Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Bildskapande och oförstående släktingar..

Produkter
(logga in för att koppla)

forstheim

Aktiv medlem
Vet inte om ni har upplevt samma sak som jag har upplevt vid några tillfällen..nämligen att ens närmsta anhöriga inte riktigt förstår ens bildskapande!?

Idag tittade min mor in hos mig när jag höll på att granska några bilder från den senaste rullen. Använde mig av projektor och duk för att se hur bilderna verkligen tog sig ut vid projektion. Ett par av bilderna kände (och känner) jag mig väldigt nöjd med då de blev precis så som jag visualiserade, medan andra var helt okej..dock ej sådär riktigt bra.

Men hur som helst..reaktionen under visningen (liksom under andra visningar jag har haft) blev inte sådär våldsam.. :=). Man kan väl säga att reaktionerna bestod av en spontan kommentar och två frågor:

- Vad är det där för någonting?
- Den var ju fin!
- Kostar inte allt det här du skickar in?

Ja, vad säger man.. :=). Med sådana reaktioner från "vanligt" folk, dvs icke fotografer så undrar man om man har snöat in sig i sitt fotograferande. Jag menar..fotograferar man helt för sin egen skull, för att andra bildkunniga människor ska kunna njuta eller för att den "vanliga" människan (allmänheten) ska uppskatta det man gör?

Nu kan jag inte visa upp vilka bilderna var jag projicerade eftersom dessa inte är skannade. Kanske att jag skannar ett par bilder ikväll och lägger in i den här tråden.

I alla fall..jag upplever det ofta som frustrerande att inte kunna tala bildspråk och kommunikation med min närmsta omgivning. Känns det möjligen igen?
 
Senast ändrad:
Din upplevelse visar inte på att du är direkt unik.

Ta hellre vara på "icke bildförstående" personers åsikter även om orden ibland ter sig lite fattiga. Derasa ord är ibland och ofta väldigt konkreta och viktiga att ta till sig,,

Att Du använder ett annat och djupare termberikat språk bevisar endast att du kommit en bit på väg--->tummen upp;)

**

Jag brukar säga som så, jag delar upp ord från Generellt mer bildförstående individer och ord från Gemene man utan ett direkt djupt förstående.

Ofta kan orden från senare ge minst sagt viktiga Ahaa upplevelser för den skapande som är öppen att ta till sig.


Ta vara på din mors ord av större eller mindre oförstånd och sära på vad som härstammar ifrån en moders välvilliga omsorg och inte.
**

När det gäller vem man skapar för så finns det nog hundra svar, men en sak tror jag är säker och det är att man aldrig kommer att skapa för en total population utan för en mer eller mindre bred publik med en blandning av förstående och icke förstående.


En digretion är ju tex Moxart med company som generellt sett inte var direkt sociala eller rent allmänt förstådda,, ett par hundra år senare så är det de vi porträtterar i storskaliga bronsstatyetter,,

EN annan digretion och tröst i sammanhanget är/blir Wassily Kandinsky,s Pyramidmodell, där bla INGen förstår den som står på toppen och den breda massan av "vanliga människor" utgör botten/grunden. Modellen bygger på att alla människor söker högre förståelse och det bevisar då våra kulturers utveckling etc,,





Mvh Niclas, som förstår och har insett, lite i alla fall;)
 
Senast ändrad:
Okej..nu har jag snabbskannat tre exempel (av 5 som jag projicerade). Gör sig kanske inte riktigt rättvisa i 400 pixlars storlek, men i alla fall..

"Ett litet vattenfall" (70-200/4L & Velvia 100F)
 

Bilagor

  • ett litet vattenfall.jpg
    ett litet vattenfall.jpg
    27.6 KB · Visningar: 516
Hehe, man känner ju igen problemet. Jag försöker tänka att dom är oförstående och att de saknar utveklat estetiskt sinne. Man får vara glad över responsen man får här på f.s.
 
forstheim skrev:
Var de så svåra att förstå..? :=)


Jag tror det. Bilderna du illustrerar frågeställningen med tror jag har för mycket inslag av sådant som man som uppskattar som fotograf. Ska inte säga att du har snöat in i ditt fotograferande, men kanske har kommit upp på en mer avancerad nivå. Fast samtidigt tycker jag nog att bilden du kallar för Tvillingsjäl inte kräver så mycket analys eller förståelse.
Hade du haft bilder på fotbollsspelande barn så hade nog reaktionerna från dina anhöriga varit en annan.
 
forstheim skrev:
Vet inte om ni har upplevt samma sak som jag har upplevt vid några tillfällen..nämligen att ens närmsta anhöriga inte riktigt förstår ens bildskapande!?

Idag tittade min mor in hos mig när jag höll på att granska några bilder från den senaste rullen. Använde mig av projektor och duk för att se hur bilderna verkligen tog sig ut vid projektion. Ett par av bilderna kände (och känner) jag mig väldigt nöjd med då de blev precis så som jag visualiserade, medan andra var helt okej..dock ej sådär riktigt bra.

Men hur som helst..reaktionen under visningen (liksom under andra visningar jag har haft) blev inte sådär våldsam.. :=). Man kan väl säga att reaktionerna bestod av en spontan kommentar och två frågor:

- Vad är det där för någonting?
- Den var ju fin!
- Kostar inte allt det här du skickar in?

Ja, vad säger man.. :=). Med sådana reaktioner från "vanligt" folk, dvs icke fotografer så undrar man om man har snöat in sig i sitt fotograferande. Jag menar..fotograferar man helt för sin egen skull, för att andra bildkunniga människor ska kunna njuta eller för att den "vanliga" människan (allmänheten) ska uppskatta det man gör?

Nu kan jag inte visa upp vilka bilderna var jag projicerade eftersom dessa inte är skannade. Kanske att jag skannar ett par bilder ikväll och lägger in i den här tråden.

I alla fall..jag upplever det ofta som frustrerande att inte kunna tala bildspråk och kommunikation med min närmsta omgivning. Känns det möjligen igen?

Kan säga att jag känner igen mig till 100 procent. Det tog över 10 år innan mina föräldrar över huvud taget började förstå hur viktigt fotograferandet var för mig. Kommer ihåg hur min kära mor beklagade sig när jag köpte kameraprylar. Hon kunde inte förstå att jag lade så mycket pengar på något så meningslöst! :)

Och ännu idag har mina stackars föräldrar mycket svårt att förstå de flesta av mina bilder. På något sätt går de rakt förbi! Men men...det börjar bli bättre! :)

/Joakim
 
Jag vet inte om jag egentligen borde svara på den här tråden... Kanske kommer jag att få en hög hatmail efter detta... ;-)

Hoppas du inte tar detta på fel sätt! Jag menar inte att vara elak, jag vill bara förmedla MITT sätt att se på saken!

Jag (som bildintresserad manniska) hade nog inte heller givit dig några "våldsamma" rekationer på dina bilder... orsaken är mycket enkel: Du tar naturbilder! (Dessutom är de i färg!)

Dina bilder är vackra, bra komponerade och tekniskt snygga! Visst! Men det är inte det som är problemet! En naturbild kan vara hur obeskrivligt vacker som helst, jag intresserar mig inte särskilt mycket för den ändå!

"Bra fotografi är bilder som berör!"... Visst det rymmer inte hela sanningen men ganska mycket av den!

Tyvärr har naturbilder för det mesta inget tydligt budskap utöver: "Jag är vacker, sådeså!" Fotografera i stället sånt som berör din omgivning...! Till exempel, far hem till en av din mammas väninnor och ta en porträttserie på henne! När du sen visar de bilderna för din kära mor så ska jag äta upp en hatt om du inte får några kommentarer av henne! *ler*

Nä, skämt åt sido!

Visst! Det finns massor av människor som inte håller med mig om att naturbilder är ointressanta! Men jag tror att det finns minst lika många som skulle hålla med mig! Kanske, bara kanske är din kära mor en av oss!! ;-)

Lycka till med fotograferandet, och om du testar nåt annat motiv på din mamma så låt mig veta hur hon reagerade! (skicka ett mail eller nåt)

Hälsningar!

//Eric
 
Jag tycker det är värre med alla konstiga blickar när man fotograferar något "konstigt".

Man står där med kameran, eller hukar sig ner, och folk går förbi och kikar åt alla håll för att se vad det är man fotograferar.

johan
 
Jag håller med Johan, måttligt upphetsade kommentarer från släkt och vänner under bildvisningar kan jag hantera, värre blir de situationer som kan uppstå när själva fotograferandet äger rum.
En gryning fotade jag änder vid en vacker damm då en dam oinbjudet stövlar fram till mig (med följden att motiven flög söderut). Tyvärr var hon djupt religiös och ute för att värva själar, jag gjorde misstaget att berätta att jag var biolog och således trodde på ett släktskap med aporna. Det tog ett bra tag att komma därifrån...

Men för att återgå till tråden: ska man visa bilder för ex mor- och farföräldrar finns det inte mycket som funkar så bra som att lägga in bilder på deras barnbarn då och då. Ofta ger de motiven dem intresse nog för att uppskatta de bilder man egentligen tänkt visa.
 
Kijana skrev:
Jag tror det. Bilderna du illustrerar frågeställningen med tror jag har för mycket inslag av sådant som man som uppskattar som fotograf.

Hade du haft bilder på fotbollsspelande barn så hade nog reaktionerna från dina anhöriga varit en annan.

Jo, det är nog så. Ett tydligare innehåll med mer fokus på själva huvudobjektet är nog melodin för att gå hem hos de "vanliga". Fler bilder på barnbarnen (ja inte mina, utan mina föräldrars) i framtiden alltså.. ;=)
 
Numeric skrev:
Jag vet inte om jag egentligen borde svara på den här tråden... Kanske kommer jag att få en hög hatmail efter detta... ;-)

Hoppas du inte tar detta på fel sätt! Jag menar inte att vara elak, jag vill bara förmedla MITT sätt att se på saken!

Jag (som bildintresserad manniska) hade nog inte heller givit dig några "våldsamma" rekationer på dina bilder... orsaken är mycket enkel: Du tar naturbilder! (Dessutom är de i färg!)

Dina bilder är vackra, bra komponerade och tekniskt snygga! Visst! Men det är inte det som är problemet! En naturbild kan vara hur obeskrivligt vacker som helst, jag intresserar mig inte särskilt mycket för den ändå!

"Bra fotografi är bilder som berör!"... Visst det rymmer inte hela sanningen men ganska mycket av den!

Tyvärr har naturbilder för det mesta inget tydligt budskap utöver: "Jag är vacker, sådeså!" Fotografera i stället sånt som berör din omgivning...! Till exempel, far hem till en av din mammas väninnor och ta en porträttserie på henne! När du sen visar de bilderna för din kära mor så ska jag äta upp en hatt om du inte får några kommentarer av henne! *ler*

Nä, skämt åt sido!

Visst! Det finns massor av människor som inte håller med mig om att naturbilder är ointressanta! Men jag tror att det finns minst lika många som skulle hålla med mig! Kanske, bara kanske är din kära mor en av oss!! ;-)

Lycka till med fotograferandet, och om du testar nåt annat motiv på din mamma så låt mig veta hur hon reagerade! (skicka ett mail eller nåt)

Hälsningar!

//Eric
Jag håller med dig i allt du säger..och blir inte sur för att mina naturbilder inte berör dig. Att någon inte gillar mina bilder kan jag ta, men jag kan sakna den där möjligheten att diskutera bilder på ett mer konstruktivt sätt med anhöriga. De kan av naturliga och förståeliga skäl inte se vilket jobb det kan ligga bakom att ta en enda bild.

Tack för lyckönskningen..och lycka till själv Eric! :=)
 
Gud bevara mig för den dag då vanliga människor kommer börja förstå sig på bildskapare och konstnärer.
 
jollaTT skrev:
Jag tycker det är värre med alla konstiga blickar när man fotograferar något "konstigt".

Man står där med kameran, eller hukar sig ner, och folk går förbi och kikar åt alla håll för att se vad det är man fotograferar.

johan

Jo, ibland har man råkat på folk som är lite nyfikna. Och inte sällan (de flesta som jag har stött på faktiskt) tror till en början att man är ute och skådar fåglar. Naturfotografer verkar inte existera i folks medvetande helt enkelt.. :=/
 
Det är först nyligen som mina vänner har börjat inse att jag är seriös när jag fotograferar. Jag är bara glad att det börjat gå upp för dom, nu är flera av dom väldigt vänligt inställda till att testa jag får låna dom för ett porträtt eller två, tidigare har jag bara fått lite svar som, njae.

Men ja, på visningar för släkt och vänner är det mer eller mindre släkt och vänner som fungerar. Träffarn man andra fotografer brukar det mesta gå vägen, även om bilder på personer ofta är mer talande då det helt enkelt passar vissa.
 
Jop!

Nekomy skrev:
Gud bevara mig för den dag då vanliga människor kommer börja förstå sig på bildskapare och konstnärer.

Det är väl därför som folk faktiskt har bilder och konst på sina väggar – dom förstår inte bättre..
 
ANNONS
Januarirea hos Götaplatsens Foto