Jag vill bara börja med att säga att jag tycker det är kul att så många människor med så mycket åsikter kan diskutera så här länge utan att det urartat (speciellt mycket) till något slags gräl och mättävling om vem som har mest rätt eller störst någonting. Kul och intressant diskussion!
Det här med gränsdragningar inom fotografi har diskuterats i alla tider och kommer fortsätta behöva diskuteras så länge vi fotograferar - det finns inte så många tydliga enkla gränslinjer, det mesta är gråzoner med mycket "å ena sidan, å andra sidan".
Jag tror det centrala handlar om att bilder inte skall ljuga. Och att vad som är en bildmässig lögn varierar rejält mellan olika genrer. Och att vi hela tiden måste diskutera var gränserna går för olika genrer.
Ett enkelt exempel: Jag fotograferar en del sportbilder för dagstidningar, i den genren finns det inte på kartan att man regisserar sitt motiv "gör en högersväng vid mål så blir de en bra bild". Man skall fånga det som sker, gärna tillspetsade och extrema ögonblick, men man får inte styra dem. (Obs, nu talar jag om matchbilder, inte intervjubilder där helt andar "regler" gäller.) Jag fotograferar också actionbilder, ni vet hoppande MTB-åkare, forspaddlare m m. Där är det helt ok och faktiskt den helt etablerade metoden att regissera. Modellen och fotografen jobbar i tandem för att uppnå en häftig bild. Men inom både sportfoto och actionfoto accepterar man absolut inte den typ av efterredigering (lägg till/ta bort) som är vanlig inom t.ex. reklamfoto. Bilderna skall vara äkta i den meningen att de är resultatet av en exponering. (Eller ja, inom actionfoto är det ganska accepterat att sätta ihop sekvensbilder, ni vet där t.ex. en skidåkare fångas i tio olika delar av ett hopp och du får hela serien i en bild.)
Det vimlar ju av exempel på olika gränsdragningar inom olika genrer: Jag håller själv inte på med gatufoto, men jag antar att i den genren ses det som en lögn att regissera sitt motiv. Inom naturfoto har vi den ständiga diskussionen om åtelfotografering som många accepterar, men vissa vägrar.
Har man det här i bakhuvudet tycker jag det blir enklare att diskutera om och hur mycket efterbearbetning som är ok. Inom vissa genrer är gränserna ganska väldefinierade, så vitt jag vet håller sig till exempel nästan alla dagstidningar håller sig till principen om "enbart globala justeringar". Man får dra i kontrastkurvan eller färgintensiteten - men inte klona bort en ful blemma på kinden i en intervjubild.
Tar man däremot ett studioporträtt (barnbild, studentbild, bild av mormor och morfar när de firar guldbröllop) är det ok att redigera bort acne, ett skrapsår på hakan eller en såsfläck på kragen.
Inom reklamfoto handlar det ju ofta om att bygga en bild med vilka metoder som helst - man klipper in en ny himmel, tar bort några lyktstolpar och lägger till fler personer. Här är det högt i tak. Samma sak inom konstfoto. Hade en känd naturfotograf skapat en bild med titeln "Svensk natur 2025?" och klonat in ett par mårdhundar (som de flesta naturvänner ser som ett växande problem) i den hade det knappast varit fotografiskt kontroversiellt - mer ett kreativt inlägg i en debatt. Men att presentera en sådan bild som autentisk blev en besvärande lögn.
Kort sagt: utövare inom olika genrer måste diskutera fram vad som anses sanningsenligt, trovärdigt eller lögnaktigt inom sin specifika variant av foto. Gränsdragningen mellan en "normalt efterbearbetad bild" och en "manipulerad bild" kommer bli olika beroende på genre, det får vi leva med.
Trådskaparens fråga kanske var tillspetsad just för att trigga igång en debatt, men för mig innehåller hans frågeställning en del jag kan förstå och en del jag inte begriper: Jag kan förstå om han kände sig lurad av bilden han såg med den pålagda bakgrundsoskärpan. För honom överskred den gränsen för vad som är acceptabel efterbearbetning i den genren. Det jag inte riktigt förstår är däremot idén att den som arbetar med efterbearbetning automatiskt är mindre av fotograf. För mig ingår det i en fotografs verktygslåda att kunna arbeta med alla delar av den fotografiska processen.
