Arga butiksägare

[Wolfgang]

Åsa och Ulf

Åsa: Betr Ditt exempel med apoteket, så tycker jag man var ohyffsad mot Dig och att både apotekaren och polisen visade dåligt omdöme.

Ulf: Övervakningskameran har en helt annan bildvinkel och perspektiv än den kameran som den glade amatören håller i.
Jag fotograferar själv gatubilder och tycker som Du att det är intressant, och jag frågar bara om jag har kort avstånd till personen.

Om man klagar över förbud i Sverige, vet man inte hur det är i utlandet. När det gäller fotografering i Sverige, så finns mindre begränsningar här än i andra länder.

 

[cwe]

Wolfgang, jag klagar inte över förbud i Sverige (om det var mig du menade kanske?), jag vet att vi har det tämligen fritt. En frihet som vi ska värna, tycker jag.

Det jag invänder emot är den omfattande övervakningen - övervakningssamhället. Jämför jag det med debatten vi för här, så tycker jag proportionerna blir konstiga.

Vi har också en tendens att "självcensurera" oss, att inte nyttja den frihet vi har, tycker jag.

Det är bäst jag lägger till att självklart anser jag att man ska respektera människors integritet, och att gatufotograferande mm måste ske med respekt.

-Christian

 

[Wolfgang]

Christian, jag menade bara helt allmänt, så klagas det ofta på svensk förbud och byråkrati.

Men man skall ha klart för sig att i jämförelse med andra länder, så har vi mycket frihet i Sverige. Även när det gäller fotografering.
Många är inte medvetna om det, utan man gör bara sällskap i klagokören.

 

[KGS]

Re: Re: Re: Re: Nej, Åsa......

[QAlla som vill fota i min trädgård är hjärtligt välkomna.[/B][/QUOTE]

kommer o hälsar på när du solar i sommar ;-)

 

[.Z.]

Testa att fota inne på systembolaget så får ni se vad som händer. Jag gjorde det för ca 20 år sedan (i Umeå) & drog nästan igång ett polispådrag!

Innehavaren hotade med att kalla på polis & krävde att jag skulle plocka ur filmen & förstöra den, han påstod att det var strängeligen förbjudet att fotografera i systembolagets butiker. Jag övertygade honom att jag inte hunnit ta några bilder (vilket jag självfallet gjort) & slapp därigenom plocka ut filmen.

Detta hände som sagt var för över 20 år sedan, kanske är lugnare nu? Man ska nog dock fråga först.

Larsa.

 

[.Z.]

Wolfgang skrev:
Christian, jag menade bara helt allmänt, så klagas det ofta på svensk förbud och byråkrati.

Men man skall ha klart för sig att i jämförelse med andra länder, så har vi mycket frihet i Sverige. Även när det gäller fotografering.
Många är inte medvetna om det, utan man gör bara sällskap i klagokören.

Håller med dig Wolfgang, när vi gick med i eu så tycker jag att vi verkligen fick se vad byråkrati innebär. Innan dess så trodde jag i min enfald att vi var värst i världen på sånt.

Larsa

 

[cwe]

För att inte tala om hur krångligt och byråkratiskt det är i USA, "effektivitetens högborg"! Otroligt faktiskt.

Nej då, jag är övertygad om att vi är synnerligen effektiva och målinriktade i svenska förvaltningar och företag, faktiskt.

-Christian

 

[raderad medlem]

cwe skrev:
min känsla är att svenskar i gemen oftast inte känner något integritetshot alls från "staten",

Jag tycker det är helt okej att "staten" filmar eller fotar mig. Vi har ju lagar, och för att upprätthålla dem så tycker jag t.o.m. att smygfilmning är okej. Vad bryr jag mig om nån gubbe på securitas ser mig peta i näsan om det kan hindra en våldtäkt?

Men samma regler bör också gälla privat fotografi. För vad är det egentligen som är så markant skillnad mellan att se och fotografera? Jo, ett fotografi kan tjäna som bättre "bevis". Men som sagt, har man inte gjort nått fuffens så finns det ju inga bilder som kan avslöja något.

MEN det hela får ju lite andra dimensioner om man skulle ta med digital manipulation i diskussionen. Om jag fotar i någons butik och sedan redigerar in en råtta på golvet så kanske jag kan använda det för att anmäla butiken till hälsovårdsnämden? Eller?

 

[cwe]

Åsa,
jag håller inte riktigt med dig angående ditt första exempel rörande filmning versus våldtäkt. Så det är väl bäst att jag kastar in ett vedträ i brasan till. Och avviker ytterligare från trådens början, men anyway...

Jag sympatiserar med ambitionen att undvika våldtäkter, men det måste ske med rimliga medel. (Oj, skrev jag det där?) Men faktiskt, jag tycker att medlen måste stå i proportion till varandra, och i de flesta fall kan vi hitta händelser som *skulle kunna hända*, och därigenom måste skyddas mot, eller hur? Ett litet tillspetsat tankeexperiment då...

De flesta våldtäkter görs ju i hemmen, eller hur? Av de respektive männen, dessvärre. :-( Så varför inte göra slag i saken och sätta upp kameror där också, så att vi har ordentlig dokumentation? Det skulle verkligen vara en effektiv åtgärd, eller hur?

Tillspetsat, men det kanske illustrerar min punkt lite?

Ditt resonemang om skillnaden mellan att "se" och "fotografera" tycker jag är bra, håller helt med. Och en intressant tanke kring manipulation samtidigt!

Åsa, som en pacifistisk, feministisk man så blir jag sorgsen i hjärtat när jag ser kvinnor oroligt snegla över axeln när jag går fredligt på trottoaren bakom dom i stan. Men jag blir faktiskt också lite sur, för jag blir schabloniserad och antagen för att vara en våldsverkare *bara för att jag är man*. När alla andra tecken säger att jag är ofarlig.

Vad ger starka vältränade kvinnor rätten att anta att jag är en sexfixerad våldverkare - det är faktiskt ganska förolämpande mot mig som *person*?

Det här är en vag känsla som växt inom mig de senaste åren, och den kan ju säkert misstolkas åt alla möjliga håll. Men allvarligt, tänk efter, är det inte faktiskt lite förolämpande att bli ihopslängd med en så pass stor grupp och schabloniserad?

Äsch, spårade ur där. Vi kanske ska ta det här via mail istället?
-Christian

 

[Wolfgang]

Som sagt, jag har inget emot om någon fotograferar mig på gatan, men jag vet att många inte tycker om det, så det gäller att ta hänsyn till andra och inte bara tänka på sig själv, och det är ju faktiskt så att en butiksägare, en vakt eller någon annan omöjligt kan veta hur bilden kommer att användas/manipuleras av fotografen.

 

[Arleklint]

Jag har förståelse för att många inte vill bli fotograferade på stan. De vet inte hur bilden skall användas. Det vill kanske inte bli fotograferade i just den givna situationen.

Jag tycker det är viktigt att visa hänsyn till andra människor oavsett vad lagen säger.

Blir jag ombedd att inte fota en person skulle jag tveklöst ta ner kameran.

 

[EdwardH]

Jag + Apoteket

Jag var i Lund idag och fotografera byggnader och natur. Eftersom jag hade ett ärende på apoteket så gick jag till det apoteket i Lund som ser skitgammalt ut.

De har relativt fina trästatyer (eller whatever) på väggarna. Jag stod där, tittade lite och sedan bad om lov om att få fotografera trägrejerna. "Javisst, jag ser inte varför du INTE skulle få göra det", svarade en av personerna som jobbade där.

Så jag fotograferade och sedan drog jag. Bilderna blev inte så jättebra (borde ha köttat upp kamerani ISO800) men jag tog bilder inomhus, iaf.


Anyways... och angående det om att bli fotograferad. Visst, jag har inget emot det, bara fotografen själv är medveten om att jag kommer att ge lika bra som jag tar emot (== jag kommer att fotografera fotografen, en av mina hobbies).

 

[Loj]

Re: Re: Re: Re: Nej, Åsa......

ace skrev:
Du skrev: "Att fotografera i en butik utan att först ha frågat om lov anser jag vittna om otroligt lite hyfs! "

Du skrev också "Genom sitt agerande i dylika situationer visar man om man är en hänsynsfull hobbyfotograf eller en fotokåt hyena... "

I vilket syfte säger du detta om inte för att tillrättavisa? Tänk såhär, det var ju ingen som tyckte tvärt om som skrev "jag tycker att fråga innan man fotar i en butik vittnar om otrolig feghet"

Jag tycker det är synd att det finns så mycket fotoförbud. Vill man spionera så finns det kameror som inte syns. Och det här med "min butik" eller "min trädgård"... Alla som vill fota i min trädgård är hjärtligt välkomna. Som någon nämde, varför vara rädd för att bli fotad om man inte har något att gömma? Och nu handlade det ju dessutom inte om att gå in och trakasera någon butiksägare utan att ta kort på en komips eller en godispåse. Så länge man inte trackaserar någon (typ springer efter och fotar eller fotar trots att man blivit ombedd att sluta) så tycker jag det är ok att fota överallt tror jag.

Åsa, jag gillar din öppna inställning till fotografering på allmän plats. Den är sympatisk. Jag har aldrig varit ute efter att tillrättavisa någon - det skulle innebära att jag anser mig vara bättre skickad att bedöma vad som är rätt eller fel än någon annan. Så är det givetvis inte. Den springande punkten i mitt resonemang är att man bör visa respekt om någon ber en att inte fotografera - oavsett varför. Om man då istället fortsätter att plåta, hänvisar till lagstiftning och anser att den som uppmanat en att sluta är oproffsig eller okunnig, ja då tycker jag att man beter sig ganska ohyfsat. Och jag tror att sådana "fotografer" skadar och förstör för andra - på samma sätt som en del fulla svenskar har förstört det rykte vi har på några skidorter i Alperna. Det finns tillfällen då man inte ska fotografera. Låt mig ta ett exempel: jag är lärare och arbetade tidigare inom ett område med låt oss säga "inte helt okomplicerad" social struktur. En del av de elever vi hade på skolan hade s.k. skyddad indentitet, någob hade t.o.m. kvarskrivning. Rent legalt hade ingenting hindrat någon att komma till skolgården och fotografera barnens lek. Men jag kan lova dig att det hade orsakat stor osäkerhet och mycket obehag för dessa barn - och inte minst för deras föräldrar - om det hade hänt. Frågan är om en enskild bild är värd så mycket. Och om man anser det, ja då är jag beredd att använda epitetet "hyena". Det är ett starkt värdeladdat begrepp, men jag står för det. (Nu hände ingenting och om något hade hänt hade jag gjort mitt till för att förhindra fotograferandet!)

mvh Janne

 

[Arleklint]

Den som fotar butiksägare eller andra personer utan deras medgivande kan aldrig bedöma vilken skada bilden kan tänkas göra om den publiceras på t.ex fotosidan.

Värt att tänka på.

 

[Wolfgang]

Mycket bra inlägg, Janne!

 

[cwe]

Janne, nu förstår jag inte riktigt hur du menar? Förklara gärna.

Jag tycker att allting håller på att "juridiseras", ska det vara så himla farligt med alla typer av uttryck? På något konstigt sätt är det *extra farligt* om det är en privatperson som gör något, det är något "suspekt" med det.

-Christian

 

[Arleklint]

Christian:

Jag skrev:
Den som fotar butiksägare eller andra personer utan deras medgivande kan aldrig bedöma vilken skada bilden kan tänkas göra om den publiceras på t.ex fotosidan.

Värt att tänka på.

Med det menar jag att man inte vet i vilken situation en okänd människa befinner sig. Man vet inte vad som händer om en tredje person via fotosidan ser personen på en viss plats eller i en viss situation.

Exempel:
Kanske du - utan din vetskap - fotar en person som är förföljd och håller sig undan, och din bild röjer honom/henne utan någons vetskap...

Man skall vara medveten om att det finns risker. Man kan ställa till ofrivillig skada.

 

[cwe]

Janne, jo visst, för all del. Risken finns ju.

Eftersom jag jobbar med riskanalys och säkerhet mest hela dagarna så har jag fått en mer och mer avslappnad inställning till dom där existerande men perifera riskerna som finns omkring oss men som i praktiken inte inträffar.

Faktum är att jag ofta ser rädslan i sig själv som en av de största riskerna, att inte våga gå ut och röra på sig, att inte våga fota, att inte våga gå på disco, att inte våga ... Vi stänger in oss och begränsar oss, tycker jag.

Min erfarenhet av riskanalys säger att man oftast kan hitta ganska många riskfall där det finns potentiellt stora konsekvens-scenarier, men att sannolikheten att de ska inträffa är *väldigt* låg. De är oftast svårbedömda och inträffar så sällan att man i praktiken inte kan vidta "kostnadseffektiva" motåtgärder.

För övrigt är allas vår glada scannande vän tillbaka här på fotosidan! *fliin*
-Christian

 

[KGS]

arleklint skrev:
Man skall vara medveten om att det finns risker. Man kan ställa till ofrivillig skada.

Det där är ju alltid en risk när man plåtar på allmän plats, men det kan knappast fotografen lastas för. Givetvis bör fotografen ta bort bilden från visning på t ex fotosidan.se om saken påtalas. Men då kan skadan redan vara skedd. Min bild från slottet kan ju innehålla flera förrymda fångar, vänstrande äkta makar, sjukskrivna medarbetare, illegala flyktingar, personer med skyddad identitet osv osv i all oändlighet. Skulle någon på bilden ta kontakt med mej o be mej ta ner den så gjorde jag nog det. Om det inte var Usama, då skulle jag nog försöka göra mej en hacka på den ;-)

 

[jardis]

larsaz skrev:
!

Innehavaren hotade med att kalla på polis & krävde att jag skulle plocka ur filmen & förstöra den,

Ingen kan tvinga dig att lämna ifrån dig filmen, eller förstöra den. Det skulle betraktas som rån.
Eftersom du då tvingats lämna ifrån dig något under hot.
Om jag inte missminner mig så är det bara polis som kan göra det och då krävs beslut från åklagare. Rätta mig om jag har fel.


Tänk bara om jag skulle tvinga någon att förstöra batteriet till mobiltelefonen bara för att jag inte gillar ringsignalen, eller för att det är förbjudet att ha mobilen påslagen.
Fan va tyst det skulle bli. ;-)