Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Canon 5D MkII vs Nikon D3x

Produkter
(logga in för att koppla)
Ja, Pentaxen kanske kan vara ett lämpligt val senare, men tänk över det hela NOGA. Det är "bara" en 44x33mm sensor - skillnaden mellan vanliga 36x24-sensorer och detta är bara hälften av skillnaden mellan APS och 36x24. Upprepning: DUBBELT så stor skillnad mellan APS och FF som mellan FF och Pentax MF. Och många hävdar bestämt att det inte är någon skillnad mellan APS och FF (inte jag, men bara så att det nämns...)

Nu byggs visserligen Pentaxen med det bästa mellanformatsbranschen kan erbjuda idag (Kodaks 6µm-cell, samma sensorbas som i Hasselblad H3DII-60 och PO P65+, dvs en bra bit sämre per pixel än D3x, 5D2, A900, D700 osv, osv...), men du blir väldigt begränsad i ditt optikval. Zoomar användbara till P645 håller egentligen inte speciellt hög klass jämfört med det bästa CaNiSo kan erbjuda idag. Det finns ett par APO-makro-objektiv som är riktigt bra - men det finns det ju till DSLR också.... För mindre pengar och samma verkliga upplösning.

Med det du pratat om som huvudmål för ditt kameraköp så är nog D3x den bästa kameran. Kanske inte den mest prisvärda, men den bästa.
Efter detta så hade jag nog inte tittat så mycket på D700 just nu, utan snarare sett valet som ståendes mellan 5D2 och Sony A900/A850.
Sony-kamerorna har (ungefär) samma upplösning som 5D2, bättre färgåtergivning, lite mer begränsat (men dock högkvalitativt!) objektivsortiment och mer exakt AF. På minus-sidan finns objektivpriser (men det kommer nog stabiliseras efterhand som Sony växer på marknaden), egenskaper på högre ISO och tillbehörstillgänglighet/kostnader. Som kamera för studio samt "eftertänksam" fotografering är den dock svårslagen på pris/prestanda.
 
Som många säger i tråden är att objektivets kvalité har stor betydelse.
Jag gick från en Canon 40D till en 5 mark2 och det som jag upplever som klar förbättring är ljusmätningen samt färgåtergivningen.
 
Att objektiven har stor betydelse för bildkvaliten är ju obestridligt men kamerans egenskaper är ju så mycket viktigare nu än med film i kameran. D80 tillhör ju Nikons gamla generation som väl var bra men inte mer än så, nya generationen är ju betydligt bättre. Utvecklinger går ju raskt framåt och kunkurensen hårdnar. Ett förstklassigt objektiv på en medelåttig kamera eller det omvända ger ju inte i något av fallen ett fullgott resultat, utan kedjan kamera-objektiv-efterbehandling-utskrift måste ju i sin helhet hålla hög klass. Vid jämförelse av bilder tagna med olika upplösning så beror ju resultatet också av hur interpoleringen lyckas. Utan interpolering blir en utskrift i 300dpi ca: D80: 32x22 cm, D3/D700: 36x24 cm, D3x/Sony a900: 51x34 cm o 5Dm2/1DsIII: 47x31 cm, om jag nu räknat rätt, vid större format måste interpolering eller sämre utskriftskvalite tas till.
 
Vad du glömmer eller väljer att bortse från är att 300 dpi ingalunda är ett krav för en kvalitativ utskrift i de allra flesta fallen. Du klarar dig med avsevärt "sämre utskriftskvalitet". Prova själv med tex 240 dpi och du lär knappast ens om du granskar bilden från mycket kort avstånd se någon avgörande skillnad. På betraktningsavstånd så är skillnaderna helt obefintliga i majoriteten av alla fall. Att sedan en 5DmkII klarar ännu större bilder i 240dpi är bara av akademiskt intresse för de flesta av oss. I en A4-A3 utskrift är det helt överflödig information......

Sedan har du nästa faktor: Kvalitetsnivåerna har för de allra flesta redan passerats där en utskrift kan anses som tillräckligt bra. Jag fick kalasfina utskrifter i A3 tagna med min D100 som hör och häpna endast har 6MP. Nu har vi visserligen alla olika referensramar men jag är ytterst tveksam till den VERKLIGA nyttan av 18MP vs tex 12 i en A3 utskrift. Inte minst har ju vår gode Mikael påvisat detta vid ett par tillfällen. För din kännedom räcker mina nuvarande 12MP till att skriva ut kalasbilder i format upp till 1,5 x 1,1 meter och även uppdragna till 2 x 1,4 är de tillräckligt bra för att kunden skall betala och glatt hänga bilden på väggen. Nix! 12 MP räcker inte till 300dpi i dessa storlekar men med en bra interpolering och insikten att bilder i dessa format inte BEHÖVER 300dpi gör att det fungerar. På jobbet arbetar vi ofta med jättebilder och då menar jag jättebilder. De kan vara upp till 2,5 meter breda och 7-8 meter långa. Beroende på bildens detaljer så kan vi använda ända ner till 50 dpi. Sällan att vi går över 150 dpi

Rätt ofta får jag känslan av att det är något annat än faktiskt kvalitet (behövd) som driver vissa av oss framåt. Vi ser inte realistiskt på saker och ting utan stirrar oss blinda på att "min gamla kamera endast har 12MP när den nya 7D har hela 18MP. Bilderna från den måste ju bara vara så pass mycket mer detaljerade. Testet senast visade ju att ytan ser bättre ut i 3000% på skärmen" Trots att test efter test påvisar att skillnaden är högst marginell i teorin och än mindre i det verkliga livet. Dvs om vi lämnar pixelpeepandet på skärm i 100-200%
 
Senast ändrad:
Håller helt med dig, herr Mankan! Talar vi om utskrifter på bläckstråle kan vi sänka kravet till 200dpi. Det är svårt även där att se någon större skillnad. En marginell detaljering försvinner. Kommer vi upp i 1,5 m förstoringar trycker man knappast näsan mot dem.

De bilder jag skickar för att få printar (kan inte skriva ut mer än A3+) brukar jag faktiskt interpolera till 300 dpi och exv 60x90 vilket motsvarar c:a 75megapixel. Och det ifrån kameror med 12 mp eller 21/24 mp. Här går dock att se skillnad mellan 12mp och 21/24 i detaljering, men det är på ett par decimeters avstånd. Vid betraktningsavstånd sker en utjämning.

Sedan har vi ett par faktorer till:
1/Motivets beskaffenhet. Ett porträtt med kort skärpedjup har ofta större och renare ytor än exv andra motiv (arkitektur, makrobilder av utverk etc) och där blir det svårare att urskilja skillnader i detaljering.

2/ Bildens "slagkraft". D v s innehåller bilden verkligen något som fångar betraktaren blir detaljering/brus underordnat motivet. Tycker själv att man inte tänker alls på om detaljer syns eller hur mycket det brusar om bilden verkligen fångar ett skeende och är välkomponerad.
Det är ju bara att kolla SALT-gruppens dokumentära svartvita bilder som ofta är tagna med Tri-X pressad till 800-1600. Vem tänker på kornet(=bruset grovt översatt) eller detaljeringen som försvinner i kornet när bilderna är så fångande.
 
Jag har inga invändningar mot er, Magnus o Lennart. Visst räcker kvaliten i de flesta fall från en 12 Mp- kamera, jag använder min 10Mp lika mycket som 18Mp-kameran och tycker det räcker gott. Jag har också skrivit ut i A4 med mycket bra resultat från mina tidigare kompakter på ca:2Mp. Ett enkelt motiv kan nog interpoleras ganska så mycket utan att bilden blir dålig men i andra sammanhang går det inte lika bra. Om en interpolerad bild blir bra beror det inte bara på kameran utan också mer eller mindre på bildprogrammet. Men förhållandet jag beskrev kommer man ju inte ifrån, ingen ifrågasatte heller tidigare att en finkornig film presterade bättre än en grovkornig, jo jag vet jämförelsen haltar lite. Alla vill ju försvara sitt, det blir nog mer positivt för högre Mp-tal från Nikonlägret när Nikon lanserar fler modeller än D3x med mer än 12 Mp, att det kommer har ju antytts därifrån.
 
Alla vill ju försvara sitt, det blir nog mer positivt för högre Mp-tal från Nikonlägret när Nikon lanserar fler modeller än D3x med mer än 12 Mp, att det kommer har ju antytts därifrån.

Tyvärr så handlar det inte om att försvara mitt. Det handlar om att jag inte har ett reellt behov av fler pixlar. Jag har väldigt svårt att hitta en rationell anledning att köpa en 18Mp kamera när det är nästintill omöjligt att se någon skillnad mot min nuvarande 12MP kamera i verkligheten. På skärm i 3000% skiter jag högaktningsfullt i :)

Förmodligen kommer jag i en framtid ändå att köpa en kamera med fler pixlar. Inte för att jag behöver det utan för att det inte finns någon kamera med max 12MP. Observera att jag ser det rent upplösningsmässigt. Det finns andra fördelar med många pixlar såsom pixelbinning etc men det lämnar jag därhän just nu.

Så tyvärr för kameratillverkarna så har vi nått taket för vad jag behöver i upplösning. Nu får de hitta på andra finesser för att jag skall lätta på plånboken.

Vi har faktiskt till viss del redan kommit dit: En D700s lockar rejält men den kameran finns inte men väl i en annan skepnad: D3S. En ny D700 är kalasfin men inte tillräckligt mycket bättre för att jag ska byta ut min D300 om jag skall räkna in ekonomin. En begagnad däremot när D700X har kommit :)...... D3S går bort av ännu fler anledningar. För stor, för dyr, för klumpig etc....

Det är alltså isoegenskaperna jag vill åt. Inte FF i sig.
 
Det där om att hålla på sitt var inte menat mot dig Magnus eller Lennart, utan mer allmänt. Jag borde nog inte skrivit det i detta sammanhang, Förlåt! Vi ligger nog ganska nära varan i åsikter f.ö. Jag köpte nu inte 7D för den höga upplösningens skull, utan mer trots det, jag klarar mig mer än väl med de 10Mp jag har i 400D men 7D har ju så mycket mer av trevliga egenskaper som jag uppskattar, bl.a. mycket bra egenskaper i svagt ljus. En FF är ju ännu bättre men det har jag inte råd med, det är mer än tillräcligt för en pensionär nu. Fick lov att skaffa ny dator för att kunna ansluta till 7D och ett nyare Photosh.el. (tur det för den gamla datorn la av helt i samma veva)en projektor för att kunna visa bilderna har det också blivit o senast en ny scanner för den jag hade fungerade inte med nya datorn. Mvh. ingemar
 
...

Så tyvärr för kameratillverkarna så har vi nått taket för vad jag behöver i upplösning. Nu får de hitta på andra finesser för att jag skall lätta på plånboken.

....

Tyvärr Mankan! "Vi" har inte nått taket för vad jag behöver i upplösning med 12 Mpix.

De närmaste åren sitter jag tills vidare nöjd med mina 18 resp 21 Mpix som båda levererar fantastiska rå-filer. Jag måste oxå säga att det för mej är en himmelsvid skillnad att arbeta med dessa rå-filer jämfört med 10-12 Mpix .

Pixlar är upplösning och upplösning tackar jag aldrig nej till så jag bejakar utvecklingen även om jag inte hoppar på varje "uppdatering".
 
Kul att läsa den här tråden, mycket bra info och resonemang kring det här med bildkvalitet ...

Min känsla är att vi alla, eller i alla fall många av oss, letar efter vår egen personliga nivå av "good enough". Den självklart väldigt olika för olika personer vilket ibland kan leda till hetsiga forumdebatter :)

Vore det tekniskt, praktiskt och ekonomiskt möjligt att (både i själva kameran och i arbetsflödet efter), ha en lätt, snabb och smidig utrustning med ljusstark megazoom och en sensor på 250 megapixel som ledigt klarar iso 1000000, ja då skulle väl de flesta glatt köpa en sådan. Men som teknisk utveckling fungerar tvingas vi ju ofta välja och kompromissa mellan olika egenskaper, dvs fundera vilken av alls de här egenskaperna som är viktigast för oss.

Jag läste intresserat diskussionerna som dök upp när Dpreview muttrade (ganska artigt och försiktigt) att Nikon D3s fortfarande 'bara' hade 12 megapixel. Jag personligen hör till dem som gladeligen skulle köpa en framtida Nikon D4 som fortfarande hade 12 megapixel men med ytterligare 1,5 steg till i användbar iso-känslighet utöver D3s. Jag har säkert sagt det förut, men för mig är "good enough" vad gäller iso att jag kan fota på 1/2000 och bländare 8 i ett rum där ljuset är så svagt att jag nätt och jämnt ser att sikta med kameran ... :) Nu är jag en tvättäkta iso-taliban (som sportfotograf blir man lätt det) och tillhör sannolikt en mycket liten minoritet. Jag misstänker att de flesta andra hellre skulle se en Nikon D4 med ungefär samma generella iso-egenskaper som en D3s men med påtagligt fler megapixel istället.

Men för att försöka komma tillbaka till trådämnet: Vi har alla olika "good enough" vad gäller upplösning, dynamiskt omfång och andra bildegenskaper. Vill man ha absolut max av dessa egenskaper får man ge upp något annat. I dagsläget får man ge upp en väldig massa pengar, mycket snabbhet, iso-känslighet och fysisk smidighet och köpa en bra mellanformatare. Vill man ha max megapixel och dynamiskt omfång men vägrar ge upp snabbhet och smidighet, ja, då är sannolikt en D3x valet. Men för många är ju även den för klumpig, dyr och ohanterlig och då är det bästa man kan köpa (lite beroende på hur man jobbar) antagligen en Canon Eos 5D Mark II eller en Sony A850/A900. Eller om man prioriterar en aning snabbare och mer avancerad AF, en Nikon D700. Och så vidare tills man står där med en Canon Ixus ... :)

Det jag skulle vilja formulera är någon slags guide som man kan gå igenom för att hitta sitt personliga "good enough". En guide där man tvingas göra ett antal val mellan motstridiga egenskaper och på så sätt i slutändan kunde få en bild av vilken typ av fotograf man är och vilken typ av kamera som passar en bäst.

Sedan skulle antagligen resultatet variera en del med dagsformen, vi är ju människor ... :)
 
Att fota i sånt mörker på 1/2000 bl 8 innebär nog bortåt ~ iso256 000 000+ och då får du nog vänta på en 1Gpix sensor som räknar fotoner. Så för att nå dit på snabbaste sätt så blir det nog till att acceptera en D4 på 25 Mpix...till att börja med alltså. ;-)

IR har f.ö. en "kameraväljare" där man får speca sina behov väldigt ingående för att överhuvudtaget komma förbi kompaktkamerorna
 
Det var verkligen ett jättedåligt test. Jag fyllde i ärligt - att vikt, pris etc var av mindre betydelse, men att jag ville ha brusfria bilder osv.. Och den föreslog enbart kompaktkameror.

Varför de? Det kanske är så det är...

Du måste speca väldigt speciella behov för att "dra nytta" av en FF dslr.
 
Varför de? Det kanske är så det är...

Du måste speca väldigt speciella behov för att "dra nytta" av en FF dslr.

Jag fotograferar nu mera nästan enbart under förhållanden där jag behöver ligga på iso 1600 - 4000 och använda mina 2.8 gluggar eller snabbare; kyrkor, konserter etc.. Bilderna jag tar framkallas ofta i 50 x 70 cm kopior.

Självklart kan jag ha fel, men jag tvekar över att en kompakt för 150 dollar från panasonic kan klara av de krav jag ställer.
 
Jo, och då vet du vad du behöver och kan styra urvalet dit.

Provade själv nyss och genom att verkligen poängtera dslr-kamerans egenskaper så lyckades jag få upp fem förslag på lämpliga dslr och bland dem de två jag redan har :)
 
Valde du även att det skulle vara en dslr under "Camera type and size"?

Jag svarade ganska ärligt att jag är neutral inför typen av kamera. Tycker det är ointressant. Det är egenskaperna jag vill åt.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar