Bred tråd om egna utskrifter

[Sten-Åke Sändh]

Olika modeller från samma tillverkare kan ha olika bläck så det blir ganska missvisande om man svepande och generellt anger arkivbeständighet utifrån tillverkare.
Vill man kolla upp en skrivarmodell i kombination med visst papper.

Light Fade Test Database - i* Metric Test Results by Aardenburg Imaging

Light Fade Test Database - i* Metric Test Results by Aardenburg Imaging

www.aardenburg-imaging.com

Mina "svepande" generaliseringar utgår från de specifika data som ni kan se allihop via de länkar jag publicerat nedan. Eftersom Wilhelm Imaging Research inte gillar att man klipper ut data ur deras publikationer av upphovsrättsskäl, så lägger jag med länkar till original PDF-erna istället då WIR föredrar besök på sin hemsida istället.

Tyvärr är det dokument du länkat till Malcao lite daterat för det innehåller inga av de nya Epson-skrivarna som har de nyaste bläcken och det är synd eftersom det skett ordentliga lyft i "Permanance" med dessa . Det är heller ingen större idé att ta med långa listor med tester av tredjepartsbläck i denna diskussion, för de har ofta en mycket sämre "Permanence" än originalbläcken, så bryr man sig om "Permanence" så bör dessa undvikas.

Men listan är trots det intressant eftersom man också verkligen kan se hur mycket sämre de skrivare som använder infärgningsbläck presterar. Så jag är endast intresserad av att jämföra de senaste pigmentbläcken från Epson, Canon och HP och det är som sagt vare sig Epson eller Canon som varit bäst i klassen när det gäller "Permanence" utan HP. Epson har närmat sig ordentligt med de nya bläcken i P900 och P700 men möjligen håller HP fortfarande ställningarna i en del fall.

I övrigt så refererade jag till Wilhelm Imaging Research eftersom det finns MYCKET mer bred, detaljerad och relevant info att tillgå där, vilket nog framgår rätt väl de länkar jag skickar med nedan:

Om jag fattat detta rätt så är det ju sedan decennier WIR som är den verkliga industristandarden vid analys av frågor som dessa. Nedan ser ni färska data över PRO-bläckens prestanda i P900 och P700.

WIR_Epson_SureColor_P700_and_P900_Printers_2023_01_25.pdf (wilhelm-research.com)

Nedan finns en även PDF till som visar en jämförelse mellan flera av Epsons bläck med både HP bläck och Canons. Observera dock att det INTE tar med de förbättrade bläck som finns i P900 och P700. De redovisas i den övre länken istället men där visas hur det bläcket presterar på Epsons egna papper. Som ni kan se så har det skett ett bra lyft från Epsons tidigare bläck.

Personligen är jag också intresserad av hur Canson-pappren står sig rent allmänt.

WIR_Canson_Fine_Art_and_Photo_Papers_Final_Report_2020-06-01 (wilhelm-research.com)


Om ni har ett än djupare intresse i detta så är det bara att borra vidare på Wilhelm Imaging Resource:

Wilhelm Imaging Research (wilhelm-research.com)

 

[Sten-Åke Sändh]

ProphotoRGB
Detta porträtt har jag som egengjord referensbild.
Jag har skrivit ut bilden på olika papper och med olika inställningar i PS samt i skrivaren. Resultatet har ofta blivit bra. Men nu har det blivit ännu bättre.
Jag har nu jobbat med bilden och skrivit ut den i färgrymden ProphotoRGB.
Därefter är den konverterad till sRGB och uppladdad hit.
Utskriften på Epson premium glossy med Epson P900 är snarlik "softproof " visning i PS. Skärmen är kalibrerad i AdobeRGB (saknar Prophoto RGB)
Färgerna och hudtonen ser mycket bra ut. Framförallt så lyfter de blå färgerna, precis som hos Jonas. Det silkeslena blänket och nyanserna i det blå tyget blir mer levande än när bilden bearbetades i Adobe RGB.
Tja, det är alltid kul när man lär sig något nytt.

Det kanske handlar om finlir, men även finlir kan göra skillnad.
Referensbild på Lisa:Visa bilaga 170703

Det här är ju verkligen intressant. Jag undrar ju vad som händer vid konverteringarna egentligen.

Jag som inte kan köra ProFoto kan åtminstone använda DXO Wide Gamut (och det gör jag numera utom för mina reprofotade diabilder jag konverterat med brunton). Som jag visat tidigare så påverkas just och enbart dessa bilder mycket negativt om jag byter till Wide Gamut från Classic - Legacy (Adobe RGB).


Förstora!

Ovanstående bild är från DxO Wide Gamut: a revolution in color - DxO
och i Photolab 6 finns en funktion som heter "Preserve color details" som avser att bevara finare detaljer vid konvertering till sRGB. De gör ett visst nummer av att Capture One inte har den funktionen men det är en aktiv handling att slå på den effekten så glömmer man det blir det väl mer som i CO.

"Det är många kranar på ett spett", sa mekanikern.

Tack för bra initiativ Jonas, som startade en diskussion som jag tror verkligen behövs. Det krävs verkligen ett visst mått av "gruppnörderi" för att nå ännu lite längre än vi redan gjort och här har ju inspelen från J O kompletterat riktigt bra!

 

[Sten-Åke Sändh]

Nej egentligen inte. Den är toppen om du vill komma åt allt som din p900 kan prestera. Du kommer inte alltid kunna se det på skärmen oavsett hur dyr din monitor är men däremot i utskriften. Vill du alltid ha 100% överensstämmelse print och skärm så konvertera till adobeRGB. Grejen är att när det hamnar utanför AdobeRGB blir det ofta några procent bättre utskrift. Synd att slänga bort.

”The colors outside sRGB and Adobe RGB, but within your printer’s gamut, are the ones you’re after. They’re likely to look the best and most nuanced when you convert directly from ProPhoto working space to your printer’s ICC profile, then print.”

Kan vara men det sker till priset av ""nollkoll" vid redigeringen på din skärm vare sig den står i Adobe RGB, sRGB eller P3 för den delen. Skulle inte välja den metoden om man vill ha korrekta hudtoner och det prioriterar jag sju dagar i veckan framför en vidare gamut i utskrifter helt utan kontroll.

 

[Malcao]

Läser man Luminous Landscapes review av P900 så skriver de mer positivt kring Epson bläckens utveckling (sju generationer nu) och inte minst om just de senaste i P900. Gamut sägs vara 6% vidare än i P600 (så någon förbättring har säkert skett) och det som skiljer är bl.a. ett mycket förbättrat gult bläck samt en ny färg (Violet). I Epsons större modeller såsom P9000, så finns även en brandgul och en grön färg till som ger än bättre gamult men då har man 12 färger mot 10 i P900.

I övrigt har man en bas på 8 färger, så det kan variera i olika skrivare men de 8 basfärgerna är de samma. Canon verkar har en mer okomplicerad ansats där alla pigmentskrivarna sedan länge har samma bläck och i princip kan ha samma profiler om man får tro LL. Läs gärna den artikeln ni som har P900 eller P700 för den är verkligen mer djuplodande än de mesta jag läst tidigare.

Här en del i den texten som handlar om "Permanence" alltså beständighet mot "Fading". Enligt LL så är det just Epsons nya gula färg som lyft arkivbeständigheten till upp mot 200 år för färgutskrifter och över 400 år för svartvitt. Så de nya PRO-bläcken har alltså fått ett ordentligt lyft när det gäller "Permanence" jämfört med både Canons färger och de som Epson tidigare tog fram för P600.

Citat:

"
One enormous advantage of recent Epson printers (including the P900) over their Canon counterparts is that Epson has developed a beautiful, highly stable yellow ink. Yellow has always been the Achilles’ heel of print permanence – any yellow that gives a wide gamut is also likely to fade. HP has gotten exceptional print life out of a somewhat duller yellow, while Canon has used a much brighter yellow, but paid in permanence. Epson has always had the best yellow on the market, and their latest versions are exceptional. The P900 has a print permanence rating from Wilhelm Imaging Research of 122 years for a color print on Platine, framed under ordinary window glass. The comparable figure for Canon’s current Lucia Pro inkset is 37 years. Using museum-grade UV glass, the Epson exceeds 250 years of continuous display (testing time ran out), while the Canon only reaches 80 years. Even tacking a P900 print to the wall unframed gets a permanence rating of 65 years on Platine, and 112 years on Epson Exhibition Canvas, where unglazed presentation is much more likely (Canon only lasts 20 years on Platine, and I couldn’t find a result on a canvas comparable to Epson’s).

These accelerated fading tests use an extremely bright light source for a shorter period of time to simulate the effect of more normal viewing light over centuries – it’s not exact, but the ratios between different inksets should be about right – Ultrachrome Pro-10 is about three times as archival as its Canon competitor. Not every application needs extremely long print lives, but for those that do, the current Epsons are truly archival on a wide variety of papers and the current Canon inkset is questionable. A current generation Ultrachrome Pro print is one of the longest-lasting color prints ever made in any medium.

Epson also has an Advanced Black and White print mode that uses very little of the color inks (some slight use of color inks allows a choice of B+W tones). These prints are even MORE stable – they are basically carbon-pigment prints that are among the most stable artworks ever created in any medium. An Advanced Black and White print is similar in stability to a high-quality pencil drawing made on acid-free paper. The fading times significantly exceed 400 years, and may very well be measured in millenia.

OBS! Ni måste bläddra ner i texten förbi det som handlar om en kamera ner till den del som handlar om P900.

The Epson P900 – Incredible Versatility - By: Dan Wells - Luminous Landscape (luminous-landscape.com)

”Canon doesn’t actually make paper (neither does Epson), and if you can figure out who they bought it from, you can often get a profile, either from the original manufacturer or from somebody else who bought the same paper. I have run a lot of Epson Legacy Platine through various Canon printers this way – it’s at least almost the same paper as Canson Infinity Platine, close enough that the same profile works.”

Epson och Canon gör inget eget papper för fotoskrivare, så är det men det gör ju inte heller Canson.

”The P900 is a desktop printer made for barytas and platines”
Detta är ju bara nonsens.

självutnämnda experter på nätet som säger eller tycker betyder inte nödvändigtvis att det är sanningar.

 

[gamleJ]

Kan vara men det sker till priset av ""nollkoll" vid redigeringen på din skärm vare sig den står i Adobe RGB, sRGB eller P3 för den delen. Skulle inte välja den metoden om man vill ha korrekta hudtoner och det prioriterar jag sju dagar i veckan framför en vidare gamut i utskrifter helt utan kontroll.

Som sagt, det blir inte 100% koll i de få blå toner där skrivarens gamut hamnar utanför min skärms gamut. Så ska jag redigera ett porträtt från Avatar kan det kanske ge problem. Skämt och sidor. Det kan kanske i något fall även påverka blå nyanser i iris (till det bättre och mer likt det kameran registrerade) som inte framgår på skärmen. Skulle jag någon gång oroa mig för att det inte får bli bättre och livfullare blått i iris så kan jag göra om filen till adobeRGB och slänga bort de tonerna.

 

[Sten-Åke Sändh]

”Canon doesn’t actually make paper (neither does Epson), and if you can figure out who they bought it from, you can often get a profile, either from the original manufacturer or from somebody else who bought the same paper. I have run a lot of Epson Legacy Platine through various Canon printers this way – it’s at least almost the same paper as Canson Infinity Platine, close enough that the same profile works.”

Epson och Canon gör inget eget papper för fotoskrivare, så är det men det gör ju inte heller Canson.

”The P900 is a desktop printer made for barytas and platines”
Detta är ju bara nonsens.

självutnämnda experter på nätet som säger eller tycker betyder inte nödvändigtvis att det är sanningar.

Ja, den meningen kan man helt klart diskutera men den kan kanske också tolkas som att författaren blivit särskilt imponerad av resultaten utskrivna på just dessa media. Vi som har P900 vet ju att det blir toppen även med Advanced B/W inte minst på matt papper. Det har vi konstaterat själva och behöver ingen särskild experthjälp för att se.

.... men varför hänger du upp dig på vem som tillverkat ett papper gång efter annan?? I dessa dagar när både europeiska och amerikanska företag legotillverkar allt från kläder till elektronik och allsköns övrigt skräp i Kina och har gjort så i decennier så är det väl inget att fastna på idag var nu pappren än tillverkas.

I detta sammanhang är det snudd på helt irrelevant i en diskussions som vi just haft som för mig handlar helt om utskriftskvalitet och hållbarhet mot "fading". Har du ens läst länkarna? Jag trodde du var intresserad av siffror för "permanence" från WIR, men jag kanske missförstod dig?

Det är ju för att inte förlita oss på självutnämnda experter som jag och andra lutar oss mot exv. Wilhelm Imaging Research. Luminous Landscape har ända sedan Michael Reichmanns tid varit några av de som alltid verkligen försökt vara seriösa när det gällt just printing.

Om vi ska vifta bort precis all expertis för att vi lyckats hitta något som strider mot vår egen uppfattning i textmassan så blir det inte mycket vi lär oss. Det är en långt bättre strategi att läsa brett för då ser man ofta rätt snabbt var det finns substans och var den saknas och i jämförelse med det mesta som skrivs i form av reviews så är Luminous Landscape något av det mer seriösa man kan läsa om printing. WIR står oftast i en klass för sig när det gäller empiriska normaliserade labbstudier av utskriftskvalitet och hållbarhet.

 

[gamleJ]

Det här är ju verkligen intressant. Jag undrar ju vad som händer vid konverteringarna egentligen.

Jag som inte kan köra ProFoto kan åtminstone använda DXO Wide Gamut (och det gör jag numera utom för mina reprofotade diabilder jag konverterat med brunton). Som jag visat tidigare så påverkas just och enbart dessa bilder mycket negativt om jag byter till Wide Gamut från Classic - Legacy (Adobe RGB).

Visa bilaga 170705
Förstora!

Ovanstående bild är från DxO Wide Gamut: a revolution in color - DxO
och i Photolab 6 finns en funktion som heter "Preserve color details" som avser att bevara finare detaljer vid konvertering till sRGB. De gör ett visst nummer av att Capture One inte har den funktionen men det är en aktiv handling att slå på den effekten så glömmer man det blir det väl mer som i CO.

"Det är många kranar på ett spett", sa mekanikern.

Tack för bra initiativ Jonas, som startade en diskussion som jag tror verkligen behövs. Det krävs verkligen ett visst mått av "gruppnörderi" för att nå ännu lite längre än vi redan gjort och här har ju inspelen från J O kompletterat riktigt bra!

Tack! Hoppas det ska kunna bli en levande tråd där fler vågar fråga och inte minst vågar visa luckor i kunskap. Det är ju dom luckorna som är så kul att stänga både hos sig själv och andra. Det fungerar bara om tonen är respektfull. Något som saknats ibland i FS trådar just när det behövts som mest. Skulle även uppskattas att när någon läser något intressant i ämnet som ger aha-upplevelse delar detta. Troligen blir det intressant för många andra i tråden.

Funderar kring vad de vinner på att skapa en egen färgrymd?

Tack själv för engagemang i tråden

 

[Sten-Åke Sändh]

Som sagt, det blir inte 100% koll i de få blå toner där skrivarens gamut hamnar utanför min skärms gamut. Så ska jag redigera ett porträtt från Avatar kan det kanske ge problem. Skämt och sidor. Det kan kanske i något fall även påverka blå nyanser i iris (till det bättre och mer likt det kameran registrerade) som inte framgår på skärmen. Skulle jag någon gång oroa mig för att det inte får bli bättre och livfullare blått i iris så kan jag göra om filen till adobeRGB och slänga bort de tonerna.

Äh, det gör ju jag med och det har säkert de flesta gjort åtminstone till en början men det är väl OK bara man vet vad man gör och när det är lämpligt eller inte att göra det, eller hur?

Jag vet ju att när jag printade med Cansons Etching Rag profil med P600 och fick "helt fel färger", så kunde jag även då konstatera att en del bilder blev väldigt intressanta trots obefintlig överensstämnelse med vad jag sett på skärmen. De bilderna kan jag inte säga att jag skapat för jag hade egentligen nollkoll på vad som faktiskt kom ut ur skrivaren

 

[Sten-Åke Sändh]

Intressant i Luminous Landscape artikeln är även diskussionerna kring detaljeringen i utskrifterna och att författraren säger sig se skillnader i detaljåtergivning mellan Prograph 1000 och P900 och för den delen gamla P600.

Jag vet inte hur mycket det faktum påverkar att P900 har begåvats med dubbelt så hög upplösning (5760 x 1440 dpi) som P600 och P800. Kanske är det viktigare att P900 har variabel droppstorlek ned till 1,5 picoliter mot exv. Canons Prograph 1000 som inte har det utan har fast 4 picoliter. Canon kör man på 300 eller 600 dpi medan Epson använder 360-720 dpi. På A2 har det möjligen en marginell betydelse men detta är nog mer en akademisk fråga för det är ju ändå någon form av komfortabelt betraktningsavstånd som känns naturligt som oftast gäller.

 

[J O Härnström]

0 koll är lite av tjusningen. Oavsett när jag fotograferar analogt och får se den svartvita bilden poppa upp efter allsköns mekande med kamera, framkallning, digitalisering och bearbetning i PS.
Eller hur porträttet i färg blir med toner och allt när RAW-filen fått en omgång med drag i de olika spakarna och reglagen.
Jag vet sällan om det blir wow! eller Njae... innan allt är klart.

En sak som är viktig att ha klart för sig tycker jag. Det är att skärmbilden aldrig kan bli mer än vägledning eller fingervisning om hur printen blir när den till slut glider ut på uppsamlaren. Softproofing är endast hjälpmedel i hantverket. Rymder och profiler ska man hålla reda på men de säger bara delar av sanningen. Skärmen är genomlyst, den är inget reflekterande papper.
Om man vill ändra resultatet för att få en annorlunda utskrift t.ex svärta, kontrast, ton, färgstick mm. så bör man ha grundläggande kunskaper om färglära. Det kan exempelvis handla om att filtrera bort ett lila stick genom att minska magenta eller öka grönt (komplementfärgen) eller någon annan justering i efterhand. Var och en har väl olika metoder i LR, PS eller andra redigerare.

En sak till. Man kan ladda hem en bra referensbild från en seriös sida och skriva ut den. När man använder standard inställningar i skrivaren och det ser bra ut så är man förvissad om att dator, programvara och skrivare fungerar bra. Din skärm behöver inte vara kalibrerad eftersom den inte styr skrivaren. Utskriften ska se bra ut oavsett hur det ser ut på skärmen.
Om du sedan inte blir nöjd med resultatet när du printar dina egna bilder kan du alltså inte skylla ifrån dig och klaga på skrivare, program, papper eller annat. Men nu blir skärmen viktigt, den bör vara kalibrerad.

Om man är nyfiken och har roligt så brukar det bli bättre.

Jose Rodriguez gör en hel del bra tutorials, här är en gammal video men den är lärorik:

 

[Tony johansson]

Jag måste fråga den samlade expertisen en sak vad det gäller färgrymder. Jag använder mig (fortfarande) av LR 6.14 (standalone) för mina redigeringsbehov och under huven i det programmet så är inställningen enligt följande;



Notera att det står Prophoto RGB. Men under fliken FRAMKALLA i själva redigeringsfönstret står det Adobe RGB;



Vilket är det som gäller, egentligen !?

 

[gamleJ]

Jag måste fråga den samlade expertisen en sak vad det gäller färgrymder. Jag använder mig (fortfarande) av LR 6.14 (standalone) för mina redigeringsbehov och under huven i det programmet så är inställningen enligt följande;

Visa bilaga 170713

Notera att det står Prophoto RGB. Men under fliken FRAMKALLA i själva redigeringsfönstret står det Adobe RGB;

Visa bilaga 170712

Vilket är det som gäller, egentligen !?

Använder du endast LR så är grå rutan ointressant. Tar du in filen i PS som grå rutan handlar om (övre delen) så fortsätter den vara i prophotoRGB vilket är bra.
Visst är du i läget att du kryssat i rutan korrektur på skärm? Använder du bara LR så är det automatiskt prophoto du redigerar i men eftersom du har profilen adobeRGB vald så softproofar du din fil mot adobeRGB. Under profil ska du välja icc för det papper du tänker skriva ut på.

 

[Tony johansson]

Tar du in filen i PS som grå rutan handlar om (övre delen) så fortsätter den vara i prophotoRGB vilket är bra.

Har inte PS.

Visst är du i läget att du kryssat i rutan korrektur på skärm?

Jepp.

Använder du bara LR så är det automatiskt prophoto du redigerar i men eftersom du har profilen adobeRGB vald så softproofar du din fil mot adobeRGB.

Tack för förtydligandet. Betyder det att när jag softproofar mot aRGB och får varningar, så innebär det ändå att det kan finnas nyanser av färger som ryms inom ProPhoto gamut och som skrivaren faktiskt kan skriva ut !?

Under profil ska du välja icc för det papper du tänker skriva ut på.

Det kände jag till, men det kanske finns andra som inte kände till det, så återigen tackar jag för förtydligandet.

 

[gamleJ]

Får du varningar att det ligger färger utanför aRGB så kan det vara både färger som skrivaren kan ha nytta av och sådana den inte klarar att återge, så ja

bäst att alltid tillägga, tror jag, så har jag uppfattat det

 

[gamleJ]

Intressant i Luminous Landscape artikeln är även diskussionerna kring detaljeringen i utskrifterna och att författraren säger sig se skillnader i detaljåtergivning mellan Prograph 1000 och P900 och för den delen gamla P600.

Jag vet inte hur mycket det faktum påverkar att P900 har begåvats med dubbelt så hög upplösning (5760 x 1440 dpi) som P600 och P800. Kanske är det viktigare att P900 har variabel droppstorlek ned till 1,5 picoliter mot exv. Canons Prograph 1000 som inte har det utan har fast 4 picoliter. Canon kör man på 300 eller 600 dpi medan Epson använder 360-720 dpi. På A2 har det möjligen en marginell betydelse men detta är nog mer en akademisk fråga för det är ju ändå någon form av komfortabelt betraktningsavstånd som känns naturligt som oftast gäller.

Ta detta med stor försiktighet men tror jag läste någonstans att ljusgrått i dessa små droppar främst hade någon coatingfunktion. De små dropparna påverkade alltså inte resultatet i övrigt.

 

[Tony johansson]

Får du varningar att det ligger färger utanför aRGB så kan det vara både färger som skrivaren kan ha nytta av och sådana den inte klarar att återge, så ja

bäst att alltid tillägga, tror jag, så har jag uppfattat det

Då är vi av samma uppfattning, GamleJ.

 

[Sten-Åke Sändh]

Ta detta med stor försiktighet men tror jag läste någonstans att ljusgrått i dessa små droppar främst hade någon coatingfunktion. De små dropparna påverkade alltså inte resultatet i övrigt.

Ja Light Grey används för coatingen om man skriver ut på vissa papper i högst kvalitet men de används inte bara för coatingen utan för att ytterligare få ut den detalj som finns i dagens högupplösta filer.

Citat från Luminous Landscape:

The P900 has a slight, but noticeable edge in detail over the Pro-2000. You have to have the right image to see it, but it’s there. Where I see it is in high-detail landscapes shot with the GFX 100S and printed 16×20” on Platine. In the plane of focus, the P900 picks up just a little extra detail that the larger Canon doesn’t get. This should be possible from the spec sheet – the P900 uses a 360/720 dpi dither with a variable droplet size down to 1.5 picoliters, while the Pro-2000 uses a 300/600 dpi dither with a fixed 4 picoliter droplet size.

Some reviewers say that you shouldn’t be able to see detail on this level, but you can (the 720 dpi setting is worth using with the right file). It won’t make a difference if the file doesn’t have the detail to begin with (a 24 MP image is 250 dpi at 16×20”), but if you have a file that’s over 300 dpi at 16×20”, it’s there. The difference between the Canon at 600 dpi and the Epson at 720 dpi is probably due to the Epson’s variable droplet size – even the GFX 100S is just below 600 dpi (it’s 582 dpi to be precise) at 16×20”, yet 720 looks better than 600.

16x20 tum är något mindre än A2.

 

[Sten-Åke Sändh]

Får du varningar att det ligger färger utanför aRGB så kan det vara både färger som skrivaren kan ha nytta av och sådana den inte klarar att återge, så ja

bäst att alltid tillägga, tror jag, så har jag uppfattat det

Jag gjorde en snabb test och exporterade ut ett motiv med mycket Cyan (en dörr) och ett med mycket rött (en vallmoblomma) från Photolab 6 som DXO säger jobbar med DXO Wide Gamut men inte ProPhoto. Jag upptäckte dock att PL 6 inte kan skapa JPEG med Wide Gamut men däremot ProPhoto- hur nu det går till. Så varför man valt att köra DXO Wide gamut default i PL 6 när man ändå exporterar i ProPhoto fattar jag faktiskt inte. Hade det inte varit lika bra då att köra ProPhoto internt i applikationen som Adobe gör??

Jag hade tidigare problem med mitt Canson-pappers ICC till P600 men inte längre med P900, så jag var lite intresserad av både cyan och rött.

Jag exporterade ut i sRGB, Adobe RGB, P3 och Prophoto. Jag slog även på att "mättade färger skulle skyddas".

På min skärm har jag svårt att överhuvudtaget se någon skillnad mellan dessa fyra cyanbilder, vilket nog förvånade mig. Däremot var skillnaderna i det röda motivet möjliga att uppfatta även på en sRGB-skärm. Men skillnaderna var mindre än jag kanske trott. Helt klart ger dock P3 en mer mättat röd färg än både Adobe RGB och sRGB. Skillnaden mellan Prophoto och P3 var knappt märkbar.

Jag ska testprinta i morgon på kul på lite billig Epson Archival Matte som har ett lite vilseledande namn som kanske låter bättre än det är .
Seeing is believing!

Kanske borde jag testa med mitt gamla testark också för att få en bättre bild över hela spektrum.

Här en Adobe RGB-fil som ser lite väl röd och gul ut i hudtonerna på min sRGB-skärm:



Här en sRGB av samma motiv som istället har för mycket gult i sig och på min gamla P600 hade jag reducerat det gula i drivrutinen med 10 punkter om jag inte missminde mig när jag testdae detta i den printern för att se hur fel det var. Som ni kommer ihåg har Epson ändrat hanteringen av just gult i P900.

 

[Malcao]

Ja, den meningen kan man helt klart diskutera men den kan kanske också tolkas som att författaren blivit särskilt imponerad av resultaten utskrivna på just dessa media. Vi som har P900 vet ju att det blir toppen även med Advanced B/W inte minst på matt papper. Det har vi konstaterat själva och behöver ingen särskild experthjälp för att se.

.... men varför hänger du upp dig på vem som tillverkat ett papper gång efter annan?? I dessa dagar när både europeiska och amerikanska företag legotillverkar allt från kläder till elektronik och allsköns övrigt skräp i Kina och har gjort så i decennier så är det väl inget att fastna på idag var nu pappren än tillverkas.

I detta sammanhang är det snudd på helt irrelevant i en diskussions som vi just haft som för mig handlar helt om utskriftskvalitet och hållbarhet mot "fading". Har du ens läst länkarna? Jag trodde du var intresserad av siffror för "permanence" från WIR, men jag kanske missförstod dig?

Det är ju för att inte förlita oss på självutnämnda experter som jag och andra lutar oss mot exv. Wilhelm Imaging Research. Luminous Landscape har ända sedan Michael Reichmanns tid varit några av de som alltid verkligen försökt vara seriösa när det gällt just printing.

Om vi ska vifta bort precis all expertis för att vi lyckats hitta något som strider mot vår egen uppfattning i textmassan så blir det inte mycket vi lär oss. Det är en långt bättre strategi att läsa brett för då ser man ofta rätt snabbt var det finns substans och var den saknas och i jämförelse med det mesta som skrivs i form av reviews så är Luminous Landscape något av det mer seriösa man kan läsa om printing. WIR står oftast i en klass för sig när det gäller empiriska normaliserade labbstudier av utskriftskvalitet och hållbarhet.

Är man intresserad av papper så kan det vara av intresse vem som tillverkar papper, artikelförfattaren som du länkar till gör ett stort logiskt felslut när han säger att Canon och Epson inte gör papper men att ett av deras papper liknar Canson. Men de gör ju inte heller papper, det var bara min lilla poäng. Så att inte någon för för sig att Canson gör papper åt Canon och Epson.

Har aldrig viftat bort expertis, utan bara till artikelförfattaren som du länkande till som inte verkar ha full koll.

Är man mer intresserad av tillverkarnas bläck så kanske det är bättre att studera flaggskeppsmodellerna för yrkesbruk som använder det senaste och kanske inte konsumentmodeller.

Du har rätt, jag är inte så intresserad av siffror utan mer av helheten. Test för arkivbeständighet är bra men enbart några siffror säger sällan hela sanningen gällande arkivbeständighet, det finns så mycket mer som påverkar arkivbeständigheten än bläck A och papper B. Detta utan att förringa att tester är väldigt viktiga. Ämnet arkivbeständighet är väldigt viktigt.

Kul att du är nöjd med din skrivare och fortsatt lycka till med utskrifter!

 

[apersson850]

När det gäller skrivare för stora volymer, alltså inte bara fotoskrivare, så råkar jag veta att ingen av de tillverkarna gör något eget papper. Det är i stället så att kunderna brukar välja papper, ibland i samarbete med printertillverkarna, där man då tar hänsyn till vad man vill åstadkomma och givetvis vad det kostar.
Ett visst papper från Mitsubishi (som tillverkar snart sagt allting) är populärt bland printerägarnas kunder, för det ger mycket bra kvalité, men det är inte speciellt populärt varken bland printertillverkarna eller hos oss kringutrustningstillverkare, för det är rätt eländigt att hantera i maskinerna.

Rent allmänt är papper en vetenskap som är minst lika komplicerad som färgerna. Jag har varit med om att bygga produktionsutrustning som producerade trycksaker här i Sverige, tryckta på papper som köptes i USA och sedan levererades produkten till Hong Kong.
Allt detta för att få de egenskaper kunden ville ha.

För dessa utskrifter är det i de allra flesta fall ointressant om utskriften håller i 50 år eller 200 år, för där har hamnat i papperskorgen mycket snabbare än så. Däremot kan jag skriva under på att rent allmänt är gul färg den besvärligaste av alla att få till. Även om utskriften inte behöver hålla i många år ska färgen åtminstone sitta kvar under den minut som den åker med pappret i produktionslinan, och det är ibland lite si och så med det. I vissa fall väldigt tveksamt...

Lite kul är det också att se att de skrivare som vi pratar om här, för fotobruk, i vissa fall säljs under samma varumärke som större skrivare, men i andra finns de inte alls representerade bland högvolymmaskinerna.