Faktum kvarstår dock: Hur får man tillverkarna att ta till sig detta på allvar och förhindrar att de inte bara ägnar sig åt skadebegränsning när de försöker pudra över skavankerna med teknisk service i så små doser det bara går av ekonomiska skäl och kanske skickar fram någon mediatränad marknadstomte för att försöka lägga lock på det värsta missnöjet för att minska skadorna på själva varumärket.
Det du frågar dig är det största f r a m t i d a problemet. Det största i skrivande stund är som du nämner skadebegränsning på redan befintliga fel (som säkert någon kostymklädd mediatränad nisse kan göra till ett icke-problem för majoriteten. Menar inte att vi på FS ska sättas på piedestal såsom varande mer vetande än andra. Men flertalet av oss är säkert mer medvetna om hur systemen fungerar rent praktiskt).
Antagligen är sanningen följande: Sett till antalet fotografer världen över är vi ganska få som plåtar med de ljusstarkaste gluggarna och dslr i 24x36-format med full öppning. Majoriteten som plåtar digitalt är kompaktfotografer eller dslr-ägare med ljussvagare zoomar som plåtar i vackert väder eller med blixt med f-tal som 5.6 och högre.
Därifrån kommer inga klagomål.
Yrkesverksamma eller avancerade amatörer är i stark minoritet. Det enda som kan slå riktigt hårt är om exv ett stort antal fotografer som plåtar stora evenemang byter märke. De utgör ju en tung annonspelare för kameratillverkarna.
Själv har jag haft turen att alltid fått bra Nikonexemplar och sämre Canonexemplar, vare sig det gäller optik eller kamerahus. Jag hade bytt märke om jag inte haft så många canongluggar. Men nu har ju Mankan påvisat att det kan slå lika snett på Nikonsidan. Okej, jag äger då en Sony A900 förutom mitt Canonsystem. Avsedd att hjälpligt ersätta en mellanformatare med digitalt bakstycke. Vilket den gör bra. Därtill har i alla fall mitt exemplar en avsevärt säkrare AF än någon annan kamera jag provat i den klassen. Men Sonys övriga kameror verkar ju inte vara några AF-mästare. Så jag betraktar problemet som universellt.
Skadebegränsing innebär att kameror och optiker justeras i efterhand "kostnadsfritt". Kostnadsfritt? My ass...!!! Porton hit och dit samt väntetider, en massa timmar av kontroller för och efter justering plus frustration.
Jag kan ringa, maila och klaga som enskild person. Vilket jag gjort. Det sorgligaste är att mig veterligen har ingen proffstestare lyft fram detta problem varken i branschtidningar eller på de stora testsajterna på nätet. Och jag frågar mig hur f-n de kan ha missat detta problem.
Hade det uppmärksammats där skulle ljudet i skällan blivit annorlunda.
Skärpeplan som flyttar sig slumpmässigt från stativbaserad kamera utan ändrade f-tal/tidsenheter mot väl ljussatta och kontrastrika stillatående motiv är ett avsevärt större problem än ett ½ EV under eller överexponering, eller risig AWB eller om ett kameraskrälle brusar ett halvt steg mer eller mindre än ett annat kameraskrälle.
Mot det hjälper varken white papers eller vanligt skithuspapper.