Sommarbilder
Aktiv medlem
Aftonbladet sätter själva priset på bilder stulna från Facebook
Allt oftare ser jag i kvällstidningarna en fotobyline av landets flitigaste kollega. Fotografen verkar inte särskilt skicklig i yrket må jag säga. Ofta är det bilder med dålig skärpa och undermålig komposition. Påfallande ofta är bilderna som denne fotograf levererar alltför hårt beskurna och verkar vara tagna ur sitt sammanhang. Jag talar här om ”Foto PRIVAT” som allt oftare tjänar pengar på att leverera bilder till kvällspressen.
Nyfiken som jag är på mina kollegor vill jag bevaka prisbilden i branschen. Jag är inte mera nyfiken än någon annan. Den allra vanligaste frågan på fotosidor på nätet tycks vara frågan: Vad får man egentligen för en bild publicerad i en tidning?
Under 30 år som yrkesverksam fotograf har jag sett hur branschen genom åren genomgått en makalös omvandling. Idag är fotograferande en naturlig del av livet. Bilder finns överallt och en bild tagen med en telefon fungerar i tryck. Tillgängligheten av bilder har via internet förändrats drastiskt. Men något som inte förändrats sedan jag sålde min första bild är upphovsrätten.
Under hösten drogs det på förstasidor och löpsedlar stort på en omskriven historia om en påstådd kidnappning av 2 barn på Junibacken i Stockholm.
Det fanns bilder på barnen och ”kidnapparen”. På förstasidan, löpsedeln, på mittuppslaget, i olika upplagor. Och på nätet. Tänk om man som fotograf hade fått sälja sådana attraktiva bilder! Det var totalt 4 bilder som ”Foto PRIVAT” hade fått publicerade.
Tidningen visste namnet på mannen, de googlade på nätet. De hittade hans album på Facebook och där fanns en hel del bilder…
Bilderna på honom och barnen hade mannen inte tagit själv. Dessa hade Kristina Holmström tagit. Hon är inte fotograf till yrket, utan arbetar till vardags som löneadministratör. Hon är en vän och granne till ”kidnapparen”. Kristina med familj och ”kidnapparen” med sina barn hade tidigare under sommaren varit på en solig utflykt till Kolmården tillsammans. Dessa bilder lade Kristina upp på sin Facebooksida. Aftonbladet använde 4 av dem. Det fanns en bild på pappan som särskiljde sig från de övriga. Han såg ”grym” ut, bilden hade tagits under skratt och glam då pappan lekte ”arga leken” med Kristinas barn. Just den bilden är den bild som nu via Aftonbladet kommer att spridas runt på nätet och användas av andra tidningar och medier.
Aftonbladet frågade inte om de fick använda bilderna, de bara publicerade. De manipulerade dessutom bilderna på ett icke tillåtet sätt. När sedan papperstidningen sålt slut ringer de klockan ett på natten, väcker Kristina och säger: ”I vanliga fall brukar vi betala 1000 kronor, men vi tänkte att du skulle få 6000 kronor, det vore bra om du kunde skicka fakturan så fort som möjligt för att jag skall på semester”. Kristina svarade då att hon inte ville acceptera några förslag mitt i natten och att hon inte tillåter vidare publicering av hennes privata bilder.
Efter en vecka var ”Kidnappningsdramat” över, och mannen som uthängts med namn och bild visade sig vara en pappa som på sin höjd försvårat umgänget för barnens mamma. Då vårdnadstvister inte säljer några lösnummer upphör krigsrubrikerna och allt faller i medial glömska. Det finns mycket att säga om tidningens retoriska agerande i just detta fall. Men nu var det bilderna det gällde.
Vad kostar en bild? Svaret är rätt enkelt, man kan titta i de prislistor som finns och utgå från dem. BLF (Bildleverantörernas Förening) har en som ofta används. I samma prislistor står klart och tydligt att priset förändras om byline utelämnas, det står klart och tydligt att detsamma sker om manipulationer görs i bilden, om bilden används otillbörligt osv. I fallet med de aktuella bilderna slutade summan på 123.810 kronor. Och det finns inga som helst konstigheter i fakturan som upprättats med hjälp av en upphovsrättsjurist som tidigare arbetat på SFF. (Svenska Fotografernas Förbund).
Tilläggas bör att detta är endast fakturan till Aftonbladet. Även Norska Aftenposten publicerade bilden. När de fick ett brev från Kristina skickade de omedelbart en ursäkt och hon fick 2.500 kronor. Notera detta enbart för EN publicering på nätet. Norska TV2 visade bilden i ett nyhetsinslag, och de publicerade även bilden på sin hemsida. Kristina fick 15.000 kronor för detta. Och även de gav henne skriftligen en ursäkt. Båda tog dessutom omedelbart bort bilderna från sina hemsidor.
Men Aftonbladet vägrar att betala, de vill inte ens ge henne en ursäkt. Priset för de fyra bildernas användning var 17.000 kr, resterande summa beror på Aftonbladets hantering, dessa övriga kostnader har branschen gemensamt accepterat för att markera att en bild har en upphovsman och därför ett värde som skall beaktas
- om ej annat avtalats. Det är helt i sin ordning. Man kan kalla det en ”straffavgift” om man vill. Syftet med detta är att stävja otillbörligt användande av andras bilder.
Aftonbladet tycks anse att de innehar rätten att fritt stjäla bilder och publicera dessa precis som de vill. Möjligen under floskler som ”i allmänhetens intresse”. Eller påstår bildredaktionen på AB att de handlat i god tro? Att de ”trodde” att de fick använda bilderna? Har de, Sveriges duktigaste bildhanterare som arbetar med bilder dagligen försummat att ta reda på vem som har upphovsrätten till bilderna? Har de inte rutiner för sådant? När de använt sig av Kristina Holmströms 4 bilder, och uppmärksammats om detta, ordnar de nya bilder av de ”kidnappade” barnens mamma.
Oavsett miss i rutinerna eller om de agerat medvetet, så har Aftonbladet nu bestämt att de skall betala vad de anser att det är värt att olovligen publicera 4 bilder som de hittar på internet. De har betalat 6000 kronor till Kristinas advokat och anser att saken därmed är utagerad! Och någon ursäkt tycker de inte att Kristina Holmström behöver. I skrivande stund ligger dessutom fortfarande efter 2 månader en av Kristinas bilder kvar på tidningens hemsida. Detta trots upprepad vädjan från Kristina att den skall tas bort.
Aftonbladet vill inte gå miste om den bildbank som byggs upp av godtrogna Facebookare som vill sprida fotoglädje till sina kompisar. Så länge som ”Kidnapparfakturan” är obetald skickar Jan Helin ut en signal till mig, till bloggvärlden och till alla andra tidningar att: Använd våra fotografers bilder precis som ni vill, det går alldeles utmärkt att skriva ”Foto Privat” under bilden! Om tidningens fakturaavdelning skickar en räkning på användandet så är det bara att slänga den, betala en hundring och hänvisa till ”Lex Holmström”. Skall vi ha det så i fortsättningen Jan Helin?
Fotograf Anders Eliasson
Allt oftare ser jag i kvällstidningarna en fotobyline av landets flitigaste kollega. Fotografen verkar inte särskilt skicklig i yrket må jag säga. Ofta är det bilder med dålig skärpa och undermålig komposition. Påfallande ofta är bilderna som denne fotograf levererar alltför hårt beskurna och verkar vara tagna ur sitt sammanhang. Jag talar här om ”Foto PRIVAT” som allt oftare tjänar pengar på att leverera bilder till kvällspressen.
Nyfiken som jag är på mina kollegor vill jag bevaka prisbilden i branschen. Jag är inte mera nyfiken än någon annan. Den allra vanligaste frågan på fotosidor på nätet tycks vara frågan: Vad får man egentligen för en bild publicerad i en tidning?
Under 30 år som yrkesverksam fotograf har jag sett hur branschen genom åren genomgått en makalös omvandling. Idag är fotograferande en naturlig del av livet. Bilder finns överallt och en bild tagen med en telefon fungerar i tryck. Tillgängligheten av bilder har via internet förändrats drastiskt. Men något som inte förändrats sedan jag sålde min första bild är upphovsrätten.
Under hösten drogs det på förstasidor och löpsedlar stort på en omskriven historia om en påstådd kidnappning av 2 barn på Junibacken i Stockholm.
Det fanns bilder på barnen och ”kidnapparen”. På förstasidan, löpsedeln, på mittuppslaget, i olika upplagor. Och på nätet. Tänk om man som fotograf hade fått sälja sådana attraktiva bilder! Det var totalt 4 bilder som ”Foto PRIVAT” hade fått publicerade.
Tidningen visste namnet på mannen, de googlade på nätet. De hittade hans album på Facebook och där fanns en hel del bilder…
Bilderna på honom och barnen hade mannen inte tagit själv. Dessa hade Kristina Holmström tagit. Hon är inte fotograf till yrket, utan arbetar till vardags som löneadministratör. Hon är en vän och granne till ”kidnapparen”. Kristina med familj och ”kidnapparen” med sina barn hade tidigare under sommaren varit på en solig utflykt till Kolmården tillsammans. Dessa bilder lade Kristina upp på sin Facebooksida. Aftonbladet använde 4 av dem. Det fanns en bild på pappan som särskiljde sig från de övriga. Han såg ”grym” ut, bilden hade tagits under skratt och glam då pappan lekte ”arga leken” med Kristinas barn. Just den bilden är den bild som nu via Aftonbladet kommer att spridas runt på nätet och användas av andra tidningar och medier.
Aftonbladet frågade inte om de fick använda bilderna, de bara publicerade. De manipulerade dessutom bilderna på ett icke tillåtet sätt. När sedan papperstidningen sålt slut ringer de klockan ett på natten, väcker Kristina och säger: ”I vanliga fall brukar vi betala 1000 kronor, men vi tänkte att du skulle få 6000 kronor, det vore bra om du kunde skicka fakturan så fort som möjligt för att jag skall på semester”. Kristina svarade då att hon inte ville acceptera några förslag mitt i natten och att hon inte tillåter vidare publicering av hennes privata bilder.
Efter en vecka var ”Kidnappningsdramat” över, och mannen som uthängts med namn och bild visade sig vara en pappa som på sin höjd försvårat umgänget för barnens mamma. Då vårdnadstvister inte säljer några lösnummer upphör krigsrubrikerna och allt faller i medial glömska. Det finns mycket att säga om tidningens retoriska agerande i just detta fall. Men nu var det bilderna det gällde.
Vad kostar en bild? Svaret är rätt enkelt, man kan titta i de prislistor som finns och utgå från dem. BLF (Bildleverantörernas Förening) har en som ofta används. I samma prislistor står klart och tydligt att priset förändras om byline utelämnas, det står klart och tydligt att detsamma sker om manipulationer görs i bilden, om bilden används otillbörligt osv. I fallet med de aktuella bilderna slutade summan på 123.810 kronor. Och det finns inga som helst konstigheter i fakturan som upprättats med hjälp av en upphovsrättsjurist som tidigare arbetat på SFF. (Svenska Fotografernas Förbund).
Tilläggas bör att detta är endast fakturan till Aftonbladet. Även Norska Aftenposten publicerade bilden. När de fick ett brev från Kristina skickade de omedelbart en ursäkt och hon fick 2.500 kronor. Notera detta enbart för EN publicering på nätet. Norska TV2 visade bilden i ett nyhetsinslag, och de publicerade även bilden på sin hemsida. Kristina fick 15.000 kronor för detta. Och även de gav henne skriftligen en ursäkt. Båda tog dessutom omedelbart bort bilderna från sina hemsidor.
Men Aftonbladet vägrar att betala, de vill inte ens ge henne en ursäkt. Priset för de fyra bildernas användning var 17.000 kr, resterande summa beror på Aftonbladets hantering, dessa övriga kostnader har branschen gemensamt accepterat för att markera att en bild har en upphovsman och därför ett värde som skall beaktas
- om ej annat avtalats. Det är helt i sin ordning. Man kan kalla det en ”straffavgift” om man vill. Syftet med detta är att stävja otillbörligt användande av andras bilder.
Aftonbladet tycks anse att de innehar rätten att fritt stjäla bilder och publicera dessa precis som de vill. Möjligen under floskler som ”i allmänhetens intresse”. Eller påstår bildredaktionen på AB att de handlat i god tro? Att de ”trodde” att de fick använda bilderna? Har de, Sveriges duktigaste bildhanterare som arbetar med bilder dagligen försummat att ta reda på vem som har upphovsrätten till bilderna? Har de inte rutiner för sådant? När de använt sig av Kristina Holmströms 4 bilder, och uppmärksammats om detta, ordnar de nya bilder av de ”kidnappade” barnens mamma.
Oavsett miss i rutinerna eller om de agerat medvetet, så har Aftonbladet nu bestämt att de skall betala vad de anser att det är värt att olovligen publicera 4 bilder som de hittar på internet. De har betalat 6000 kronor till Kristinas advokat och anser att saken därmed är utagerad! Och någon ursäkt tycker de inte att Kristina Holmström behöver. I skrivande stund ligger dessutom fortfarande efter 2 månader en av Kristinas bilder kvar på tidningens hemsida. Detta trots upprepad vädjan från Kristina att den skall tas bort.
Aftonbladet vill inte gå miste om den bildbank som byggs upp av godtrogna Facebookare som vill sprida fotoglädje till sina kompisar. Så länge som ”Kidnapparfakturan” är obetald skickar Jan Helin ut en signal till mig, till bloggvärlden och till alla andra tidningar att: Använd våra fotografers bilder precis som ni vill, det går alldeles utmärkt att skriva ”Foto Privat” under bilden! Om tidningens fakturaavdelning skickar en räkning på användandet så är det bara att slänga den, betala en hundring och hänvisa till ”Lex Holmström”. Skall vi ha det så i fortsättningen Jan Helin?
Fotograf Anders Eliasson
