Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Problemet är väl Marin och Per att i princip all professionell fotografi innebär efterbehandling och efterbehandling kan vara i princip vad som helst och att alla inte talar om vad de gjort med sina bilder. Det finns heller ingen absolut koncensus om vad som är OK att göra med en bild utan att den för den skull anses som manipulerad. Inte ens Terjes klipp och klistra skulle ha varit några problem om det bara framgått vad han gjort med bilderna. Jag har några fina böcker från http://1x.com/shop/books, denna härliga källa av högkvalitativa bilder med tillhörande kontext. I dessa förklarar fotograferna i detalj hur de gjort sina bilder. Där råder ingen tvekan om att bilderna är manipulerade på olika sätt men både här på FS och på andra ställen finns mängder av bilder där detta inte framgår överhuvudtaget och det kan faktiskt vara ett problem, vilket inte minst Terjes aktiviteter visaade. Sällan har väl debatten varit så infekterad i detta forum.
Jag jobbar själv dagligen med historiska bilder och på exv. museer har man policies för hur dessa bilder ska hanteras. Det handlar inte bara om själva bilderna utan även bilders metadata som idag i allt högre utsträckning bakas in i själva bildfilerna. Vi har exv. ett fält som heter orginaltext. I det fältet skrivs den beskrivande text in exakt som den stod på filmfickor eller vad det nu kan ha varit den stått på. Det är inte ens tillåtet att rätta stavfil i den texten, för det handlar just om äkthet som är ett av en handfull begrepp som tillsammans utgör källkritikskriterier. De som förr läste historia på universiteten fick börja med en ordentlig kurs i källkritik. Sedan Weibulls dagar i Lund så har de svenska historiska källorna rådbråkats hänsynslöst för att rensa ut skrönor, lögner och tendentiösa skrivningar tills det inte blev så mycket kvar. Av det skälet fanns det knappt några vidare översikter över svensk historia kvar värda namnet. Man var tvungna att i princip börja på 0 och skriva om allt. (http://www.popularhistoria.se/artiklar/kallkritiker-utan-pardon/)
Som en jämförelse kan man ju bara erinra sig den analoga tiden. Jag skulle vilja påstå att under den så var manipulerade vardagsbilder som en genomsnittlig familjefotograf tog väldigt sällsynta, helt enkelt för att det var tekniskt svårare att åstadkomma sådant. Visst gjordes t.ex. mycket politiskt influerade fotomontage inte minst under mellankrigstiden och under kriget av exv. John Hartfield men de flesta lämnade in sina rullar och labbet fixade bilderna. Idag sitter var och varannan digitalfotograf och micklar med sina bilder i sina datorer helt hämningslöst ofta. Det är en rätt stor skillnad på förutsättningar att gå över gränserna där. Vi kommer behöva ett antal Weibulls för den digitala eran också och jag tror det är en lågoddsare att påstå att de redan finns där ute här och där för problemen är eskalerande genom att omfattningen är så enorm idag.
Det är fortfarande relevant att ställa sig de källkritiska frågorna:
Vem säger vad åt vem och med vilket syfte?
... kompletterat kanske med: "Vem för vem bakom ljuset och vad tjänar han/hon i så fall på det tro?"
Det är naivt att tro varenda bov om gott.
