Annons

Fotografera utomhus som ett proffs

Produkter
(logga in för att koppla)
Det finns egentligen bara ett tillvägagångssätt för att med säkerhet fotografera som ett proffs.
Ta betalt för det.
 
Det är bara en signifikant siffra i mina tal. Men det ska ju tryckas försiktigt, och man ska trycka i rätt ögonblick. Så det är nog runt 10%.
 
Så ert råd är alltså att skaffa ett anteckningsblock och ett tidtagarur och försöka få till rätt tidsfördelning? :)
 
Nä. Mitt råd är att man ska förmå sig till att se att det ligger en tanke bakom dessa siffror, en tanke som man själv bör fundera vidare på, om man ska bli nöjd med sina bilder. Om man bara beaktar hur bilden ska tas, rent tekniskt, men inte alls på vad man vill med bilden, vad man vill berätta med den, vad man har för avsikt - då kommer man förmodligen att tröttna rätt snart, när man studerat färdigt pixlar och histogram, istället för att börja fundera på varför bilden ska tas.
 
Men har man inte full koll på det tekniska står man där ändå när man försöker få till det man vill säga med sina bilder, om man nu ens behöver ha något att säga annat än att man tycker om att ta bilder.

För min del har jag tagit mycket mycket få bilder som säger något men jag har tagit tusentals som är fina att titta på.
 
Är man nybörjare och precis har skaffat sin första systemkamera kanske inte manuellt läge och spotmätning är det enklaste att börja med...

Det har jag heller aldrig påstått. Ovanstående sätt att jobba var mitt svar på en fråga om hur vi andra fotografer gör, utan några värderingar i övrigt.
 
För min del har jag tagit mycket mycket få bilder som säger något men jag har tagit tusentals som är fina att titta på.
Då lägger vi olika värde i vad som säger något. Jag anser att det är vad du själv vill med din bild som är intressant. Hur andra sen ser den vet man ändå inte. Men i detta fall har du tagit en bild som du tycker är vacker. Alltså säger du "titta här, så får du något vackert att vila ögonen på". Sen är det en annan sak att jag kanske tycker något annat motiv är vackert, inte det du letat upp, men det förändrar ju inte vad du vill med din bild.

Hmm, undrar om trådskaparen blir nåt klokare av det här nu? Kanske om det tolkas som att "det spelar ingen roll hur du gör, det är ändå du själv som avgör vad som är rätt med dina bilder".
 
Är man nybörjare och precis har skaffat sin första systemkamera kanske inte manuellt läge och spotmätning är det enklaste att börja med...

Mitt tips är att ställa in P-läget så kommer kameran att ge dig värden på slutartid och bländare och ISO som den tycker är lämpligt. Ta en bild och se hur den blir och notera också vilka värden kameran valde.

Gå över till A-läget. Nu får du ställa in ett bländarvärde själv, och så sköter kameran resten åt dig. Ta bilder med lite olika bländare, se hur de blir, och notera vad kameran väljer för slutartid och ISO. Ser du ett samband?

Gå över till T eller S (heter olika på olika kameror). Nu får du ställa in slutartiden, och kameran väljer lämplig bländare och ISO. Ta bilder med olika slutartider, se hur de blir och notera vilka andra värden kameran väljer. Ser du sambandet här?

Har du efter detta förstått grunderna vad gäller sambandet mellan slutartid, bländare och ISO? Bra, isåfall kan du börja leka med manuella inställningar också. Om du vill. Man "måste" inte använda manuellt läge bara för att "riktiga fotografer gör det". Det gör de inte... "riktiga fotografer" använder den variant av program/manuellt/inställningar som är lämpliga i respektive situation.


väldigt bra tips för en nybörjare
 
M-läget är framför allt bra när man vill ha en konstant exponering, t.ex. i sportfoto inomhus. Om man använder P A eller S och råkar rikta kameran mot en strålkastare får man en underexponerad bild. Eller t.ex. om man gör ett panorama med många bilder, då är M-läget ett måste. I studion med externa studioblixtar är M-läget också att föredra.

Annars är jag ganska förtjust i A-läget och använder exoneringskompensation när det behövs . Trots att jag är yrkesfotograf! :)

Man läser ofta här på FS att "riktiga fotografer plåtar alltid i M-läge". Det är snobberi anser jag.
 
När jag fick min första systemkamera av pappa, en Minolta STR 101, så var automatik inte ens valbart.
Man lärde sig snabbt att ratta tid och bländare så att "ringen" passade mot "nålen".
Man fick på något vis in ett muskelminne för hur detta skulle göras, och man hade på något vis väldigt bra koll på vilken bländare och vilken tid man jobbade med. Ville man under- eller överexponera gjorde man som vanligt, men lät ringen hamna över eller under nålen.
Hela exponeringeinställningen blev en naturlig förlängning av hur man tänkte.

Så småningom skaffade jag automatkamera. och plötsligt måste man börja tänka baklänges. Man måste hitta på sätt att "lura" kameran. Betyder + att negativet blir mörkare, eller att den färdiga bilden blir det? Jag visste svaret, men hamnade ofta tveksamhet i själva fotoögonblicket. Men automatik är bekvämt och jag föll in i slappheten. Lät kameran bestämma mer och mer.

Sedan skaffade jag en automfokuskamera - och bekvämligheten var på topp. Men bilerna blev inte bättre för det. Snarare tråkigare och mindre genomtänkta. "Klick tack Kodak"

Nu har jag nyligen börjat med digital systemkamera, och fotointresset har vaknat efter en mycket lång dvala. Nu är det kul att fotografera igen.
Jag använder tumknappen för att styra fokusen, och jag använder m-läget för exponering.
Det går nästan lika snabbt som automatikläget, och jag vet att nästa bild får fokus på samma ställe och blir lika exponerad om jag inte ändrar.


Petter ...
 
Hmm, undrar om trådskaparen blir nåt klokare av det här nu? Kanske om det tolkas som att "det spelar ingen roll hur du gör, det är ändå du själv som avgör vad som är rätt med dina bilder".

Det var ungefär det jag menade ja. Att gå runt och leta efter saker som säger något och att anstränga sig till det yttersta för att saker ska säga något blir bara pretentiöst och floskelspäckat enligt mig.

Som den världsberömde naturfotografen Franz Lanting. Han har tagit en del fantastiska bilder, men emellanåt måste han klämma in en oskarp, felexponerad eller på annat sätt misslyckad bild och hävda att den säger något.

Nu är vi rätt mycket off topic, tillbaka till ämnet:

Vad gäller A eller M så spelar det ju rätt liten roll vilket man använder om man ändå går efter kamerans ljusmätare när man ställer in värdena i M, det blir ju samma värden som kameran själv skulle ha valt i A. Om man av erfarenhet vet att i just den här situationen kommer mätaren att visa för mycket eller för lite kan man lika gärna kompensera det med exponerngskompensation som att ändra manuellt. Såklart med undantag för det Mats säger, ibland måste man använda M av andra orsaker.
 
För att lära sej och få i ryggmärgen hur hela systemet fungerar och hur du kan påverka slutresultatet.

du menar att ur inlärningssynpunkt kan det vara bra
Själv använder jag mig av manuellt läge väldigt sällan
Jag vet när manuellt läge är att föredra och i vilka situationer, likaså med vad kameran kan erbjuda och hjälpa till med och de autolägen som går att välja.

Men att återigen läsa att fotografer använder M läget är direkt okunskap, vissa kollegor gör det säkerligen med då är de väl fast i ett gammalt tänk och har missat vad kameran i övrigt har att erbjuda.
 
Den här tråden var väl off topic redan från början.

Om man vill fotografera som ett proffs finns väl bara ett användbart råd. "Försök sälja dina bilder". Då märker du vad som går att sälja och vad som inte går att sälja.
Så smånignom blir du mer och mer pricksäker. Kan få fler bilder sålda.

Frågan är i ursprunget fånig att besvara.
Hej jag kan gasa växla och hittar dragläget på kopplingen. Nu vill jag köra bil som ett rpoffs. Vad ska jag tänka på?

Eller

Hej Jag kan skritt, trav och galopp. Nu vill jag rida som ett proffs, vad ska jag tänka på?


Petter ...
 
att lära sej jobba klockrent med M är viktigt för att den fungerar och är lösningen i precis alla läge utan undantag. Att sedan med denna kunskap i ryggmärgen vid passande tillfällen underlätta sitt eget arbete med Av, Tv eller rent av P är ju sedan inget problem.

M är det enda läget där Du har totalkontroll över exponeringen. Vid de andra lägena ändrar omgivningen med små förändringar ditt utgångsläge kompenserat eller ej (med undantag att du låser exponeringen förstås)

Att kontrollera ljuset är helt enkelt en grundkunskap för att kunna kontrollera dina bilder och din kommunikation. Ljusmätaren i sökaren är din bästa vän helt enkelt när du plåtar med slr/dslr. Histogrammet är oftast helt för långsamt. Att behöva ta en bild innan du kan dra dina slutsatser ifall exponeringen ligger i dynamiska omfånget eller ej. Passar inom många genrer men inte inom dokumentärt, fotojournalistik eller pressfoto, vilka står för en stor del av proffsfotograferna. Med andra ord, ni som representerar andra inriktningar har säkert andra preferenser, så min insats är från ett utgångsläge.
 
ps. Och jag vill fortfarande ta fram att proffessionalism handlar i första hand om bildspråk. Och det är absolut den svåraste biten. fototeknik är rena barnleken jämfört med det. Vackra bilder kan du alltid få sålt utan ett imponerande bildspråk, men det är kanske ändå inget att sträva efter. Så att ha det som utgångsläge är inte i mitt tycke nåt bra alternativ. Få hellre feedbak på ditt material från olika håll, kanske nån som jobbar som bildredaktör på magasin, nån från bildbyrå, nån duktig fotograf vars stil tilltalar dej. Alla kommer antagligen att ge lte olika feedback och du kan ta till dej.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.