Jag tycker ibland att diskussionerna kring D3x och dess pris blir lite underliga.
1. Nikon har från de ögonblick de först presenterade kameran beskrivit den som i första hand en konkurrent till mellanformatare. Många mellanformatsmänniskor rynkar nog på näsan åt det, men Nikons poäng (och Canons med deras 1Ds-modeller, Mark II och Mark III) är att skapa småbildskameror som kommer så nära mellanformat det går i bildkvalitet men fortfarande behåller mycket av det som gör 35mm-kameror så trevliga: hantering, hastighet, autofokus osv.
Sett ur ett mellanformatsperspektiv är inte D3x dyr. Den är ett billigare, smidigare, snabbare alternativ till att köra mellanformat och de där små, små skillnaderna i bildkvalitet är man i den världen både van och beredd att betala för - rationellt eller ej, men det är man.
2. D3x är en yrkeskamera. Avsedd och byggd för extremt krävande fotografer som bryr sig om att ha det där allra bästa även om de får betala väldigt mycket för vad som för de flesta av oss ter sig som små eller rent av löjliga fördelar. I den världen är den inte dyr. Förmodligen kommer många D3x att användas på stativ där bara stativet kostar mer än en D3x. Och det utan kulled ... Och tillsammans med konstljus där bara ljusformningsutrustningen (softboxar, snootar, raster m m) kostar mer än en D3x gör. Jobbar du i en studio med blixtaggregat från Broncolor som går på 75000 styck, ljusformningsutrustning för lika mycket, ett rejält pelarstativ för 85000 till och dessutom har en assistent som kostar månadslön, en studiolokal som kostar som en D3x per månad ... Så är kostnaden för en D3x faktiskt inte mycket att bråka om. Och det är precis i en sådan miljö de små fördelar den har jämfört med kameror för en tredjedel av priset faktiskt märks. Medan prisskillnaden upplevs som försumbar.
3. Torbjörn Hammar är inne på en viktig sak som jag tror många glömmer bort: arbetsglädjen med bra verktyg. Jag kröker nog lika många spikar med en billig hammare från Claes Olsson som med en fem gånger dyrare Stanley-hammare. Men den dyrare hammare ligger bättre i handen, den känns bättre, det är roligare att använda den. Den som använder verktyg som ger arbetsglädje gör ett bättre jobb oavsett verktygets tekniska för- eller nackdelar. För somliga innebär det att fota med en repig gammal Leica M4 och Tri-X, för andra att köra en Canon G10 - och för somliga med en D3x. Det här har inget med rationalitet att göra, inget med fakta utan med känslan och glädjen att av att ha ett verktyg som är så bra som det kan vara för det sätt man gillar att fotografera.
Jag själv skulle aldrig komma på tanken att köpa en D3x - för mig är den bara långsam och ger onödigt stora filer. Men det finns en relativt liten grupp fotografer där en D3x verkligen är helt rätt kamera och för dem är den inte speciellt dyr.
