Varför anses tredjedelsregeln som god komposition?
- Trådstartare thommya
- Start datum
MattiasL
Aktiv medlem
Det finns ett par ytterligheter i diskussionen här: "tredjedelsregeln är bullshit, gå på känsla resp. tredjedelsregeln ska man hålla sig till. Ingen av dem är fel, utan båda är nog sanna på sitt sätt. Men som någon sa, det är vettigt att tänka på komposition som grammatik i språket. För det mesta är det klokt att använda sig av etablerade grammatikregler och satsbyggnad. Men ska texten bli poesi, så är det inte säkert att det är den bästa vägen.
Jag tror man blandar ihop "balanserad komposition" och "god komposition". En balanserad komposition är bra för att uttrycka en sak, men dåligt för en annan. För det mesta är det väldigt skönt att se en tredjedelsbaserad komposition, men desto större blir då effekten när man som Sugimoto lägger horisonten mitt i.
Man landar väl i att det är klokt att läsa på, öva, analysera sina egna och andras bilder. Vilka håller och varför? Man landar absolut inte alltid i att det är tredjedelskompositionerna som alltid håller. Det viktiga är att det blir något mer än att följa regler av lättja, eller att inte följa dem av brist på kunskap, för att hårdra det lite.
Jag tror man blandar ihop "balanserad komposition" och "god komposition". En balanserad komposition är bra för att uttrycka en sak, men dåligt för en annan. För det mesta är det väldigt skönt att se en tredjedelsbaserad komposition, men desto större blir då effekten när man som Sugimoto lägger horisonten mitt i.
Man landar väl i att det är klokt att läsa på, öva, analysera sina egna och andras bilder. Vilka håller och varför? Man landar absolut inte alltid i att det är tredjedelskompositionerna som alltid håller. Det viktiga är att det blir något mer än att följa regler av lättja, eller att inte följa dem av brist på kunskap, för att hårdra det lite.
fotograf-magnus-stalberg
Aktiv medlem
Nää och de kanske faktiskt inte heller behöver ha det
Nej, precis.
Det är det som är min poäng: Betraktaren vet sällan varför den gillar vissa bilder mer än andra. Inte sällan finns förklaringen att finna i några av de "regler" som finns inom bildbetraktning, och där är tredjedelsregeln en av dessa.
Tredjedelsregeln är ett av flera sätt att förklara varför vissa bilder upplevs mer attraktiva än andra. Därför är det bra för fotografen att känna till det. Betraktaren behöver inte alls bry sig om det.
lenelg
Aktiv medlem
"Regeln" i sig är en förenkling av "gyllene snittet" som många konstnärer använt sig av genom historien. Men ingen tvingar dig att följa den. Finns ju flera liknande "regler", som att horisontlinjer bör vara raka, och att människor, djur eller prylar som befinner sig i rörelse bör vara på väg in i bilden, inte på väg ut mot kanten, etc.
Allt detta står oss fritt att bryta mot, poängen är väl att om vi en gång kommit i kontakt med regelboken så gör vi ett medvetet val att för en viss bild centrera huvudmotivet, vi gör det inte varje gång för att fokuspunkten är centrerad när vi startar kameran..
Allt detta står oss fritt att bryta mot, poängen är väl att om vi en gång kommit i kontakt med regelboken så gör vi ett medvetet val att för en viss bild centrera huvudmotivet, vi gör det inte varje gång för att fokuspunkten är centrerad när vi startar kameran..
jonasfj
Avslutat medlemskap
Oavsett hur många procent det är tycker jag att det blir skillnad i hur kompositionen upplevs. Det är helt ok att tycka olika om detta.
Jag tycker att båda reglerna spelar mindre betydelse för ett kvadratiskt utsnitt. Min uppfattning är att en mycket lägre andel av de ikoniska bilderna följer dessa regler. Om jag måste välja en så känns tredjedelsregeln bättre för mig.
Tre exempel:
Bilagor
Håkan_S
Aktiv medlem
Eftersom det inte skiljer så mycket mellan tredjedelsregeln och gyllene snittet är det en smaksak om man vill säga vilken av reglerna man följt för bild 1 och 2. Möjligtvis en övervikt för gyllene snittet i bild 1 och för tredjedel i bild 2.
Bild 3 följer ingen av dessa kompositioner.
PMD
Aktiv medlem
Ja, fotografen eller konstnären har stor nytta av att känna till varför vissa bildkompositioner i allmänhet uppfattas som bättre än andra. (Analogt med varför de flesta uppskattar tonal musik mer än atonal).
Om man sen vill vara en fotograferingens Schönberg så låter man bli att alltid följa kompositionsreglerna.
Om man inte känner till en regel kan man inte bryta mot den medvetet, och om man inte vet varför regeln finns är det svårt att komma på när och varför man bör bryta mot den.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Du sätter fingret på det som gör "regler" så intressanta - dels för att de fungerar i sig själva (dvs att följa dem ger ofta bilder som fungerar bra) men också genom att de gör regelbrotten mer intressanta
Om tredjedelsregeln inte hade fungerat (så ofta) så hade inte så många använt sig av den och då hade det inte alls varit lika intressant de gånger någon på ett lyckat sätt bryter mot regeln ... Paradoxalt, javisst, men så regler har ju också den bakvända effekten.
Att klippa av huvuden, låta människor blick se ut i en närliggande bildkant, att placera ett superaktivt motiv exakt mitt i ett stilla centrumperspektiv ... alla sådana "regelbrott" ger effekt just för att de får oss att stanna till, vi tvingas bearbeta bilden mer aktivt. Men gör vi det för ofta ... Så slutar det snabbt fungera.
Här har du ett exempel på en bild med unga skolflickor jag tog ute på landsbygden i Uganda 1986, som bryter mot en av de "regler" du lyfter här. Den när man låter människors blick se ut över en bildkant. Den platsen (Nakaseke) hade varit en del av det förfärliga folkmord som skett mellan 1980-85 ca. Det hade bara varit fred i några månader, så dessa skolflickor var en av de få saker i ett fullständigt sönderslaget område som gav hopp och viss normalitet och framtidstro.
Skälet till att jag tog bilden var inte att bryta mot "regeln". Skälet var istället att det var ett ögonblick där människor INTE tittade på mig eller in i kameran. För på den tiden hade jag mycket ljust hår och många hade aldrig sett något sådant där vi var - så jag upplevdes nog som ett fullständigt UFO (till och med hundarna blev galna när de såg mig) och under decennier hade Uganda varit stängt för turism i vanlig bemärkelse så det fanns ingen vana vid besökare som jag.
Möjligen tyckte jag att det var lite intressant att de tittade på något som en betraktare av bilden bara kunde gissa sig till vad det var - men det kan lika gärna vara en efterkonstruktion - för jag tänkte nog inte så mycket utan gick nog mer på min känska i sutuationen
. Det de tittade på var inte skolbussen om ni nu trodde det, för sådana fanns inte utan det de kollade på var några småpojkar och några få unga vuxna män som överlevt kriget och som vallade kor).Även om andra kanske inte tycker bilden är särskilt bra så är det en av de jag tagit vid detta tillfälle som jag själv gillar bäst. Jag tycker bilden är lite märkligt vilsam - för mig var Nakaseke med omgivningar i övrigt allt annat än det.
Bilagor
Senast ändrad:
hornavan
Aktiv medlem
Nej, precis.
Det är det som är min poäng: Betraktaren vet sällan varför den gillar vissa bilder mer än andra. Inte sällan finns förklaringen att finna i några av de "regler" som finns inom bildbetraktning, och där är tredjedelsregeln en av dessa.
Tredjedelsregeln är ett av flera sätt att förklara varför vissa bilder upplevs mer attraktiva än andra. Därför är det bra för fotografen att känna till det. Betraktaren behöver inte alls bry sig om det.
Håller med. En gång ombads jag att ta hand om en klass med elvaåringar. eftersom ämnet skulle få vara fotografi, passade jag på att testa hur komposition upplevs av personer som aldrig hört talas om dessa begrepp.
Jag valde ut ett tiotal bilder som representerade ”fel” respektive ”rätt” komposition och lät eleverna, utan att först tala om vad det gällde, välja vilka de gillade bäst.
Det något chockerande svaret var att samtliga elever valde ”rätt” bild hela tiden, utan undantag.
För mig som tidigare varit rebell så insåg jag vikten att göra rätt; dvs i de flesta fall följa reglerna som ju verkar vara instinktiva.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Håller med dig Erland. Jag får väl luta mig mot den misstänkte Palme-mördaren Krister Petterson som sägs ha sagt: "Varför säger folk saker".
jonasfj
Avslutat medlemskap
Här har du ett exempel på en bild med unga skolflickor jag tog ute på landsbygden i Uganda 1986, som bryter mot en av de "regler" du lyfter här. Den när man låter människors blick se ut över en bildkant. Den platsen (Nakaseke) hade varit en del av det förfärliga folkmord som skett mellan 1980-85 ca. Det hade bara varit fred i några månader, så dessa skolflickor var en av de få saker i ett fullständigt sönderslaget område som gav hopp och viss normalitet och framtidstro.
Skälet till att jag tog bilden var inte att bryta mot "regeln". Skälet var istället att det var ett ögonblick där människor INTE tittade på mig eller in i kameran. För på den tiden hade jag mycket ljust hår och många hade aldrig sett något sådant där vi var - så jag upplevdes nog som ett fullständigt UFO (till och med hundarna blev galna när de såg mig) och under decennier hade Uganda varit stängt för turism i vanlig bemärkelse så det fanns ingen vana vid besökare som jag.
Möjligen tyckte jag att det var lite intressant att de tittade på något som en betraktare av bilden bara kunde gissa sig till vad det var - men det kan lika gärna vara en efterkonstruktion - för jag tänkte nog inte så mycket utan gick nog mer på min känska i sutuationen
Även om andra kanske inte tycker bilden är särskilt bra så är det en av de jag tagit vid detta tillfälle som jag själv gillar bäst. Jag tycker bilden är lite märkligt vilsam - för mig var Nakaseke med omgivningar i övrigt allt annat än det.
Jag tycker att det är en jättefin bild. Jag tittar först på de tre (faktiskt fyra) barnen (rule of odds) och följer sedan vägens kurva med blicken tills jag ser mannen som försvinner åt andra hållet (ledande linjer). Eftermiddagsljuset är utsökt. Undrar hur det hade sett ut om du böjt lite på benen?
jonasfj
Avslutat medlemskap
Du får gärna berätta varför du tycker att ett matematiskt uttryck automatiskt leder till en bra komposition och i så fall, varför just det gyllene snittet?
Under renässansen fanns det de som trodde att alla proportioner som man kan uttrycka med rationella tal är bra. Irrationellt tänkande om du frågar mig.
iSolen.se
Guest
Här har du ett exempel på en bild med unga skolflickor jag tog ute på landsbygden i Uganda 1986, som bryter mot en av de "regler" du lyfter här. Den när man låter människors blick se ut över en bildkant. Den platsen (Nakaseke) hade varit en del av det förfärliga folkmord som skett mellan 1980-85 ca. Det hade bara varit fred i några månader, så dessa skolflickor var en av de få saker i ett fullständigt sönderslaget område som gav hopp och viss normalitet och framtidstro.
Skälet till att jag tog bilden var inte att bryta mot "regeln". Skälet var istället att det var ett ögonblick där människor INTE tittade på mig eller in i kameran. För på den tiden hade jag mycket ljust hår och många hade aldrig sett något sådant där vi var - så jag upplevdes nog som ett fullständigt UFO (till och med hundarna blev galna när de såg mig) och under decennier hade Uganda varit stängt för turism i vanlig bemärkelse så det fanns ingen vana vid besökare som jag.
Möjligen tyckte jag att det var lite intressant att de tittade på något som en betraktare av bilden bara kunde gissa sig till vad det var - men det kan lika gärna vara en efterkonstruktion - för jag tänkte nog inte så mycket utan gick nog mer på min känska i sutuationen
Även om andra kanske inte tycker bilden är särskilt bra så är det en av de jag tagit vid detta tillfälle som jag själv gillar bäst. Jag tycker bilden är lite märkligt vilsam - för mig var Nakaseke med omgivningar i övrigt allt annat än det.
Hur tänkte du när du fotade ner på dem? Det stör mig mer, jag tänker inte ens på kompositionen.
bildsten
Aktiv medlem
Det finns ju en del andra "regler" som kan bidra till att en bild upplevs som intressant och bidrar till att blicken stannar kvar i bilden.
En av dem är diagonalen i bilden med flickorna i Uganda. De två högra flickorna, plus en som står skymd, är placerade på en diagonal. Flickan längst till vänster bryter den diagonalen och det gör bilden intressant. Figuren i bakgrunden tillför också något, men har inte med kompositionen att göra, men fångar upp blicken när blicken följer vägen och tillför ytterligare djup i bilden.
Jag tycker också att bilden är bra och tycker att den berättar just det den gör, att flickorna är på väg till eller från skolan.
Lite förenklat kanske man kan säja att de olika kompositions-"reglerna" kan göra att en lite alldaglig bild eller dokumentär bild upplevs som intressantare och gör att betraktaren stannar kvar i bilden lite längre än annars. Att som Sten-Åke, medvetet eller omedvetet, föra in en störning i "kompositionen" kan höja intresset ytterligare
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Har Tommy Andersen verkligen sagt det? Han som sagt så mycket annat bra i sin blogg. Han måste verkligen haft en dålig dag
.Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Nej, precis.
Det är det som är min poäng: Betraktaren vet sällan varför den gillar vissa bilder mer än andra. Inte sällan finns förklaringen att finna i några av de "regler" som finns inom bildbetraktning, och där är tredjedelsregeln en av dessa.
Tredjedelsregeln är ett av flera sätt att förklara varför vissa bilder upplevs mer attraktiva än andra. Därför är det bra för fotografen att känna till det. Betraktaren behöver inte alls bry sig om det.
Precis! Min poäng var ju att även om man inte känner till "regeln" så kanske man faktiskt ser på bilderna med den referensramen ändå eftersom gyllene snittets proportioner är en del av det organiska livets proportioner och då kanske det t.o.m. är så att man ser bilderna med ett sådant "raster" trots att man är omedveten om det.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Om nu många av någon anledning tycker att exv. en rektangel med sidoförhållandet 1:1,61803 har ett förhållande som ses som särdeles harmoniskt och dessa förhållanden står att finna på många håll i det organiska livet, så är det väl inte så konstigt om vi efter långa rader av mansåldrar utvecklat ett förhållande till det vi ser. Jag pratar inte om en explicit "bra komposition" bara att vi möjligen har en gemensam grundbult i detta som vi uppenbarligen inte alltid är helt medvetna om trots att detta förhållande uppenbarligen styr och påverkar oss.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Jag är ingen porträttfotograf Ola och kommer aldrig att bli, utan mina bilder är mer "kulturbilder" - i en del fall är de att betrakta som gatufoto. Jag brukar oftast ta bilder av folk "som gör någonting". Nästan alla mina äldre bilder är tagna med ett enda syfte - att användas i undervisning på högstadiet.
Just i detta fall var det att alla flickorna tittade åt samma håll samtidigt som jag tror fick mig att ta bilden - och att de inte tittade på mig. De var helt fokuserade på något helt annat och det var det som gjorde ögonblicket! Du ska även vara medveten om att jag på den tiden hade en enkel Pentax ME med ett 40 mm manuellt objektiv och jag hade nog fullt upp med att ställa in skärpan (med mikroraster och snittbild) och få till exponeringen. När man tog dia, vilket jag alltid gjorde då, så var exponeringen väldigt oförlåtande. Missade man den blev det för mörkt eller så stack alla färgerna - man hade knappt ett steg att hålla sig inom om det skulle bli användbart. Den enda finess den hade var tidsautomatik.
Vi har ju haft diskussioner i andra forum av samme TS om "att tekniken är övervärderad" och just dessa mina långa erfarenheter av att vara bunden av ganska oförlåtande manuella analoga kameror utan några andra hjälpmedel än en enkel exponeringsmätare och väldigt långsam CT 18 och CT 21-filmer med uselt DR och motsvarande ISO 50 och 100 var i en jämförelse med dagens fantastiska kameror och objektiv stundom rätt begränsande. Särskilt som att jag aldrig varit en snabb fotograf.
Att bildena nästan ser svartvit ut här beror på att jag numera konverterar alla mina äldre dia till Tri-X korn (då Agfas CT 21 speciellt ger väldigt fult korn digitaliserat) och ger dem en lite brun ton, då färgerna i mina dian inte alltid håller (en hel del har tappat hela gröna "RGB-kanalen" över tid) och istället för att lägga ner massor med tid på färgåterställning så har jag valt att ge alla ett enhetligt utseende vid digitaliseringen.
Jag ville säkert ha med vägens sträckning i bakgrunden på den första bilden också. Hur jag tänkte i övrigt kan jag nog inte svara på då bilden togs 1986 - det är 33 år sedan. Det är lite väl mycket att kräva av mig idag, jag som knappt kommer ihåg vad jag tänkte för en timme sedan.
Den första bilden du sett blev som den blev i ögonblicket men jag tog några andra också som är lite mer konventionella. Här kan du se ett exempel på en sådan bild som är mer av klassiskt tredjedelssnitt med ansikten vända mot fotografen. Men personligen gillar jag den första bilden bättre, för att den är mindre vanlig kanske i sitt perspektiv och för att den är mer kontemplativ.Bilagor
Senast ändrad:
jonasfj
Avslutat medlemskap
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Mattias jag har aldrig i min okunnighet hört om Sugimoto men jag har vid ett enda tillfälle gjort något liknande. Nedan ser du två varianter av exakt samma bild. Den är tagen tidigt den morgon 2012 i Serengeti Tanzania. När jag tog den som horisontens träd nästan ut som om de var tagna ur "Linus på linjen" som de körde på SVT när min son var liten på 80-talet. Det enda som svävar över linjen är en ensam luftballong.
Vid efterbehandlingen har jag gjort tvärtemot som var "poppis" när jag gjorde det d.v.s. då var det populärt att lyfta skuggorna hårt och jag gjorde dem helt svarta istället för att uppnå en silhuetteffekt. Den ena bilden är gjord strikt efter "tredjedelsregeln" och den andra har horisonten precis i centrum av bilden. När jag gjorde den så slogs jag av att jag upplevde den som en flagga - en flagga över savannlandet.
