Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Få rätt exponering när ljuset inte riktigt finns...

Produkter
(logga in för att koppla)
Nej, den underexponerade gravt trots att jag ställde in överexponering, precis som jag skrivit flera gånger nu. Jag hoppas att du inte tittar på den efterbehandlade bilden för att avgöra den saken. Bilden är dessutom från en andra exponering eftersom den första blev fel, vilket var hela poängen: Det suger att prova sig fram när slutartiden är en minut eller i den häraden.

Ljusmätaren fungerar helt enkelt inte tillförlitligt under en viss ljusnivå hos motivet. Är det riktigt mörkt är bilden på skärmen eller i sökaren, samt histogrammet, helt oförändrat oavsett vilka inställningar för exponering du gör. Kameran har helt enkelt ingen aning om att det förekommer nåt ljus alls och du får gissa dig fram.

Edit: Jag har funderat på att ta med en extern ljusmätare men inser att jag ändå inte kommer se vad det står på displayen i mörkret, och tänder jag en lampa så blir mätningen fel på grund av det istället. 😂
Att vänta en minut eller två tycker jag ger goda förutsättningar att prova sig fram.

Jämfört med 1982 när man tog en hel rulle och fick vänta till nästa dag innan man såg resultatet. Lokalen så mörk att ljusmätarens mätarnål inte syns. Bara att köra på största bländare och en inte alltför lång slutartid. Sedan hem och chansa på hur hårt filmen skulle pressas.
Jo, det blev ju också att prova sig fram. Att bygga erfarenhet mellan tillfällena. Men idag kan man spruta på och titta flera gånger medan man fortfarande är på plats.Screenshot_20231201_124641_Tradera.jpg
 
Nu förstår jag ännu mindre. Din bild som skall visa hur fel din kamera exponerar är alltså bearbetad?
Den ska inte visa hur fel kameran exponerar. Den visar motivet, vilket tydligen var väldigt svårt att förstå. Alltså för att exemplifiera att det inte rörde sig om en stadsmiljö med massa lampor, utan ett till synes väldigt "enkelt" motiv för kameran att hantera.

Det är väl förväntat beteende? Det finns en undre gröns för hur mycket ljus som behövs för att ljusmätaren (antar att det i ditt fall är sensorn som också mäter ljuset) ska ge tillförlitliga resultat.
Det är inte förväntat att den är sämre än 10 år gamla kameror av annan sort, nej.

Edit: Det är rent av väldigt märkligt att den visar fel eftersom det tydligen är såpass mycket ljus att det går att komponera och till och med fokusera (dock bara manuellt).

Att vänta en minut eller två tycker jag ger goda förutsättningar att prova sig fram.

Jämfört med 1982 när man tog en hel rulle och fick vänta till nästa dag innan man såg resultatet. Lokalen så mörk att ljusmätarens mätarnål inte syns. Bara att köra på största bländare och en inte alltför lång slutartid. Sedan hem och chansa på hur hårt filmen skulle pressas.
Jo, det blev ju också att prova sig fram. Att bygga erfarenhet mellan tillfällena. Men idag kan man spruta på och titta flera gånger medan man fortfarande är på plats.Visa bilaga 172474
Om man tycker att det är kul att kameran visar en sak och resultatet blir nåt helt annat, visst. Det gör dock inte jag. Sen blir det en väldigt konstig och irrelevant jämförelse när du talar om slutartider som går att handhålla, medan jag inte gör det.
 
Den ska inte visa hur fel kameran exponerar. Den visar motivet, vilket tydligen var väldigt svårt att förstå. Alltså för att exemplifiera att det inte rörde sig om en stadsmiljö med massa lampor, utan ett till synes väldigt "enkelt" motiv för kameran att hantera.
Ok. Men originalet (utan kompenserande inställningar i kameran) gav alltså en ännu ljusare bild?
 
Ok. Men originalet (utan kompenserande inställningar i kameran) gav alltså en ännu ljusare bild?
Nej. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit att kameran underexponerade gravt. Därför tog jag två exponeringar till innan det blev tillräckligt rätt (men fel enligt kamerans mätare), varav den ena är bilden i tråden.

Den sista exponeringen är 3-4 steg ljusare än den första där kameran fick bestämma. Den färdigbehandlade bilden är ytterligare något ljusare, men det är marginellt.
 
Nej. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit att kameran underexponerade gravt. Därför tog jag två exponeringar till innan det blev tillräckligt rätt (men fel enligt kamerans mätare), varav den ena är bilden i tråden.

Den sista exponeringen är 3-4 steg ljusare än den första där kameran fick bestämma. Den färdigbehandlade bilden är ytterligare något ljusare, men det är marginellt.
Aha, ja det kan ju inte vara lätt för kameran att fatta att du vill göra en kvällsbild att se ut som en dagbild.
Om kamerans automatik ville göra din bild mörkare än den du nu visat upp tror jag nog att den tänkte någorlunda rätt.
 
Nej. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit att kameran underexponerade gravt. Därför tog jag två exponeringar till innan det blev tillräckligt rätt (men fel enligt kamerans mätare), varav den ena är bilden i tråden.

Den sista exponeringen är 3-4 steg ljusare än den första där kameran fick bestämma. Den färdigbehandlade bilden är ytterligare något ljusare, men det är marginellt.

Vad använde du för ljusmätning? Punkt, centrumvägt eller hela bilden?
 
Aha, ja det kan ju inte vara lätt för kameran att fatta att du vill göra en kvällsbild att se ut som en dagbild.
Om kamerans automatik ville göra din bild mörkare än den du nu visat upp tror jag nog att den tänkte någorlunda rätt.
Hur menar du att kameran "tänker" när den visar något helt annat på förhandsvisningens histogram än vad man får på den tagna bilden?

Sen när är det en ljusmätares jobb att göra ett mörkt motiv till en mörk bild???

Vad använde du för ljusmätning? Punkt, centrumvägt eller hela bilden?
Matrismätning. Hela motivet har låg kontrast så det bör inte spela nån större roll så länge man inte använder punkt och riktar på nåt mörkt.

-----

Det förvånar mig en aning att ni två inte vet hur ljusmätning fungerar. 🤨
 
Senast ändrad:
Matrismätning brukar ha två lägen, ett där den ser till att inget blir överexponerat och ett där den ser mer på helheten.
 
Matrismätning brukar ha två lägen, ett där den ser till att inget blir överexponerat och ett där den ser mer på helheten.
Inget av dylika lägen hade rimmat med resultatet i mitt fall dock. Det enda rimliga är att bilden hade exponerats så att merparten av valörerna hamnade kring medelgrå. Inte tre steg under.
 
[...] Sen när är det en ljusmätares jobb att göra ett mörkt motiv till en mörk bild [...]

Ungefär sedan kameror fick inbyggd ljusmätare tror jag. Ljusmätare och automatik är ju till för den som inte är så duktig själv, men har sett ett motiv han vill avbilda. Uppdraget för kameran i grundinställning torde vara att avbilda scenen så som den ser ut vid fotoögonblicket.

Jag drar mig till minnes reklambroschyren för Minolta SRT-101 som påstod att den avancerade ljusmätaren klarade en mängd svåra situationer som ingen annan.

Nu är vi många som tycker att inte ens dagens kameror klarar detta så bra som Minolta ville påskina. Vi tycker att nattbilder automatiskt blir för ljusa och vintriga solskensbilder för mörka.

När du först skrev att din kamera fungerar precis tvärtom mot vad mångas erfarenhet är blev jag nyfiken. Men efter vad du berättat och visat tycker jag det verkar som att den gör precis som alla andra. Men inte precis som du vill att den ska göra.
 
Ungefär sedan kameror fick inbyggd ljusmätare tror jag. Ljusmätare och automatik är ju till för den som inte är så duktig själv, men har sett ett motiv han vill avbilda. Uppdraget för kameran i grundinställning torde vara att avbilda scenen så som den ser ut vid fotoögonblicket.
Kameran har ingen aning om hur scenen ser ut för fotografen, utan gör det som ljusmätaren mäter på till mellangrått. Om man mäter på en kolsvart vägg så blir den grå, mäter man på en kritvit fjällsida blir den grå. Använder man matrismätning så försöker kameran själv analysera scenen. Beroende på kamera, kan matrismätningen skilja mellan allt från något som mer liknar medelvärdesblidning, till hyggligt smarta algoritmer.

Det är fortfarande upp till fotografen att bestämma hur scenen ska se ut, veta hur ljusmätaren fungerar, och använda den på ett sätt som gör att resultatet blir som önskat.
 
Jag kan bara konstatera att du inte har en aning om hur en ljusmätare fungerar. Det får du ändra på om det ska vara nån vits att diskutera vidare.

Vill du ha en helt neutral mätare som inte gör några som helst antaganden om motivet/scenen får du backa ett par kameragenerationer. Moderna ljusmätare mäter inte bara ljuset utan tar även hänsyn till färger och motiv för att estimera exponering och vad fotografen är ute efter. Det här är på gott och ont, det är toppen att jag kan ställa in min kamera att ta extra hänsyn till hudtoner tex men det kan också bli fel i en del andra situationer.
 
Vill du ha en helt neutral mätare som inte gör några som helst antaganden om motivet/scenen får du backa ett par kameragenerationer. Moderna ljusmätare mäter inte bara ljuset utan tar även hänsyn till färger och motiv för att estimera exponering och vad fotografen är ute efter. Det här är på gott och ont, det är toppen att jag kan ställa in min kamera att ta extra hänsyn till hudtoner tex men det kan också bli fel i en del andra situationer.
Man behöver inte ens backa, det räcker att välja centrumavvägd mätning, eller spot-mätning, så får man bestämma helt själv.
 
Det är säkert skillnad på hur det fungerar på en spegellös och en med spegel. Dom spegellösa har förmodligen ingen separat ljusmätare eftersom en sensor klarar det galant och kan därför ljusmäta med full upplösning och därmed applicera betydligt mer avancerade algoritmer.
När jag tittar i EVFen på min kamera så ser det ut som ljusan dagen även på natten. Jag upplever att jag kan exponera ganska bra efter det jag ser i EVFen.
 
Man behöver inte ens backa, det räcker att välja centrumavvägd mätning, eller spot-mätning, så får man bestämma helt själv.

Jag är inte helt övertygad om att det är så, man styr absolut var den ska mäta men moderna ljusmätare är i många (alla?) fall en liten sensor (som inte är helt olik sensorn som fångar bilden) med sin egen processor som beräknar exponeringen så någon form av inblandning av ett program som tolkar indata blir det. Till skillnad från en klassisk selen-mätare som reagerar på ljus och genererar en svag elektrisk signal som varierar med mängden ljus som träffar sensorn, men även där är det någon som bestämt hur mycket nålen ska röra sig vid en viss spänning.
Och tar vi fallet spegellöst så skulle jag tro att separat sensor för ljusmätning är rätt ovanligt utan där handlar det nog snarare om tolkning av indata.

Summa sumarum så är det viktiga att lära sig sin ljusmätare och sen arbeta i enlighet med uppbyggd erfarenhet.
 
Jag är inte helt övertygad om att det är så, man styr absolut var den ska mäta men moderna ljusmätare är i många (alla?) fall en liten sensor (som inte är helt olik sensorn som fångar bilden) med sin egen processor som beräknar exponeringen så någon form av inblandning av ett program som tolkar indata blir det.

Så är det på DSLR-kameror, men på spegelfria finns inget mellan objektiv och sensor. Så där är det sensorn som mäter ljus och i sensorn finns det även PDAF-sensorer för Autofokusen.

På DSLR-tiden fungerade det annorlunda. Då mättes ljus och AF när spegeln var nere. Så där var det fritt blås till sensorn när spegeln var uppe, men när spegeln var nere så var det inte fritt blås till sökaren utan där delades ljuset upp med att spegeln inte var helt reflekterande utan släppte igenom lite ljus till en spegel bakom spegeln till liten sensor med PDAF-sensorer och ljusmätningssensorer (som också användes till smarta AF-funktioner som 3D-tracking etc) och resten speglades upp till sökaren.

Här en bra artikel som visar det hela även om den mest förklarar AF så visar den spegelkonstruktionen bra för en DSLR och att inget annat än sensorn finns i en spegellös.
Autofocus Modes Explained (photographylife.com)
 
Kameran har ingen aning om hur scenen ser ut för fotografen, utan gör det som ljusmätaren mäter på till mellangrått. Om man mäter på en kolsvart vägg så blir den grå, mäter man på en kritvit fjällsida blir den grå. Använder man matrismätning så försöker kameran själv analysera scenen. Beroende på kamera, kan matrismätningen skilja mellan allt från något som mer liknar medelvärdesblidning, till hyggligt smarta algoritmer.

Det är fortfarande upp till fotografen att bestämma hur scenen ska se ut, veta hur ljusmätaren fungerar, och använda den på ett sätt som gör att resultatet blir som önskat.

Ja, visst är det upp till fotografen att bestämma hur han vill påverka det som automatiken ger honom. Det är vi nog alla överens om i den här tråden. De flesta är också överens om att det vanligen blir att kompensera så att den svarta väggen blir svart istället för grå, eller den vita blir vit hellre än grå. Men Martin menar att hans kamera är precis tvärtom. Hans svarta vägg blir för mörk om han inte kompenserar åt andra hållet.
 
Så är det på DSLR-kameror, men på spegelfria finns inget mellan objektiv och sensor. Så där är det sensorn som mäter ljus och i sensorn finns det även PDAF-sensorer för Autofokusen.

På DSLR-tiden fungerade det annorlunda. Då mättes ljus och AF när spegeln var nere. Så där var det fritt blås till sensorn när spegeln var uppe, men när spegeln var nere så var det inte fritt blås till sökaren utan där delades ljuset upp med att spegeln inte var helt reflekterande utan släppte igenom lite ljus till en spegel bakom spegeln till liten sensor med PDAF-sensorer och ljusmätningssensorer (som också användes till smarta AF-funktioner som 3D-tracking etc) och resten speglades upp till sökaren.

Här en bra artikel som visar det hela även om den mest förklarar AF så visar den spegelkonstruktionen bra för en DSLR och att inget annat än sensorn finns i en spegellös.
Autofocus Modes Explained (photographylife.com)


Det jag åsyftade var snarare sensortekniken, från selen till en sensor som inte är helt olik den sensor som idag fångar bilden och att det därför inte finns någon "ren" ljusmätning idag utan att det alltid handlar om beräkningar.
 
Så är det på DSLR-kameror, men på spegelfria finns inget mellan objektiv och sensor. Så där är det sensorn som mäter ljus och i sensorn finns det även PDAF-sensorer för Autofokusen.

På DSLR-tiden fungerade det annorlunda. Då mättes ljus och AF när spegeln var nere. Så där var det fritt blås till sensorn när spegeln var uppe, men när spegeln var nere så var det inte fritt blås till sökaren utan där delades ljuset upp med att spegeln inte var helt reflekterande utan släppte igenom lite ljus till en spegel bakom spegeln till liten sensor med PDAF-sensorer och ljusmätningssensorer (som också användes till smarta AF-funktioner som 3D-tracking etc) och resten speglades upp till sökaren.

Här en bra artikel som visar det hela även om den mest förklarar AF så visar den spegelkonstruktionen bra för en DSLR och att inget annat än sensorn finns i en spegellös.
Autofocus Modes Explained (photographylife.com)
På ESR (som vi sa på den tiden) var det ofta så att spegeln inte var halvgenomskinlig. Ljusmätaren satt då uppe i sökarprismat. Det fanns också en del automatik-kameror som mätte ljuset på filmytan undet exponeringen. (Men detta är nu historia) :)
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar