Å andra sidan släppte Nikon sin 1-serie med lämplig bajonett och det blev ingen storsuccé. Svårt att vinna.
Det var inte så konstigt. Med så liten sensor känns det rätt meningslöst att ha utbytbara objektiv, tycker jag. Man kan ju få in en ihopfällbar normalzoom med ganska hög ljusstyrka (se Sony RX100 eller Panasonic LX100 (som har större sensor)).
Jag kan också se en fördel i att behålla bajonetten på villkor att befintliga objektiv fungerar till ett spegellöst system - åtminstone i tillräckligt god utsträckning. Att kunna plocka upp en spegellös kamera från låta säga Nikon och direkt kunna köra med gamla objektiv vore attraktivt och minskar drastiskt instegströsklarna, tänker jag mig.
Man kan ju alltid behålla det elektroniska interfacet och göra en adapter. Men då måste det vara en rejäl grunka som känns integrerad med kameran. Sonys adapter har ju massa inbyggt jox och ger vad jag förstår rätt medioker AF-prestanda. Man borde kunna få till en snyggare och bättre lösning om man planerar för den. Gör man bara kamerahusets bajonett ordentligt stor så bör det kunna bli bra. Där misslyckades Sony ganska ordentligt då FE-bajonetten egentligen var avsedd för APS-C. FF-sensorn får knappt plats och hörnen skyms faktiskt av bajonetten, så utgångspupillen på objektiven måste vara skapligt långt bak för att det ska funka. Vet inte riktigt om det påverkar deras teleobjektiv, men det skulle inte förvåna mig om det tillkommer lite mekanisk vinjettering (så lite att det förmodligen inte märks, men ändå).
Vi ska inte heller överdriva storleksskillnaden mellan låt säga Nikon D5600 och A6500. I princip identisk vikt och storleksskillnaden mäts i enstaka centimeter. Jämför man Sony A7 och D600 blir skillnaderna däremot större; tills man monterar motsvarande högpresterande objektiv, då blir skillnaderna mer av en accent än en genomsyrande prägel.
Det beror helt på vilka högpresterande objektiv man avser. För mig som bara använder fasta brännvidder är skillnaden stor. Det är lätt att glömma att objektiven – även när de är ungefär lika stora – sitter ett par centimeter närmare kamerahuset. Därmed blir balansen bra trots att kameran är lättare, så länge objektiven inte är väldigt långa och tunga.
Vore det inte för att Sony tog det dumma beslutet att göra sensorfilterstacken skittjock så hade man troligen kunnat göra ännu mindre objektiv. Eller använda M-gluggar, men det är förstås inget som de vill ge köparen. Kanske var det just därför?
Däremot är det givetvis så att en spegellös kamera med för formatet utformat kompakt objektiv är svårt att klå vad kompakthet gäller. Den lilla 35mm F2:an till Fuji X upplever jag som ett av det med logiska objektiven till formatet. Pytteliten, välbyggd och allmänt välpresterande (åtminstone efter digitala justeringar). Väldigt attraktiv.
Ja, Fuji har verkligen fattat det där med hur man gör logiska och trevliga kameror
Vore det inte för att mycket av mitt fotograferande sker handhållet i dåligt ljus, så hade jag nog kikat på deras kameror.
De digitala justeringarna är det många som ogillar, vilket är ganska irrationellt. Det är ju bildkvaliteten som räknas. Tillåter man högre distorsion så kan man göra objektiven mycket mindre.
Utöver storleken och vikten finns det ju andra saker att ha med i ekvationen. Som att ha fokuspunkterna direkt på sensorn och kunna köra med elektroniska sökare. Att ha en spegellös kamera i D5-format (med motsvarande prestanda och handhavande) skulle jag uppleva minska mina upplevda problem med spegellösa kameror rent generellt; nämligen storleken och det bitvis bråkiga handhavandet med pyttesmå knappar och märkligt placerade avtryckare. En större kamerakropp skulle också kunna erbjuda en sorts lösning på den ofta klena batteritiden.
Japp. Det logiska vore förstås om tillverkarna inte kopplade ihop "proffs" med "klumpig" utan gjorde kameror i varierande storlek för olika bruk. En landskapsfotograf som hajkar runt i fjällen vill ju rimligen inte ha en jättekamera, trots att kravet på bildkvalitet troligen är större än för andra yrkesfotografer. Där är det nog många som jublar över Sony a7III skulle jag tro.
För egen del tycker jag att det största problemet med Sonykamerorna är de helt obegripliga menyerna. Att knapparna är små stör också lite, men det är det värt. Avtrycket sitter numera rimligt till och är inte längre ett problem (det var helt hysteriskt dåligt placerat på a7).
Ja, jag tänkte också på det. Kanske skulle kunna fungera till APS-C kameror, tänker jag mig. Då har man lite mer utrymme att spela med, med en mindre sensor att arbeta runt. Men det kanske är en svårt grej att få ordning på rent ingenjörsmässigt. Vad vet jag
Det vore nog i så fall mer logiskt att göra en egen bajonett för APS-C, då de kamerorna oftast är mindre ändå. Vill man köra med dunderklumpobjektiv så går det alltid med en adapter utanpå hela klabbet.
Att Nikon och Canon är långsamma att anamma en ny teknik är ju rätt naturligt. De är stora företag som har aktieägare på tråden som inte accepterar vilket risktagande som helst. Den befintliga produkten säljer och säljer bra. Ska man introducera en ny teknik, och betala enorma utvecklingskostnader, måste det ske på rätt sätt och med väl uttänkta produkter på andra sidan. Canon provar vattnet i insteg- och nedre entusiastsegmentet med M3 och M5 och Nikon har varit ute med sin Nikon 1. Det ger ett underlag för vidare produktutveckling och tar även tempen på konsumenternas adaptionsvilja mot ett nytt format.
De flesta fotografer tjänar inte ett skvatt på att utebli spegeln heller, skall tilläggas. Den stora volymen konsumenter kommer inte bry sig och med tanke på hur polariserad diskussionen kring optisk kontra elektronisk sökare är så kan man ju rimligtvis inte luta sig mot något facit. För de som föredrar en optisk sökare så är ju spegeln en förutsättning.
Jag skulle säga att risktagandet i detta fall mest består i att de väntat. Faktum är att spegellösa kameror har sålt ganska konstanta mängder under de senaste åren, medan spegelreflex rasar stadigt. Jag gissar att det beror på att de som faktiskt vill ha en "riktig" kamera ändå vill ha en som är ganska liten. Det torde vara en försvinnande liten del som är yrkesfotografer och som tycker sig behöva en jättekamera för att deras jätteobjektiv ska funka bra. De flesta fotograferar ju numera med sina telefoner, just för att det är smidigt.
Lite intressant statistik:
https://photographylife.com/are-mirrorless-sales-really-growing
Vad gäller sökare så har det hänt väldigt mycket på sistone. Jag tycker att även den föråldrade som sitter i min a7 II är så bra att jag aldrig ens tänker på att den inte är optisk. Däremot har jag hållit på att bli galen på att sensorn som skiftar mellan skärm och EVF är för känslig, men det har jag löst med en tejpbit
) Det är såna saker som avslöjar att Sony inte är en kameratillverkare i ordets rätta bemärkelse. Det är en elektroniktillverkare som är så gigantisk att de utan problem kan slå sig in i en bransch som de inte behärskar, och ändå komma undan med det. Det säger också en del om hur det konservativa tänkandet inom övriga kan vara ett stort problem.
