Photocon
Aktiv medlem
För en "normalfuntad" mäniska (inte såna som jag då...) så bör mina svar alltid vara relaterade till frågan innan. Om man inte har problem med det som frågan innan behandlade har mina svar oftast väldigt lite relatering till verkligheten eller "normalt användande"...
Tycker man teknik är kul är det ju lite annorlunda, men för att inte döda tråden helt har jag ändå försökt låta bli att dra saker i onödig detalj - vilket jag annars har lätt för att halka in i.
Om fotografering är det primära så är teknisk kunskap bara viktig när man har ett mål, något man vill uppnå - då kan bakgrundskunskap hjälpa en att sortera bort "dumma misstag" från "vanliga misstag", och oftast tycker iaf jag att man lär sig kamerahantering och vad man kanske kan kalla "bildsäkerhet" fortare då.
Man (jag!) tänker naturligtvis inte i tekniska termer när jag står framför en teaterscen eller en annan fotosituation (om jag inte är i rekognoscerings- eller planeringsstadiet av en fotosession), men har man lyckats bena ut vad i praktiken som fungerar och vad som inte fungerar via kontrollerade former av försök så har man mycket erfarenhet i ryggen att tillgodoräkna sig - och kanske tar man då fler foton värda att behålla. Kanske kan det till och med bli så att man kan ta foton som tidigare varit omöjliga för en (eller åtminstone nere på 1/10 att behålla), och just detta blir många nya möjliga foton på ett år! Detta måste ju ändå vara slutmålet. Att veta var gränserna går gör det lättare att gå nära dom.
För mig synes det kvitta om det handlar om en yrkessituation eller om en familjealbumsfotograf med lite högre krav på bildkvalitet - målet är ju faktiskt detsamma!
Största drivkraften i tråden har ju ändå inte varit jag, mitt arbete med Canon är "färdigt" anser jag - fram tills dom kommer med en ny proffskropp. Jag har följt diskussionen för att jag kunnat sätta mig in i problematiken som folk upplevt - eftersom jag var i Mikaels kommandokängor för ett knappt år sedan, då med 1Ds3.
För alla familjealbumsfotografer som jagar pixelkvalitet har jag bara en kommentar...:
Beställ utskrifter på dina bilder! En bild i en dator är bara just det - en bild inne i en dator. Något att hänga på väggen eller sätta i ett samlingsalbum är en helt annan sak, och ger en helt annan dimension åt fotograferandet (tycker JAG måste jag ju här tillägga eftersom jag gnäller på andra om att skilja personliga åsikter från fakta) ... Att snöa in totalt på rent teknisk kvalitet utan slutmål är ganska självdestruktivt (om du inte har VÄLDIGT gott om både pengar och tid och ett direkt maniskt krav på dig själv att göra av med båda).
Det FINNS en personlig tillfredställelse i att ta tekniskt bra bilder, men tillfredställelsen i en bra pappers/canvas-kopia tycker jag slår högre. Vill man snöa in på det tekniska finns det ett helt nytt fält att utforska här dessutom! Kram på er.
Upplever att de flesta på tråden inte är "normala" i bemärkelsen att man inte är "lagom nöjd" utan vill vidare i sitt fotograferande.
Däremot erkänner jag utan omsvep att jag kan bli mer eller mindre manisk när det gäller problemlösning, d v s om problemet har väsentlig betydelse för mig.
Och att lägga fokus där jag vill ha det med relativt ljusstarka optiker och stora bländaröppningar är en jätteviktig del i bildskapandet för mig då man på det viset framhäver vissa detaljer i motivet och diffuserar andra.
Däremot är jag mindre känslig för brus om bilden bara visar något väsentligt. Skärpa på "fel" ställe är mycket värre.
Så, bilden är självklart målet med all strävan. Jag gillar att printa ut dem. Att bara ha dem på hårddiskar i datorn känns fel. Det man lär sig genom egna misstag och andras råd hamnar alltid till sist i ryggmärgen. Så i vissa situationer tänker man inte "hur f-n hanterar AF det här?" utan man kör automatiskt med ett recept man lärt sig.
Men det fordras ju först och främst att man verkligen hyfsat förstår orsak och verkan innan förståelsen lagras i hjärnan så att ryggmärgskänslan används per automatik. Och under det kvartal den här tråden pågått har jag anammat egna o andras erfarenheter i detta ämne så att rätt många "AF-faktorer" hamnat i ryggmärgen. Hade jag som vanligt kört på egen problemlösning och endast egna tester utan andras kommentarer hade ryggmärgen varit väsentligt tommare.
Jag vet inte hur länge den här tråden kommer att fortsätta, men om ni inte skulle skriva fler inlägg i den så vill jag också avsluta detta inlägg som Joakim. Dvs: Kram på er! Ni är många som varit till stor hjälp.
Lennart
