som denna länk visar så det är ingen exakt relation det handlar om precis som i alla andra sammanhang när människor är beroende av sina delvis trubbiga sinnen. Det är inte frågan om exakta mått utan ett visst spann. Jag tror också vi behöver lite större figurer än dessa mängder vi kan se på bråkdel av typ en A4, för att hamna mer rätt.

Om man uppskattar en inskriven kvadrat i en rektangel så går det nog att hamna hyfsat rätt för många om rektangeln säg är en 1 dm hög och 1,61803 lång eller i närheten av de värdena. Det finns en absolut relation mellan höjd och längd rent teoretiskt och sedan finns vår uppskattning och känsla för de proportioner vi ser.
 
Mattias jag har aldrig i min okunnighet hört om Sugimoto men jag har vid ett enda tillfälle gjort något liknande. Nedan ser du två varianter av exakt samma bild. Den är tagen tidigt den morgon 2012 i Serengeti Tanzania. När jag tog den som horisontens träd nästan ut som om de var tagna ur "Linus på linjen" som de körde på SVT när min son var liten på 80-talet. Det enda som svävar över linjen är en ensam luftballong.

Vid efterbehandlingen har jag gjort tvärtemot som var "poppis" när jag gjorde det d.v.s. då var det populärt att lyfta skuggorna hårt och jag gjorde dem helt svarta istället för att uppnå en silhuetteffekt. Den ena bilden är gjord strikt efter "tredjedelsregeln" och den andra har horisonten precis i centrum av bilden. När jag gjorde den så slogs jag av att jag upplevde den som en flagga - en flagga över savannlandet.

För siluetter har väl alltid varit "poppis" att göra det svarta helst svart, det finns inte så mycket där att hämta ändå så jag tycker du gjorde helt rätt oavsett vad som råkade vara populärt då.

Bägge har flaggkänsla, med två eller tre ränder.

Kompositionen i första tycker jag är behagligare, jag skulle absolut brutit mot tredjedelsregeln en aning och klippt bort lite mer svart.
 
Den ena bilden är gjord strikt efter "tredjedelsregeln" och den andra har horisonten precis i centrum av bilden.
Håller med Ola. Beskär den första bilden (154-2_DxO) i skala 2:1 uppifrån, så får du ändå en välbalanserad komposition trots att den bryter mot alla kompositionsregler. Ett bra exempel på när man bör strunta i kompositionsregler, tycker jag.

Edit: Fast nu när jag testade hamnar molnet i mitten, precis på nedre linjen i golden ratio om man beskär 2:1. Kanske därför kompositionen balanserar så bra.
 
Mattias jag har aldrig i min okunnighet hört om Sugimoto men jag har vid ett enda tillfälle gjort något liknande. Nedan ser du två varianter av exakt samma bild. Den är tagen tidigt den morgon 2012 i Serengeti Tanzania. När jag tog den som horisontens träd nästan ut som om de var tagna ur "Linus på linjen" som de körde på SVT när min son var liten på 80-talet. Det enda som svävar över linjen är en ensam luftballong.

Vid efterbehandlingen har jag gjort tvärtemot som var "poppis" när jag gjorde det d.v.s. då var det populärt att lyfta skuggorna hårt och jag gjorde dem helt svarta istället för att uppnå en silhuetteffekt. Den ena bilden är gjord strikt efter "tredjedelsregeln" och den andra har horisonten precis i centrum av bilden. När jag gjorde den så slogs jag av att jag upplevde den som en flagga - en flagga över savannlandet.

Skär bort 50% av det svarta i övre bilden och gör om bilden till formatet 16/9.

Den nedre bilden är ett hopplöst totalhaveri och omöjlig att göra nåt åt.
 
"Utmaning när du har sett avsnittet: Titta på bilder av Hannah Modigh och William Eggleston eller någon annan av alla kända, framgångsrika fotografer som fullständigt struntar i tredjedelsregeln."

Nu har jag inte sett avsnittet på Moderskeppet, som diskuteras, men hur de kommer fram till att kända, framgångsrika fotograferar som t ex William Eggleston fullständigt struntar i tredjedelsregeln, förstår jag inte riktigt.
Jag är ingen expert på William Eggleston, men googlar man hans bilder, så ser man att många av hans mest kända bilder följer tredjedelsregeln ganska väl.
Har jag inte helt fel för mig, så var han konstintresserad och gick konstkurser innan han började med fotografi, och är inte slarvigare med bildkompositionen än nån annan fotograf.
Innan han började att fota i färg, så plåtade han svartvita bilder, inspirerade av Henri Cartier-Bresson, som då var hans förebild.
 
För siluetter har väl alltid varit "poppis" att göra det svarta helst svart, det finns inte så mycket där att hämta ändå så jag tycker du gjorde helt rätt oavsett vad som råkade vara populärt då.

Bägge har flaggkänsla, med två eller tre ränder.

Kompositionen i första tycker jag är behagligare, jag skulle absolut brutit mot tredjedelsregeln en aning och klippt bort lite mer svart.

Jag håller helt med men jag tyckte det var roligt att experimentera lite då jag gjorde bilderna och frågade mig hur en "Serengeti-flagga" skulle kunnat se ut. Den gula färgen är mycket Serengeti i mina minnen då gräset en stor del av året är just gult så långt ögat ser och beroende på var man är så kan man se samma gras och obrutna horisont 360 grader runt. Det svarta fick stå för det mörka hotet som kryper in även på så högprofilerade parker som Serengeti med ökat befolkningstryck, krav på nya vägdragningar, invasiva arter och tjuvjakt. Djuren är inte heller immuna mot vanlig mul och klövsjuka vilket historikt har drabbat även Serengeti hårt med stora mängder döda gräsätare som följd. De delar ju betet på ställen med vanliga kor.
 
Håller med Ola. Beskär den första bilden (154-2_DxO) i skala 2:1 uppifrån, så får du ändå en välbalanserad komposition trots att den bryter mot alla kompositionsregler. Ett bra exempel på när man bör strunta i kompositionsregler, tycker jag.

Edit: Fast nu när jag testade hamnar molnet i mitten, precis på nedre linjen i golden ratio om man beskär 2:1. Kanske därför kompositionen balanserar så bra.

Den bild jag själv sparat (bearbetad RAW som jag använder för att kopiarea bilder av) är inte riktigt lik någon av dessa bilder. Den har en lägre andel svart än bilden med det smal svarta fältet som ju håller exakt 1/3, eftersom vi nu diskuterat detta. Däremot har jag verkligen tagit fram en bild redan 2012 där horisonten går exakt genom halva bilden, just för att den gjordes för att vara just "en flagga" a la Polen (röd och vit) fast min då är gul och svart och har en trädlinje på horisontlinjen.

Tack för inspel - uppskattas.
 
Skär bort 50% av det svarta i övre bilden och gör om bilden till formatet 16/9.

Den nedre bilden är ett hopplöst totalhaveri och omöjlig att göra nåt åt.


Ja det tror jag också bilden skulle vunnit på faktiskt - alltså att ha tagits i 16:9 istället för 3:2. Tyvärr är den inte tagen i 16:9 och den är ju heller inte tagen med min 32 MP A7r utan med en äldre kamera med 16 om jag inte minns fel och jag är osäker på om den ens stödde 16:9. Så det finns inte så där jättemycket data att vantra med. Kanske tar vi alldeles för få bilder i 16:9 idag trots att våra TV-apparater harmoniserar mer med det formatet än småbildsformatet.

Kan man göra något av den ena bilden så kan man väl göra något åt den andra om man nu bortser från upplösningsbegränsningarna rent teoretiskt men som sagt, bilden med det breda fältet ser ut som den gör då den likt Polens flagga bara innehåller två olikfärgade fält. Min version av en tvåfältsflagga är i den meningen en högst medveten katastrof :).

Jag kan förstå den reaktionen dock hos fotografer då ju fotografer har ett alldeles eget sätt att se på svart. Hade du och kanske även andra blivit lika blockerade om det varit en annan färg tro?
 
Senast ändrad:
Platonic Solids (Shapes) and sacred geometry - Polyeder

Platonic Shapes går tillbaka till de gamla grekerna och tänkarna kring Platons akademi.

Idag träffade jag en vän som är mer matematiker än fotograf och det var inte jag som tog upp gyllene snittet utan det var han i ett sammanhang där vi pratade om harmoni. Han tog även detta vidare och började tala om "Platonic Shapes". Jag tänkte då på TS och ett tidigare inspel där en annan tänkare försökt problematisera det här med rektanglars inneboende harmoni och gyllene snittet. Att det faktiskt kan vara svårt att avgöra vilken rektangel av många som uppfyller villkoren och vilka som inte gör det.

Platonic Shapes (Platoniska rymder) är en variant på samma tema vi pratat om här fast det då handlar om rymder. Det intressanta med dem (och det finns fem till antalet) är att dessa former ju går igen i kristaller bl.a. och är former som också går tillbaka på naturen. Fördelen med dessa är att de nog är mer lätta att identifiera än en perfekt rektangel med gyllene snittets relationer men båda har en koppling till naturen.

Definition på Wiki:

https://en.wikipedia.org/wiki/Platonic_solid


Exempel:

https://www.google.se/search?q=plat...hAhWy-ioKHfPXALQQsAR6BAgIEAE&biw=1920&bih=876
 
"Utmaning när du har sett avsnittet: Titta på bilder av Hannah Modigh och William Eggleston eller någon annan av alla kända, framgångsrika fotografer som fullständigt struntar i tredjedelsregeln."

Nu har jag inte sett avsnittet på Moderskeppet, som diskuteras, men hur de kommer fram till att kända, framgångsrika fotograferar som t ex William Eggleston fullständigt struntar i tredjedelsregeln, förstår jag inte riktigt.
Jag är ingen expert på William Eggleston, men googlar man hans bilder, så ser man att många av hans mest kända bilder följer tredjedelsregeln ganska väl.
Har jag inte helt fel för mig, så var han konstintresserad och gick konstkurser innan han började med fotografi, och är inte slarvigare med bildkompositionen än nån annan fotograf.
Innan han började att fota i färg, så plåtade han svartvita bilder, inspirerade av Henri Cartier-Bresson, som då var hans förebild.
Jag är heller ingen expert på Eggleston men håller inte riktigt med dig här. De bilder jag tittat på bryter oftas mot både tredjedelsregeln och andra regler. Sneda horisonter, huvudmotivet halvvägs ut ur bild, motiv mitt i bild.

Här är en artikel som diskuterar komposition, men även i slutet listar ett antal kända fotografer som bryter mot regler enligt texten "Here are some examples of photographers/artists who question some of the 'rules' associated with photography's relationship to the Formal and Visual Elements"
https://www.photopedagogy.com/threshold-concept-8.html#

Han är känd som "The godfather of colour photography" och här är en intressant dokumentär på youtube om honom - https://www.youtube.com/watch?v=3jZ_HkaTXh8.

En allmän fråga till alla - Om horisonten ligger perfekt enligt tredjedelsregeln men huvudmotivet ligger mitt i bild centrerat, följer bilden då tredjedelsregeln eller bryter man mot den? Både och, eller måste huvudmotivet följa tredjedelsregeln för att gälla?

Thommy
 
Alla kompositionsformer (säger så istället för kompositionsregler) är till som hjälpmedel för att utveckla berättandet i bilden. Mer än det rent motiviska; som känslor och symbolik. Jag använder ett flertal kompositionsformer i mitt bildskapande, däri stärks graden av medvetenhet i bilderna. Men felet blir ju ofta när fotografer fastnar i att diskutera teknik och tillvägagångssätt när man betraktar bilder, mer än att diskutera vad bilderna säger och uttrycker.

Tredelningsregeln är en förenklad form av Gyllene snittet. Sedan finns femdelningsregeln om man vill öka dynamiken, så även om man använder radiella linjer.

Det finns många passiva bilder på olika motiv, bilder som sällan håller en längre tid.

Saknar diskussioner kring komposition - men saknar ännu mer diskussioner om bilders uttryck, känslor, symbolik och stiliseringsformer. Dessutom hur man kan (inte bör eller ska) visualisera de motiv man vill förmedla i sina bilder.

Bra initiativ till diskussion! 👍
Håller med om saknaden av diskussioner om komposition här på fotosidan. Diskussioner om bilders uttryck, känslor, symbolik mm hade också varit väldigt intressant.
Starta gärna en tråd i ämnet med kanske någon exempelbild eller frågeställning.
Åtminstone jag kommer att visa stort intresse :)

Thommy
 
Håller med om saknaden av diskussioner om komposition här på fotosidan. Diskussioner om bilders uttryck, känslor, symbolik mm hade också varit väldigt intressant.
Starta gärna en tråd i ämnet med kanske någon exempelbild eller frågeställning.
Åtminstone jag kommer att visa stort intresse :)

Thommy

Jag tycker denna tråd är jättebra, sällsynt mycket "foto" i den.

Ser fram emot övriga trådar.
 
...
En allmän fråga till alla - Om horisonten ligger perfekt enligt tredjedelsregeln men huvudmotivet ligger mitt i bild centrerat, följer bilden då tredjedelsregeln eller bryter man mot den? Både och, eller måste huvudmotivet följa tredjedelsregeln för att gälla?

Thommy

Den följer den. Man måste se tredjedelstumregeln som ett av många verktyg i en verktygslåda. Ibland använder man ett verktyg en gång, ibland flera gånger. Ibland ingen gång.

Nån gång hörde jag en fotograf säga att alla bra bilder ska ha element av rött i sig (stämmer förvånansvärt väl f ö, den bilden i en serie när det finns en röd markör är populärare). Det var mode för ett antal år sedan men gäller nog fortfarande.

Om du har en, två eller tre röda objekt i bilden har du ändå använt det verktyget/regeln trots att det finns andra objekt i bilden som inte är röda.
 
Hur tänkte du när du fotade ner på dem? Det stör mig mer, jag tänker inte ens på kompositionen.


Ola, när jag kommal igenom mina portfolios så ser jag att jag rätt ofta tagit bilder lite uppifrån.

Nedanstående bild "Den gamle och pojken" är ett exempel på det. Skälet till att den togs är för att visa att det inte fanns annat än äldre män och småpojkar kvar i byn under dagen. Männen var i stan eller ute på fälten. Det är därför den bildberättelsen heter "Nepal 1976 - Kirtipur - Kvinnornas by". Jag har aldrig sett den som ett porträtt utan som ett exempel på "människor i miljö" och ett sammanhang. Jag tar ju sällan "fristående bilder" utan nästan alla mina bilder är en del av en berättelse.

https://sten-ake-sandh.fotosidan.se/viewpic.htm?ID=3622855

Ett annat exempel är "mekanikern i Katmandu" och även här "lite snett uppifrån". Mitt försvar för det är väl främst att jag är ute efter sammanhanget. Växellådan som ligger utspridd över gatan är lika viktig i princip som mekanikern. Det är sammanhanget jag är intresserad av och inte mekanikern i sig.

https://sten-ake-sandh.fotosidan.se/viewpic.htm?ID=3622890

Ett av de få porträtt jag tagit och här har jag inga ursäkter alls. Här hade jag dessutom all tid jag behövde även med min helt manuella kamera.

https://sten-ake-sandh.fotosidan.se/viewpic.htm?ID=3676364

Även detta är väl att betrakta som ett porträtt kanske. Även här har jag haft den tid jag behövde.

https://sten-ake-sandh.fotosidan.se/viewpic.htm?ID=3676403
 
Skär bort 50% av det svarta i övre bilden och gör om bilden till formatet 16/9.

Den nedre bilden är ett hopplöst totalhaveri och omöjlig att göra nåt åt.


Jag tror att det helt mättade svarta i sig är rätt provocerande för en del. När det gällde min "Serengeti-flagga" så har jag svårt att se den som hopplös eftersom det är en konceptbild - en flagga. Den ska inte göras något åt! Men övriga bilder med mycket svart kan man alltid diskutera.

Vad tycker du om detta då? Även den här bilden borde ju få igång dig för även den består ju nästan till hälften av svart den med. Jag tog denna bild av citadellet i Herat i Afghanistan tidigt på eftermiddagen då solen fortfarande var stark och jag såg vid efterbehandlingen att det redan fanns en nästan perfekt silhuettekant genom hela bilden. Däremot fanns en del ljusare inslag i den shoppmiljö jag stod i när jag tog bilden. Så för mig var det inget svårt val att öka svärtan i resten och dölja det. Det är också så att alla mina bilder som tagits med Afgfa dia har väldigt dålig dynamik och de tål inte särskilt mycket handpåläggning efter digitaliseringen.

https://sten-ake-sandh.fotosidan.se/viewpic.htm?ID=3630386
 
Svart är fint och väldigt effektfullt.

För att få "belägringen" av Herat mer medeltida skulle du kunna skära bort 25% till höger och 10-20% nertill samt lite upptill för att få bort kraftledningarna ur en tänkt bild i 3/2-format. Kärrorna passar perfekt som slungvapen eller nåt...
 
Svart är fint och väldigt effektfullt.

För att få "belägringen" av Herat mer medeltida skulle du kunna skära bort 25% till höger och 10-20% nertill samt lite upptill för att få bort kraftledningarna ur en tänkt bild i 3/2-format. Kärrorna passar perfekt som slungvapen eller nåt...

Djingis Khan är inte med på bild och inte hans trupper heller :) även om de sägs ha belägrat citadellet på 1200-talet. Ända fram på 70-talet talades gamla mongoliska dialekter i området och de hazaras som kommit till Sverige via Iran sägs ju av en del vara släkt med de mongoler som en gång erövrade området. Det förklarar förmodligen även en del av den rena etniska förföljelse de utsatts för genom åren av från den dominerande folkgruppen pashtunerna.

Helt relevant kommentar av bilden i övrigt. Ska testa! Sedan spar man ju en hel del svart i bläckpatronen om man inte skriver ut en massa svart i onödan också:). Överhuvudraget kan ju elledningar ställa till det men de är ju lätta att klona bort också om man nu vill det. Jag har inga problem med det egentligen, för jag ser alla digitala bilder som manipulerade (begreppet är för mig mer en fråga om grad än art) och inte minst mina egna i min "bruna serie" av gamla historiska bilder. För mig är "manipulerad bild" ett begrepp som är ren semantik men jag är tydlig med det för alla andras skull.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar