Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Bättre utrustnig GER bättre bilder

Produkter
(logga in för att koppla)
Men att bortse helt från att så många funktioner som idag betraktas som mainstream av de flesta helt saknas och sådant folk idag förväntar sig av ett modernt kamerahus och sedan påstå att man själv ändå inte använder dessa och att de därför är tämligen ointressanta är ju verkligen minst sagt en lite udda ståndpunkt och inte så lite självcentrerat.

Det är ju som att säga att allt jag behöver egentligen är en kamera obscura - ett nyckelhål i dörren typ - och att allt annat egentligen är onödigt eftersom man ju faktiskt kan vara nöjd med ett hål i dörren för att det åtminstone är gratis om vi nu utgår från att man verkligen har tillgång till en dörr.
Nu har jag inte påstått något sådan. Du däremot, har påstått att kameran är "inkompetent" för att den inte passar DIG.

Alla de funktioner som finns i moderrna digitala systemkameror har vi fått därför att tillverkarna åtminstone trott att de ska uppskattas av oss användare och de försöker möta de önskemål användarna kommer upp med. Det har givit oss bildstabilisering, autofokus, auto ISO, auto whitebalance, live view med eller utan vik- eller ställbar display, dynamisk omfång upp till 14 steg, lågljusprestanda som förbättrats mycket starkt. (Leica M9 med sin gammalmodiga sensor har stöd endast upp till ISO 2500, vilket idag är näst intill ett skämt.), focus peaking samt tillgång till hundratals olika objektiv.
Alla vill inte ha dessa funktioner och särskilt inte den storlek på kameran som tillverkarna har bestämt sig för.

Jag citerar Ken Rockwells genomgång av M9:an specs:
"Finder LEICA M9 Review specs index top

0.68x.

Covers 28mm, 35mm, 50mm, 75mm, 90mm and 135mm lenses. Forget seeing 28mm and 35mm with glasses; use a diopter instead

The usual 28/90, 35/135 and 50/75 frame pairs, just like most other Leicas since the M4-P of 1980.

The magnification may be changed with screw-on viewfinder magnifiers 12 004 (1.25x), recommended for lenses 50mm and up, which changes the total finder magnification to 0.85x, and the 12 006 (1.4x), recommended for lenses 75mm and up, which results in 0.95x overall magnification. Each only shows the center of the finder.

93% coverage at infinity with 28mm lens reducing to 85% coverage at infinity with 135mm lens. 100% coverage at 1 meter (3 feet), just like the M7 and MP. If you get closer than 1 meter, you'll get less in your image than shown in your finder. There is no compensation for field-of-view variations with distance; only the Contax G system or an SLR does this.

There is the usual preview lever to select any pair of frame lines so that less experienced photographers can preview various lens effects without having to mount each lens first."
Vem bryr sig om vad Ken Rockwell säger? Han har utrustning för hundratusentals kronor och tar ändå mest rena skitbilder, samt har mycket motsägelsefulla åsikter om allt och inget, endast för att locka många läsare till hans sida. För övrigt fotar han ju dessutom mest med just en M9 om jag förstått det rätt.

Canon och Nikon-folk brukar ju gnälla på Sonys objktivutbud fast det finns hundratals att tillgå av alla typer av brännvidder från 15 olika tillverkare, fasta som zoomar. I Sonys fall betraktas det som ett avgörande handikapp för acceptans av märket.

Här när det gäller Leica pratar vi om stöd i range findern för 28mm, 35mm, 50mm, 75mm, 90mm and 135mm. Är det allt? Upplys mig gärna om att jag läst fel eller missat något av vikt. Var är alla långa telen? Kan man inte skruva på någon nödlösningsadapter en gång?
Varför måste alla vilja fota med tele? Anser du att Ferrari gör skitbilar också för att de inte kan köra i terräng?

Det är ju just detta jag kan tycka vara lite märkligt att en kamera som släpps på marknaden år 2009 (ja Leica M9 är ju gammal i det avseendet också) och som försvaras av vissa som fotografiets heliga graal än idag, trots alla dessa tekniska tillkortakommanden och allvarliga brister på användningalternativ när det gäller funktioner såväl som objektivtillgång, inte vägs och mäts på tillnärmelsevis motsvarande sätt som alla andra tillverkares produkter.
Gör den inte? Det var märkligt, jag tycker det brukar framgå väldigt tydligt vad den har för nackdelar i de tester som finns.

Jag ser ju att även Rockwell är förblindad i det han skriver:

"Quality

MADE IN GERMANY"

.... fast detta i stora stycken helt enkelt inte stämmer ens när det gäller en Leica. Men de tre orden förlåter allt - nästan. Även Rockwell är avslutningsvis lite vass:

"Weather sealing: none. If the Leica man needs photos from unpleasant locations, he has someone go there for him. "
Ken Rockwell är som sagt inte en person man ska ta på allvar. Han är en av internets stora pajasar i fotosammanhang.

Man får som sagt inte ens ett vädertätat hus för över 50 000. Det brukar numera de flesta hus med en prislapp över 10 000 ha. Men visst, man kan väl leva utan det med. :)
Men jag undrar fortfarande vad det egentligen är man betalar för och hur det egentligen är möjligt idag 2012 att leverera så lite för så pass mycket betalning utan att folk vänder Leica ryggen när det gäller kamerahusen.
Man betalar för att det inte finns någon konkurrens, bland annat. Samt för en snygg och välbyggd produkt som är rolig att använda och inte är en automatiserad plastmojäng som försöker göra allt åt dig.

Idag finns ju som både billigare och modernare alternativ, även om man använder Leica-objektiv.
Fortfarande med hälften så stor sensor som ger usel skärpa i hörnen och färgfel för att de inte är konstruerade för utgångspupillen nära sensorplanet. Ricohs GXR-modul för M-objektiv är enda undantaget, men sensorstorleken är samma som hos de andra.

Varför försöker du hela tiden tala om vad andra borde tycka?
 
Efter 5 år av fotande med instegs- och semiproffskameror vill jag trycka in en åsikt i köprådsdebatten. Jag frågade fotografer på bloggar mm vad jag skulle köpa för kamera och jag har alltid fått den enerverande kommentaren att jag inte behöver dyr utrustning för att ta bra bilder. Efter 5 år tappade jag fullständigt intresset för att fota. Det har liksom inte kännts som att jag har kunnat återskapa min vision med den utrustningen jag har haft. Aldrig den där krispiga känslan. Aldrig riktigt skarpt. Jag köpte dyr optik, och visst såg jag skillnad, men fortfarande mil ifrån mina kollegorsbilder.

Och så bad mina vänner mig att fota deras bröllop. Min svaga sida...att få till den där proffsiga porträttbilden. Jag höll på att säga nej. Den dokumentära biten skrämde mig inte...men att ta smikrande bilder i fint ljus och skarpa ögon.....det var omöjligt. Hur mkt jag än försökte.

Men jag gjorde ett sista försök och, mot allas inrådan, köpte mig en bättre kamera.

Vad ska jag säga....det är som natt och dag. För första gången upplever jag bilder som känns klara...skarpa...jag zoomar in och får nästan nypa mig i ärmen. Det är inte sant?

Jag har haft en canon 40d och bytte nu till en fullformat...5d mark ii. Helt plötsligt känns min 70-200 2,8 is som om jag fått glasögon. Jag tar en bild på min hund på ett jättdavstånd (en liten prick) och näe jag zoomar in får jag skarpa ögon. Jag som alltid tyckt att det är en grötig hinna över alla mina bilder. Samma optik...annan kamera.

Självklart ger inte tekniken automatiskt bra bilder. Man måste ha en vision och grundläggande kunskap om ljus och komposition. Men det börjar bli rätt tröttsamt att alltid skylla på fotofraferna när de upplever att bilderna aldrig blir bra. Till och med mi tamron 28-70 som jag haft som ett skräpobjektiv ger mig klara fina bilder (okey..inte i kanten men mitten är skarp och det var det inte på .min 40d)

Det kanske helt enkelt inte är helt fel att börja med en bra kamera ochh uppgradera optiken i efterhand. För jag har verkligen inte fått uppleva min 70-200 på riktigt förrän nu. Och det är poesi...så ljuvligt är det. Jag är fast ute i skärgården. Det är därför jag inte uppdaterat min profil med bilder än. Men när jag kommer hem ska jag lägga upp lite.

Mitt personliga köpråd...lägg pengar på kameran först.

Även jag fotar med Canon EOS 40D och 50D med 70-200 och 50mm och får inte heller till de där skarpa bilderna som jag verkligen vill ha! Att få ett skarpt öga är inte lätt trots att jag använder stativ och olika inställningar! Har själv funderat på att investera i en Canon EOS 5dmk2, för mig ger det bara fördelar med en fullformatssensor då jag framförallt vill ha den brännvidd som objektiven har och sen där där otroliga svärtan som den ger. Jag ville bara säga att jag förstår mycket väl din frustration och din känsla i det du skriver. Har även jag blivit tillfrågad att fota på bröllop men blivit lite självkritisk och istället tackat nej men att jag kan ta mingelbilder istället :) känns mer avslappnat så när man vet att man inte kan leverera såna där skarpa bilder! Att lägga på skärpning i photoshop ger inte samma lika skärpa som att få det från början. Tycker JAG
 
Bara som en parentes...

Den här bilden tog jag för snart 2 år sen, efter att hållit på med foto ungefär 2 månader. Med en Canon 300D (från 2001 va Sten-Åke?), den första digitala instegssystemkameran (ish) som canon släppte. En, idag, på alla sätt horribel kamera som jag köpte på ebay för 1300kr. Objektivet var ett extremt plastigt Soligor 100mm f3.5 macro som jag köpte på blocket för 700kr och ljussättningen var ett 2000kr kit från kina.

Visst, jag kommer aldrig kunna använda bildens 6mp för en billboard, och den är inte beskuren öht, bara förminskad.

Men på riktigt, skulle det här porträttet verkligen vara drygt 20 gånger bättre på alla sätt (nerskalad för visning i samma storlek på webben) om jag istället för min 4000kr utrustning från stenåldern använt en Nikon D800 för 25k, ett Nikkor 135mm för 13k och ett Profoto D1 paket för 45k?
 
Senast ändrad:
Nu har jag läst i stort sett alla inlägg i denna tråd!
Jag både skrattar och gråter, varför kan aldrig killar prata/diskutera som en normal människa
på en vuxen nivå? Varför ska folk alltid kalla varandra för olika saker och ting och hålla en dagisnivå?
Varför kan man bara inte acceptera att folk tycker olika utan att försöka hävda att en person är den som har rätt? Detta gäller i de flesta forum. Alltid är det någon som anser sig vara den som ska ha rätt och att det SKA vara så. Bättre att acceptera att folk tycker olika och låta dom tycka på sitt sätt. Sen inget mer med det.

Det är nästan så att man skäms över vad man får läsa på olika forum. Man kan tro att det är 3åringar som sitter och skriver istället för vuxna män ~30-50.

Jag kan tycka att sånt där "tjafs" är helt onödigt och behövs inte på något forum överhuvudtaget.
Har man problem med någon kan man isåfall skicka något privat meddelande och föra en diskussion där istället.

Detta var iaf mina tankar om detta :)
 
Här när det gäller Leica pratar vi om stöd i range findern för 28mm, 35mm, 50mm, 75mm, 90mm and 135mm. Är det allt? Upplys mig gärna om att jag läst fel eller missat något av vikt. Var är alla långa telen? Kan man inte skruva på någon nödlösningsadapter en gång?
Förr fanns spegelreflextillsatsen Visoflex till vilken det fanns teleobjektiv upp till 800mm. Visoflex tillverkas inte längre, men går antagligen att hitta på begagnatmarknaden.

Jag gissar att Leica inte längre sålde tillräckligt av den för att motivera en fortsatt produktion. Leicaägare är väl inte så intresserade av teleobjektiv.

Idag finns ju som både billigare och modernare alternativ, även om man använder Leica-objektiv.
Det är bara delvis sant.
 
Leica handlar väl mycket om känsla och fotoglädje. Ungefär som Harley för MC-folket, och visst finns de bättre båtar än segelbåtar i trä. Men som gammal Leica-ägare från förr vill jag nog hävda att deras gluggar sticker ut och höjer sig över mängden. Blir kort o gott väldigt vackra foton med Leicaoptik. Om jag själv vore frilansare skulle jag aldrig välja Leica som enda utrustning, tycker användningsområdet är för snävt. Skulle iofs inte heller välja min nuvarande utrustning.
 
Men på riktigt, skulle det här porträttet verkligen vara drygt 20 gånger bättre på alla sätt (nerskalad för visning i samma storlek på webben) om jag istället för min 4000kr utrustning från stenåldern använt en Nikon D800 för 25k, ett Nikkor 135mm för 13k och ett Profoto D1 paket för 45k?
Eftersom man inte kan mäta hur ”bra” en bild är, så är det omöjigt att svara på. Men för just den applikationen så skulle det nog mest vara upplösningen som skiljer, framför allt för att bilden är svartvit. I färg gissar jag att skillnaden skulle kunna vara stor. Just porträtt tjänar annars sällan på att ha superskarpa objektiv. Det blir helt enkelt ”för bra” och avslöjar precis alla blemmor i huden och sånt.
 
[...] porträtt tjänar annars sällan på att ha superskarpa objektiv. [...]

Lite av de förlösande orden. Ibland vill man ha skärpa genom hela bilden, ibland vill man inte ha för mycket skärpa, och ibland vill man ha rejält oskarp bakgrund. Precis som i alla andra konster har verktygen en viss betydelse för resultatet, men som tidigare nämnt, "bra" är ett värdeomdöme, och ibland är det bra med en egenskap, ibland är det bättre med en annan. Man väljer verktyg efter det man vill göra, och i en del fall måste man av ett eller annat skäl ge avkall på önskemålen och välja en "schweizisk fickkniv". Men om man har mycket pengar kan man välja friare.

Jag förstår fullständigt den som hellre använder en kamera som saknar mycket av bjäfset som har kommit med den nyare tekniken. Jag har själv varit störd av det mer än en gång, och jag skulle gärna ha sluppit några av inställningarna på vredet om jag i stället hade fått bättre överskådlighet och kontroller som var enklare att sköta. Det skulle också underlätta om olika kameror hade sina inställningar av de väsentliga sakerna någotsånär likartat placerade. Hur svårt kan det vara? Det finns fyra saker att ställa in, och förr hade vi tre. Det nya som har kommit till är att man inte behöver byta film, men i grunden är det precis samma grejer att ställa in som för hundra år sedan. Och det där bjäfset slipper man ju om man har en Leica, och det ger faktiskt en viss frihet att koncentrera sig på det man håller på med.
 
Bara som en parentes...

...

Men på riktigt, skulle det här porträttet verkligen vara drygt 20 gånger bättre på alla sätt (nerskalad för visning i samma storlek på webben) om jag istället för min 4000kr utrustning från stenåldern använt en Nikon D800 för 25k, ett Nikkor 135mm för 13k och ett Profoto D1 paket för 45k?

Om förbättringen är värd den extrema prisskillnaden kan naturligtvis ifrågasättas men finns det någon som inte är överens om att exempelvis en Canon650D med ett Canon EF 100/2,8L IS USM Macro 1:1 hade kunnat ge en bild som hade samma konstnärliga kvaliteter men med skillnaden att den rent tekniska kvalitén på bilden hade blivit bra mycket bättre...
 
Om förbättringen är värd den extrema prisskillnaden kan naturligtvis ifrågasättas men finns det någon som inte är överens om att exempelvis en Canon650D med ett Canon EF 100/2,8L IS USM Macro 1:1 hade kunnat ge en bild som hade samma konstnärliga kvaliteter men med skillnaden att den rent tekniska kvalitén på bilden hade blivit bra mycket bättre...

Jag är definitivt inte överens, inte på långa vägar. Här blandas termer från helt skilda filosofiska områden med varann som om de vore relevanta generellt, men det är de inte. "Bra" är och förblir ett värdeord, ett värdeomdöme, medan "teknisk kvalité" är betydligt luddigare, då det rör sig i gränslandet mellan subjektivt och objektivt. "Tekniska egenskaper" kan beskrivas och mätas, men det finns inget objektivt sätt att bedöma deras värde.

Och påståendet att man skulle få en bild med "samma konstnärliga kvaliteter" är naturligtvis illa underbyggt. Vi känner ju till från en äldre tid, att åtminstone någon del av upplevelsen, den som kan formuleras i begreppet "konstnärlig kvalité", kan vara starkt beroende av brister i tekniken. Jag behöver väl inte mer än hänvisa till lomografi för att understryka det. Massor av fotografer har framställt bilder som till stor del bygger på teknisk bristfällighet i gestaltningen av motivet. Tuija Lindström, Christer Strömholm, W Eugene Smith med flera.
 
Det skulle också underlätta om olika kameror hade sina inställningar av de väsentliga sakerna någotsånär likartat placerade. Hur svårt kan det vara?

Det är förstås jättelätt att göra som alla andra. Att göra något innovativt och annorlunda kan dock vara en konkurrensfördel om man har tur.
 
Det är förstås jättelätt att göra som alla andra. Att göra något innovativt och annorlunda kan dock vara en konkurrensfördel om man har tur.
I dagens läge är det att betrakta som innovativt och annorlunda om man gör en kamera som inte har alla de funktioner som resten har.
 
Visst. Kameratillverkarna försöker nog använda bättre metoder än så för att förutspå vad som kan sälja bra.

Vore väl skoj om också fordonstillverkarna hade såna smarta metoder? Jag är annars ganska nöjd med att man i alla fall har fått en ganska standardiserad placering och funktion av gaspedal, broms, ratt och i förekommande fall koppling.
 
Vore väl skoj om också fordonstillverkarna hade såna smarta metoder?
Ja, det vore faktiskt rätt kul!

Jag är annars ganska nöjd med att man i alla fall har fått en ganska standardiserad placering och funktion av gaspedal, broms, ratt och i förekommande fall koppling.

Koppling är helt och fullständigt omodernt. Att manövrera växlarna manuellt är ganska 1900-tal.

En riktigt modern bil är helt datorstyrd och det enda man behöver är ett reglage för hastighet. (Plus något som att styra riktningen med, förstås.)

Själv använder jag oftare farthållaren än gaspedalen för att kontrollera bilens hastighet.
 
Ja, det vore faktiskt rätt kul!



Koppling är helt och fullständigt omodernt. Att manövrera växlarna manuellt är ganska 1900-tal.

En riktigt modern bil är helt datorstyrd och det enda man behöver är ett reglage för hastighet. (Plus något som att styra riktningen med, förstås.)

Själv använder jag oftare farthållaren än gaspedalen för att kontrollera bilens hastighet.

Hålla på med att styra?

Finns det ingen app för sådant trams?
 
En riktigt modern bil är helt datorstyrd

Och det var flygplanet som störtade på Långholmen också. Det var faktiskt inget tekniskt fel på planet, utan man hittade på uttrycket PIO, Pilot Induced Oscillation, för att förklara digiotin. När piloten drog i spaken hände ingenting, och så hände ingenting igen, och så fortfarande ingenting. Så drog han ännu mer och plötsligt hände någonting, och då sköt han fram den, och det hände ingenting - och så sköt han fram den ännu mer, och då började det hända grejer. Det är kul med datastyrda grunkor. Tur att kameror är rätt ofarliga att manövrera.

Men jag tycker att det är ett elände att man ska behöva läsa igenom en tjock instruktionsbok för att kunna sköta en så enkel apparat som en systemkamera, och att när man av en eller annan orsak byter kamera, att man åter ska behöva en lika tjock bok och en massa prövande innan man börjar förstå hur den fungerar. När man dessutom inte får den där boken tryckt, så att man kan ha den med sig när man använder kameran, utan man ska behöva en dator eller åtminstone en läsplatta för att kunna läsa, då är det något som är allvarligt fel. Och som om det inte räckte, är det högavis med fel i instruktionsböckerna som är översatta från Engrish av någon som aldrig har sett en kamera, eller åtminstone inte den som instruktionsboken handlar om.
 
Och det var flygplanet som störtade på Långholmen också. Det var faktiskt inget tekniskt fel på planet, utan man hittade på uttrycket PIO, Pilot Induced Oscillation, för att förklara digiotin. När piloten drog i spaken hände ingenting, och så hände ingenting igen, och så fortfarande ingenting. Så drog han ännu mer och plötsligt hände någonting, och då sköt han fram den, och det hände ingenting - och så sköt han fram den ännu mer, och då började det hända grejer. Det är kul med datastyrda grunkor. Tur att kameror är rätt ofarliga att manövrera.
Värt att veta är att ett instabilt flygplan måste vara datorstyrt. Det är som att kasta en dartpil med bakdelen framåt (lite överdrivet naturligtvis), vilket gör att det kan vara mycket snabbsvängt när det behövs.

Angående manualer så tycker jag att Nikons kameror är ett föredöme där. Man behöver inte läsa manualen om man vet vad olika begrepp innebär, så det är bara att plöja alla menyer och ställa in allt precis som man vill ha det. Sen kan man gå ut och fota:)
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar