Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Hur går era tankegångar?

Produkter
(logga in för att koppla)
28-300 är precis lika skarp på D800 som på tex D7000 per pixel räknat, men den blir i den viktiga mellersta delen av bilden 50% skarpare på D800 än den blir på D7000, relativt bildens bredd, eftersom bildens bredd ökar 50%. Upplösningen per hel bildbredd måste väl ändå vara det som är det intressanta.

Bilder tagna genom 28-300 blir skarpare med en D800 än de blir med D700, även om det kanske råkar vara så att objektivet är den delen i kedjan som begränsar mest.

Det finns inget bättre sätt att utnyttja en 28-300 upplösningsmässigt än att sätta den på en D800. E eller inte.

Att 70-200/2.8 är ett skarpare objektiv än 28-300 förändrar inte ovanstående.

17000 är dyrt för en D700 när en D800 går på 25000.

Det är mina tankegångar.

/Bengt
 
Varför D700 före D800? Kombon 28-300 + D800 kommer att i sämsta fall (men troligtvis i inga fall) bli lika bra som 28-300 + D700.

/K

Om vi skall vara petiga kommer 28-300 vara precis lika bra (eller dåligt) på D800 som på D700. Objektivet blir inte annorlunda för att du sätter det på en annan kamera.

Däremot kan ett bättre objektiv (eg. skarpare) ge märkbart detaljrikare bilder med D800 än vad samma objektiv hade gett med D700.
 
Om vi skall vara petiga kommer 28-300 vara precis lika bra (eller dåligt) på D800 som på D700. Objektivet blir inte annorlunda för att du sätter det på en annan kamera.

Däremot kan ett bättre objektiv (eg. skarpare) ge märkbart detaljrikare bilder med D800 än vad samma objektiv hade gett med D700.

Hmm, det är precis det jag menade trots olycklig formulering...

/K
 
Om vi skall vara petiga kommer 28-300 vara precis lika bra (eller dåligt) på D800 som på D700. Objektivet blir inte annorlunda för att du sätter det på en annan kamera.

Däremot kan ett bättre objektiv (eg. skarpare) ge märkbart detaljrikare bilder med D800 än vad samma objektiv hade gett med D700.

Två saker dock:
1) mycket mer pengar för något bättre mittskärpa - pengar som kunde gått till optik
2) den högre upplösningen gör kantoskärpan tydligare vilket med många motiv förstärker intrycket av brist på skärpa
 
Är rädd att du gör ett feltänk där. Skriv ut en bild tagen med respektive kamera i valfri storlek och resultatet kommer aldrig att bli sämre med D800, snarare tvärtom.

/K
 
Inte sämre, men inte 10 000 kr bättre kanske, det är hela grejen.

Jag har en D700 som jag är mycket nöjd med och inte kommer att byta bort än på ett tag, men om jag planerade att byta från DX till FF idag så vore valet enkelt för mig. Jag skulle alla dagar i veckan spendera de ca 7500 kronorna mer för en rykande färsk D800 än att "snåla" för att få en snart fyra år gammal relik ; )

/K
 
28-300 är precis lika skarp på D800 som på tex D7000 per pixel räknat, men den blir i den viktiga mellersta delen av bilden 50% skarpare på D800 än den blir på D7000, relativt bildens bredd, eftersom bildens bredd ökar 50%. Upplösningen per hel bildbredd måste väl ändå vara det som är det intressanta.

Bilder tagna genom 28-300 blir skarpare med en D800 än de blir med D700, även om det kanske råkar vara så att objektivet är den delen i kedjan som begränsar mest.

Det finns inget bättre sätt att utnyttja en 28-300 upplösningsmässigt än att sätta den på en D800. E eller inte.

Att 70-200/2.8 är ett skarpare objektiv än 28-300 förändrar inte ovanstående.

17000 är dyrt för en D700 när en D800 går på 25000.

Det är mina tankegångar.

/Bengt

Men nu är det ju ändå kameran o inte objektivet han ska använda fullt ut?

O varför betala 17000kr för en ny kamera när man kan köpa en precis lika bra beggad för runt 12kkr?
 
Jag gissar att skillnaden i kapitalförstöring mellan D700 och D800 de första tre åren är max 1000 kr om året. Är 1000 kr om året mycket pengar så ska man nog satsa på en kompakt för några hundralappar istället. Har man dessutom en 105a så..

Nja, tittar man lite historiskt så är det sannolikt att då D800 finns tillgänglig och D700 är ännu vanligare på begmarknaden så kommer begpriset hamna lite under 10.000:-. Om 3-4 år då D900 kommer blir begpriset kanske 5000:-. Prisfall: 5000:-/4 år. Köper man nytt för ca 16.000:- har man tappat 11.000:-/4 år. D800 kostar 26.000:-. Beg pris 4 år 10.000:- i dagens pengar = 16.000:-/4 år. Spann: 1.250:-/år till 4.000:-/år räknat just under en tidsperiod då modellen ersätts.
 
Men nu är det ju ändå kameran o inte objektivet han ska använda fullt ut?

O varför betala 17000kr för en ny kamera när man kan köpa en precis lika bra beggad för runt 12kkr?

105an använder kameran fullt ut. Kameran använder zoomen fullt ut. Om det är värt vad det kostar är frågan. Begagnat är ju ett alternativ också. Men varför ska man inte använda sina objektiv fullt ut?

Det jag vände mej emot var det här att det nästan alltid låter som att med mer pixlar blir objektiven sämre. Det blir dom inte, dom blir bättre. Inte mycket bättre men dom blir bättre. 2012 är det många pixlar i nysläppta FX-kameror, så råkar det bara vara. Men man behöver inte byta objektiv för det. Varför är det så viktigt för så många att det verkligen är kameran och endast kameran som begränsar upplösningen? Jag redovisade mina tankegångar i den frågan och det var vad trådskaparen efterfrågade. Om jag missuppfattat ber jag om ursäkt.
 
Jag vill också påpeka att även om den relativa pixelökningen från D700 (eller D90) med 12mp till D800 och 36mp är samma som från 1mp till 3mp så krävs allt större utskrifter för att se skillnaden ju mer pixelantalet ökar. Redan på 5x7 utskrifter syntes skillnaden mellan 1 och 3mp men man behöver mycket större utskrifter betraktat på nära håll för att se skillnad mellan 12 och 36mp även med pixelskarpa objektiv. Och ju större utskriften är desto större betraktelseavstånd vilket sänker kravet på upplösning. Jag har ett fint porträtt på min son taget med en 5mp kompakt (C5050 med hög pixelskärpa) utskrivet i 25x38cm och på väggen ser det väldigt skarpt ut.

Det framgår ju inte hur liten del av bilden användes för att markera skillnaden mellan D800 och D800e, men jag tror nog att det är ett väldigt litet utsnitt d u. Jag tror alltså inte heller att i A4 att man kommer se någon enorm skillnad mellan D90, D7000, D700 och D800/e (bortsett från brus och skärpedjup).

Då TS tycker om flexibiliteten med en superzoom med dess optiska kompromisser, varför inte titta på D700 eller byta 28-300 mot 18-200 och skaffa en D7000 för hanteringens och brusets skull? Det skall ju vara roligt att fota om man är amatör, och en superzoom har sin plats, men det är synd att sätta den på ett "upplösningsmonster".
 
105an använder kameran fullt ut. Kameran använder zoomen fullt ut. Om det är värt vad det kostar är frågan. Begagnat är ju ett alternativ också. Men varför ska man inte använda sina objektiv fullt ut?

Det jag vände mej emot var det här att det nästan alltid låter som att med mer pixlar blir objektiven sämre. Det blir dom inte, dom blir bättre. Inte mycket bättre men dom blir bättre. 2012 är det många pixlar i nysläppta FX-kameror, så råkar det bara vara. Men man behöver inte byta objektiv för det. Varför är det så viktigt för så många att det verkligen är kameran och endast kameran som begränsar upplösningen? Jag redovisade mina tankegångar i den frågan och det var vad trådskaparen efterfrågade. Om jag missuppfattat ber jag om ursäkt.

För att det är det låmgsiktigt dyraste sättet att skaffa upplösning, för att inte nämna stora bildfiler, stora minneskort och ev uppgradering av datorn för att den inte skall bli för seg.
 
105an använder kameran fullt ut. Kameran använder zoomen fullt ut. Om det är värt vad det kostar är frågan. Begagnat är ju ett alternativ också. Men varför ska man inte använda sina objektiv fullt ut?

Det jag vände mej emot var det här att det nästan alltid låter som att med mer pixlar blir objektiven sämre. Det blir dom inte, dom blir bättre. Inte mycket bättre men dom blir bättre. 2012 är det många pixlar i nysläppta FX-kameror, så råkar det bara vara. Men man behöver inte byta objektiv för det. Varför är det så viktigt för så många att det verkligen är kameran och endast kameran som begränsar upplösningen? Jag redovisade mina tankegångar i den frågan och det var vad trådskaparen efterfrågade. Om jag missuppfattat ber jag om ursäkt.

Jo men varför inte begränsa sig i "rätt" ändå lixom? 28-300 är en flaskhals som går att uppgradera, om D800an däremot blir flaskhals så finns det inget bättre att byta ut till, o då vet man att man ligger på topp så att säga. Med ditt resonemang så skulle utrustningen kretsa runt en superzoom, vilket jag tycker är ganska dumt. Det är bättre att det kretsar runt den dyraste prylen istället, det blir lixom lite mer "prisvärt" då. :)
 
Jag antar att 28-300 precis som de flesta andra objektiv är bra på bl 8, men för mig är det ändå en skitoptik som jag aldrig skulle sätta på en D800. Med den kameran är det fasta gluggar eller de bästa zoomarna som gäller. Med min 24-70 (Nikon) på bl 5,6 är det knivskarpt längst ut i hörnen, på alla brännvidder. Det är åtminstone för mig den prestandan man vill åt med ett hus som D800, och det klarar inga superzoomar av att leverera.
 
Man kan ju också tänka så här:
Man lägger sig en generation bakom hela tiden i kameror. För visst är D800 lika bra idag som om 4 eller 8 år? Bara för att det finns bättre gör ju inte D800 sämre för det. Nu om 4 år kommer säkert många att säga - "men D800 skall man inte köpa då D900 har dubbla upplösningen eller 2 stegs bättre ISO osv" - det tar aldrig slut. Köpte man D700 ny 2008 för 25000:- och säljer nu för 12000:- och köper D800 nu och säljer om fyra år för 12.000:- och köper D900 då har man förlorat 26.000:- på 8 år (och sannolikt blir beg priset ännu lägre då nästa produkt kommit ut på marknaden - närmre 10.000:).

Om man istället köpt D200 år 2008 för 5000:-, sålt för 2500:- i år och köpt D700 i år beg för 12.000:- och sålt för 5000:- och köpt D800 beg om 4 år så hade man förlorat 9500:-. Man får D700 idag och D800/e senare och under tiden har man råd att uppgradera sina objektiv.

Säljer TS sin 28-300 och köper D700 istället har han råd med mellanskillnaden att köpa en beg Nikkor 24-70/2,8 eller en beg Nikkor 14-24/2,8 och en Sigma 70-200/2,8 EX OS HSM ny och kan skaffa sin D800/e om fyra år till ett bra pris och ha gluggar som matchar dess sensor bättre. Sigma har ju 5 års garanti så blir det kompatibilitetsproblem går det fortfarande att fixa. Alt till Sigman blir en beg Nikkor 70-200/2,8 VR för ungefär samma peng (dock sämre kantskärpa).

Objektiven håller värdet mycket bättre. Då man inte är proffs som lever på sina bilder måste man inte ligga på topp. Proffs använde(r) både D200 och D700 har tar/har tagit fantastiska bilder med dessa som inte åker i soptunnan för att kamerorna var undermåliga. Man kan ha sämre kameror än andra och tänker man ha en långsiktig fotohobby gäller det att satsa efter budget. Har man råd att förlora en massa pengar får man göra som man vill (det får man i o f s ändå).

Jag köpte 2008 en beg Canon 1Ds för 30.000:- som idag är värd kanske 8.500:- och den var vass då men idag är det en äldre modell där många inte ser vad den kan bara att den inte hängt med i ISO racet. Så är marknaden och jag ser inget tecken på att jakten/hetsen på nya kameror stannar av.
 
Jag har inte tagit med ekonomi i mitt resonemang, var i frågeställningen fanns detta med?
Hade trådskaparen uttrycks sig i stil med "hur använder man sina slantar på bästa sätt" så har ni förstås mycket mer förståndiga förslag. TS ger inte ett snålt intryck, han undrar i banor " hur få bästa möjliga" och gilllar macro och superzoom. Uttrycket "oavsett pris" användes också.
Macrot 105/2.8 VR är det bästa Nikon har i det brännviddsområdet. 28-300 är den bästa zoomen i det brännviddsomfånget. Bästa kameran till dessa är D800.
Bästa möljliga är aldrig prisvärt. D700 är ju dock ett alternativ som vid behov av kraftig beskärning (vid tex macro) ger sämre målupplösning än vad han får med sin D90. Däremot får man nytta av den större ytan på zoomen, som kan zooma, eftersom man med den kan se till att alltid fylla hela rutan med bild. Hade allt kretsat runt zoomen som jag tydligen skulle ha påstått, så vore D700 ett bra val. Vettigaste för ekonomin tycker jag annars är att sitta nöjd med de grejer han har.

Samtliga zoomobjektiv som nämns 14-24, 24-70, 70-200 är naturligtvis alla bättre optiskt med bättre ljusstyrka, men ingen av dem zoomar 11 ggr. Vill man ha 11ggr zoom så vill man kanske ha 11 ggr zoom.

För övrigt tror jag att Sigmas 70mm och det nya 150mm med skakreducering kan vara bra macron att titta på. Det viktigaste med alla objektiv dock är att man ser till att få dem kalibrerade mot sitt hus. Felfokus gör lätt det skarpaste objektivet sämre presterande än vilken mobiltelefon som helst.
 
Senast ändrad:
Fast sanningen för de flesta av oss är att vi har begränsad budget och bör därför alltid prioritera. Har TS så mycket pengar att detta inte spelar någon roll, ja då är det bara att köpa D800e+14-24/2,8+24-70/2,8,70-200/2,8VRII och varför inte 200-400/4,0 VRII.
 
Fast det går inte att komma ifrån att 28-300 är en mycket smidig allroundglugg, oavsett tjocklek på plånbok. Jag skulle själv vilja ha en sådan, i kombination med D800 : )

/K
 
Fast det går inte att komma ifrån att 28-300 är en mycket smidig allroundglugg, oavsett tjocklek på plånbok. Jag skulle själv vilja ha en sådan, i kombination med D800 : )

/K

Håller med. Däremot att skaffa D800e (inte bara D800) för att använda den är lite bortkastat. Jag hade mycket nöje av min 18-200 på D200 på den tiden men då skaffade jag inte D200 för att använda den och jag var väl medveten om dess brister - men jag fick bilder jag inte skulle fått annars p g a smidigheten.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar