En annan faktor är att mellanformatsensorerna har 16-bitars filer, vilket potentiellt ger högre dynamiskt omfång.
Nja, nu spänner du vagnen för hästen
Att ha 16-bitars filer gör i sig självt ingen nytta om man det man lagrar i dem inte innehåller något
Det 16-bitars filter ger är en tekniskt
möjlighet att lagra större omfång - men det är ju bara meningsfullt om sensorn faktiskt också levererar ett stort omfång. Vilket länge inte var fallet hos mellanformatarna. Det är bara sista 3-4 åren deras sensorer faktiskt ens kommit upp i 14-bitars omfång.
Att mellanformatskameror sedan länge haft 16-bitars filer (även när sensorerna inte ens gav 12 bitars omfång) beror nog mest på att man inte hade råd att designa egna 12- eller 14-bitars A/D-omvandlare, utan fick hålla sig standardkomponenter som då antingen var 8- eller 16-bitars
Dynamiskt omfång är inte bara viktigt när man har en kontrastrik scen, utan ger också snyggare övergångar mellan skugga och högdagrar, vilket är användbart för porträtt.
Det håller jag däremot helt med om. När vi i tester visar hur stort omfång kameror har genom att lyfta skuggor är det mest ett sätt att illustrera hur stort omfånget är - att lyfta skuggor är i sig självt bara en av flera bonusar med ett stort dynamiskt omfång.
I praktiken verkar Nikon D810, D850 och Sony A7Riii hänger med ganska bra, medan t.ex. Canon 5Dmk4 halkar efter rejält.
När D810 kom hade ju den bättre omfång än i princip alla mellanformatare på marknaden, idag har de med moderna CMOS-sensorer (som Hassy X1D eller Fuji GFX) i stort sett kommit ikapp, de levererar ungefär samma omfång som D810/D850A7RIII tack vare sin större yta. Men när de når samma tekniknivå (bättre utläsning) kommer de ju dra ifrån tack vare sin större yta.
Ibland kan ju mindre sensorer utmana större (som D810 gjorde när den först dök upp) genom att använda nyare och bättre teknik, men förr eller senare brukar de större komma ikapp igen och köra förbi när de kan utnyttja samma teknik och kombinera det med sin större yta.
