Ditt bästa fototips - någonsin?
- Trådstartare gitte edelman
- Start datum
erik99
Aktiv medlem
En gång för länge sedan (nä jag är inte 100 år det bara låter så) fick jag rådet av en fotograf att ta gruppbilder. Få saker förändras så med tiden som en grupp människor, det kan vara släkten, arbetskamraterna, yrkeskåren, ja vilken grupp som helst och den bilden utgör ett fantastiskt dokument för framtiden. Jag håller med den fotografen (han var närmare 100) och tycker dessutom att gruppbilder är bland det roligaste och mest utmanande man kan fotografera.
müsli
Avslutat medlemskap
Mitt tips får bli:
Utforska extremerna runt det du håller på med (så gott tiden och resurserna tillåter).
Det jag menar är att prova att "gå vid sidan om den upptrampade stigen", testa "konstiga" och "ovanliga" sätt att angripa problemet.
Inte för att det ger bättre bilder, utan för att det ger distans. De små extra erfarenheterna som dessa extremare tester och försök ger, kan helt enkelt ofta användas för att excellera i det slutliga mainstream-resultatet.
Ungefär som rovdjuret som först cirklar runt och observerar bytet för att lära sig hur bytet beter sig, för att sedan med bättre precision kunna fälla bytet.
Utforska extremerna runt det du håller på med (så gott tiden och resurserna tillåter).
Det jag menar är att prova att "gå vid sidan om den upptrampade stigen", testa "konstiga" och "ovanliga" sätt att angripa problemet.
Inte för att det ger bättre bilder, utan för att det ger distans. De små extra erfarenheterna som dessa extremare tester och försök ger, kan helt enkelt ofta användas för att excellera i det slutliga mainstream-resultatet.
Ungefär som rovdjuret som först cirklar runt och observerar bytet för att lära sig hur bytet beter sig, för att sedan med bättre precision kunna fälla bytet.
gitte edelman
Aktiv medlem
Oj, så många svar!
Janne, jag förstår vad du menar! Inte krångla till, grubbla sönder, osv. Behåll spontaniteten!
Jag tycker att mitt råd om att isolera det som 'gör bilden' måste göras till en del av hur man tänker. Inte så att man alltid står och grubblar med fingret på avtryckaren, utan som något man gör till en 'ryggmärgskänsla'; något som finns inbyggt i huvet, känslan, när man letar efter motiv.
Kanske bäst att sitta och grubbla när man har bilderna i handen och undrar varför dom ev. inte funkar?
Då kan man komma på att det var rörelsen, eller atmosfären som var det viktigaste och att bilden dödades av att vara för stel och planerad.
Så mitt råd behöver inte alls betyda att man till slut bara tar stolpigt komponerade detaljer (vilket det kanske tolkades som... obs! det faktum att MINA bilder ofta har den trista karaktären är bara för att jag är en lika snabbtänkt/-agerande fotograf som en 'salted slug', så titta för guds skull inte på dom som exempel på vad jag är ute efter! Jag jobbar på med det här med känsla och rörelse!)
Ett ex. till: 'Gå närmare! är bra, men ett för specifikt råd. Ibland behöver man avståndet för att visa det som är det essentiella. Man vill kanske visa människan som en liten myra i ett öde landskap (öh, jag har visst ett par bilder som ex. på det...). Då dödar man kanske just det viktiga i bilden genom att gå närmare.
Jag tycker därför att mitt råd fortfarande håller iom. att det är mer övergripande och gör att man ständigt kan ifrågasätta sina bilder på nytt!
Vad var det som var det viktiga i bilden - fick jag faktiskt fram det till max., eller kunde jag ha fått fram mer med en annan teknik? (Gå närmare! ALTERNATIVT Gå längre bort! En annan vinkel, rörelseoskärpa, sv/v, softat, korn, 'Ta bara en detalj!' (som tex Hr. Arleklints utmärkta krypande i Gamla Stan's rännsten på jakt efter skor...he, he.)?
(Någon formulerade detta som en metod även för forskning. Metoden heter: 'AHFA', vilket ju är ett imponerande namn. Förkortningen utläses som: 'Ad Hoc Fumbling Around.') Det finns således ingen begränsning på tekniker! Metoderna kan vara vad som helst - men målet att få fram det unika, det speciella.
Och då måste man fråga sig vad DET är. Det är kruxet.
Mitt råd är därför ett råd för nybörjare - men också ett råd man kan ta med sig livet ut.
Till sist, ang. blixt. Javisst, det bästa rådet där, för mig, har varit: Glöm inte blixten i skarpt solsken!
/Gitte
Janne, jag förstår vad du menar! Inte krångla till, grubbla sönder, osv. Behåll spontaniteten!
Jag tycker att mitt råd om att isolera det som 'gör bilden' måste göras till en del av hur man tänker. Inte så att man alltid står och grubblar med fingret på avtryckaren, utan som något man gör till en 'ryggmärgskänsla'; något som finns inbyggt i huvet, känslan, när man letar efter motiv.
Kanske bäst att sitta och grubbla när man har bilderna i handen och undrar varför dom ev. inte funkar?
Då kan man komma på att det var rörelsen, eller atmosfären som var det viktigaste och att bilden dödades av att vara för stel och planerad.
Så mitt råd behöver inte alls betyda att man till slut bara tar stolpigt komponerade detaljer (vilket det kanske tolkades som... obs! det faktum att MINA bilder ofta har den trista karaktären är bara för att jag är en lika snabbtänkt/-agerande fotograf som en 'salted slug', så titta för guds skull inte på dom som exempel på vad jag är ute efter! Jag jobbar på med det här med känsla och rörelse!)
Ett ex. till: 'Gå närmare! är bra, men ett för specifikt råd. Ibland behöver man avståndet för att visa det som är det essentiella. Man vill kanske visa människan som en liten myra i ett öde landskap (öh, jag har visst ett par bilder som ex. på det...). Då dödar man kanske just det viktiga i bilden genom att gå närmare.
Jag tycker därför att mitt råd fortfarande håller iom. att det är mer övergripande och gör att man ständigt kan ifrågasätta sina bilder på nytt!
Vad var det som var det viktiga i bilden - fick jag faktiskt fram det till max., eller kunde jag ha fått fram mer med en annan teknik? (Gå närmare! ALTERNATIVT Gå längre bort! En annan vinkel, rörelseoskärpa, sv/v, softat, korn, 'Ta bara en detalj!' (som tex Hr. Arleklints utmärkta krypande i Gamla Stan's rännsten på jakt efter skor...he, he.)?
(Någon formulerade detta som en metod även för forskning. Metoden heter: 'AHFA', vilket ju är ett imponerande namn. Förkortningen utläses som: 'Ad Hoc Fumbling Around.') Det finns således ingen begränsning på tekniker! Metoderna kan vara vad som helst - men målet att få fram det unika, det speciella.
Och då måste man fråga sig vad DET är. Det är kruxet.
Mitt råd är därför ett råd för nybörjare - men också ett råd man kan ta med sig livet ut.
Till sist, ang. blixt. Javisst, det bästa rådet där, för mig, har varit: Glöm inte blixten i skarpt solsken!
/Gitte
Nekomy
Avslutat medlemskap
Mit bästa tips är att aldrig säga att nått är bra tips. För säger någon att filter är bra säger någon annan filter filter är dåligt. Säger man ställ vitbalansen genom ett pringels lock säger någon annan att man skall ha ett grå kort.
Men ett tips som jag gillade var att ställa kameran på EV +2 samt spotmätning, när man sedan fotograferar tittar man vart i bilden det ljusaste området finns, riktar kameran dit, låser exponeringen och flyttar tillbaka kameran på det man skulle fotografera.
Om detta är bra eller inte får man själv avgöra genom att testa om denna teknik passar en.
Ett vinter tips är att ta ut batteriet när man inte fotograferar och vandrar till nästa ställe. Håll det dock inte i handen utan ha det i innerfickan eller nått annat varmt stålle. Varför man skall undvika att ha den i handen är för att inte få fett och svett (salt) på koppar ledarna.
Men ett tips som jag gillade var att ställa kameran på EV +2 samt spotmätning, när man sedan fotograferar tittar man vart i bilden det ljusaste området finns, riktar kameran dit, låser exponeringen och flyttar tillbaka kameran på det man skulle fotografera.
Om detta är bra eller inte får man själv avgöra genom att testa om denna teknik passar en.
Ett vinter tips är att ta ut batteriet när man inte fotograferar och vandrar till nästa ställe. Håll det dock inte i handen utan ha det i innerfickan eller nått annat varmt stålle. Varför man skall undvika att ha den i handen är för att inte få fett och svett (salt) på koppar ledarna.
Jag kan vara ute och cykla nu, men jag har för mig att det var Strömholm som sa något i stil med att vem som helst kan göra bra singelbilder och att kännetecknet på en duktig fotograf är förmågan att kunna göra kollektioner där totalsumman är större än delkomponenterna.
Det bet hos mig och är något jag bär med mig hela tiden. Men det är lättare sagt än gjort att omsätta det i praktiken.
Som sagt, det kan ha varit någon annan än Strömholm också.
Det bet hos mig och är något jag bär med mig hela tiden. Men det är lättare sagt än gjort att omsätta det i praktiken.
Som sagt, det kan ha varit någon annan än Strömholm också.
Erik Schalin
Aktiv medlem
Det låter som Strömholm...
Terje har skrivit en riktigt bra grej här på fotosidan en gång också. Jag minns inte riktigt sammanhanget, men när jag läste det så kändes det som en bekräftelse av något jag känt länge men inte riktigt formulerat i ord.
Jag har för mig att han beskrev sin kompositionsmässiga utvecklingsbana där han gått från förenkling och renodling till att istället försöka skapa mer komplexa kompositioner, där poängen inte är att skapa något som är lättläst utan något som ger en djupare tillfredsställelse när man trängt in i det.
Enkelhet och renodling är ju naturligtvis jättebra när man använder fotografi för att tränga igenom brus och propagera ett budskap. Men fotografi handlar inte om det för mig och jag har ofta tyckt att det finns paralleller mellan förenkling i fotografi och den allmänna snuttifieringen av det skrivna ordet.
Våga försvåra, var väl rådet om man skall försöka extrahera det i två ord.
Jag har för mig att han beskrev sin kompositionsmässiga utvecklingsbana där han gått från förenkling och renodling till att istället försöka skapa mer komplexa kompositioner, där poängen inte är att skapa något som är lättläst utan något som ger en djupare tillfredsställelse när man trängt in i det.
Enkelhet och renodling är ju naturligtvis jättebra när man använder fotografi för att tränga igenom brus och propagera ett budskap. Men fotografi handlar inte om det för mig och jag har ofta tyckt att det finns paralleller mellan förenkling i fotografi och den allmänna snuttifieringen av det skrivna ordet.
Våga försvåra, var väl rådet om man skall försöka extrahera det i två ord.
zlice
Aktiv medlem
Jag håller med alla.. gå nära, hur nära? tills linsen tar i personen (om det går).
Något som jag inte såg någon tog upp. Backa!! sen gå nära igen från ett annat håll. När du backar hittar du lättare nya infallsvinklar att gå nära på. Här är det viktigt att ha ögon i nacken, man ser många fotografer som trillar och det är ganska kul, så länge 30-50tusen inte trillar i vattnet eller i marken.
Så.. Summa sammarit..
1. Gå nära.. jättenära.
2. Backa.. (med ögon i nacken)
3. Gå jättenära igen, sen närmre..
4. Backa lite igen.
PS: (5) Bry dig inte om hur du ser ut när du fotograferar, du är ändå inte med på bilden. Det är bara positivt om den/dom du fotar skrattar åt dig, då får du ofta bättre bilder.
Något som jag inte såg någon tog upp. Backa!! sen gå nära igen från ett annat håll. När du backar hittar du lättare nya infallsvinklar att gå nära på. Här är det viktigt att ha ögon i nacken, man ser många fotografer som trillar och det är ganska kul, så länge 30-50tusen inte trillar i vattnet eller i marken.
Så.. Summa sammarit..
1. Gå nära.. jättenära.
2. Backa.. (med ögon i nacken)
3. Gå jättenära igen, sen närmre..
4. Backa lite igen.
PS: (5) Bry dig inte om hur du ser ut när du fotograferar, du är ändå inte med på bilden. Det är bara positivt om den/dom du fotar skrattar åt dig, då får du ofta bättre bilder.
Nekomy
Avslutat medlemskap
Gå nära är jätte bra men man glömmer ofta att det finns två sätt att gå nära på.
Gå tex inte nära med 28mm om du vill ta porträtt. Gå då istället bakåt och använd tele (150mm) eller zooma in så mycket det går. På så sätt kommer du nära utan att förvränga perspektivet eller ge folk potatisnäsa.
Det samma gäller med arkitektur, men vill man åskådligöra höjd vill många att man hälst krama husen/objektet som man skall fotograferar.
Det är som sagt inget fel på att gå nära, men man kan närma sig objektet på flera sätt och dessa sätt kan ge olika effekter som är värda att dra nytta av.
Gå tex inte nära med 28mm om du vill ta porträtt. Gå då istället bakåt och använd tele (150mm) eller zooma in så mycket det går. På så sätt kommer du nära utan att förvränga perspektivet eller ge folk potatisnäsa.
Det samma gäller med arkitektur, men vill man åskådligöra höjd vill många att man hälst krama husen/objektet som man skall fotograferar.
Det är som sagt inget fel på att gå nära, men man kan närma sig objektet på flera sätt och dessa sätt kan ge olika effekter som är värda att dra nytta av.
jensohlsson
Aktiv medlem
Skulle man gå närmare, eller var det längre bort du menade??
/Jens
Arleklint
Aktiv medlem
Re: Re: Re: Ditt bästa fototips - någonsin?
För mig är ofta den spontana tanken som dyker upp sprungen ur något. Detta den är sprungen ur blir bärande i bilden om jag lyckas realisera den bild jag först får i huvudet.
När jag gick i småskolan sa fröken en dag till mig: "Gör alltid som du tänker först" Jag har haft det som rättesnöre genom livet och det funkar
Realisera den bild du spontant får i huvudet och du har ett budskap sprunget ur dina tankar. Grubbla inte mer, då styrs du in på vad du förväntas göra!
Andreas74 skrev:
Mina råd är följande:
Ta sig tid, fundera över olika vinklar & kompositoner, Vad vill jag visa? tänk kritiskt: varför skulle detta bli bättre än alla andra bilder.
Till skillnad från Janne råd
För mig är ofta den spontana tanken som dyker upp sprungen ur något. Detta den är sprungen ur blir bärande i bilden om jag lyckas realisera den bild jag först får i huvudet.
När jag gick i småskolan sa fröken en dag till mig: "Gör alltid som du tänker först" Jag har haft det som rättesnöre genom livet och det funkar
Realisera den bild du spontant får i huvudet och du har ett budskap sprunget ur dina tankar. Grubbla inte mer, då styrs du in på vad du förväntas göra!
gitte edelman
Aktiv medlem
Jag undrar om vi talar om samma sak?
Att förenkla och renodla budkapet i bilden behöver inte alltid betyda att bilden blir 'enkel' (typ i tråden 'Enkelt'). En bild kan vara 'svårtuggad' och kräva att man ser på den ordentligt och noga, men ändå vara det perfekta uttrycket för vad man vill säga.
Allt behöver sannerligen inte vara klatschiga engångseffekter - men dom kan vara renodlade för det!
Reklam har ju ofta klatschighet - och bilder som gör sig i tävlingar (domarna i större tävlingar har några sekunder på sig att trycka dit ett betyg för varje bild!). Men en bild som är enkel i den mening att den renodlar sitt tema behöver inte vara 'snuttifierad' eller 'reklam-ifierad'.
Tvärtom! Är det stämningen i ett detaljrikt landskap, röran av arkitektoniska detaljer (i en vansinnesstad som Newcastle, tex!), virrvarr av folk, hästar - vad som helst, så är det väl just det man vill finna det rätt uttrycket för att visa?
Jag talar om mina 'trassliga bilder' som just exempel på bilder som har en massa lite svårtuggade element och som jag aldrig skulle visa i en tävling - och endast med tvekan på FS. I en utställning kan man däremot ta fram dom.
I de förra sammanhangen krävs det en viss enkelhet - i form av klatschighet - för att bilden ska dra till uppmärksamhet. Man sitter ju inte och öppnar ALLA bilder på kritiksidan och begrundar dem i detalj. Jag tror att endel mer djuplodande bilder kommer bort i dom sammanhangen. Tyvärr.
Javisst: parallellen med det skrivna ordet var bra! Att uttrycka sig klart behöver inte betyda vare sig kort eller långt, däremot kärnkraftigt.
Men det är förstås bättre om det är kort. (Suckar ni, när ni ser ett av mina långa inlägg igen...
)/Gitte
