Jag har mest bara fotograferat digitalt men jag har med tiden köpt lite gamla kameror på tradera, mest riktiga härken av utfällbar dragspelstyp. Jag tycker de är rätt så snygga med alla rattar och mässingsspakar. Och, det är klart. Man måste försöka fotografera med dem också. Nu har jag några rullar med svartvit 120-film och med lite pyssel lyckas skanna in negativen med en epson 4780 flatbedsskanner. Det blir överaskaskande bra för att vara så gamla grejor. Jag har träffat överaskande rätt vad det gäller exponeringen. Men, är verkligen analog fotografering så överlägset som man säger? Jag tvivlar grovt. Visseligen är det charmig karaktäristik och väldigt roligt. Men...
Jag har hittils gnällt på min digitala kamera när det kommit lite skit på sensorn. Det skall jag genast sluta med. Allt detta damm, ludd och microhårsstrån kan ju driva vem som helst till vansinne. Det kommer ta tusentals timmar att plåstra bort.
Jag har hittills lämnat in mina negativ och jag har fått tillbaka dem i nån slags smörpapperskuvert. Men, när jag lägger negativen i scannern gnuggade jag glaset i skannern till vansinne. Ändå hittar jag fläckar i skanningarna. Nu har jag lokaliserat dessa fläckar till torkfläckar på negativen, inte helt lätta att upptäcka men de finns där. På alla negativen, alltid nånstans och i varierande grad. Kanske inte kommer synas så mycket när man väl skrivit ut igen.
Korn... Jag har gnällt på bruset i min inte så fina digitalkamera. Men det är ju precis ingenting gämfört kornen i filmen. Zoomar man in är det ju värsta mosaiken. Kör man skärpning på detta kommer det förstärkas rent löjligt. Å andra sidan kan jag nu konstatera att alla photoshoptipsen i fototidiningarna som säger att man kan lägga till analog känsla genom att lägga på brus är helt ute cyklar. Brus och korn liknar ju inte varandra ens med bästa vilja i världen.
På tal om skärpa. Nu är det kanske inte rättvist att bedömma en dragspelskamera för nån hundralapp med nya fina digitalkameror, men jag kan inte påstå att bilderna är så värst skarpa? Ifs kan kamerans ålder spela roll liksom mina skanningar.
Jag har haft väldigt roligt, men jag får en överväldigande känsla att om det vore musiksamanhang, så är det om man skulle burit ner grammofonen och börjat lira gamla LP-skivor med allt knaster och repor. Var det så när det begav sig? Jag antar att raw-konverterarens faciliteter borde vara ekvivalenta med mörkrummets pjattningar och skuggningar?