digi el. analogt?

[naturephilosophy]

Nu har det hänt mig

Ja här sitter jag i den digtala världen som jag hyllar i mångt och mycket. Men nu har min huvud disk dött. Och jag tackar mig själv att jag är noga med backup. Annars hade all mina jobb bara försvunnit.

Det tråkiga med den digtala världen är att man syslar lika mycket med att föra bilder och dokument mellan olika lagrings system för att vara säker på allt. och det tar tid.

 

[Magnus W]

Danyael_X skrev:
... Och i sibirien är det så kallt att jag tvivlar på att ens en vanlig analog kamera skulle fungera i minus 65 Celsius.

För några år sedan var jag på ett föredrag av Ove Andersson.
http://www.bildvisning.com/pres_andersson_ove.htm
Han använde -- om jag inte minns fel -- Leica m4 med en liten frigolitbit fastlimmad på bakstycket för att förhindra att näsan frös fast vid kameran. Mycket intressant föredrag också.

-- MW

 

[wahad]

Re: Re: Re: Re: digi el. analogt?

Danyael_X skrev:
Jag förstår inte riktigt....
När du väl har digitaliserat negativen, akn du ju skicka iväg filen till en lambdaprinter eller andra maskiner....

Vad är problemet, kan du specisera?

Det finns inget problem!
Jag förstår hela grejen med att du kan digitalisera negativen och sen skicka bilder digitalt osv. Men min fråga var just ifall de gör på det viset (alltså digitaliserar neggen) eller gör papperskopier, för att sen scanna in dessa?

 

[Graal]

Att pressfoto och annan fotografi som ska tryckas tas digitalt är inte konstigt. Det blir ju inte sämre. Men jag har precis varit i Prag och sett några bildutställningar i svartvitt där i varje fall jag såg en ganska tydlig skillnad mellan de digitalt fotograferade och utprintade/kopierade bilderna och de som framställts med traditionell mörkrumsteknik (gelatinsilverfotografi). De digitala såg just "tryckta" ut, platta och lite utslätade i jämförelse med de mera mustiga gelatinslilverbilderna. Faktum är att jag ganska lätt kunde se vilka som var digitalt fotograferade och utprintade (även analogt fotade och digitalt utskrivna fanns och kunde skiljas från mörkrumsbilderna på utskriften), detta utan att först läsa bildinformationen. Jag har inte ändrat uppfattning efter detta, analoga gelatinsilverfotografier i svartvitt är något speciellt och jag kommer inte att sluta med svartvit film eller mörkrumsarbete bara för att det går lite snabbare eller blir lite billigare digitalt. Svartvit traditionell fotografi kan, för min personliga del, inte ersättas med digitala metoder, även om upplösning och skärpa är minst lika bra eller bättre digitalt.

 

[Danyael_X]

De pro-fotografer jag känner, digitaliserar negativen och skickar filerna till redaktionen som får göra vad de vill med bilden.

Har precis skrivit ut två bilder som jag tagit med en digitalkamera och skrivit ut med en Epson Stylus Color 3000 på AGFA photoproofing inkjet paper och resultatet skrek digitalt i kubik.

En sak som finns i den analoga arbetsgången men som saknas i den digitala är just slumpen, att kemikalier har en slumpmässig reaktion som gör att varje kopia är unik, men en digitala kopier är just det exakta kopier på varandra. Min personliga uppfattning är att det är just slumpen som gör klassiska tekniker mer intressanta, även omjag har hur kul som helst med PS eller GIMP

Chris

 

[Dez]

Om en enkel amatör får komma till tals..
Jag fotar digitalt med min första systemkamera (300D) och är överlycklig över bilderna jag kan åstadkomma. Bildkvaliteten är oftast över förväntan. Ändå är jag övertygad om att en duktig fotograf med en bra analogkamera överträffar alla digitalkameror som finns. Digitalt är perfekt för usla amatörer som mig, när man har möjlighet att testa inställningar och allt möjligt och direkt kompensera för misstagen genom att ta om bilden med andra inställningar. Den bifogade bilden tog jag på en uteplats i natt. Oljefatet är en grill, och tistlarna växer högt. Det var nära becksvart ute. Utan stativ och blixt. Med 75 meter till närmsta gatulampa. Däremot har ju en analog oändlig upplösning, och lider inte av brus på samma sätt. Och är mycket arkivbeständigare. Det finns väl bilder bevarade sedan mitten på 1800-talet? Alla tekniker har sina för och nackdelar, helt klart. Att blåhålla på att en teknik är bätter än den andra i ALLA avseenden är enfaldigt.

 

[eon]

De fotografer som gör långa projekt runt om i världen har ofta varit mer konservativa med att följa teknikförändringar.

En fördel med filmfoto för dem är att slippa vara så beroende av el för att ladda alla moderna energislukande kameror och datorer.
En annan är att filmkameror är lättare att hålla rena under enkla förhållanden.

Ett stort argument att gå över till digitalt foto för dem är de nya förutsättningarna vid flygningar. Att checka in film är omöjligt pga för kraftiga röntgenmaskiner. Och när de fyllt handbagaget med film så måste ofta kamerorna checkas i stället.

/Erik

 

[Bjure]

Kan man säga vad en

Kan man säga vad en vanlig gammal analog systemkamera har för pixel antal, eller går det inte att räkna så?

 

[Dez]

Analog upplösning

En analog kamera har oändlig upplösning, i och med att den kan återge miljarders olika färger på en mycket stor yta. Hur mycket som en analog bild går att förstora är inte alls lika begränsat som hos en digitalkamera

 

[wahad]

Är nu helt övertygad om att jag ska skaffa mig en riktigt jävla grym digitalkamera.
Efter att fått se bilder av en fotograf från bildbyrån Kontinent blev jag nu helt övertygad om att det knappt är lönt att scanna neg och pilla med framkallning längre.
Vilken kvalite det var alltså, kunde inte se skillnad.
Sen snabbheten går inte att jämföra. Plus så här när man ska börja tjäna pengar så är "time is money" ett faktum!
Nej efter att sett hans bilder och den kvaliten där fanns kommer jag nu helt klart att göra majoriteten av det jag fotograferar digitalt.

 

[Danyael_X]

Om du nu ska köpa digitalt så läs de här artiklarna hos Ken Rockwell först.

Han förklarar en del intressanta saker som man bör tänka på när man köper en digitalkamera.

http://www.kenrockwell.com/tech/obsolescence.htm
http://www.kenrockwell.com/tech/diq.htm
http://www.kenrockwell.com/tech/2dig.htm
http://www.kenrockwell.com/tech/filmdig.htm
http://www.kenrockwell.com/tech/mpmyth.htm
http://www.kenrockwell.com/tech/digital.htm

Då bör du ha all den bakgrund som du behöver för att välja en kamera som passar just dig...
Det finns fler (han har många) artiklar om digital coh fotografering i allmänhet som kan vara av intresse, men dessa verkar vara viktigast för de som ska köpa en kamera.

C.

 

[Latitude]

Jag vet inte vad

Jag känner mig förvirrad. Väldigt förvirrad!

Jag köpte för ca. två veckor sedan en digital systemkamera nämligen en canon D30. Har säkert tagit minst en 1000 bilder sen dess. Har varit väldigt kul och till en början kändes det helt fantastiskt att kunna "knäppa" så många bilder man kände för. Att kunna ta bilder i rum med dämpad belysning på upp till 1600 ISO utan att behöva använda blixt eller köpa motsvarande film.
Jag har varit hel såld på det digitala sedan dess och nästan fnysst åt en vän som ska gå en kurs i färg framkallning i göteborg.
Jag har tänkt att vad ska det vara bra för?
Börja med digitalt för fan!!!

Av alla bilder jag har tagit så har jag dock inte framkallat en enda hos en fotohandlare än. Jag har skrivit ut ett fåtal på papper med en HP- skrivare och förvisso uppnåt ett förvånansvärt bra resultat.

Jag har också raderat ett antal bilder.

Jag var dock inne i stan idag för att köpa ett linsskydd till ett av mina canon objektiv. Jag fick då för mig att fota lite kodachrome. Har aldrig testat detta tidigare och slog till på en 64 ISO 36 rulle. Jag gick ut i solnedgången här ute på landet och tog min gamla EOS 3000 och mitt nya vidvinkel objektiv som jag köpte i sammband med D30. Ett Cosina AF F3.5-4.5 19-35mm. Ett trevligt objektiv!


När jag började "knäppa" och hörde filmen matas fram fick jag nästan en kusslig känsla. Efter att inte ha fotat nån film på flera veckor kände jag vilken speciell känsla det var. Det kändes mer "på riktigt". En film emulsion påverkades av solnedgångens ljus och avbildade det jag såg i sökaren. Någonting hände på riktigt, det var inte bara en CCD som kände av ljuset, "slängde ljuset" åt sidan och registrerade bilden i en fil i form av ettor och nollor. Det kändes mer på riktigt. Jag har ingen möjlighet att kolla på bilden direkt, tänka att: "hmm...den blev inte bra" och sedan trycka radera. Jag måste skicka den till Schweiz för att kunna framkalla den och framkallningen ingår dessutom i priset så det är ju bara att stoppa på lådan. Det är alltid en spänning att gå och vänta på att bilderna/dia:n skall dimpa ner i lådan och avslöja om man har varit en duktig fotograf.

Med andra ord så tror jag som sagt inte att det skiljer så mycket i faktisk kvalitet som i känsla för vad det är man gör.

Tex. om ni inte hade behövt någon kamera alls. Om ni bara hade behövt titta på motivet, registrerat bilden i hjärnan och sedan bara telepatiskt kunnat skicka det till datorn eller direkt över till fotopapper eller kanske direkt över till någon annans medvetande. Hade det då varit lika kul att fotografera? Jag tror man hade tröttnat på det. Det handlar lika mycket om vägen dit som målet. Nämligen, att få bra bilder som dessutom håller för framtida människor att beskåda.

Jag hoppas att digitalt o analogt kan fortsätta att sammexistera länge fram över. Kanske skaffar jag en film skanner så småning om.

Jag kommer defenitivt inte att kasta min D30, den får hänga med ett tag till och vem vet, en vacker dag blir det kanske en D10 eller D20.

Förlåt om jag blev långrandig! Ville bara lätta mitt hjärta.

Känslan......känslan, de e foto!!!

 

[gunte]

Det är ju en jäkla tur att Kodachrome 25 inte finns längre, då hade du nog svimmat..nu blev du ju bara så där lagom salig

Mvh/Gunte..

 

[Latitude]

Har endast framkallat analogt ett par gånger och det var för en sisådär 7-8 år sedan mao när jag gick i högstadiet. Då hade vi ett riktigt fotolabb och duktigt lärare som kunde allt från att dreja till att skulptera, rita, måla, videofilma, fota o framkalla. Vi hade till o me en digitalkamera som var slö som den och bara rymde typ 11 bilder, men vi fick ialla fall testa på lite digi foto och dator redigering i tiff redan då (97-98 nånting). Min stackars syskon får inte göra nåt av detta. Fotolabbet har de lagt ner. De har en skit digi kamera som de nästan aldrig använder. Vi fick använda fina helmauella SLR,er.

Jag har varit sugen på att ta upp SV-framkallningen igen och belutade därför att kontackta fotoklubben här i stan. Dömm om min förvåning när jag på omvägar, eller rätare sagt, via min kusin fick höra att en av hans vänner hade köpt en hasselbladare. Han hade fotat lite svartvit och ville ju givetvis framkalla rullen.

När han kontatade fotoklubben hade de bytt lokal och helt sonika struntat i att sätta upp de gamla grejorna. Alla fotade digitalt hade de sagt. Tråkigt är bara förnamnet!

Jag får väll söka mig utanför stadsgränserna!

 

[MrKarisma]

Jag känner mig förvirrad. Väldigt förvirrad!

Jag köpte för ca. två veckor sedan en digital systemkamera nämligen en canon D30. Har säkert tagit minst en 1000 bilder sen dess. Har varit väldigt kul och till en början kändes det helt fantastiskt att kunna "knäppa" så många bilder man kände för. Att kunna ta bilder i rum med dämpad belysning på upp till 1600 ISO utan att behöva använda blixt eller köpa motsvarande film.
Jag har varit hel såld på det digitala sedan dess och nästan fnysst åt en vän som ska gå en kurs i färg framkallning i göteborg.
Jag har tänkt att vad ska det vara bra för?
Börja med digitalt för fan!!!

Av alla bilder jag har tagit så har jag dock inte framkallat en enda hos en fotohandlare än. Jag har skrivit ut ett fåtal på papper med en HP- skrivare och förvisso uppnåt ett förvånansvärt bra resultat.

Jag har också raderat ett antal bilder.

Jag var dock inne i stan idag för att köpa ett linsskydd till ett av mina canon objektiv. Jag fick då för mig att fota lite kodachrome. Har aldrig testat detta tidigare och slog till på en 64 ISO 36 rulle. Jag gick ut i solnedgången här ute på landet och tog min gamla EOS 3000 och mitt nya vidvinkel objektiv som jag köpte i sammband med D30. Ett Cosina AF F3.5-4.5 19-35mm. Ett trevligt objektiv!


När jag började "knäppa" och hörde filmen matas fram fick jag nästan en kusslig känsla. Efter att inte ha fotat nån film på flera veckor kände jag vilken speciell känsla det var. Det kändes mer "på riktigt". En film emulsion påverkades av solnedgångens ljus och avbildade det jag såg i sökaren. Någonting hände på riktigt, det var inte bara en CCD som kände av ljuset, "slängde ljuset" åt sidan och registrerade bilden i en fil i form av ettor och nollor. Det kändes mer på riktigt. Jag har ingen möjlighet att kolla på bilden direkt, tänka att: "hmm...den blev inte bra" och sedan trycka radera. Jag måste skicka den till Schweiz för att kunna framkalla den och framkallningen ingår dessutom i priset så det är ju bara att stoppa på lådan. Det är alltid en spänning att gå och vänta på att bilderna/dia:n skall dimpa ner i lådan och avslöja om man har varit en duktig fotograf.

Med andra ord så tror jag som sagt inte att det skiljer så mycket i faktisk kvalitet som i känsla för vad det är man gör.

Tex. om ni inte hade behövt någon kamera alls. Om ni bara hade behövt titta på motivet, registrerat bilden i hjärnan och sedan bara telepatiskt kunnat skicka det till datorn eller direkt över till fotopapper eller kanske direkt över till någon annans medvetande. Hade det då varit lika kul att fotografera? Jag tror man hade tröttnat på det. Det handlar lika mycket om vägen dit som målet. Nämligen, att få bra bilder som dessutom håller för framtida människor att beskåda.

Jag hoppas att digitalt o analogt kan fortsätta att sammexistera länge fram över. Kanske skaffar jag en film skanner så småning om.

Jag kommer defenitivt inte att kasta min D30, den får hänga med ett tag till och vem vet, en vacker dag blir det kanske en D10 eller D20.

Förlåt om jag blev långrandig! Ville bara lätta mitt hjärta.

Känslan......känslan, de e foto!!!

Ett av dom bästa inläggen på fotosidan. Tack.

 

[hbengtsson]

Härligt med nostalgi och jag är benägen att hålla med. I den snabba teknikhets som råder så är det ibland lätt att glömma av känslan, även om den också - rent bildmässigt ialla fall - kan infinna sig via ettor och nollor. En bra bild ger en inre tillfredställelse oavsett hur den framställts kan jag känna. Men...mycket annat har ju gått samma väg...musik till exempel. Minns när jag satte mig på bussen för att åka och köpa Iron Maidens senaste platta...tidtabeller, stämpla biljett...trängas på buss och spårvagn i timmar...provlyssna i butik...knaster, knaster....musik! Man läser på baksidan, tittar på bilder, följer med i texterna...till slut betalar man och bär stolt hem sitt förvärv.

Vad hände sen? Folk har knappt lust att betala för sina digitala filer som streamas över på sekunden med ett knapptryck. Bekvämt ja, känsla nej. Men så har ju samhället formats och det kunde nog i stora drag förutspås för ganska länge sedan...

För att återgå till huvudämnet...jag tror fler och fler kommer fota analogt vid sidan om. Den digitala teknikboomen är inte lika kul längre (såvida man inte ägnar sig åt testbilder högt och lågt). Utvecklingen är givetvis oundviklig och jag välkomnar alltid ny teknik. Men om vi går in på känsla så snackar vi något annat....då kunde vi stannat upp för ett bra tag sedan.

 

[Alagazam]

Ett av dom bästa inläggen på fotosidan. Tack.

Sex år senare känns inte inlägget fullt lika relevant dock.

 

[hbengtsson]

Sex år senare känns inte inlägget fullt lika relevant dock.

Jag tror du missförstår syftet med tråden. Det är OK att varva ner ibland och blicka tillbaks. Det finns en tidlös poäng i det hela som inte måste tas på största allvar.

 

[froderberg]

Visst har den digitala tekniken visat sin tekniska överlägsenhet, men få konstnärer har blivit kända för sin teknik.

Det analoga skänker en viss känsla och många gillar att retro-fotografera. Det finns en slow-foto-trend där man njuter av att tvingas ta ner tempot pga att filmen är dyr.

 

[Calle S]

Visst har den digitala tekniken visat sin tekniska överlägsenhet, men få konstnärer har blivit kända för sin teknik.

Det analoga skänker en viss känsla och många gillar att retro-fotografera. Det finns en slow-foto-trend där man njuter av att tvingas ta ner tempot pga att filmen är dyr.

Och sedan luktar det så gott i ett mörkrum.