Ett ex,
En konstnär som jobbar idébasserat i det fotografiska mediumet utformar ett konsept runt en problemställning eller varför inte ett samhällsfenomen,,
Konstnären jobbar konseptuellt och ser just konseptet som verkets kärna.
Konstnären väljer att närma sig fotoobjektet si och så och "registrerar" det på filmen.
Sedan så väljer konstnären en metod att processera sina bilder fram till färdiga kopior som skall hängas på väggen.
bla bla bla,,,,osv---------------------------------------------> Färdig resultat och kirrat utställningsdatum,,,
****
När jag då står där på en typisk konseptfotografiskt utställning vad upplever jag.
Jo på väggarna så ser vi fotografier och i ett hörn kanske en tv som spselar upp en konseptuell film.
I handen fick jag på väg in ett papper där projektet och fram för allt KONSEptet beskrivs, alltså *kärnan* till projektet ligger i min hand.
Jag går runt i cirkel på stället och betraktar bilderna på avstånd,
Här i detta skede så är bilden viktigt, bilden är ett snabbare sätt att kommunicera och att förmedla sitt budskap på. Vad om inte bilderna är strategiskt skapade, uttrycker då bilderna hela sanningen alltså konseptets *kärna*? Om bilderna enligt 100% av hela den totala arbetsmetoden är sekundära hur kan de då så ofta vara det primära visuella resultatet på utställningen?,, ,
Hur är det möjligt att till såå stor del försumma viktigheten i bildernas egenskaper när de i presentationsögonblicket genenerar och representerar den starkaste produkten?
Jani,,,inte vet jag men jag tycker att mycket inte stämmer i ett sådant uttryck,, det verkar som att konstnärerna ofta ger stora blaffen i bilderna som hänger där på väggen i ofta 1,5x2m!
(Visst är det en generalisering som säkert också sticker i ögonen på vissa,, det förstår jag till fullo. Det är mina åsikter bara så det är sagt
Mvh Niclas,