Ja, jag anser att man lär sig att göra rätt bättre med dia en med negativ film. På samma sätt som den elektroniska kameran underlättar lärandet.
En diafilm är inte förlåtande och det finns heller ingen nödutgång som kan tas till efter fotograferingen. Det som har exponerats är också det som visas i oprojektorn. Med den negativa filmen är halva jobbet gjort vid fotograferingstillfället, därfter ska filmen kopieras över på papper, vilket gör att en hel del går att "fixa" om det blivit fel i exponeringen.
Kör man negativen via ett labb där du som fotograf inte kan påverka hur papperskopiona blir, så är det svårare att förstå om resultatet överenstämmer med tanken vid fotograferibngstillfället.
Jag lir mörkrädd varje gång jag skanar ett negativ och jämför det med labbens olkning av bilderna...
Fördelen med en digitalkamera är att det som exponeras finns tillgängligt direkt för analys av resultatet. Inlärningsprocess sker direkt och efarenheten kan skaffas snabbare, då ingen framkallning behövs. Resultat för olika exponeringsinställningar kan direkt avläsas och justeras och den vunna erfarenheten kan sedan tillämpas även för traditionell film, negativ eller dia, färg eller svart vitt.
/Roland
(vägrar färg neg)
!
