Problemet är väl att TS vill ha avbildningsskalor på 3:1 eller kanske mer och fotografera sådant som insekter där allt är knivskarpt. Det fixar man sällan ute i det fria eller utan att vara nära. Om inte annat får ju minsta lilla vinddrag den mest vindstilla dag att framstå som en mindre orkan vid de här avblidningsskalorna. Även om man kan frysa rörelsen med blixt med kort brintid, så är chansen stor att insekten blåst ur skärpezoonen. Dessutom behöver man kanske ta 50 eller fler bilder med några bråkdelar av en millimeter olika avstånd för att stacka, vilket blir svårt om saker och ting rör på sig antingen på grund av att djuret inte sitter stilla eller för att det djuet sitter på svajar för vinden.
Extra glasbitar i strålgången minskar oftast bildkvaliteten oavsett om de är framför eller bakom objektivet. Skillnaden är att telekonvertrar ofta består av flera linser och är designade att fungera bara med vissa objektiv vilket gör att chansen blir större att tillverkarna lyckas träffa rätt. De gör också att man kan få större avstånd till motivet medan försättslinsen minskar detsamma. Problemet med macro är ju oftast att man är för nära, antingen för att det blir svårt att ljussätta, eller för att man skrämmer djuren.
Tror TS får fundera över vilka bilder han vill ta. Ska man ta normalt rörliga insekter är det svårt att komma ned i ens skala 1:1 genom att bara fotografera rakt på. Är det skygga insekter behöver han i så fall ofta längre brännvidd än hans Sigma 105:a. En lösning kan då vara en telekonverter. Förmodligen är Sigmas egen 2x TC bästa valet. Fotograferar man insekter som trollsländor kanske brännvidder upp mot 300mm och en mellanring vara mera lagom eftersom de förutom att vara skygga ofta sitter illa till såsom en bit ut i vattnet på ett vassstrå. Tar man sådana bilder kanske man inte behöver mer än skala 1:10 för att få en snygg bild, och då är allt genast mycket lättare.
