Bred tråd om egna utskrifter

[J O Härnström]

Jag snubblade över denna lilla fina illustration som visar i bild skillnaden mellan färgrymderna sRGB och AdobeRGB.
När man tänker i "rymd" 3-dimensionellt så är det lättare att förstå varför det skiljer både i omfång (våglängd) och mättnad mellan de olika rymderna.

Bl.a får det mig att tänka på hur olika färger påverkar varandra i en bild. Med kontrastverkan och på vilket sätt komplementfärger inverkar.
Man måste i princip utvärdera hur alla färgerna i bilden ändras om man gör justeringar eller byter rymd/profil i en utskrift.
Annars är det ju lätt hänt att man stirrar sig blind på enbart en färg som kanske var den man ville ändra på.

 

[Sten-Åke Sändh]

Är man intresserad av papper så kan det vara av intresse vem som tillverkar papper, artikelförfattaren som du länkar till gör ett stort logiskt felslut när han säger att Canon och Epson inte gör papper men att ett av deras papper liknar Canson. Men de gör ju inte heller papper, det var bara min lilla poäng. Så att inte någon för för sig att Canson gör papper åt Canon och Epson.

Har aldrig viftat bort expertis, utan bara till artikelförfattaren som du länkande till som inte verkar ha full koll.

Är man mer intresserad av tillverkarnas bläck så kanske det är bättre att studera flaggskeppsmodellerna för yrkesbruk som använder det senaste och kanske inte konsumentmodeller.

Du har rätt, jag är inte så intresserad av siffror utan mer av helheten. Test för arkivbeständighet är bra men enbart några siffror säger sällan hela sanningen gällande arkivbeständighet, det finns så mycket mer som påverkar arkivbeständigheten än bläck A och papper B. Detta utan att förringa att tester är väldigt viktiga. Ämnet arkivbeständighet är väldigt viktigt.

Kul att du är nöjd med din skrivare och fortsatt lycka till med utskrifter!

Det problematiska med arkivbeständigheten är ju att precis som du säger att vi har en verklighet och att exv. WIR försöker efterlikna den i sina metoder som dock aldrig är verkligheten. Det jag gillar med den metod WIR använder är att de försöker ta höjd för olika scenarier typ med glas, med glas med ir-filter, helt utan glas, i helt mörk förvaring e.t.c. för detta har ju uppenbarligen stor inverkan.

WIR tar dock inte hänsyn till hela kedjan jag brottas med som exv. mina reprofotade Agfa-dian som i en del fall verkligen tappat kvalitet p.g.a. min ibland suboptimala lagring (en period vet jag att jag hade dem alldeles för varmt.) Men märkligt nog så finns 50 år gamla bilder Agfa dian som faktiskt är näst intill perfekta i kvalitet (så framkallningen har uppenbarligen också diffat) och de finns parallellt med batchar av precis samma Agfa CT 18 eller CT 21 som är riktigt dåliga och har fölrorat hela gröna kanalen.

Eftersom jag under sju år jobbade på Stadsmuseet i Stockholm så har jag ju även där haft en bred inblick i hur deras fotoantikvarier jobbar och hur ett tvärsnitt av deras 4 miljoner Stockholms-bilder faktiskt ser ända från deras dagerrotyper, över de stora glasplåtarna till både tidigare och senare färgfilmer.

Det är sant att många svartvita äldre bilder långt över 100 år gamla ibland ser helt märkligt fräscha ut men det finns även gott om exempel på motsatsen. Så vi vet inte hur långt tid vi egentligen har på oss för att rädda en av stockholmarnas mest värdefulla kulturarv.

Jag är personligen mycket brydd för att den fotoantikvariska delen av verksamhetens mycket kompetenta förra chef aldrig ersattes av en dedikerad annan chef för den verksamheten och Stockholms Stad har fortsatt hyvla på anslagen och sist jag kollade så verkade digitaliseringshastigheten ha sjunkit till drygt 1000 bilder per år. Möjligen har den fått en liten ökning genom att Stadsarkivet ombesörjt finansieringen av digitalisering av porträtt som man vill få fram så man kan koppla ihop dessa bilder med det gamla s.k. Rotemansarkivet som bl.a. är viktigt för släktforskningen.

Jag tror få stockholmare har en aning om hur illa digitaliseringen där gått i stå och jag undrar om en majoritet av befolkningen verkligen tycker detta är OK. Fyra miljoner bilder och 1000 bilder om året som betas av per år. Den matten är enkel. Det blir 4000 år om man skulle gå igenom allt. Hur många tror att det finns något att digitalisera kvar då, för som sagt, detta material har inte ens de 2-400 år vi nu snackar om i beständighet för papper och bläck att räkna med.

Ställ sedan detta mot de äldsta handskrifterna som överlevt till vår tid: Dödahavsrullarna från Qumran Caves eller de s.k. "Gnostiska Evangelierna" skrivna på papyrus som hittades efter ca 2000 år nedgrävda i lerkrukor vid Nag Hamadi i Egypten. Gnostikerna hade bl.a. en annan syn på människors förhållande till Gud än den dominerande uppfattningen av en tidens konkurrerande uppfattningar och de blev förföljda och kände sig tvingade att skydda sina skrifter genom att gräva ner dem.



Här Shrine of the Books i Israel Museum i Jerusalem (som jag tog 2016), där en del av Qumran-skrifterna visas. Det är helt fascinerande att se dagens israeler som besöker museet när de mödosamt försöker tyda vad som skrivits på dessa sidor.

Det är svårt att tänka sig att någonting likande kan ske i en avlägsen framtid vare sig när det gäller bilder eller texter. Så ett viktigt skäl att jag skriver ut själv är att utskrivna bilder är ett bra sätt att framtidssäkra dem.

 

[atotowi]

Självklart bör man ha en skärm som klarar en större färgrymd än sRGB. I princip AdobeRGB eller allra helst ProPhotoRGB.

Vilka skärmar klarar att visa färgrymd större än AdobeRGB?
enligt popular science så har Asus ProArt sörst färgrymd 99,5% av AdobeRGB..

The best monitors for color grading in 2024

Discover the best monitors for color grading for any photographer or videographer who has to edit or enhance photos for superior performance.

www.popsci.com

 

[Sten-Åke Sändh]

Självklart bör man ha en skärm som klarar en större färgrymd än sRGB. I princip AdobeRGB eller allra helst ProPhotoRGB.

Det finns en hel del som skulle skriva under på att DXO i Photolab tagit fram marknadens idag bästa kamera- och objektivprofiler om vi nu börjar i den änden. Dessa profiler kommer i många fall att styra hur bilderna ser ut som kommer ut ur den konverteraren. Att det är på det sättet beror på att DXO är ee som länge dominerat analysen av kamerasensorer och de gör som sagt även profiler som används i Photolab.

Om jag förstått det rätt försöker DXO mima det som kommer ut ur a lla de kameror man analyserat i siina tester. Därav skiljer sig startpunkten vid konvertering av en bild vilken som helst, om jag använder en profil gjord för min Sony A7IV, Canon R5 eller Nikon Z7 och det oavsett vilken av dessa kameror som tagit bilden.

Det har pratats mycket om "color science" de senaste åren när det gäller kameror men det är inte bara kamerorna utan även objektiven som ibland påverkar färgerna på olika karaktäristiska sätt. Det är min personliga uppfattning att Nikon haft mer naturliga färger än exv. KONICAMinolta och Sony som haft väl mättade färger och inte minst då grönt.

Ovanpå detta så har vi konverterarna och drras egenheter och samma bild kan se olika ut i Photolab, Capture One och Lightroom. Så kommer nu P3 och möjliggör både nya skärminställningar med en ny gamut och och att vi exporterar ut bilder lika gärna med P3-profiler som i Adobe RGB och det gör att P3 nu ruckat en del på spelplanen.

De som funderar i banor som att P3 faktiskt har en gamut som mer harmonierar med vad våra ögon kan se än Adobe RGB (P3 är klart vidare i rött) kanske också då är mer beredda att välja en arbetsgamut som DXO Wide Gamut, som är gjord för att kunna omfatta både Adobe RGB och P3 men är klart mindre än ProPhoto vars gamut är klart större än det vi kan se, så dess gamut ligger ju till större del utanför det visuella.

Sedan har vi till sist skrivarna. Jag tror faktiskt att tillverkarna av skrivarna nu borde redovisa hur deras skrivare täcker Adobe RGB resp. P3. Användarna behöver den infon för att kunna göra informerade val.

Till sist kan jag tycka att även mjukvaror generellt är ett problem när det gäller färgåtergivningen för jag förstår faktiskt inte att de skillnader jag ser i de fyra testfiler med mycket rött att en skärm som visar sRGB egentligen inte visar exakt samma bild och färger fast jag exporterat ur exakt samma bild med enda skillnaden att jag skickat med olika ICC (sRGB, Adobe RGB, P3 och Prophoto). Min skärm ska ju i samtliga fall inte kunna visa annat än just sRGB och det är ju en minsta gemensam nämnare i sammanhanget för alla dessa färgrymder är ju så stora att de ska täcka sRGB mer eller mindre fullt ut. Då hamnar man ytterst i att den mjukvara man använder exv. Photolab 6 eller Windows bildvisare i sig har egenheter som yttrar sig i dessa skillnader.

Jag skulle nog inte uttrycka mig helt som J O utan mer som att man behöver en skärm som passar ihop med gamut i den skrivare man har. Klarar den bara Adobe RGB så är det säkert fine men möjligen klarar inte alla fotoskrivare P3 lika bra idag och det är nu det som ytterst är frågan. Vill man använda P3 så behöver man en skrivare som klarar P3 också. Ytterst är det en fråga om framtidssäkerhet och att ge även användare av P3 displayer möjlighet att köra P3 i hela sina flöden. Det är möjligen så nu att tiden är över nu då Adobe RGB var det fullständigt självklara valet vid utskrifter - smaka på det ni alla som precis som gamle stadsministern Löfven som inte alls såg några förändringar komma.

 

[J O Härnström]

Vilka skärmar klarar att visa färgrymd större än AdobeRGB?
enligt popular science så har Asus ProArt sörst färgrymd 99,5% av AdobeRGB..

The best monitors for color grading in 2024

Discover the best monitors for color grading for any photographer or videographer who has to edit or enhance photos for superior performance.

www.popsci.com

För min del så är det här med färgrymder ogreppbart och snårigt. Den artikel du länkar till nämner inte ProPhotoRGB som täcker mer än AdobeRGB.
Sen vet inte jag om det spelar någon större roll om en skärm klarar 98, 99 eller 99,5 % av en viss rymd.

 

[Tony johansson]

Sen vet inte jag om det spelar någon större roll om en skärm klarar 98, 99 eller 99,5 % av en viss rymd.

För de flesta som hänger här (inkl. your's truly) spelar det nog ingen som helst roll egentligen, det är (sannolikt) inte här vi kommer till korta i vårt fotografiska arbete, om vi säger så . Åtminstone vet jag att det gäller undertecknad, därav är en av anledningarna till varför jag envist hänger kvar vid Lr 6.14 (standalone), dels för att jag inte gillar prenumerationsmodellen.

Själv kör jag med en NEC Spectrawiev 241 sedan ett tiotal år tillbaka och så länge den fungerar, kommer jag att använda mig av den. När det slutligen blir aktuellt att köpa en ny, hoppas jag att 4K skärmarna är såpass attraktiva i pris att det blir motiverat att uppgradera till en sådan (om ett tiotal år, eller så ).

Men återigen, för de flesta som hänger här, spelar det nog mindre roll om en skärm täcker 98,99 eller 99,5 % av en viss färgrymd, det är vad jag tror.

 

[Malcao]

När det gäller skrivare för stora volymer, alltså inte bara fotoskrivare, så råkar jag veta att ingen av de tillverkarna gör något eget papper. Det är i stället så att kunderna brukar välja papper, ibland i samarbete med printertillverkarna, där man då tar hänsyn till vad man vill åstadkomma och givetvis vad det kostar.
Ett visst papper från Mitsubishi (som tillverkar snart sagt allting) är populärt bland printerägarnas kunder, för det ger mycket bra kvalité, men det är inte speciellt populärt varken bland printertillverkarna eller hos oss kringutrustningstillverkare, för det är rätt eländigt att hantera i maskinerna.

Rent allmänt är papper en vetenskap som är minst lika komplicerad som färgerna. Jag har varit med om att bygga produktionsutrustning som producerade trycksaker här i Sverige, tryckta på papper som köptes i USA och sedan levererades produkten till Hong Kong.
Allt detta för att få de egenskaper kunden ville ha.

För dessa utskrifter är det i de allra flesta fall ointressant om utskriften håller i 50 år eller 200 år, för där har hamnat i papperskorgen mycket snabbare än så. Däremot kan jag skriva under på att rent allmänt är gul färg den besvärligaste av alla att få till. Även om utskriften inte behöver hålla i många år ska färgen åtminstone sitta kvar under den minut som den åker med pappret i produktionslinan, och det är ibland lite si och så med det. I vissa fall väldigt tveksamt...

Lite kul är det också att se att de skrivare som vi pratar om här, för fotobruk, i vissa fall säljs under samma varumärke som större skrivare, men i andra finns de inte alls representerade bland högvolymmaskinerna.

Att inte tillverkare gör papper må så vara men papperstillverkare kunde man ju hoppas att de gjorde eget fotopapper. Mitsubishi gör Pictorico för fotoskrivare som jag importerade, väldigt speciella media. Bl.a en utställning med bilder av Tunbjörk användes Pictorico.

 

[apersson850]

Att inte tillverkare gör papper må så vara men papperstillverkare kunde man ju hoppas att de gjorde eget fotopapper.

Det beror förstås på vilken sorts papper tillverkaren valt att satsa på. En del gör snart sagt allting, andra är specialiserade på få typer.
Det ändras förstås också över tid. De som gjorde massor av tidningspapper till dagstidningar har förstås fått växla över till något annat också.
Fotobböcker var stort ett tag, men har minskat igen.

 

[J O Härnström]

"Säkra" papper.
Man behöver inte vara rädd för att använda fotopapper som det inte finns dedikerade profiler för. T.ex äldre papper som kanske även kommer från andra tillverkare än de stora namnen.
Jag har två olika matta papper från Olmec som har hängt med sedan Adams tid.
De gav fina utskrifter i min första Epson, min förra Canon och nu min nya Epson-skrivare. Förmodligen inte helt perfekta utskrifter om man mäter upp dem, men det ser i alla fall fint ut. Jag väljer helt enkelt att skriva ut dem likadant som det Epsonpapper som mest motsvarar papperet i fråga.
Jag har också några blanka Kentmere papper som ger bra resultat.
De Canonpapper jag har kvar blir också bra i min Epsonskrivare.
Med bra resultat menar jag tillräckligt bra, så att det är helt OK att använda dessa udda papper. Det handlar inte om någon vetenskaplig test och det finns kanske skillnader mot Epsons originalpapper, med det struntar jag i.

 

[Malcao]

Det beror förstås på vilken sorts papper tillverkaren valt att satsa på. En del gör snart sagt allting, andra är specialiserade på få typer.
Det ändras förstås också över tid. De som gjorde massor av tidningspapper till dagstidningar har förstås fått växla över till något annat också.
Fotobböcker var stort ett tag, men har minskat igen.

Hade gissat på att det gavs ut fler fotoböcker nu än förr, men så är det kanske inte? Kokböcker finns det gott om i alla fall, lite märkligt kanske då det är ganska smidigt att söka efter recept på nätet.

 

[gamleJ]

Eftersom våra kameror fångar även färger som ligger utanför adobeRGB så behöver arbetsfärgrymden vara större. Valet av just prophotoRGB beror på att det är en väldigt bra färgrymd att använda för våra rawbilder. Adobe har inte valt den bara för att den är stor.
Går vi sen till skärmarna så är det ju bättre ju mer vi kan se av det vi fångat. I bästa fall skulle skärmgamuten täcka allt som kamerorna kan fånga (ProphotoRGB är som sagt en arbetsfärgrymd). Om skärmen visar 98% eller 99% av adobeRGB kanske inte spelar så stor roll men jag ser bara fördelar gentemot en sRGB skärm.

I Lightroom och softproofing med icc för papper finns alla färger med från filen. Ibland kan pappret återge det och ibland får vi varningar om att det inte fungerar i vissa nyanser. Utifrån detta kan vi göra taktiska val eller åtminstone prova oss fram till bästa läget vi kan hitta. Hur kan det vara en nackdel att se så mycket som möjligt av de rätta färgerna som pappret kan återge i dessa lägen? Tar vi gamla uttjatade blått som exempel så finns det ju mycket mer vi kan se i adobeRGB än sRGB innan vi till och med hamnar utanför wide gamut skärmarnas förmåga.

I det lilla specialfallet där p900 går utanför skärmens gamut kan det ses som ett problem att inte ha full koll. Konvertera då till bästa möjliga version i adobeRGB före utskrift. Med sRGB får du slänga bort mer för denna trygghet.

Sten Åke har ju rätt i att ännu så länge är skrivargamutarna fortfarande till stor del inom sRGB, men vill ni ha ut det bästa av skrivaren så blir det en fördel med så ba skärm som möjligt. För varje ny generation skrivare så ökar gamuten och tyvärr inte jämnt fördelat utan kanske i en viss färg.
Med det sagt så är allt prioriteringar. Det finns ju mycket att köpa som tekniskt kan förbättra bilder. Det är tex inte läge att offra viktiga objektiv för att få AdobeRGB istället för sRGB i skärmen.

 

[apersson850]

Hade gissat på att det gavs ut fler fotoböcker nu än förr, men så är det kanske inte?

Dels beror det på hur man definierar "förr", dels på vilka fotoböcker vi pratar om. Jag syftar alltså på de som du skapar själv med något lämpligt program/websida och sen skickar in och får printad, ofta i Holland, och till slut får hemskickad i önskat antal exemplar. Sådana var väldigt populära för några år sedan (typ tio), men det har minskat igen. Verkar bli allt mer skärmkonsumtion av bilder, varvid gamut hos skrivare förstås är mer och mer ointressant. För de flesta.

 

[Tony johansson]

Om skärmen visar 98% eller 99% av adobeRGB kanske inte spelar så stor roll men jag ser bara fördelar gentemot en sRGB skärm.

Helt enig !

 

[Sten-Åke Sändh]

Det beror förstås på vilken sorts papper tillverkaren valt att satsa på. En del gör snart sagt allting, andra är specialiserade på få typer.
Det ändras förstås också över tid. De som gjorde massor av tidningspapper till dagstidningar har förstås fått växla över till något annat också.
Fotobböcker var stort ett tag, men har minskat igen.

Mycket av den kapaciteten används väl i dag till emballage också. E-handeln slukar enormt med papper, så mycket att de tidningar som fortfarande trycker papperstidningar klagat på att papperspriserna gått upp starkt.

Konsum envisas med väldigt grova pappåsar som inte fanns en gång för några år sedan och de är ju inte ensamma om det heller.

 

[Sten-Åke Sändh]

För min del så är det här med färgrymder ogreppbart och snårigt. Den artikel du länkar till nämner inte ProPhotoRGB som täcker mer än AdobeRGB.
Sen vet inte jag om det spelar någon större roll om en skärm klarar 98, 99 eller 99,5 % av en viss rymd.

En del av ProPhotos gamut kan ju inte ses med våra ögon så att någon skärm skulle täcka in det är nog att hoppas på för mycket. Om en skärm inte täcker 100% av Adobe RGB kanske inte heller är hela världen men det kanske snabbare än vi tror kommer finnas människor som kommer kräva att kunna köra hela sina bildflöden i P3 istället för Adobe RGB. Jag tror mer på att det scenariot kommer bli aktuellt ganska snabbt.

Jonas: Jag vet inte hur det är i Lightroom men i Photolab 6 kan jag välja att exportera exv. en TIFF eller JPEG även med ProPhoto, så det är inte enbart rent teoretiskt detta, även om en 8-bitars JPEG nog ändå inte kommer kunna bära alla de färger ProPhoto bjuder på.

När jag skaffar en ny skärm kommer jag absolut att välja en som både fixar Adobe RGB och P3 och jag ska absolut testa ett rent flöde med P3. För mig är det verkligen inte alls skrivet i sten att använda Adobe RGB om P3 visar sig ge vinster i det mer varmare registret. Som sagt, jag korrigerar ofta himlar som jag tycker är väl blå redan i sRGB så om P3 tappar i blått mot Adobe RGB så kommer åtminstone inte jag sörja om bara skrivaren min klarar av det mer röda i P3.

 

[gamleJ]

Jag gjorde en snabb test och exporterade ut ett motiv med mycket Cyan (en dörr) och ett med mycket rött (en vallmoblomma) från Photolab 6 som DXO säger jobbar med DXO Wide Gamut men inte ProPhoto. Jag upptäckte dock att PL 6 inte kan skapa JPEG med Wide Gamut men däremot ProPhoto- hur nu det går till. Så varför man valt att köra DXO Wide gamut default i PL 6 när man ändå exporterar i ProPhoto fattar jag faktiskt inte. Hade det inte varit lika bra då att köra ProPhoto internt i applikationen som Adobe gör??

Jag hade tidigare problem med mitt Canson-pappers ICC till P600 men inte längre med P900, så jag var lite intresserad av både cyan och rött.

Jag exporterade ut i sRGB, Adobe RGB, P3 och Prophoto. Jag slog även på att "mättade färger skulle skyddas".

På min skärm har jag svårt att överhuvudtaget se någon skillnad mellan dessa fyra cyanbilder, vilket nog förvånade mig. Däremot var skillnaderna i det röda motivet möjliga att uppfatta även på en sRGB-skärm. Men skillnaderna var mindre än jag kanske trott. Helt klart ger dock P3 en mer mättat röd färg än både Adobe RGB och sRGB. Skillnaden mellan Prophoto och P3 var knappt märkbar.

Jag ska testprinta i morgon på kul på lite billig Epson Archival Matte som har ett lite vilseledande namn som kanske låter bättre än det är .
Seeing is believing!

Kanske borde jag testa med mitt gamla testark också för att få en bättre bild över hela spektrum.

Här en Adobe RGB-fil som ser lite väl röd och gul ut i hudtonerna på min sRGB-skärm:

Visa bilaga 170722

Här en sRGB av samma motiv som istället har för mycket gult i sig och på min gamla P600 hade jag reducerat det gula i drivrutinen med 10 punkter om jag inte missminde mig när jag testdae detta i den printern för att se hur fel det var. Som ni kommer ihåg har Epson ändrat hanteringen av just gult i P900.

Visa bilaga 170723

Bara att testa vidare. Vi får se vad utskrifterna ger.

 

[PMD]

Konsum envisas med väldigt grova pappåsar som inte fanns en gång för några år sedan och de är ju inte ensamma om det heller.

Om plastpåseskatten avskaffas vid årsskiftet (som aviserat) så kanske livsmedelshandeln slutar med den typen av påsar, till gagn för annan pappersanvändning.

 

[gamleJ]

En del av ProPhotos gamut kan ju inte ses med våra ögon så att någon skärm skulle täcka in det är nog att hoppas på för mycket. Om en skärm inte täcker 100% av Adobe RGB kanske inte heller är hela världen men det kanske snabbare än vi tror kommer finnas människor som kommer kräva att kunna köra hela sina bildflöden i P3 istället för Adobe RGB. Jag tror mer på att det scenariot kommer bli aktuellt ganska snabbt.

Jonas: Jag vet inte hur det är i Lightroom men i Photolab 6 kan jag välja att exportera exv. en TIFF eller JPEG även med ProPhoto, så det är inte enbart rent teoretiskt detta, även om en 8-bitars JPEG nog ändå inte kommer kunna bära alla de färger ProPhoto bjuder på.

När jag skaffar en ny skärm kommer jag absolut att välja en som både fixar Adobe RGB och P3 och jag ska absolut testa ett rent flöde med P3. För mig är det verkligen inte alls skrivet i sten att använda Adobe RGB om P3 visar sig ge vinster i det mer varmare registret. Som sagt, jag korrigerar ofta himlar som jag tycker är väl blå redan i sRGB så om P3 tappar i blått mot Adobe RGB så kommer åtminstone inte jag sörja om bara skrivaren min klarar av det mer röda i P3.

Tiff vet jag går att spara i Prophoto och troligen övriga format också. Har aldrig haft anledning att spara jpg med Prophoto dock. Till labb har jag skickat jpg med adobeRGB innan jag hade skrivare, Vid utskrift hemma behövs inga konverteringar.

 

[atotowi]

För min del så är det här med färgrymder ogreppbart och snårigt. Den artikel du länkar till nämner inte ProPhotoRGB som täcker mer än AdobeRGB.
Sen vet inte jag om det spelar någon större roll om en skärm klarar 98, 99 eller 99,5 % av en viss rymd.

Det skrevs om skärmar som klarar större färgrymd än AdobeRGB. Vad jag vet så ligger de bästa strax under 100%. Så det var ren nyfikenhet.

I de flesta (alla jag känner till ) Raw konverterade används arbetsfärgrymder som är större än AdobeRGB. Anledningen till det är att om inte arbetsfärgrymden kan innehålla alla färger/nyanser som originalet (RAW-bilden) innehåller så försvinner den informationen. Det man vill ha är en skärm med så stor färgrymd som möjligt dvs en som kan visa hela innehållet i RAW-filen. Vilket inte riktigt finns ännu.
ACR och Lightrrom använder inte ProphotoRGB utan en annan färgrymd som är baserad på ProphotoRGB och de flesta raw konverterare verkar använda sina egna.

Presentations färgrymder
sRGB är en förhållandevis liten färgrymd men som de flesta skärmar klarar av. Så är man inte intresserad av utskrifter/print/tryck eller video med hög kvalité så är det gott nog.
Vill man pyssla med print så är god täckning av AdobeRGB att föredra framför DCI-P3 som siktar på Video.
Pappersprofiler - kombination av skrivare/bläck och papper.

Använd gärna Softproof om det finns och kör bilden i arbetsfäärgrymd och max skärm färgrymd jmf med den presenationsfärgrymd du tänkt att presentera bilden med. Då kan du skapa en kopia optimerad för just det presentations sättet.

 

[J O Härnström]

Vad jag förstår så är DCI-P3 på tapeten tack var Apple och mobilerna/plattornas framfart. Lite av Kejsarens nya kläder verkar det som.